Jag följer inte så många serier men Greys på onsdagar är ett måste. Och gärna något gott till det också.

Sen är kvällen komplett.

Vilken lyx att komma hem från jobbet och se alla lussekatter som min kära sambo och lilleman bakat innan det var dax för dom att bege sig mot jobb och dagis.

 

Bilden är lånad från Arla!

 

Och jaaaaa sånt kan jag inte låta bli att skryta lite om. Trots att det har börjat bli en vana här hemma nu. Sist var det Vaniljbullar och Tigerkaka..

Han fyller snart år Jarmo, och jag var tvungen att köpa en viss symbolisk present, jag ska visa er sen men jag vågar inte lägga in en bild här om han nu skulle kika in här.

Och mitt i allt julstök omkring får jag syn på dessa bilder och blir helt sjuk i kroppen av längtan till havet och sommaren.

Men bara när jag tittar på bilderna. Nu ska det njutas av julmys en månad först.

Falkenberg en sommarkväll 2010

Hafsten i somras

Kungshamn

Barnen solbrända och fina dagen innan terminstart.

Inte nog med att jag är den okrönta drottningen av bonnabränna på sommaren, den utnämnda mästarinnan på att snarka högst och värst i familjen utan jag är också grym på att tillverka fina saker i lera!

Ser ni?

 

Fint va! För man ser väl att det är två bilar på en bilbana. Jag har gjort den stora delen som består av bilar och bilbana enligt lillemans önskemål. Själv har han satt på däcken. De små blåa och röda plupparna. Och den lilla blåa pluppen till vänster är en cykel som hänger på därbak.

 

Och det ser ut som att jag inte kommer att få mer koll på vilka ni är som läser. Men det gör inget, man kan inte alltid få som man vill.

I helgen som var har jag stött på en del som berättat att dom brukar kika in härinne och det tycker jag är kul, kul kul!!

 

Och ännu roligare blir det om ni lämnar en kommentar också!! För jag ser ju på statistiken att ni är ett gäng och då blir jag ju ännu mer nyfiken på vilka ni andra är. Ni som inte lämnar ett spår... Pass på nu!

I alla år har barnen gjort pepparkakshus hemma hos sin mormor och Thomas och jag har sluppit undan.. Det  är mycket jag vill göra med barnen innan jul men just pepparkakshus har inte kännts som min grej. Jo sätta på godiset är ju kul men smälta socker.. njaee. Men jag fick ett infall och gick och köpte mig en byggsats och förklarade för Emil på hemväg ifrån dagis att idag skulle vi bygga ett pepparkakshus.

 

Vi började och fick sedan sällskap av min moster och kusin som jag bjudit över på lite kvällsfika.

Och charmigt på sitt vis blev det allt.

 

Jo alldeles utmärkt tack. Förutom Emil och hans besvär (Atopiskt eksem) som har förvärrats denna veckan som gått.

Men tack vare att dom känner till oss väl inne på Barn i Lidköping (sjukhuset) så hade vi fått en tid trekvart efter att vi ringde in i fredags morse. Höjda doser av flytande klåddämpande till natten och ännu lite mer smörjor så ska vi hoppas på att det vänder. Läkaren där ringde även in till hudkliniken på KSS och rådgjorde med dom men tyvärr finns det inte så mycket mer att göra i hans fall.

Han är precis som jag var när jag var liten, samma hudproblem. Och från Jarmo astmaproblem.

Inte dom bästa generna alltså. Men nu är det som det är.

Umgänge med vänner och shopping med barnen i Skövde hanns med också. Och första adventsljuset är givetvis tänt.

 

Och Berit för ett jäkla oväsen härute.

 

Det finns stunder då gester är vackrare än ord. Då handlingar betyder mer och då ord inte behöver sägas.

Det har det här året som gått bevisat om och om igen.

 

Min mor och min moster.

Epatraktorer i all ära, klart att dom tycker det är kul pöjkarna i den åldern.

Men TRE i rad på Lidköpingsvägen hem ifrån Götene??? Utan möjlighet att köra om!

Så när dom tillslut svängde av så betedde jag mig precis så som man inte ska göra. Mycket ovuxet och mycket omoget.

Drog på gasen så inni för att visa dom att det här är inte okej. Inte okej en fredagskväll på väg hem till soffan.

 

utan mig och oväntat dyker upp när jag laddar upp dom i datorn. Oftast är det minstingen i familjen som är fotografen.

 

 

 

 

Fast den här tog jag. Adventljusstaken som jag och Emil mekade ihop.

 

Bella som varit hemma ifrån skolan ett par dagar med förkylning och huvudvärk var glad i hågen idag när hon kom hem.

Dom hade saknat mig vid bordet när vi äter berättade hon. Dom tycker att jag berättar så roliga historier när jag är där.

