Hon går och går för kampen mot bröstcancer!
Kopiera och låt henne gå vidare på din blogg!
För ca ett år sen
skrev jag ett önsketänkande som såg ut så här..
Den lilla pojken tittar stort på den gamle kvinnan framför honom. Trots den höga åldern på kvinnan kan man fortfarande ana en ungdomlig charm. Bakom de åldrande ögonen kan man se den glittrande blicken.
Vad är det för ärr du har gammelmormor? frågar han tillslut. Dom här säger hon och ser plötsligt drömsk ut. Som om att hon försvann i en annan värld ett tag.
Det är historia nu. Det hände när jag var mitt i livet. Jag var femtiofem år.
Men nu är det historia säger hon samtidigt som hon ger pojken en mjuk blick.
Jag pratade med mor förut. Det blir en del ärr sa jag efter att hon berättat om dagens operation då de satte in porten. Allt hade gått bra och nu närmar sig behandlingarna snabbt.
Men varje ärr har sin historia att berätta. Man skulle kunna likna dem vid en historiebok. Ett ärr på bröstet. Ett under armhålan. Ett för dräneringen. Och nu ett för porten.
Vi gör vår framtidens historia nu. För det är vad detta kommer att bli för oss alla när allt är över.Vår historia som vi gick igenom ihop. Vår historia som vi kommer att minnas ihop.
Framtidens historia.
Den lilla pojken tittar stort på den gamle kvinnan framför honom. Trots den höga åldern på kvinnan kan man fortfarande ana en ungdomlig charm. Bakom de åldrande ögonen kan man se den glittrande blicken.
Vad är det för ärr du har gammelmormor? frågar han tillslut. Dom här säger hon och ser plötsligt drömsk ut. Som om att hon försvann i en annan värld ett tag.
Det är historia nu. Det hände när jag var mitt i livet. Jag var femtiofem år.
Men nu är det historia säger hon samtidigt som hon ger pojken en mjuk blick.
Jag pratade med mor förut. Det blir en del ärr sa jag efter att hon berättat om dagens operation då de satte in porten. Allt hade gått bra och nu närmar sig behandlingarna snabbt.
Men varje ärr har sin historia att berätta. Man skulle kunna likna dem vid en historiebok. Ett ärr på bröstet. Ett under armhålan. Ett för dräneringen. Och nu ett för porten.
Vi gör vår framtidens historia nu. För det är vad detta kommer att bli för oss alla när allt är över.Vår historia som vi gick igenom ihop. Vår historia som vi kommer att minnas ihop.
Framtidens historia.
När inte ord behövs
Det finns stunder då gester är vackrare än ord. Då handlingar betyder mer och då ord inte behöver sägas.
Det har det här året som gått bevisat om och om igen.
Min mor och min moster.
Utan att fråga..
Det är så lätt att ta allt omkring sig för givet. Man tänker inte så mycket på det. Allt rullar på i sin vanliga gång och det är först när något du hoppats aldrig skulle ske vänder om din värld och händer. Och då ändras plötsligt allt på en sekund.
Det kan vara ett ett svårt besked från en nära person. Det kan vara din mor som berättar att hon har bröstcancer.
Plötsligt så stannar omvärlden upp. Mycket omkring slutar att existera. Man blir frustrerad över smågnäll från människor omkring och man blir själv en mer lättirriterad person. Humöret går upp och ner och den närmaste omgivningen är den som blir drabbad först.
Oron, ovissheten och overklighetskänslan är tre känslor som går hand i hand den här tiden.
Frustration och ilska på den jävla sjukdomen som ska komma här och förstöra.
Det var aldrig någon som frågade oss om vi ville bli anhöriga och det var aldrig någon som frågade min mor om hon hade lust att få bröstcancer.
För det är ingen jäkel som frågar.
Det bara kommer.
Och då gäller det att hålla fast i livet.
Det kan vara ett ett svårt besked från en nära person. Det kan vara din mor som berättar att hon har bröstcancer.
Plötsligt så stannar omvärlden upp. Mycket omkring slutar att existera. Man blir frustrerad över smågnäll från människor omkring och man blir själv en mer lättirriterad person. Humöret går upp och ner och den närmaste omgivningen är den som blir drabbad först.
