Av någon anledning kom jag ikväll att tänka på en händelse i sommar som visar på hur fantasin kan skena iväg hiskeligt om man som jag är lite halvhypokondrisk sådär.

Dock den typen som aldrig söker läkare om inte någon tvingat iväg mig och de gånger det hänt så har det bla varit borelia, elakartad halsfluss (finns det ens sånt?) och lite annat..

Men iallafall så är jag bra på att inbilla mig det ena och det andra och på sommaren då dagstidningarna har stora löpsedlar med alla möjliga symptom och sjukdomar så blir jag lite lätt hypokondrisk.

Så till händelsen nu då. Jag och min familj hade precis lämnat en veckas stugsemester med goda vänner bakom oss och istället för att fara hem blev det bestämt med ett annat par att vi skulle åka och besöka deras camping ett par dagar.
Det kändes skönt att inte behöva åka hem än utan att vi skulle kunna tillbringa ytterligare ett par dagar på kusten och vi var glada i hågen när vi dök in på den andra campingen och checkade in oss i stugan. Jarmo tog med sig barnen ner till våra vänners villavagn och jag passade på att packa ur bilen.

Jag har varit på den här campingen förut så jag kände till "Greta", 80 år och ägare till campingen och hoppade till när jag plötsligt hörde hennes gamla spruckna röst ljuda ut över högtalare över området.

*knaster* Har ni besökt campingens toaletter.. Bege er genast till ! *knaster* smittad man ! Gå till zon 8! Gå till zon 8! *knaster* smittad man! Har ni sett den sjuka mannen? *

Herrejävlar säger jag bara. Jag blev helt iskall när jag hörde hennes entoniga röst. Jag tänkte nu är det kört. Nu är det fanimej kört med oss allihop. Vi kommer att dö någon fruktansvärd död allihopa eftersom vi givetvis hade varit på toaletterna det första vi gjort när vi kom till campingen.

Jag hann snabbt se en syn framför mig, och en zon 8 dit vi skulle bege oss då eftersom ja.. vi skulle väl saneras eller något eftersom den här smittade mannen varit på alla toaletter och smittat oss med något okänt virus.
En strålande vacker semesterdag skulle allt bara förstöras sådär!

Jag satte på mig ett lugnt ansikte och gick ner till Jarmo som stod och pratade med våra vänner. Dom skrattade och jag började fundera på om dom verkligen hade hört vad som sagts i högtalarna.

-Hörde ni vad hon sa sa jag och började babbla om zon8 dit vi skulle gå och om smittspridaren.

Dom fick sig ett gapskratt kan jag säga.

Dom sa att man skulle bege sig till reception om man var i sällskap med den sjuka mannen, alltså det här handlade om en man som var förståndshandikappad och var där med vårdare men hade lyckats på varje toalett han varit smetat ner med sin avföring. Inte så kul för städpersonalen att ta hand om. Därför efterlyste dom hans vårdare/skötare.

Men jag med min fantasi fick det hela till något annat.

Ja jag roar ju mig själv om inte annat.

Så här såg pluttisen ut igår Innan han rev upp halsen och nacken vilket slutade i en enda blodig sörja.. Denna följetong som aldrig tycks ta slut.

Jag har inte ont av att det blir mörkt på vinterhalvåret. Eller av att det blåser och regnar. Det gör mig inte så mycket.

Däremot dvalan som alla vi människor tycks hamna i. Vi umgås mindre, stänger in oss i våra hus och det blir helt tyst och öde ute.

Som att hela livet stannar upp en stund för att sedan brytas i en masshysteri i December månad då vi stressar runt som små skållade ekorrar i jakten på stora händelsen på denna tid.

Sedan kommer Annandagen. Vilan.

Som räcker sig till April månad. Då är vi igång igen men den här gången i full fart med att umgås, vi grillar, vi semestrar, vi springer runt på möten, vi gör allt och lite till.


Fram tills mörkret kommer. Oktober nångång.

Då vi kryper in i våra små iden igen.


Vi är allt lustiga vi människor.

Jag har inte glömt av bloggen inte. Tvärtom jag har varit på väg men det har dykt upp lite annat emellanåt.

Som ett mycket trevligt julfirande med mor,Thomas, min far och syster och vi då. Dom var hos min bror och hans barn på förmiddagen och kom sedan till oss där vi började med att fika till Kalle Anka (såklart) blev avbrutna av att Tomten kom, julklappsöppning och efter det julbordet.