-Jaha vad berättar du för roligt då? frågade jag. -Om dig, när du kör bil. Alla dina roliga bilhistorier som hänt.

Jaha ja.. kul.

 

Apropå inget så har jag fått adventsstämning här hemma. Det hinns inte med att pynta i helgen så det fick bli igårkväll istället. Men jag har inte tänt dom än. Det är bara för er skull jag lät dom lysa upp några sekunder.

Nej här tänder vi först när helgen kommer.

Bloggen blir lidande igen märker jag. Jag jobbar på dagarna, gör det ena och det andra efteråt för att sedan när barnen somnat sätter mig och läser igenom alla bloggar jag måste läsa för att sedan göra mig redo för att skriva ett inlägg och DÅ... har jag blivit alldeles för trött för att kladda ner något.

 

Och trött var jag definitivt en morgon här när jag vaknade. Och inte på bästa humör. -Jag vaknade visst på fel sida imorse sa jag senare till Jarmo på kvällen. (Jag är en liten morgonsuris av mig men den här morgonen var jag såpass att jag kände att det var läge att urskuldra mig en aning..

-Fel sida?? Du vaknade på ett helt annat universum svarade han då.

Haha jag gillade det uttrycket.

En skön promenix blev det tidigare idag med barnen och två kompisar till dem. Emil skulle inte sitta i vagnen så han gick ca 7 km själv, det är inte dåligt för en två och en halvåring det. Lite ärenden framme på byn och en fika hos mormor på hemvägen blev det.
Ikväll ska jag ta med Bella på bio och grabbarna i huset får rå om sig själva.



Godis ikväll är väl ett måste..

Jag kan inte ta en dusch utan att borsta tänderna efteråt. Oavsett tid på dygnet. Jag har försökt att låta bli men det är omöjligt.

 

Jag kan inte lägga mig för natten utan att kasta bort kuddar och täcken och skrynkla ut lakanet helt skrynkelfritt. Blir det en skrynkla så måste jag börja om igen.

 

Jag kan inte åka till jobbet utan smink. Skulle aldrig hända.

 

Ja det var väl det enda jag inte kan.

När man får barn så får man även små bonusar också.

Som idag när jag tvättat  så var det inte bara kläder som kom ut ur tvättmaskinen utan det var även ett gäng ekollon som rullade ut. Pärlor, mynt, tuggummi,papperslappar har även dom fått känna på den behandlingen.

Man får extra husdjur på sommaren i form av en enda lång myrparad som sträcker sig ifrån ytterdörren, in längs med hallen, längs med köksväggen ända bort till sophinken.

Någon har lyckats med konststycket att slänga glasspinnen brevid soptunnan. Istället för i.

Istället för att själv vräka i sig godis en fredagskväll så får man sällskap av barnen som rätt som det är vuxit upp och fattat det där med fredagsmys.

Man får smussla med det eventuella godisätandet på vardagskvällarna så att barnen inte märker något. För vem vill ha barn som stoppar i sig sött när det inte är helg? Sånt äter man endast på helgen. Eller när barnen icke ser.

Man tror äntligen att man ska få sova ut på helgerna när barnen äntligen lärt sig att sova länge. Fel, fel. Det blir tidiga lördagar och söndagar för barnen blir förmodligen fotbollsspelare eller har någon annan aktivitet då det krävs att man går upp 06.30. Året om. Typ..

Man får  mycket känslor.

Man smälter vid första leendet.

Hjärtat klappar hårdare när man hör dom säga mamma för första gången.

Man spricker av stolthet över dom första stegen.

Man oroas över sjukdomar som kommer och går.

Man lämnar dom med en liten sorg i hjärtat vid första inskolningen på dagis.

Man lämnar dagis inför skolstart med en känsla av vemod och glädje inför deras nya skolliv.

Man lär sig matte, svenska och historia på nytt.

Man gnatar om läxor och rumsbestyr.

Man tittar på dom små vuxna och ser en liten del av sig själv.

Och man slutar aldrig att förundras.

Och efter en blick på den juliga bilden på Liseberg sprang tankarna iväg på vad som ska bäras på Julafton. Här blir det alltid något nytt för hela familjen till den dagen och jag har börjat att spana lite för min egen del.



Den här tunikan från Ellos gillar jag.



Och den här klänningen (Ellos) tycker jag också är fin. Japp det tål att funderas på, förra året hade jag en svart klänning men i år känner jag för rött. Det finns lite affärer här i Götene jag ska kika runt i också och det är lika bra att börja spana i tid.

Om några veckor ska vi åka ett litet gäng till "Jul på Liseberg" Ska bli riktigt mysigt, jag har aldrig varit där på vinterhalvåret förut så det ser jag fram emot!