Oron, ovissheten och overklighetskänslan är tre känslor som går hand i hand den här tiden.
Frustration och ilska på den jävla sjukdomen som ska komma här och förstöra.
Det var aldrig någon som frågade oss om vi ville bli anhöriga och det var aldrig någon som frågade min mor om hon hade lust att få bröstcancer.
För det är ingen jäkel som frågar.
Det bara kommer.
Och då gäller det att hålla fast i livet.
25 Augusti
Min mor och Thomas var hemma här igår med gott fikabröd.
Vi firade.
Beskedet som min mor fått tidigare under dagen då hon hade varit inne i Lidköping och gjort mammografin som görs ett år efter att cancern hittats.
Istället för att få vänta i veckor på svar som det senaste året bestått av så fick hon besked av läkaren direkt efter att han hade undersökt plåtarna.
Det såg bra ut.
Och vi fortsätter att andas ut.
Vi firade.
Beskedet som min mor fått tidigare under dagen då hon hade varit inne i Lidköping och gjort mammografin som görs ett år efter att cancern hittats.
Istället för att få vänta i veckor på svar som det senaste året bestått av så fick hon besked av läkaren direkt efter att han hade undersökt plåtarna.
Det såg bra ut.
Och vi fortsätter att andas ut.
1 Juni
Jag läser gamla inlägg och förvånar mig över hur snabbt det här halvåret gick.
Och ändå inte.
Den här statusen fanns att läsa inne hos min mor idag. Idag är ännu en bra dag.
Och ändå inte.
Den här statusen fanns att läsa inne hos min mor idag. Idag är ännu en bra dag.
Dags att börja jobba idag ,börjar lite försiktigt med två timmar om dagen.Ett stort tack till min familj ,släkt och vänner som har stöttat mig ,i nöden provas vännen och det har jag fått många bevis på.
4 Maj
Idag är definitivt ingen vanlig dag. Jag och barnen åkte ner till Borås och hämtade upp min mor.
Färdigstrålad och färdigbehandlad.
Om vi var glada?
ÄNTLIGEN! var min mors status på facebook tidigare ikväll.
Och jag vet vad hon menar..
Äntligen slut på cellgifter
Äntligen slut på strålbehandlingar
Äntligen kan man se fram emot att få slänga peruken
Äntligen kan man slippa oroa sig över infektioner
Äntligen kan man börja leva som vanligt.
Äntligen är det så gott som över.
Äntligen kan hon gå på livets raka väg igen istället för att gå på den osäkra tunna stigen vid sidan av.
Färdigstrålad och färdigbehandlad.
Om vi var glada?
ÄNTLIGEN! var min mors status på facebook tidigare ikväll.
Och jag vet vad hon menar..
Äntligen slut på cellgifter
Äntligen slut på strålbehandlingar
Äntligen kan man se fram emot att få slänga peruken
Äntligen kan man slippa oroa sig över infektioner
Äntligen kan man börja leva som vanligt.
Äntligen är det så gott som över.
Äntligen kan hon gå på livets raka väg igen istället för att gå på den osäkra tunna stigen vid sidan av.
2 Maj
På onsdag har Markus och Bella studiedag och Emils dagis har stängningsdag.
Jag har tagit ledigt ifrån jobbet eftersom eleverna och dagisbarnen har ledigt där med.
Så det kan ju inte passa så mycket bättre än så.
På onsdag gör även min mor sin sista strålbehandling i Borås.
Så efter frukost packar jag ihop barnen i bilen och styr kosan mot Borås för att hämta henne.
Och där sätter vi en stor punkt för den här resan.
Jag har tagit ledigt ifrån jobbet eftersom eleverna och dagisbarnen har ledigt där med.
Så det kan ju inte passa så mycket bättre än så.
På onsdag gör även min mor sin sista strålbehandling i Borås.
Så efter frukost packar jag ihop barnen i bilen och styr kosan mot Borås för att hämta henne.
Och där sätter vi en stor punkt för den här resan.
27 April
Det kommer en fortsättning på det här så småningom. När tiden är mogen.