Juldagen firade vi med att min bror och hans kottar kom ner till oss då det åts och byttes julklappar. Mysigt och på så sätt slipper vi flänga runt med barnen på julafton. Skönt för oss alla.


Vi gav strikta ordet till vår mor att bara sitta och ha det skönt medans jag, min syster och Thomas tog hand om kökstjänsten.

För det är ju så det ska vara, våra mödrar har ju år efter år, efter år tagit hand om köket med allt vad detta innebär så någon gång ska det ju vara deras tur att slippa. Så har vi gjort ett par år nu.

Hur gör ni?

Jag är så bekvämt slö och nöjd efter julfirandet att jag orkar inte ens skriva något ikväll. Det får bli imorgon.

Om jag orkar efter att ha farit runt med Bella på Annandagsrean..

Idag börjar julledigheten för mig och resten av familjen.Tjihoo vad skönt!

Dessvärre hade jag glömt att stänga av klocklarmet så imorse ringde klockan 06.10.. och Självklart vaknade minstingen till av det. Så det var bara att kliva upp men jag var så fruktansvärt trött så jag la mig och slöa i soffan med Emil brevid mig tittandes på Bolibompa. Tack för bra barnprogram...



Jag frågade Emil vad han tror han kommer att få av Tomten och han svarade, -Nya bilar och däck! Han är svag för bildäck.

Vad tror du mamma får då fortsatte jag. -Mmm eeen klänning! svarade han glatt. Ja vi får väl se vad Tomten kommer med.


Nu väntar alla ärenden framme på byn och ikväll blir det julgranspyntning!

Ett inbokat besök hos läkaren för Emils del då vi ska fortsätta att göra lite pricktester för att se om vi kan bli något klokare.
Kvällen fortsätter med avslutningsfest med kollegerna på jobbet då det blir jultallrik och bowling. Det är imorgon tisdag det.

Onsdagmorgon är jag förhoppningsvis pigg för det är sista dagen innan jag går på en lång julledighet. Jag har sparat några semesterdagar och ihop med lite föräldradagar blir det en sjujäkla go ledighet.

Torsdag ska all julmat inhandlas, julgranen kläs (vi hittade julgransfoten) och det sista fixet ska göras. Som är en del. Något paket kvar, lite ärende åt olika håll.

När Markus och Bella var små satt vi långt inne på julaftonsnatten och gjorde det sista men för ett par tre år sen kanske  så bestämde jag mig för att Allt ska vara klart två dagar innan. Alltså torsdagkväll ska jag bli färdig...

Så att man dagen innan bara kan ägna sig åt att gå och insupa hela julatmosfären i lugn och ro, ha lite uppesittarkväll och bara vänta.

Och det är så himla skönt ska ni veta.

Apropå det här ..  Han kom fram till mig idag och berättade att han hade berättat historien för sin pappa och även frågat vad det innebär när man kommer.. Och givetvis sagt att det var jag som berättat den för honom.


Hans farmor och farfar hade också funnits med i rummet vid tillfället. DOM TRODDE INTE SINA ÖRON!! och pappan hade tyckt att mattanten kanske borde bytas ut..


Ojojojoj... Och när jag försökte slingra mig ur hela situationen och förklara att historien faktiskt inte var för honom utan för de vuxna vid bordet så sa jag tillslut, -Jag borde berättat den med att knäcka nötter istället.

Han bara tittade på mig.


HERREGUD, säger jag bara. Mitt nyårslöfte får nog bli att vara tyst. Ständigt eller nåt.

Nu är tiden knapp. Riktig gran som vi har haft i alla år eller plastgran? Jag vill ha en riktig och Jarmo vill ha en i plast.

Idag står inte så mycket på agendan direkt.

skrev jag ett önsketänkande som såg ut så här..

Den lilla pojken tittar stort på den gamle kvinnan framför honom. Trots den höga åldern på kvinnan  kan man fortfarande ana en ungdomlig charm. Bakom de åldrande ögonen kan man se den glittrande blicken.

Vad är det för ärr du har gammelmormor? frågar han tillslut. Dom här säger hon och ser plötsligt drömsk ut. Som om att hon försvann i en annan värld ett tag.

Det är historia nu. Det hände när jag var mitt i livet. Jag var femtiofem år.
Men nu är det historia säger hon samtidigt som hon ger pojken en mjuk blick.

Jag pratade med mor förut. Det blir en del ärr sa jag efter att hon berättat om dagens operation då de satte in porten. Allt hade gått bra och nu närmar sig behandlingarna snabbt.