Visst ser det härligt ut!

Efter två dagar fyllda med.. Tryck över pannan, dimmig syn, ofokuserad och allmänt helvirrig  i hela huvudet så gick det inte mer. Det är som att leva i en bubbla och jag skulle kunna fortsätta och rabbla upp alla  symptom men jag hoppar det.

Ja, jag suger, jag är kass och jag måste skaffa mig en helt ny plan för att lyckas. Så illa är det. Och jag kan inte ljuga och låtsas som att det har gått bra.

Men jag vet iallafall att jag har fina hejjavänner!! Och nu skäms jag ännu lite mer...

Gonatt!

Jag har en del saker att intala mig imorgon när jag vaknar.

 

Jo Malin, du kommer att klara av att stiga upp ur sängen och göra dig och lilleman iordning för avfärd mot jobb och dagis utan att ha tagit en snus.

 

Nej Malin, världen kommer inte att gå under utan snus.

 

Ja Malin, du klarar av eventuella morgondiskussioner som kan komma att bli utan att få ett lätt hysteriskt anfall.

 

Du kommer att köra lugnt och fint i trafiken (såklart att jag gör när Emil är med!) men kanske inte efter dagislämningen.

 

Ja man kan njuta av kaffet och frukosten utan att stoppa in en snus efteråt.

 

Trycket över huvudet och tunnelseendet kan du försöka låtsas som att det inte existerar nu. Jo jag har slutat en gång tidigare så jag vet att det kommer..

 

Le mot kollegor och elever! Dom ska inte straffas över att du försöker att sluta snusa.

 

Förrvirringen som uppstått i hjärnan nu ska du försöka bortse ifrån. Det ordnar sig om ett par dagar. Kanske.

 

Sms:a ett hejdå till barnen eftersom du förmodligen glömt av det i förvirringen i morse.

 

Ät lunch och försök att njut fastän du inte ska stoppa in en snus efteråt.

 

Som sagt världen går inte under!

 

Kaffe. Försök iallafall att njuta av det fastän stunden efteråt inte att kommer att komma.

 

Efter jobbet: undvik barnen så gott det går. För deras skull.

 

Kvällen, ja har du fixat det idag fixar du det imorgon med!

 

 

 

 

 

 

Jag har letat länge efter ett par speciella ljuslyktor och tillslut hittade jag dom här. Hemma i Götene inne på "Färg och Fantasi". Man hittar alltid något fint när man är därinne så lyktorna fick sällskap av ännu en fin ljusskapelse.

 

 

 

 

Ljus i mitt hus mår man bra av, så nu laddar jag inför dagarna som kommer..

Jag ska ta min sista prilla ikväll. Japp! Sådär bara! Finito!

Och inget nikotintuggummi, eller något annat i snusväg. Bara sluta helt tvärt sådär. (Och nej jag är inte gravid)

Så det kommer att vara min vilja mot min vilja som gäller.

Jag funderar allvarligt på att skriva ett vackert brev till familjen där jag förklarar hur mycket jag älskar dom och vad dom betyder för mig. Och att dom kan försöka tänka på hur gullig jag är egentligen..

Så  kan dom springa och läsa det när mitt humör sätter in. Vad ni ska läsa kan jag dessvärre inte svara på för det lär ju märkas här med. Mitt nya jag utan snus alltså.

 

 

 

 

Vi hade en trevlig lördagskväll igår med våra vänner och alla barn. Det åts gott och det stojades, speciellt bland de två minsta som nästan lyckades riva huset. Nej inte så allvarligt men det syntes vart dom hade gått fram.

Vi hann smida lite spännande planer inför framtiden också. Ska bli kul att se om det går i lås. Eller jo det måste det helt enkelt.

Dagens mys var Fars Dagfirandet med choklad till far i huset och fika som barnen själva bakat.

 

Dagens mest spännande rykte var att en Götenepappa skrapat fram en miljon som han hade fått i Fars Dagpresent av sin familj. Vem blir liksom inte nyfiken på sånt?

 

Dagens roliga upptäckt var att vi känner dom. Så kul för dom! Grattis!

 

Som jag har sovit länge! Gudars så skönt det var, dessvärre släpper inte förkylningshuvudvärken  men det ska nog ge med sig.

Ringde upp min mor för att kolla läget lite och där hade minsann Emil sovit till halv åtta. Här hemma vaknar han alltid mellan halv sex och sex så han har sovit ut han med.

 

Nu vankas det kaffe och bloggläsning.

 

En av mina absoluta favoritbilder.

 

Bella och Markus hade bestämt en myskväll med mormor och Thomas ikväll men när Thomas kom för att hämta dom så var det ytterligare en bestämd herre som gick och tog på sig skorna och promt skulle med till "Mimills mommo, Mimmills Tooas". Så det var bara att packa ihop en övernattningsväska till honom med och så försvann dom.