Idag återstår det endast en vecka tills min mor är färdigbehandlad.
Ett halvårs behandlingar.
Ett halvårs oro.
Ett halvårs jävlaranamma.
Nu väntar bara framtiden med sina osagda svar.
Men vi ser ljust på den.
Det måste vi.
Idag återstår det endast en vecka tills min mor är färdigbehandlad.
Ett halvårs behandlingar.
Ett halvårs oro.
Ett halvårs jävlaranamma.
Nu väntar bara framtiden med sina osagda svar.
Men vi ser ljust på den.
Det måste vi.
Vi
Jag ordnar till det lite i min blogg.
Skapar en ny kategori, en viktig. Men som jag helst hade velat vara utan.
När förändringen var cancer.
Min mor har tolv strålbehandlingar kvar att göra nu.
Och när allt det här är över kan vi gå tillbaka och läsa.
Om vi vill.
Skapar en ny kategori, en viktig. Men som jag helst hade velat vara utan.
När förändringen var cancer.
Min mor har tolv strålbehandlingar kvar att göra nu.
Och när allt det här är över kan vi gå tillbaka och läsa.
Om vi vill.
14 April Beskedet
Ett halvår har gått sen vi fick beskedet av vår mor som ingen vill ha.
Att hon av alla drabbats av bröstcancer.
Cancer som för mig alltid varit förknippat med död. Just för att så många i vår släkt drabbats hårt av det.
Som för mig alltid varit den där mörka jagande skuggan som då och då gör sig påmind på olika sätt.
Min morfar, min mormor,mors kusin, mors farmor... Jag som elvaåring med en tumör under örat.
Men så här skulle det inte bli.
Jag svor högt för mig själv och förbannade allt omkring mig den där kvällen i höstas då jag åkte fram till min mor för att få beskedet.
För jag kände det på mig. Jag visste att det var det hon skulle berätta.
Hon berättade och jag satt som en robot och tryckte i mig Ahlgrens bilar.
Båda två lugna i den overkliga världen som kom att bli.
Jag var snabbt tvungen att tvinga hjärnan att ställa om. Cancer lika med en jävlig prövotid.
Istället för det andra.
Jag kommer aldrig att glömma hur månen såg ut den kvällen då jag åkte hem.
Rund och med ett orangeliknande ljus jag aldrig sett förut.
Att hon av alla drabbats av bröstcancer.
Cancer som för mig alltid varit förknippat med död. Just för att så många i vår släkt drabbats hårt av det.
Som för mig alltid varit den där mörka jagande skuggan som då och då gör sig påmind på olika sätt.
Min morfar, min mormor,mors kusin, mors farmor... Jag som elvaåring med en tumör under örat.
Men så här skulle det inte bli.
Jag svor högt för mig själv och förbannade allt omkring mig den där kvällen i höstas då jag åkte fram till min mor för att få beskedet.
För jag kände det på mig. Jag visste att det var det hon skulle berätta.
Hon berättade och jag satt som en robot och tryckte i mig Ahlgrens bilar.
Båda två lugna i den overkliga världen som kom att bli.
Jag var snabbt tvungen att tvinga hjärnan att ställa om. Cancer lika med en jävlig prövotid.
Istället för det andra.
Jag kommer aldrig att glömma hur månen såg ut den kvällen då jag åkte hem.
Rund och med ett orangeliknande ljus jag aldrig sett förut.
31 Mars Kalas och förberedelser
Imorgon kommer hon hem från strålbehandlingen i Borås.
Den saknade modern, systern, sambon, mormorn, farmorn och mostern.
En vecka är gjord. Knappt fem veckor kvar.
Helgen kommer att fyllas med bakning och förberedelser inför söndag då det är dags för en liten speciell persons tvåårskalas.
Han fyller egentligen inte år förrän på tisdag. På min mors namnsdag.
Men vi vill ha hela klanen samlad vid högtider.
Och eftersom min mor åker till Borås på måndag igen så firar vi nu på söndag.
Så vi vet vad vi ska göra till helgen.
Den saknade modern, systern, sambon, mormorn, farmorn och mostern.
En vecka är gjord. Knappt fem veckor kvar.