Men varje ärr har sin historia att berätta. Man skulle kunna likna dem vid en historiebok. Ett ärr på bröstet. Ett under armhålan. Ett för dräneringen. Och nu ett för porten.

Vi gör vår framtidens historia nu. För det är vad detta kommer att bli för oss alla när allt är över.Vår historia som vi gick igenom ihop. Vår historia som vi kommer att minnas ihop.

Framtidens historia.

Det är synd att jag inte kan lägga ut lite bilder på en del julklappar som jag har köpt, speciellt till min mor och syster men jag vet att dom läser här så.. Nix det blir inget med det. Jag hittade små fina saker förra helgen när vi var på Liseberg men det får vänta med dom bilderna.

Om jag tänker på att ta några kort på dom senare. Det märker vi. Jag var i stan (Lidköping) med en vän tidigare idag och hittade det sista till Bella så hon är klar. Markus är klart det med och Emils är färdigt.

Så det är inte mycket kvar nu. Skönt att det mesta är gjort och i år har vi beställt en del på nätet vilket är väldigt smidigt.


Gårdagen var riktigt trevlig med sällskap och mat , lite vin och spel.
Jarmo uppvaktades med skönsång och paket från oss tidigt på morgonen när han kom hem från jobbet, och fler fina presenter på kvällen.

Vi firar Jarmos födelsedag med köttfärspaj, släkt och sällskapsspel.
Trevlig fredagskväll på er!

 

Herregud skrev jag tomteutstyrslen?

Tomten finns. Det vet ju alla.

Det är kluvna känslor här.

Mitt ena jag har dåligt samvete för att jag är hemma ifån jobbet just denna veckan av årets alla.

Mitt andra jag myser med hemmatid med Emil. För trots att han inte är bra i magen än så är han på sitt goaste humör.

 

Så vi pysslar lite, gör lite småplock som att ta fram lite olika dukar och provar på finbordet. Sätter namnetiketter på lite julklappar, kollar så att tomteutstyrseln ligger där den ska, funderar lite till om vi ska ha en riktig gran eller en i plast, planerar lite inför fredagens kalas då Jarmo fyller år. (Om nu Emil blir smittfri)

 

Går ut en sväng i ruskvädret och längtar till sommaren.

 

Går in och längtar till Julafton..

 

Nä nu väntar sysslor.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som en sann luciaälskare så kändes det lite att inte få titta på någon lucia alls. Markus som går i sexan skulle ha haft lucia för hela skolan (och oss) men det röstades nej till det. Bella som börjat fyran skulle inte heller ha något och för Emils del så har fröknarna på hans småbarnsavdelning en tradition där dom samlar ihop alla barn för att sedan gå lucia för dom.

Planen var att njuta av lucian på jobbet istället. Men Emil som blev dålig i magen satte stopp för det. Och jag visste ju inte hur det skulle utveckla sig. Nu är han dock bra men han måste vara hemma imorgon också om det nu är något smittsamt.

Så jag fick snällt vara hemma idag ( med kluvna känslor med tanke på att denna veckan är det som mest att göra på jobbet)

Så imorse klädde jag Emil i hans lilla tomtedräkt, dukade fram lussefika till barnen, tände ljus och satte på tv:s lucia. Där satt vi alla en stund och njöt.

Ja det var vår luciadag det.

 

Fin morgon.

Och med en känsla av att alla dessa år av luciafirande med hårfixande, klädsel och allt som hör till snart är förbi.

Småbarntiden går ruskigt fort.

Men det visste jag redan.

Bella förra året

Jag skulle skoja till det lite häromdagen och drog den här vitsen med en elev på skolan..  Fast det blev lite fel så jag sa bara:

-Varför har tomten inga barn?

Eleven (en fjortonårig kille) Hm, jag vet inte?

Jag - Han kommer bara en gång om året hahaha ( tills jag inser vad jag har sagt.)

Eleven- Vad? Jag fattar inte?

Mina kollegor runt bordet - Men Maaaaalin!!!

Eleven igen- Men säg då, vadå kommer bara en gång om året?

Glöm av vad jag sagt sa jag.

Nej jag ska fråga pappa om det när jag kommer hem säger han då...

 

Jag kan höra samtalet framför mig...  Pappa, mattanten berättade en historia för mig men vad betyder det att komma?

Fasiken dessa hoppande grodor från min mun...

Oj vad febrig jag känner mig nu. Får nog stanna hemma ett par dagar.

Eller veckor.

