Jag skrev ju igår om mitt nyårslöfte, och jag har tjuvstartat med det idag, är faktiskt rätt stolt över mig själv, tycker jag har lyckats rätt bra.
Det är inte fel att få såna där självinsikter ibland, även om de inte hör till de bästa, men kan man göra något åt det så är det ju inte fel. Och är man medveten om dom så är det ju oxå till ens fördel i längden.
Även om de sidorna inte är ens fördelar.

Skönt, vartannat år firar vi nyår hemma, vartannat borta hos Robban o Mariette, och i år är det borta, så då slipper man dona här hemma idag. Jarmo och Robban är iväg nu och fixar smällare och lite drickbart tills imorgon, jag sa köp nu lite smällare, dom kolla på mig som om att jag var från en främmande planet...
Jag kan ju glömma det alltså. Maten är bara att åka och hämta imorrn från Köttex, och förrätten ska min kära mor fixa, hon gör gudomligt goda räkbakelser. Så det enda vi behöver göra är att ta vagnen och traska dit imorrn, det jag fasar för är hemvägen, tar ju bara tio minuter, men det ska ju bli ännu kallare, så det blir till att ta med oss massa varma kläder och filtar till barnen.
Skulle åkt till Blom och Anna idag och kollat på huset, men det dök upp annat för dom, så vi tar det en annan dag istället.
Jag har lovat barnen att spela bingolotto idag, hm..hör väl inte till favoritsysslan, men vi spelar ju det en dag på året, förra veckan och då vann vi ju hundra kronor, så det blev två nya lotter.
Men tänk om man vann en miljon...då skulle man inte ha några problem med vad man skulle vilja lägga pengarna på direkt. En solresa, till värmen, genast!!
GOTT NYTT ÅR TILL DIG !!!!

Mitt nyårslöfte ska bli att jag måste bli en bättre lyssnare, inte en dag för sent.

Periodvis i livet blir man påtvingad människor utan att man själv vill och inget kan göra åt saken. Just nu tänker jag inte på mig själv,det är Markus som för första gången fått en lärare han inte kommer så bra överens med. Som tur är har han ju flera, men det räcker ju med att det är en person som det inte funkar med som man kan tycka det känns jobbigt.. Nu är det inte bara han som tycker så, dom är flera i klassen, och det tycker ju jag då är skönt, vore ju värre om det bara var han.Hursomhelst diskuterade vi det här, och det var en dag han inte ville gå pga henne, men jag sa att du ska ha henne i tre år, och det är klart det inte känns bra om det inte funkar, men då får man bara försöka att göra det bästa av situationen.
Han ville inte prata med henne själv och han vill inte att vi pratar med henne heller, och då finns det ju inte så mycket mer att göra. Alla personligheter går ju inte ihop, och vi kan ju knappast be henne ändra sig.
Jag sa att så kommer det att vara i hela livet i olika situationer, man får lärare man inte kommer överens med, man kanske får jobba ihop med en människa man inte funkar med, man kan få en chef man inte gillar, man kan få nya släktingar, kompisars tjejer/killar, ja allt sa jag inte men han hajade.
Man dyker helt enkelt på olika människor hela livet, en del har man mycket gjälje med, en del får en bara att bli allmänt irriterad. Så är det, för alla, sen är det ju upp till var och en och köra falskspel eller helt enkelt vara ärlig i situationen.
Jag råkade ut för det själv för ett par år sen, nämner inga persondetaljer men hon sa helt ärligt till mig, du och jag är ju påtvingade ihop. Och det var ju helt sant. Vi träffades rätt ofta, men ingen av oss kunde direkt slappna av i varandras sällskap, men efter ett par år så kunde vi tillslut släppa våra fasader och vara oss själva i varandras sällskap och då klickade vi som vänner. Efteråt berättade hon hur hon uppfattade mig och jag insåg att jag hade gett henne en helt fel uppfattning om hur jag verkligen var, bara för att man på nått sätt blev stel i hennes sällskap. Men som sagt, nu först så har vi lärt känna varandra, och det var ju tur det, eftersom vi är "påtvingade"..hehe
Kram till dig om du läser det här

Känns som man inte gör så mycket annat än äter massa onyttigheter de här dagarna, man får väl gå lite extra sen, säger jag nu ja...
Just nu är det fullt ös här i vardagsrummet, fyra barn som "leker" skola med sina datorer, och en liten som glatt vill vara med, än så länge tar han ju inte sig själv framåt så långt, men det blir nog värre för dom snart när han kommer vilja vara med på allt dom gör.
Ikväll drar Jarmo och Markus och Thomas till ullevi, för att se den historiska utematchen mellan frölunda och färjastad, vi får se vem som kommer hem glad, dom hejar ju på olika lag dom.
Jag och Bella tar oss en myskväll här när minstingen somnat för kvällen. Lugnt och skönt,hehe, sanningen är väl den att det är Jarmo och Markus som är dom lugna här hemma, Bella har ärvt både min otålighet och envishet, kan vara mycket bra ibland,värre för oss mellan varven.
Hade en mycket trevlig kväll häromkvällen med mycket trevligt folk, våra gamla (och nuvarande) kompisar.
Det blev mycket prat och skratt, och själv kan jag ju aldrig hålla mig så det blev falsksång från min sida oxå.
Så blir det när man slänger på gamla hederliga hårdrockslåtar. Så det var värt den trötta dagen efteråt.
Nä, nu är det dags för lite slappa.