Helgen kommer att fyllas med bakning och förberedelser inför söndag då det är dags för en liten speciell persons tvåårskalas.
Han fyller egentligen inte år förrän på tisdag. På min mors namnsdag.
Men vi vill ha hela klanen samlad vid högtider.
Och eftersom min mor åker till Borås på måndag igen så firar vi nu på söndag.
Så vi vet vad vi ska göra till helgen.
30 Mars Dagens rapport
Jag vet att det sitter en mormor i Borås som gärna vill höra och se läget här hemma.
Ett halvår med cellgifter är avklarade och just nu inleds fem veckors strålning i Borås.
Sista etappen.
Så här kommer en del av dagen
Solen värmde gott och efter jobb och dagishämtning intog vi mellanmålet på altan.
Och idag har jag inga kliiga krypningar i kroppen som jag hade igår.
När jag fick för mig att krafsa iordning i trädgården, sen höststädning som blev vårstädning.
Stunden som kommer efteråt.
Först belåtenheten.
Sen den lilla smygande känslan av att det skulle faktiskt kunna vara så att fästingjäklarna fått för sig att attackera mig.
Jooo dom lever de små elakingarna. Året om.
Men jag klarade mig. Jag drömde bara att det satt några stycken på ryggen.
Så dagen har varit fylld med sol.
Frånsett ett par små orosmoln på himmlen.
Men man får se bort från dom och njuta av stunden.
Det finns dom som väljer att se orosmolnen.
Men jag tänker inte välja det.
Jag ser solen.
Ett halvår med cellgifter är avklarade och just nu inleds fem veckors strålning i Borås.
Sista etappen.
Så här kommer en del av dagen
Solen värmde gott och efter jobb och dagishämtning intog vi mellanmålet på altan.
Och idag har jag inga kliiga krypningar i kroppen som jag hade igår.
När jag fick för mig att krafsa iordning i trädgården, sen höststädning som blev vårstädning.
Stunden som kommer efteråt.
Först belåtenheten.
Sen den lilla smygande känslan av att det skulle faktiskt kunna vara så att fästingjäklarna fått för sig att attackera mig.
Jooo dom lever de små elakingarna. Året om.
Men jag klarade mig. Jag drömde bara att det satt några stycken på ryggen.
Så dagen har varit fylld med sol.
Frånsett ett par små orosmoln på himmlen.
Men man får se bort från dom och njuta av stunden.
Det finns dom som väljer att se orosmolnen.
Men jag tänker inte välja det.
Jag ser solen.
Det var ett soligt Borås som mötte upp
Jag åkte med min mor till Borås idag för att göra första besöket på strålningsenheten på sjukhuset där.
Man mäter och ställer in allt inför nästa besök då det provstrålas inför besök tre då det sätts igång på riktigt. 25 behandlingar fem veckor i rad.
Det var inte så sjukhusaktigt där på den avdelningen. Det var mer lugnt på något sätt.
Samtidigt som det blev väldigt uppenbart att alla ensamma människor jag mötte och såg därinne hade cancer.
En del var i sällskap men dom flesta var där själva.
Men det kändes bra idag och jag är övertygad om att nu äntligen är vi vid slutpunkten.
Man mäter och ställer in allt inför nästa besök då det provstrålas inför besök tre då det sätts igång på riktigt. 25 behandlingar fem veckor i rad.
Det var inte så sjukhusaktigt där på den avdelningen. Det var mer lugnt på något sätt.
Samtidigt som det blev väldigt uppenbart att alla ensamma människor jag mötte och såg därinne hade cancer.
En del var i sällskap men dom flesta var där själva.
Men det kändes bra idag och jag är övertygad om att nu äntligen är vi vid slutpunkten.
Den djävulska väntan.
Jag lider med en vän just nu. Hennes älskade syster väntar på besked.
Besked om hennes lunga är drabbad av elakartad cancer eller inte.
Och det är just den här djävulska väntan som är värst.
Ovissheten.
Tro mig jag vet.
Den här väntan ska ingen människa behöva stå ut med.
Den som handlar om livet.
Fy fan vad livet är orättvist ibland.
Besked om hennes lunga är drabbad av elakartad cancer eller inte.