Jag var framme och handlade hem lite mat förut då jag såg att Järnia var öppet. Dom håller ju söndagsöppet ett par veckor innan jul så jag sprang in och på tre minuter lyckades jag att hitta, prova och köpa "julaftonsoutfiten"

 

Så för er, en enda gång.. Bara för att det nalkas mot jul så bjuder jag på..

 

Julaftons outfit!

 

 

 

Klänningen fanns i kornblå och grå också men jag föll som vanligt för det svarta.

Jag lär ju inte klampa omkring i stövlarna som jag bär på kortet inomhus på julafton men jag var ju tvungen att piffa till mig lite för er..

 

 

 

 

 

Stämningsfull dag med trevligt sällskap.

Och det var jag som vann stjärnvinsten. (måste ju sägas)

 

Och är man varm i själen så spelar det inte så stor roll att regnet vräkte ner emellanåt.

Vad tror ni händer när familjen HumppiClaeson drabbas av internethaveri som består av en trasig reuter ?? (eller hur det nu stavas)

I ett dygn kan tilläggas innan det ordnas till tack vare en kusin till Jarmo.

 

1. Vi sätter igång och bakar.

 

2. Vi vankar omkring som osaliga andar.

 

3. Vi tycker det är rätt skönt.

 

Jo men det känns ju som en trygg ide att åka till Göteborg imorgon. Det är värsta kaoset där nu.

Vi får hoppas att det lugnar ner sig för vi ska besöka  "Jul på Liseberg" .

 

Så är det tänkt.

Vilken lättnad att se att äntligen så börjar Emils hud att se bättre ut. Förkylningen har släppt för honom och då märks det genast. Och man kan slappna av lite.

Vi satt här med öppna munnar (dreglandes) över Leila och hennes julbak på tvn.

Önskade att det var vi som var hennes "bekanta" som skulle få komma och mumsa på allt goda hon svängt ihop med ett leende.

Och nästa vecka skulle hon baka en jädrans massa julgodis.

Då sitter vi väl här igen och muttrar över att vi inte ingår i hennes vänkrets.

 

Just för den stunden.

Var glada om ni har friska barn.


Barn som slipper öppna blodiga rinnande sår i knäveck och runt dom små handlederna, mellan fingrarna och fotlederna. Röda kliande utslag på hela magen och ryggen. Sista dygnet har det kommit i ansiktet också, runt halsen och nacken. Svidande, jag vet för jag har haft dom själv när jag var liten.

Nu när luften ute är torr så blir Emils eksem värre än någonsin. Det blir en enda ond cirkel av kliande, läkande och kliande igen. Värst är det på nätterna och vi försöker vara vakna och hindra honom men tillslut somnar vi med.

Vi smörjer dygnet runt och ger honom medicin men med förkylningen som han åkt på så blir det så mycket värre.

Och folk lider med honom och säger att det gör så ont när dom ser honom.

Jag vet inte hur många gånger jag tänker på hans sår och utslag på en arbetsdag på jobbet.
För helst vill jag bara vara med honom.

Och hur jag väntar på att det ska vända nångång  för det brukar det göra tillslut. Men nu dröjer det.

Om jag är bitter?

Ja det är jag.

För det kommer inget gott ur sånt här.

Nu när lilleman slocknat för natten så kan jag ju passa på att visa er två av julklapparna som vi har köpt.. Alltså han kan ju inte läsa men han kanske börjar ana oråd om han ser dessa bilder på en för honom bekant sida.





En Blixten Mc Queen filt.
Han älskar att sitta och gosa med en filt till morgon eller kvällsvällingen, så en med hans favorit på kommer att bli succe.




Jo han är kanske lite för liten för en armbandsklocka men jag kunde inte motstå denna.

En stor bilbana har också inhandlats men där lär han väl förmodligen få konkurrans ifrån de andra medlemmarna i familjen...
Pyssel och memory   blir det också men det här är det som köpts för stunden.

Men what the F.. ck !! Ska jag gå omkring och vara allergisk hela året nu då?

 

Den här hösten har varit sig totalt olik på ett sätt.
Saknaden av späckade helger av fotboll för Markus del (påhejjande föräldrar för vår) Han skadade sig i somras och fick vila ett par veckor för att sedan börja igen men då gick skadan upp. Stressfraktur i underbenet var det som han råkade ut för och det hänger inte ihop med stress som kan tolkas utan det är en liten svårläkt fraktur i skelettet. Så med kryckor, gipsliknande förband, och order från läkaren fick han snällt hålla sig borta från både träning och matcher.