Det upphör aldrig att förvåna, vissa dagar tänker man inte på det, vissa dagar är det ofrånkomligt.
Som idag,donade lite och funderade på om farsans ben var bättre, då ringer han plötsligt och säger efter en stund, jo, benen är bättre nu, svullnaden har lagt sig. Okej..
Dagen går, jag flinar lite för mig själv då jag kommer att tänka på ett meddelande jag skrev till en tjej, vars tvillingsyster kommer hit ikväll,tänker på den sistnämnde och vad hon har en tendens att råka ut efter lite dricka...Då kommer ett sms från hon som jag går och tänker på. Ordnar vidare, tänker att jag måste skicka ett sms till bror min och berätta hur nöjd Markus blev över innebandyklubban, gör detta och tillbaka kommer
Sjukt!! Tänkte precis på om Markus blev glad över klubban...
Tankeöverföring kallas det, men frågan återstår, är det jag som känner när dom tänker på mig, eller är det när jag tänker på dom som dom kommer att tänka på mig? Hursomhelst, tankens kraft är stark, riktigt stark, och det finner jag mycket fascinerande...

Snön ligger vit på marken. Endast mor är vaken, och den här helgen har hon nog tyvärr blivit lite bredare pm baken....Gudars vad mätt jag är. Man har ju inte gjort så mycket annat än ätit massa mat och onyttigheter dom här dagarna.
Det har varit en skön, trevlig julhelg. Förutom en viss otålighet hos två barn då, den tredje var ju lyckligt ovetande om allt. Hela dagen innan tjatade barnen om att få öppna paket, nix sa vi, det är inte julafton än.
På julaftonsmorgon vaknade vi av att vi hörde Markus viska Bella,Bella vakna nu. 06.15 på morgonen...så det var ju bara och kliva upp.
Och deras glädje när dom öppnade ett visst paket var var absolut värt den tidiga morgonen.
Julafton firade vi som vanligt hemma hos oss, med min syster, far, mor och hennes särbo (Thomas).
Min bror och hans familj brukar alltid fira halva dan hos oss och halva hos Christinas familj, men i år firade dom julafton med hennes familj, och med oss idag, då vi var uppbjudna dit på en underbar middag bestående av potatisgratäng och tre olika sorters kött, och en mumsig sallad. Mycket gott efter all julmat.
Nästa år firar dom julafton med oss, och med hennes familj dan efter. För att slippa fara runt med barnen på jul, och jag förstår dom till fullo, skulle inte vilja ha det så, julafton vill man ju ta det lugnt och inte fara runt.
Och åt gjorde vi, tittade lite på kalleanka innan barnen bestämde sig för att det var dags att gå till "netto", med andra ord, byta om till tomtar. Det är dom som så gärna vill vara tomte, och det får dom så...nu när dom inte tror på den längre.
Sen var det klappöppning och mer fika, godis, och när kvällen kom var det en lagom skön tröttnad som inföll sig.
Och nu känner jag att sängen kallar så God jul och gonatt!

Ja, då är det dan innan julafton idag då. Jag såg till att få klart det mesta igår, så att vi kan ha en skön dag här hemma idag och bara njuta av att vi är lediga. Hela familjen.
Julskinkan gör jag ikväll, det har blivit så att här görs den dagen innan. annars skulle den säkerligen vara uppäten till jul....
Så det och slå in de två sista julklapparna, och (ofrivilligt) ta med alla barnen ut och åka pulka. Vi har sparat babypulkan så det kan bli riktigt kul att se hur Emil reagerar.
Att jag aldrig, aldrig lär mig.....nu syftar jag på i måndagskväll, personalfesten hos Sara, ett gäng lärare och vi i övrig personal,hehe.
När jag är på topphumör, känner mig riktigt avslappnad i sällskapet, och fått i mig lite vin, då ska det minnsann sjungas för alla som (inte) vill höra. Svamplåten....en gammal dänga en kompis satte ihop för många herrans år, men som alla våra nära kan då den sjungits otaliga gånger. Alla sjunger refrängen, sen får man hitta på en egen vers. Det här försökte jag ju då lära de andra....Hm...och verserna jag sjöng är Inte direkt barnvänliga. Sjöng gjorde dom knappt, men skrattade desto mer. Inte nog med det, jag skulle ju promt visa mitt gamla partytricks oxå, som heller inte är så diskret. Jaja, jag hade riktigt kul, hade tänkt gå hem vid elvasnåret, kom hem vid halv tre å natten.
Så nån piggelin var jag ju knappast i går, men det var bara att bita i det sura äpplet.
Nu är det frukostdags här, alla barnen vaknade förväntansfulla idag, och tidigt...
Tänk om dom visste vad dom ska få i morgon.
God jul på er alla!!!!!