Han har lite svårt för att uttala sitt namn så Emil blir "Mimill", gulligt..

I morgon åker dom iväg på julmarknad på Falkängen på Kinnekulle och jag och Jarmo lär nog sova länge och gott för att sedan vara utvilade och pigga till kvällen då hela familjen traskar bort till ett par vänner och firar deras minsting som fyller tre år med mat och umgänge.

Bella och Emil tidigare ikväll

 

Jarmo och Markus spanar in ett nysläppt dataspel..

 

Bella kikar på sitt..

 

Och här sitter jag och spanar in nya matsalsgruppen, läser bloggar, kollar lite tv.. äter lite med min käraste.. ja allt av en salig god blandning.

Det är så lätt att ta allt omkring sig för givet. Man tänker inte så mycket på det. Allt rullar på i sin vanliga gång och det är först när något du hoppats aldrig skulle ske vänder om din värld och händer. Och då ändras plötsligt allt på en sekund.

Det kan vara ett ett svårt besked från en nära person. Det kan vara din mor som berättar att hon har bröstcancer.

Plötsligt så stannar omvärlden upp. Mycket omkring slutar att existera. Man blir frustrerad över smågnäll från människor omkring och man blir själv en mer lättirriterad person. Humöret går upp och ner och den närmaste omgivningen är den som blir drabbad först.

Oron, ovissheten och overklighetskänslan är tre känslor som går hand i hand den här tiden.

Frustration och ilska på den jävla sjukdomen som ska komma här och förstöra.

Det var aldrig någon som frågade oss om vi ville bli anhöriga och det var aldrig någon som frågade min mor om hon hade lust att få bröstcancer.

För det är ingen jäkel som frågar.
Det bara kommer.

Och då gäller det att hålla fast i livet.

Det är aldrig för sent att lära sig något nytt så nu har jag fått till hur ni följer min blogg. Tryck på den lilla blåa knappen uppe i vänstra hörnet så missar ni inget.

Jag tar mig an Awarden som jag fått ifrån härliga Anna! Den handlar om att man ska avsluta ett par meningar.

1. När ingen ser eller hör mig.... så gör jag alla möjliga dansmooves. Med risk för skador.

2. Jag går aldrig hemifrån utan... mitt snus.

3. Min blogg heter som den gör för att... Svartam blev en förkortning av SvartaMalin.

4. Om jag vågade skulle jag... hoppa bungyjump. Men det vågar jag inte för jag skulle tro att repet går av just då och då skulle mina barn bli moderslösa.

5. Om tio år kommer jag att vara... Jösses... 45 år och ha barn som är 22, 20 och 12. Mycket tvåor blev det där.

Och vet ni vad jag kom på, då är det ju år 2021 och kolla på barnens årtal, det är ju samma siffror! Va? skumt...

Jag och siffror..  Nu skickar jag vidare denna Award till dessa bloggerskor!

Sara

Anna

Marie

Carre

Jag var inte jätteallvarlig angående inlägget om "mattantsgalan" men när jag läste syrrans kommentar så tyckte jag att hon hade en viktigt poäng!

Håller verkligen med! Fram med fler galor för mattanter, vårdfolk, lärare, dagispersonal mfl, det är ju vi som får samhället att fungera :)

Nu väntar jag på att Jarmo ska kocka klart i köket sedan längre fram ikväll ska jag ta mig an en utmaning jag fått ifrån Anna.

 

Emil tidigare idag. Jag krattade löv, han spred ut dom.

 

Tanken slog mig, alla dessa galor hit och dit.. Varför kan dom inte ha en "Mattantsgala" på tv? Det hade ju varit superkul!
Åka till Stockholm, mingla runt i finkläder,dricka lite bubbel, hälsa på andra mattanter, stiga upp på scen och ta emot pris för "Årets mattant"

Äsch nu for min fantasi iväg med mig igen. Dags för sängen kanske.

Kan man fråga barn för mycket om hur dagen varit? Vad dom har gjort och vad dom har ätit... för att ta några exempel.
Nu vet jag ju precis vad dom äter för mat på dagis och i skolan eftersom jag själv lagar likadan mat på jobbet samma dag, men det är lite roligt att höra Emil berätta så gott han kan.

- Vad åt du för frukt idag Emil? frågade jag honom förut.
-Ingen, svarade han.
-Öh..nähä svarade jag. Inget?
-Sluta mamma svarade han då. Kort och bestämt.

Det var tydligen färdigfrågat för den här gången.

Jag blir en smula irriterad på att vissa trottoarer i Götene ska vara så förbaskat breda!