Han fick order om att inte springa på tre månader och har fått gå hos sjukgymnast fram tills nyligen och nu har det gyllende datumet passerat. 1 december är det fritt fram igen. Dock är det juluppehåll på fotbollen nu men det längtas innerligt kan jag säga. Och med tanke på att det har varit en del av hans liv sen han var fem år så har vi ju alla vant oss vid fotbollslivet och allt som det innebär.

Hällregn och starka vindar. Stekande sol och skuggfria platser.

Underbara sommardagar.

Vackra sommarkvällar.

Tidiga helgmornar och sena kvällar. Fikakorgar och filtar.

Glada föräldrar och syskon.

Överlyckliga killar som går till slutspel.

Besvikna killar som snubblat på mållinjen.

Japp nu börjar vi längta framåt allihopa .

Jag satt här och tittade på "Så mycket bättre" ikväll och jag kan säga att Lena Ph (som jag inte har haft något emot förut) sjönk  lågt i mina ögon.

Det var "Lalehs dag" ikväll och jag tycker att  det är  intressant att höra dom berätta om sitt artistliv och deras tolkningar på varandras låtar.  Laleh om någon är otroligt duktig på att skriva låtar och sjunga.

 

Och så sitter Lena Ph där under hela middagen och kastar nedlåtande och menande blickar på Laleh. Som att hon vore en liten barnrumpa och inte vet något om artisteriet.

 

Avundsjuka kallas det visst. Och missunsamhet.

 

För dom blickarna var ju inte svårtolkade direkt.

 

Jag ska testa mig på att göra en Thailändsk rätt ikväll. Receptet har jag fått från en thailänsk kollega som lagar fantastisk mat så det ska bli spännande att se om den här blir lika bra.

 

Egentligen är jag inte jättesugen på att ställa mig och laga något avancerat fredagskväll när jag har stått hela dagen och lagat mat men, men..

Ja vi får se hur det blir, här är iallafall det som ska med i grytan.

 

Gul lök, vitlöken, ärtorna och kryddorna ska finhackas och fräsas i kokosmjölk för att sedan blandas ihop med kycklingfilen som skurits i bitar och stekts. I med mer kokosmjölk och sedan klart.

Jag hade ett allvarligt snack med Jarmo igårkväll.

 

-Vi måste se till att vi ligger steget före med tvätten sa jag. Köpa hem blåbärssoppa på pulver så att vi har. Och isglass. Te har vi alltid hemma så det är lugnt med den biten.

 

För det kommer bara närmare och närmare nu. Inte många slipper undan och rätt som det är har någon i familjen åkt på skiten och då är det jäkligt kört. Riktigt kört.

 

Jag pratar maginfluensa. Hemska fruktade skit som alltid börjar att snurra runt den här årstiden.

Men jag ska ligga två steg före.

I år igen.

 

 

Jag har fått en fråga om att gå med i en bokcirkel och det tvekade jag inte en sekund med att tacka ja till. Jag läser gärna och när jag var yngre och hade mer tid över så slukade jag böcker. Nu blir det inte lika ofta och det saknar jag.

 

Vår lilla grupp kommer att bestå av sex personer varav alla inte känner varandra. Vi kommer att träffas hemma hos den person vars tur det är att välja bok varannan månad, äta något lätt ihop med ett glas vin och prata om boken.

Första träffen blir i slutet av Januari i Lidköping och boken som ska läsas är: Vi måste prata om Kevin  av Lionel Shriver

Det här ska bli kul!

 

 

Ja här hamnade jag då. Minstingen i familjen är inne i stan och shoppar och fikar (ja inte själv då), de stora barnen är på språng på annat håll och Jarmo kör eftermiddag den här veckan.

Själv tänkte jag ta ett städtag här hemma för det är så himla skönt att ha iordning omkring sig när helgen kommer.

Och äntligen kommer en helg då absolut inget är inbokat. Jag vet jag har sagt det innan men det dyker alltid upp något men nu verkar det lugnt i sikte.

Och så är det redan den 1 december idag!

 

Julmånaden har börjat.

Jag har ett jättebra boktips för barn. Boken heter "Tomtens Jul" och är skriven av Ingrid Elf.

Den börjar då med 1 december där det står om hur Tomten och hans Gumma vaknar upp i den mjuka höskullen och gör sig redo för den hektiska tid som väntar. Sedan följer dag för dag fram till Julafton.

En massa fina bilder ingår också och vill man så kan man ju göra det mer spännande och läsa den varje dag fram till julafton.

Vi fick den när Markus och Bella var små och nu läser vi den för Emil.