Emil somnade med den idag, hans (vår) telefon, den trådlösa. Han har fullkomligen fått tokdille på den. Han vill ha den i handen hela tiden, gärna jämt. Som tur är har vi två, men ringer det och den andra inte finns tillgänglig får personen i luren höra ett gnäll som låter som en liten hundvalp som vill ha sitt ben.
Så av någon anledning blir samtalen jag ringer på kvällarna efter sju. Dock ringer jag inte så mycket.
Jag låg och förundrade mig förut över att jag (vi) har fått ett blåögt barn till, oväsentligt kanske kan tyckas, men jag är förundrad. Själv har jag ju bruna och Jarmo har grågröna och barnen har de blåaste blått ni kan tänka er. Något som är ännu skummare är att Emil bara blir blondare och blondare...ser ut att bli Bellas raka hår.
Markus däremot, när han föddes på bb i lidköping sa dom att han var den långhårigaste som fötts på fem år, och jag tror dom. Han hade nästan håret ner till axlarna, så söt...Det kom personal från alla möjliga avdelningar bara för att dom hade hört ryktet om trollungen som fötts kvällen innan.Nu är det ett evigt klippande hela tiden, jag vet ingen annan som har så tjockt hår, och som växer med den rekordfarten.
Första gången vi var tvungna att klippa han var när han var tre månader, trot eller ej.
Nu ska jag snart fram och handla lite ingredienser till julgodiset, blev inget med det igår, blev dock en vackert klädd gran, barnen skulle bara ha vissa färger i år, så det blev silver, guld, och rött.
ett tag höll det inte på att bli någon granpyntning. Jag och Markus kom ihop oss, om mat...han ville promt inte ha, och jag blev sur, Jarmo sur och Markus sur. Det skulle aldrig falla mig in att klä granen när vi är på dåligt humör, men som vanligt försvann det efter en stund så då var det bara att sätta igång.
Så julgodiset får bli idag. Senare ikväll blir det till att gå hem till Sara här på gatan som har julavslutningsfest för oss på jobbet. Äntligen får jag använda mitt nyinköpta glitterlinne!
Bara man inte fryser ihjäl på ditvägen så....Huuua vad kallt det är ute, jag var tvungen att ge mig ut en sväng igår, jag tycker det rent av är jobbigt kallt! Folk tror väl att jag håller på att dö eller nåt när dom möter mig, spänd med stirrande blick, fokuserad på att bara få komma in.
Nu ser jag fram emot:
Ikväll...
Onsdagkväll, när allt är klart och man kan sitta och ha det skönt
Julafton såklart!
Juldagen, middag hemma hos min bror och familj
Annandagen då ska barnen hem till mormor och Thomas och vi har bjudit hem ett par glada goa människor
Nyårsafton ska vi hem till Robban och Mariette med barn, dom brukar vi fira med,brukar vara under avslappnade former, mycket skönt.

Att vi har starka konstnärsgener i vår släkt är väl ingen hemlighet. Av alla de olika slag, målerier,dikter,skriverier,sömnad, ja det mesta som har med att skapa att göra. Det är på min mammas sida som den är stark, rakt igenom. det bevisades ytterligare igår när barnen kom hem.(dom fick för sig fredagskväll att ringa och fråga om dom fick sova över där, och det fick dom) Jo, då hade Bella med sig ett luciatåg som mormor målat, ett mycket långt fint sådant, med lucia, tärnor, stalledräng, ja allt som hör till.
Oj, vad fint sa jag, dock inte förvånad, äsch sa mor min...blyger. Hon borde börja måla tavlor som så många andra i släkten gör, min morfar var konstnär, han både målade och gjorde vackra saker i trä, som moraklockor,skåp mm. Han var oxå en rastlös själ, därav min rastlöshet kanske....Dom flyttade från finland till sverige till finland osv...Skrivande ja, jag skrev ett tag, barnböcker som jag skickade in till bokförlag, men fick som svar att det var mycket intressant läsning, men tyvärr är konkurransen knivskarp. Men jag ska ta tag i det nån dag igen, göra ett nytt försök.För kul är det, och rimma, det tycker jag om, men julrimmen hoppar jag över.
Gårdagen bestod en viss del i att sitta och försöka måla ett lika fint luciatåg till Bella som gärna ville ha ett till, och tid tog det,men samtidigt var det rätt rogivande nu i denna julstress som många har att bara sitta och måla..
Ikväll ska vi klä granen, ska bli väldigt intressant att se vad en viss liten herre tycker om den, hur länge den får stå orörd. Första sekunderna av iakttagelse kanske, sen är det kört kan jag lova.
Imorgon ska jag på personalfest, en måndag..känns lite lustigt, det hör ju inte till vanligheterna att man går ut på måndagar, men det ska bli kul att träffa dom på jobbet. Men det får bli lugnt, man ska ju vara piggelin på tisdag igen.

Mitt ilandsproblem på morgonen är att jag är vrålhungrig, men kan inte äta.Det måste gå att par timmar innan jag kan trycka i mig nåt, och det är verkligen sjukt när jag är så hungrig, men kan verkligen inte äta.
Barnen är tyvärr likadana, Markus äter väl hyfsat, men Bella är likadan som jag just på morgonen, så det är inte speciellt kul att försöka få henne att äta frukost när jag vet med mig själv hur svårt det är att få i sig nåt.Men för deras del är det ju extra viktigt om man ska orka hela skoldan.
Idag funderar jag på att åka in till stan och handla en ny overall till Emil, han växer ju så det knakar, och den han har börjar bli alldeles för trång. Ett par nya byxor till Markus står på listan oxå, och Bella vill så gärna ha en lila stickad cardigan, vi får väl se vad plånboken säger. Jag skulle behöva klippa mig, var ju ett tag sen nu, och mitt hår växer som ogräs, jag har aldrig haft det problemet att det inte blir långt, men just nu är det slitet, och det är dessutom en stor tappad mängd som fattas, blir ju så ett par månader efter den lille kommit ut. Mindre kul.
Igår stötte jag på Blom och Anna framme på byn, dom håller på och flyttar in för fullt i sitt nybyggda hus, det ska bli spännande att se hur det ser ut. Jag sa att jag hade varit och lämnat urinprov åt Markus. Du? sa Blom, tur att dom känner mig...
Mmmm jag ser att det är ett gäng här som läser, kul,men vore ju ännu roligare om jag visste vilka ni var! Så var inte blyga, lämna gärna en kommentar...Jag tar allt.. nästan haha.
I morse kom Jarmo hem med ett antal olika ostsorter, julgåva från jobbet. passar ju alldeles utmärkt då vi är ostfantaster här, utom mögelost då,huuuua. Den skickar vi vidare till far min, han är en dyrkare av dom.
Det finns en blogg som heter www.alfons.blogg.se som jag har följt länge. Det går knappt att sätta ord på den, men den är skriven av Alfons mamma Catarina, hon berättar om sin son Alfons som drabbas av cancer, hur han kämpar och hur han förlorar kampen. Mamman skriver så otroligt, med sån inlevelse...det är svårt att förklara men läs den, kommer att ge dig ett helt nytt perspektiv på livet sen.
Och du kommer att uppskatta det du har så mycket mer.