Och det är just den här djävulska väntan som är värst.
Ovissheten.
Tro mig jag vet.
Den här väntan ska ingen människa behöva stå ut med.
Den som handlar om livet.
Fy fan vad livet är orättvist ibland.
3 Mars
Idag fick min mor sina sista cellgifter. Nu återstår strålningen. Årliga undersökningar.
En milstolpe är gjord.
Det känns som att den här tiden har gått rätt fort ändå sa jag till en vän idag.
För dig kanske. Men säkerligen inte för henne blev svaret.
Givetvis är det så.
Bort med cancerhelvetet så fort som möjligt.
Tillbaka till livet långsamt men säkert.
Och vi ska inte behöva falla en gång till.
För det är smärtsamt när mattan rycks undan fötterna.
En milstolpe är gjord.
Det känns som att den här tiden har gått rätt fort ändå sa jag till en vän idag.
För dig kanske. Men säkerligen inte för henne blev svaret.
Givetvis är det så.
Bort med cancerhelvetet så fort som möjligt.
Tillbaka till livet långsamt men säkert.
Och vi ska inte behöva falla en gång till.
För det är smärtsamt när mattan rycks undan fötterna.
10 Januari och Nedräkning....
Det var många glädjestunder här ikväll.
Mor fick sin femte cellgiftsbehandling och vi har alla varit glada över att inte en enda blivit uppskjuten.
Det är viktigare än allt annat.
Eftersom det gället livet.
Det brukar vara ganska vanligt att man får flytta fram behandlingarna eftersom kroppens alla värden sjunker så drastiskt under den här perioden. En cellgiftsbehandling på det skulle kunna vara ödesdigert.
Men hon har klarat det, även om hon varit på gränsen ibland. Förmodligen tack vare att hon i vanliga fall är den typen som sällan blir sjuk i förkylningar och dyl.
Om tre veckor gör hon sin sista cellgiftsbehandling.
För all framtid hoppas vi innerligt.
Så.. eftersom denna dag gick som planerat kunde dom komma hit ikväll, mor min och Thomas och berätta för barnen att om ca fem veckor åker dom iväg ihop på en Finlandskryssning!
Att glädjen var total för barnen behöver jag knappt nämna.
Dom är som vi andra i familjen.
Förkärlek för Finland.
Och havet.
Senare bänkade vi ihop oss vid datorn jag syrran och mor för att spana in lite vackra klänningar inför sommarens bröllop vi ska gå på. Kikade och funderade.
Barnen pysslade med sitt.
Jarmo jobbar sin eftermiddagsvecka.
Thomas ställde sig och tog hand om disk och sånt i köket.
En alldeles förträfflig kväll.
Mor fick sin femte cellgiftsbehandling och vi har alla varit glada över att inte en enda blivit uppskjuten.
Det är viktigare än allt annat.
Eftersom det gället livet.
Det brukar vara ganska vanligt att man får flytta fram behandlingarna eftersom kroppens alla värden sjunker så drastiskt under den här perioden. En cellgiftsbehandling på det skulle kunna vara ödesdigert.
Men hon har klarat det, även om hon varit på gränsen ibland. Förmodligen tack vare att hon i vanliga fall är den typen som sällan blir sjuk i förkylningar och dyl.
Om tre veckor gör hon sin sista cellgiftsbehandling.
För all framtid hoppas vi innerligt.
Så.. eftersom denna dag gick som planerat kunde dom komma hit ikväll, mor min och Thomas och berätta för barnen att om ca fem veckor åker dom iväg ihop på en Finlandskryssning!
Att glädjen var total för barnen behöver jag knappt nämna.
Dom är som vi andra i familjen.
Förkärlek för Finland.
Och havet.
Senare bänkade vi ihop oss vid datorn jag syrran och mor för att spana in lite vackra klänningar inför sommarens bröllop vi ska gå på. Kikade och funderade.
Barnen pysslade med sitt.
Jarmo jobbar sin eftermiddagsvecka.
Thomas ställde sig och tog hand om disk och sånt i köket.
En alldeles förträfflig kväll.
18 Januari
Det är lätt att förtränga allvaret när vardagarna rusar förbi.