Ja nu har vi firat Jarmo både igår och idag. Det är alltid trevligt att träffas och tjöta. Mina söta syskonbarn var här oxå, dom är för ljuvliga bägge två.Emil var mest fascinerad av deras lilla hund, ett levande gosedjur.
Markus och Bella varvade kvällen med fika, ut i snön brrr...och in en sväng igen.En annan fryser ju häcken av sig.
Idag firade vi oxå, eftersom mor o hennes gubbe inte kunde komma igår.
Så det har varit för mycket fika här...Inte bra inte.
Vinter, visst är det fint men jag är absolut ingen vintermänniska. Jag drar mig verkligen för att gå ut. Usch, jag bara fryser, och jag har liksom inte vett nog att ta på mig riktigt heller, fastän jag vet att jag kommer att frysa. Skrapa bilrutor, starta en kall bil och behöva köra den oxå. Jag kör i min egen takt på vintern jag, folk får tänka vad sjöen dom vill, det skiter jag fullkomlig i. Jag tänker banne mig inte dö i en bilolycka!! På den tiden jag jobba på resturangen på Coop i Skara, så var det en vinter det var riktigt mycket snö. Jag riktigt fasade för när jag skulle ta mig hem, och när jag väl var på väg upptäckte jag flera gånger att jag nästan glömde att andas, så koncentrerade jag mig på vägen, mörkt, snöigt och allmänt jäkligt var det. Och det var med lycka jag kom hem och sa, jag lever! Inte jag är hemma..ja du fattar..Usch, hemsk minnen, hehe
Och om blickar kunnat mörda hade förmodligen stackarn jag mötte idag inte levt. Han kom i en kurva, och sladdade med flit minnsann, hallå jag kom ju oxå körande där mot han. Jisses vilken blick han fick av mig, kan ju bara gissa vad han tänkte..
Vad man kan utläsa mycket på människors blickar, säger verkligen mer än tusen ord.
Jag tycker att själen sitter i en människas ögon. Ögonen säger så mycket om vad en människa tycker och hur den är. Dom kan vara iskalla, helt utan känslor, eller varma, empatiska. Synd att inte alla är lika varma.

Jag skrev verkligen att jag skulle ha uppesittarkväll på tisdag, ja då lär jag väl vara den ende då,hehe. Jag menade ju självklart onsdagkväll, skulle ju bara kolla att ni var me....
I morse ställde vi klockan tidigt här, så att vi skulle ha en god frukost framdukad till jarmo när han kom hem från jobbet. och barnen lyckades jag få upp oxå, över förväntan gick det. Jag skämtade med barnen och sa att så här tidigt kan vi ju gå upp varje dag så kan dom sitta och ta det lugnt länge innan dom går till skolan, dom höll med, jag var väldigt snabb med att säga att jag bara skojade...
Nu ska jag passa på och surfa runt och läsa lite bloggar medans plutten sover, det är lockande att gå och lägga sig brevid han, men jag hoppar över det nu. Man kan ju inte lyxa till det varje dag.

Vi ställde in trippen till P idag, vill absolut inte ha på mitt samvete att hennes lilla blir snörvlig lagom till jul.
Men nu är Emil feberfri iallafall så det går åt rätt håll. Så efter att ha slumrat lite middag med han satte jag fart med att göra fint för i morgon, då blir Jarmo ett år äldre än mig,hehehe. Så nu har vi varit ihop halva vårt liv, mer tom.Han fyller 34 år och vi har ju varit ihop i 16 i februari, snacka om att tiden går, och inte trodde vi för ett par år den att vi skulle starta om barnverkstan! Fast nu är det allt bra, allt gott är tre.
Så imorrn blir det kalas, och på torsdag likaså,lördag ska Jarmo iväg med jobbet på julbord, så det blir väl till att göra julgodis med barnen själv på söndag...tror det är en viss man här som är en aningens trött då.
Det händer ytterst sällan att han går ut, men när han gör det, så gör han det...
Granen fixar vi till helgen, och sen är det bara maten som ska inhandlas och de två sista klapparna.
Julafton firar vi alltid hemma hos oss, tycker att det är skönt att slippa fara och flänga, och hjälp med maten får jag av kära syster och mor, så den slipper man stå med hela dagen. För man vill ju faktiskt tillbringa så mycket tid man kan med familjen på jul, och inte spilla den på annat, visst är det så.
Tisdagkväll räknar jag kallt med att allt är klart, så vi kan sitta och ha en skön uppesittarkväll, det hör till.
Späckat schema fast man går hemma....fast det gör ju inget när det handlar om roliga grejer.
Just det, ska ju smaska i mig julbord imorgon oxå...
Det är intressant hur man funkar, tänker jag på en person rätt länge, slutar det oftast med att denna ringer upp, Billigt!! om inte annat...
Får man en skum känsla av att nåt inte är som det ska stämmer det oxå.
Man ska gå på sina känslor oftare, det skadar inte.
Tjingeling!!

Tur man har en omtänksam gubbe.  Det blev ju inte den bästa sömnen inatt med en förkyld liten, men då delar vi på det. Det är ju lite svårt för han annars, om det skulle vara nåt på nätterna, eftersom han jobbar ständig natt. Men söndagsnätter är han ledig, skönt för mig. Och helgerna gör vi nu, som vi gjorde när de stora barnen var små, tar varsin sovmorgon= alla pigga. Nöjd mamma, nöjd familj finns det något som heter.
Jag och J traskade fram en långpromenad idag, hon med hunden och jag med barnvagnen. Det har gått för länge sen vi träffades men ibland blir det så, och det ändrar som tur är ingenting. Jag berättade om den hemska ölvagnsincidenten i fredags, och hon bara skrattade och sa att det är så typiskt mig...Jojo..
Skulle åkt till jobbet idag och kollat om de nya arbetsskorna passade, men det blev aldrig så, smart!!
Ska dit en sväng på onsdag och mumsa i mig julbord, om Emil mår bättre vill säga, det är ju mitt på dan, så vi får se,bara han är piggare så.
Hoppas det för imorgon ska jag hem till Pernilla och  Vera, jag har förvarnat om förkylningen, men dom var inte så känsliga. Alltid lika kul att träffa dom.
Nä, idag har jag lite idetorka, så det här får duga.

En sån här kväll med en dunderförkyld och nu febrig plutt, så får man rätt starka flashbacks från hur det faktiskt var när barnen var riktigt små och var sjuka. Konstigt, men man glömmer fort. Jag går på helspänn när dom är sjuka jag, känner på pannan om vartannat. Just nu sover han, men han vaknar säkerligen snart, sover så dåligt när han är sjuk, mot annars.
Idag har vi varit uppe i kinnekleva kyrka och kollat på när Bella sjöng med kören, lucia. Och hon sjöng solo!!
Jag visste att hon skulle sjunga med någon annan, men inte själv. Det hade jag aldrig nånsin gjort, så jag är grymt imponerad.När vi gick över kyrkogården tittade hon på stenarna, sen sa hon, jag och Markus kommer att ta med dig och pappa någon dag så att ni får välja ut de finaste stenarna till er grav...för ni ska ha jättefina...Det är tankar från en åttaåring det...Men vi ska inte dö än på många, många år svarade jag, men det var ju väldigt fint tänkt. Det är mycket som snurrar i huvudet i den åldern. Markus kom hem från skolan häromdan med två julklappar som han gjort åt Bella. Inte till oss utan till sin syster som han älskar att kivas med. Ett kort hade han skrivit till henne oxå, vad det står behåller jag för mig själv, men det värmde i hjärtat när jag fick läsa det. Känns bra att att det inte bara kivas där.
11 dagar kvar till julafton då. Jag älskar jul. Blir själv som ett barn, nästan..

Ja, nu var det ett tag sen, som jag skrev här....kan ju inte skriva varje dag ju..hehe. Skämt å sido. Igår bestämde jag och M att vi skulle ta våra små och knalla fram till byn och slå flera flugor i en smäll, dvs julshoppa en del som var kvar, lite mathandling, systemet, färgaffären, mm. Jodå, jag hittade ett läckert svart glittrigt långlinne till mig själv som jag bara väntar på att få använda. Det blir på julafton.Och på nyår passar det sig ju med lite glittrigt!
Jag har en liten böjelse för allt som glittrar.... Systemet ja, var där och inhandla lite öl till gubben min, knökade in det diskret under vagnen och gick vidare. Vi tog en behövlig fikapaus, jag och M, och småttingarna fick lite näring i sig. Då tycker jag mig känna en lukt av öl runt oss, hm nån som redan druckit öl här, tänkte jag. När vi sedan går ut upptäcker jag syndafloden som rinner från vagnen, och lukten som kommer från mig och Emils vagn...ÖL!!
Fa... står utanför centrumhuset, och M säger, jag försöker skyla dig lite här då, för det ser rätt illa ut kan jag säga när jag bunkar upp burk efter burk på vägen för att se vilken som läcker...Hittar den skyldige och dumpar den.
Vi har ju fortfarande ett affärer kvar att knalla i , vare sig jag vill eller inte med min ölstinkande vagn, jag kan ju bara ana vad folk tänkte när dom kände lukten, så typiskt mig. En tant i leksaksaffären blängde på mig...så jag blängde tillbaka! Fyra timmars shopping blev det iallafall och kul hade vi! På kvällen bjöd vi över mamma och Thomas på lite mat, så det var en lugn och skön kväll iallafall. På annandagen ska dom ta alla barnen, så då är det dags!
Fick ett samtal idag, från en vän, en syster har snabbt drabbats av något fruktansvärt, nu får man bara hoppas att läkarna fixar det !! Tänker på er !!
Jag tänker ibland på hur ofta samma personer drabbas av nån form av olycka/otur om och om igen. En del har tur, dom glider sig igenom livet, medans ansra får stå ut än det ena och det andra. Varför, är det ren otur? Nej, det tror jag knappt. Slumpen, nej det kan inte inträffa så ofta. Har dom gjort sig förtjänta av det? Absolut inte.
Kan bero på att det bara är dessa människor som klarar av det, att dom är starkare som personer, om inte annat går dom ur det starkare.
Nu måste jag gå och hjälpa Bella med lite scraapbooking, kan bara bli bra!!