Eller glömma.
Men man gör knappast något av det. Även om det vore lättast så.
Sanningen är tyvärr verkligheten.
Hon är lika söt som alltid våran mor. Dock lite blekare.
Och tröttare.
Men det är inte cancern som sätter dom spåren utan medicinerna. Dom livsviktiga medicinerna.
Nu har halva cellgiftsbehandlingen gått som bestått av en aggresiv tuff cellgiftsblandning.
Nu blir det en aning mildare variant resterande tid.
Hoppas innerligt att hon fixar dom lika bra.
Sen kanske vi alla kan andas ut lagom tills våren kommer.
Kortet är från förra julen.
Så snabbt allt kan ändras.
Eller glömma.
Men man gör knappast något av det. Även om det vore lättast så.
Sanningen är tyvärr verkligheten.
Hon är lika söt som alltid våran mor. Dock lite blekare.
Och tröttare.
Men det är inte cancern som sätter dom spåren utan medicinerna. Dom livsviktiga medicinerna.
Nu har halva cellgiftsbehandlingen gått som bestått av en aggresiv tuff cellgiftsblandning.
Nu blir det en aning mildare variant resterande tid.
Hoppas innerligt att hon fixar dom lika bra.
Sen kanske vi alla kan andas ut lagom tills våren kommer.
Kortet är från förra julen.
Så snabbt allt kan ändras.
28 december
Jag tror att några av er undrar hur det går för min mor.
Hon fick ju göra om röntgen på levern för dom hade sett en skugga där.
Idag fick hon brevet från läkaren. Där stod:
Svaret på leverröntgen visar glädjande nog ingen spridning dit!!
Jag tycker att det var personligt skrivet av läkaren som just skrivit glädjande.
Och ni kan ju tro att vi är glada.
Och lättade.
På torsdag gör hon sin tredje cellgiftsbehandling sen har redan halva tiden gått.
Sedan till våren när cellgifterna är avklarade återstår strålbehandlingen på 5 veckor.
Sen ska hon vara färdigbehandlad.
Det här fotoalbumet fick hon av syrran i julklapp. Troligen den finaste mest genomarbetade julklappen någonsin.
Hon fick ju göra om röntgen på levern för dom hade sett en skugga där.
Idag fick hon brevet från läkaren. Där stod:
Svaret på leverröntgen visar glädjande nog ingen spridning dit!!
Jag tycker att det var personligt skrivet av läkaren som just skrivit glädjande.
Och ni kan ju tro att vi är glada.
Och lättade.
På torsdag gör hon sin tredje cellgiftsbehandling sen har redan halva tiden gått.
Sedan till våren när cellgifterna är avklarade återstår strålbehandlingen på 5 veckor.
Sen ska hon vara färdigbehandlad.
Det här fotoalbumet fick hon av syrran i julklapp. Troligen den finaste mest genomarbetade julklappen någonsin.
17 december
Nu tar vi en sak i taget så löser sig allt tids nog nästa vecka. Det är ju en del som ska fixas klart.
Om man säger så.
Men viktigast av allt nu är att vi håller oss friska allihop. Givetvis är det viktig för alla, men för oss är det extra viktigt.
Vi får inte åka på något som kan göra mor min sjuk inför nästkommande cellgiftsbehandling. Det är nu i dagarna som immunförsvaret blir som sämst och vi ska ju fira jul ihop, som vi alltid gör.
Jag jobbar måndag och tisdag. Sen går vi hem och isolerar oss lite från skola och dagis iallafall.
Affärer kan jag dessvärre inte undvika. Ta i trä nu då.
Om man säger så.
Men viktigast av allt nu är att vi håller oss friska allihop. Givetvis är det viktig för alla, men för oss är det extra viktigt.
Vi får inte åka på något som kan göra mor min sjuk inför nästkommande cellgiftsbehandling. Det är nu i dagarna som immunförsvaret blir som sämst och vi ska ju fira jul ihop, som vi alltid gör.
Jag jobbar måndag och tisdag. Sen går vi hem och isolerar oss lite från skola och dagis iallafall.
Affärer kan jag dessvärre inte undvika. Ta i trä nu då.