Se upp fär älgarna i Sil!! Ja, nu har man stått öga mot öga mot kändisarna här ute. det var imorse när jag var på väg till avslutningsfikat för småttingarna och dess mammor, som jag stannade till, fick en känsla av att jag var iakttagen, vänder mig om, och där står de. Två, stora varelser. Stirrade på mig gjorde dom oxå.
Först blev jag så fascinerad av hur stora dom är, så jag bara stod där. Sen kom jag på att dom kan ju faktiskt vara aggresiva oxå. Så, som vanligt, gjorde jag upp en eventuell bästa flyktplan i huvudet. Gillar ju att planera...Men det läste sig själv, för tillslut lunkade dom vidare. Och jag med, kanske lite snabbare på foten än innan. Sen var det fikatime, för att sedan dra hem, Emil slockna totalt,och jag gick faktiskt och gjorde han sällskap efter en stund. Inga fel alls. När Jarmo klev upp, berättade jag om älgincidenten, då säger han, det står en här nu,kollade ut, javisst, där brevid vår grill stod en till. En mindre dock.
Älgarna invaderar!!! Dagen har sedan bestått av lite julklappsinköp, lite glögg och pepparkakor med barnen på kvällen, som avslutade den med att klä ut sig till lucia och tomte och sjunga för oss.
I morgon ska jag vara seriös och traska fram med en kompis och fortsätta inhandlingen. Jag har min lapp, eller snarare lappar. Jag älskar att planera, och gärna skriva massa komihåglappar, för jag tror att jag kanske kommer att glömma, men det gör jag inte. Skulle förmodligen passa som en planerare någonstans.
Det kanske hänger ihop med att man är en kontrollmänniska, planera allt så har man koll på allt. Och stämmer det inte, ja då blir det smått kaotiskt.  I dont like that!! Eller om nåt oväntat inträffar man inte räknat med, nej! Fast jag försöker lära mig själv att släppa lite, man kan inte, ska inte ha koll på allt hela tiden.Tänk första gången jag lät barnen cykla själva till kiosken, ojojoj vilken lättnad det var när dom kom hem, oskadda! Eller när Markus var och badade själv, jag såg alla möjliga syner framför mig innan han kom hem, och när han kom var jag så lättad så han undrade vad det var med mig. Han är totalt tvärtemot mig, lugnet som sin far. Så är det att vara jag,hehe.
Det är därför jag och Jarmo inte kan gifta oss, jag skulle planera mig själv till döds. Och låta någon annan ta hand om det skulle ju inte gå....

Nu på förmiddagen har vi haft trevligt besök, Pernilla och hennes söta Vera. Dom är för sköna att se på de små...Vi fika och tjöta och hade det allmänt trevligt. I år är nog första gången på många år som jag inte stressar upp mig inför alla dessa saker som ska fixas och donas inför jul. Jag tar en sak i taget, känns skönt, just nu iallafall, sen är jag väl igång som en blå det sista iallafall.
Bella kom precis hem från skolan nu och berättade att dom haft hälsoundersökning på skolan idag.
Hon var längst av alla i klassen, men väger minst.Hm..Den damen äter som två hästar, men det händer ju inget. Syster hade sagt till henne att det inte var bra att vara så smal, men vad ska vi göra??  Smal som en krake stackarn..Jaja, det ändrara väl sig får vi hoppas.
En annan däremot Måste ta tag i motivation Bli av med bebismagen, och det snarast. Jag har ju lovat mig själv ju. Bryr mig inte om hur andra ser ut, men här är det dags för skärpning. Så jättelätt när julen med alla mumsiga tillbehör närmar sig med stormsteg.
Igår hade vi besök av Jarmos släkt från Finland, hans ena moster. Det var ett tag sen vi träffade henne nu, hon tycker att det är så synd att Jarmos mamma aldrig fick chans att uppleva sina barnbarn, och det tycker vi med.Hon gav Emil en peng, så det blir till att hitta något roligt till han. Pengar ja, skogsavvverkningen ligger på is just nu, precis när dom skulle sätta igång med processen, så sjönk värdet på skog till hälften, och då säljer man ju inte. Men så fort det stiger så säljer dom den, och då blir det money, money!
Eller ja...Jarmo får money...

Lillknort sover, inte så konstigt kanske, det är ju fullt ös här på morgonen. Nja, det börjar ju väldigt lugnt med frukost och tända ljus, sen kör det igång. En som vill sitta i soffan, och helst inte röra på sig alls, och en som konstigt nog aldrig har några sockar som passar. Dom klias, dom är för trånga, dom är för stora...Är det bara vi som har det så tro? Senare idag är det dags för Bella att få sina pollensprutor igen, en mot gräs, och en mot björk. tror att vi har varit där ett 30-tal gånger nu men det är värt varje resa in till stan, för det gör underverk med henne. Dom vaccinerar bort hennes allergi, hon har haft en så svår variant att hon inte har kunnat vara ute när det är som värst, och i hennes fall har det hållt i sig från april till september, oktober. utslag på hela kroppen, huvudvärk, snuvig, hostig, igensvullna ögon, trött, hängig, ja hela rubbet. Så vi är så supernöjda över att det hjälper, bara ett år kvar nu, vi har hållt på med det här i tre år. Hon är en kämpe damen. Och idag ser hon fram emot, för idag ska dom göra om nötprovet oxå. Visar det sig nu att hon tål nötter, ska vi fira med geisha och nutella. Det har vi lovat henne. Och jag som sagt att nötter i choklad inte är gott....En vit lögn får man ju dra för att inte göra någon ledsen...
Eller hur är det egentligen, jag kan inte ljuga någon rakt upp i ansiktet, det skulle synas på mig direkt, sånt har jag svårt för, men ibland kanske man kör en vit lögn, som i detta fallet, för att inte såra. Eller ska man vara brutalt ärlig i alla fall, även då man vet att man sårar någon? Det är en balansgång det där. En del säger ju rakt ut vad dom tycker och tänker om precis allt, och då finns det ju dom som kan ta illa vid. Men om någon frågar mig, tycker du att jag är ful? och jag tycker det, inte kan jag ändå med att säga, ja, du är skitful. Det går ju inte, då blir ju människan ifråga jätteledsen.
En vuxen människa sa en gång när Markus var trött, ( då skelar han med ögat) och när han hörde, ojoj ögonen står åt alla håll. En vuxen jäkla människa!!! Jäklar vad arg jag blev!! Hur kan man vara så frutansvärt idiotisk funtad!! Och hon själv har barn!! Men hur kan man göra så?  Saknas det inte lite hjärnkapacitet där då eller?? läser hon det här och känner sig träffad, så varsågod!

Usch, idag blir en sån där jobbig måstedag. Ringa lite, fixa det ena och det andra, Måste ringa J, det var alldeles för länge sen jag hörde av mig, bör ringa till P oxå, men hon är så nykär nu så hon har nog annat och tänka på..Fixa klart inför Bellas lucia i kyrkan på söndag, åka och göra lite fint på Jarmos mammas grav, handla, ta ett röj i tvättstugan kanske, kolla med Christina vilken dag vi kan komma upp och gratta henne, ja lite av det ena och det andra.
Barnen hade förresten en härlig helg med sin mormor och Thomas. Dom var ute och åt gott, shoppade, var på julmarknad,mm.Tänk om alla ungar hade en sån tur att dom har en sån härlig mormor, då skulle nog världen se annorlunda ut.
Dom hade haft en stor poliskontroll när dom åkte hem från Skövde igår,polisen hade stoppat dom och bett Thomas att blåsa. Barnen undrade varför, och dom fick det förklarat för sig att dom kollade att man inte druckit sprit eller öl. Då sa Bella, Men, vi har ju bara varit på Mc Donalds ju!!
Det var iallafall två trötta men nöjda barn som kom hem igår. Vi avlutade kvällen med att kolla på den nya filmen 2012. Jag tycker den var bra, gillar såna filmer. Vem vet,kanske stämmer alla dessa profetior om det årtalet.Något är det ju iallafall med det årtalet då både majjafolket, Nostradamus, de kristna och vilka mer det nu var, som har sagt just det året.Men enligt geologerna ska ju iallafall solen vara betydligt starkare då.
Nä, det är nog inget, men tanken kan ju slå en.
Nu måste jag sätta igång.

Jag har alltid varit en sådan människa som gillar att roa omgivningen. På ett aller annat sätt, ibland lyckas grodor hoppa ur min mun, och det tycker vissa är jäääätekul! Syrran tex...men ibland låter jag dom komma med flit..(försvarar mig själv) Jag minns en händelse på mitt första jobb, var på en resturang, jag hade jobbat i ca två dagar kanske, så chefen kände mig inte än. Han sa nåt om kväll, eller sova, och då klämmer jag ur mig, Ja jag får ligga och gosa med mig själv jag, Jarmo jobbar ju natt. Insåg sedan hur dumt det lät, och hur det kunde tolkas, för chefen blev illröd i nyllet, och jag med då såklart..En annan gång, när jag sommarjobbade, så satt jag ute och blossade med en annan sommarjobbare. Vi diskuterade det ena och det andra, och började prata om plasten, där min sambo då precis fått jobb, det är väl ca 14 år sen kanske.
Jag sa att det var synd att så många hade blivit uppsagda där precis, och började prata om att Jarmo hade en jäkla tur som fick vara kvar, då han nyss börjat, och pratade om hur det kunde vara så, han kanske kunde mer än dom andra som hade varit där längre men fått gå?? Då klämmer den andra snubben fram, Jag fick sparken därifrån... Ojdå...sa jag.
När jag jobbade på Arlas resturang, så började det plötsligt dunka en skitbra hårdrockslåt ur radion.Jag kunde ju inte hålla mig, utan börjar dansa som en tok i köket, och headbangar allmänt knasigt. Vänder mig om mitt i detta och ser då herr chef över anläggningen stå där med öppen mun, och med ett antal personer i sällskap som han visade upp anläggningen för. Jaja, sånt som händer...

Ja, den här tiden på dygnet för exakt 8 månader sen, var Emil helt nyfödd. Två gånger kan man säga, pga att förlossningen blev långdragen och slutade på ett mindre trevligt sätt. Kroppen är fascinerande, när han tillslut blev uttvingad, så försvarade hans kropp sig med att stänga av alla livsfunktioner, detta är alltså som läkarna förklarade. Men med ett akutteam på sju läkare så lyckades dom få igång han tillslut, med elchockar och andra instrument. Så han fick en tuff start lille plutten, med tog igen det med råge. Det låter hemskt, men tack vare att allt var avstängt, klarade han sig utan några men. Men det var inga trevliga minuter kan jag lugnt påstå.
Det är otroligt vad en liten människa kan lära sig på denna korta tid. Ta kontakt med människor, le, skratta, ha humor, busa, ta sig framåt, bli tokig om han inte får det han vill ha, jollra, säga ampa till lampan, osv...
Och det bästa är att dom är fortfarande så oförstörda, så naturliga, så oformade, det är till viss del det som gör dom så charmiga.
Senare idag tar mormor och Thomas med barnen till Skövde. Där ska dom gå ut och äte, sen sova över där, och i morgon åker dom på julmässa. Vissa har det bra ! Barnen alltså!

Markus känner mig mycket väl, han är expert på att läsa av mig. Ikväll var han steget före, han sa till mig att vänta med att gå in i vardagsrummet, och när jag tillslut gjorde det hade han tänt ett tjugotal ljus. Underbara unge!
På vägen in till skara idag kom jag att tänka på en mycket lustig händelse, som hände för ett tag sen. Jag hade varit i brännebroa, kom körande på E20 mot Götene, klockan var mellan 16-17, med andra ord rusningstrafik. Medans jag satt där och körde, filofiserade jag för mig själv, och kom att tänka på döda vinkeln. Hm, vart har jag den då, släppte ratten med ena handen, och höll up mitt långfinger (fu..finger) till vänster. Upp och ner, framåt och bakåt, där har jag döda vinkeln, där, inte där, inte där, en bra stund tills jag insåg vad sjutton jag höll på med!! Hahaha, jag satt ju och peka finger åt folk, åt alla möjliga håll, så möter ni en dåre som pekar finger, det är nog inte mot er, han eller hon kollar nog bara sin döda vinkel...
Jag tänkte för mig själv när jag skrev att jag skulle iväg och byta däck, att det vore ju knepigt om inget konstigt hände. Och det gjorde det, hände.För det första, när jag kom till rondellen nära coop, kom jag att tänka på polisincidenten som hände där en annan gång när jag var ute och körde, blev en dyr historia, men den tar vi en anna gång, så jag har lite skräck för skara och rondeller, gissa vem som kommer där i rondellen då...farbror polisen...ihhh han missa mina däck,jag hann iallafall få ihop en bra historia i huvudet på denna korta stund iallafall. Kom fram till Bilia, in där o snacka med gubbarna, dom fråga vad jag hade för bil, till vilka däcken var beställda, jag öhm..volvo..v...40 var det ja!! Dom satte mig att vänta, medans dom skulle byta.Där försjunk jag i ett avsnitt av förlossningskliniken, så varje gång dom ville mig nåt, blev 4-5 gånger, så fick dom gå en bit för att få min uppmärksamhet, jag var ju så inne i tvn. Vart har du låshylsan då? undrade den unga grabben. Den har vi i handsfacket, svara jag käckt, som visste vad det var endast tack vare att Jarmo en gång i tiden förklarat vad det var. Men icke då, fanns ingenstans,fick ringa hem o kolla, kom fram till att den förmodligen blev kvar på Shell i somras. Problem,slutade med att grabben fick för första gången banka bort ja, vad det nu heter då...
Ja, med det ena och det andra, lite kul var det iallafall. Lyckades ju involvera ett antal personer i det, och det är ju alltid roligt.
Nu sitter Jarmo här och smygläser, hehe,dax för oss att sova, natti!

Gaaaahh!! Jag får totalt tokspel på barnens syskonbråk, herregud vad dom kommer igång ibland, det ena och det andra far ur munnen på dom och jag blir skitsur för att dom tjafsar så på varandra, oftast om skitsaker, tex Markus, pruttar i soffan, med flit, givetvis för att reta sin syster som blir hysterisk.
Eller så kan det vara att han sätter sig i soffan, men då satt ju hon där först, eller fjärrkontrollen, mm,mm,
Jag sa till dom häromdan att ni ska ju vara glada att ni har varandra (dom var mitt uppe i ett bråk), Pappa har ju inga syskon, han växte upp själv ju. Jarmo tittade på mig,barnen oxå ,och i mun på varandra sa dom,
Jaha??? Nope,mitt budskap gick inte fram.
Nu är det snart dax för att åka och lägga ett antal tusen på något väldigt tråkigt, men ack så behövligt.
All shopping är dessvärre inte kul.
Vinterdäck,kan vara bra att ha kanske.Men det kanske dyker upp någon rolig affär på vägen oxå, det vet man ju aldrig.

Nu är jag precis hemkommen från veckans enda spikade aktivitet som föräldraledig, och det är tordagsstunden här ute i sil, som består av barn och dess mammor,och fika givetvis...
Denna gång jag går hemma och är mammaledig, tänker jag inte fara runt som en jojjo på dess tusen aktiviteter som finns. Det gjorde jag när Markus och Bella var små, i tid och otid,på med kläder,av med kläder,mat, stressa iväg,varför jag var så inne på det då vet jag egentligen inte,verkar som att det är ett syndrom hos förstagångsmammor, man skapar ju iofs ett nytt nätverk med föräldrar och barn, träffar likasinnade,men det blir mycket stress. Så den här gången tänker jag inte stressa bort nåt,utan tar det som det kommer,det är klart att barnen tycker det är kul, men som sagt,det räcker med en gång i veckan för oss,händer ju saker här runtom iallafall så det räcker och blir över.
Det är skillnad på att få barn nu och när jag fick Markus för 10 år sen,jag har hajjat vad folk säger om att få en sladdis,man tar vara på tiden på ett helt annat sätt, och man är mycket lugnare i sin föräldraroll.
Lugnare överhuvudtaget tror jag att jag blivit, hm,eller kan det ha något med åldern att göra tro? Går inte omkring längre och stör mig på saker som jag kunde göra förr, ärligt talat kan jag inte förstå hur en del orkar bry sig och störa sig så på andra,lägga massa onödig energi på sånt. Eller så kanske det är för att jag helt enkelt inte har något att störa mig på just nu, i detta nuet. Blir väl värre när jag kommer tillbaka till arbetslivet igen kanske...vem vet?
Så roligare än så här blir inte min blogg, för just nu är jag nöjd med livet!

Dom som känner mig väl vet att jag drömmer en hel del sanndrömmar, lyckligtvis är inte alla sanna, eller oturligt nog, när man drömmer om att man vinner en storvinst tex...
En av drömmarna som satte sig fast var när tsunamin var,dan efter drömde jag om en "bekant" som jag inte hade träffat eller haft någon slags kontakt med alls på länge, hon var helt förstörd i drömmen,stod framför mig och utstråla sån desperation,sorg,då visste jag inte vad som hänt. Ett par dagar senare fick jag veta att hennes syster var en av dom som dog i tsunamin...Många sådana drömmar har jag haft,men som tur är, är inte alla så tragiska.Men jag har iallafall lärt mig att tolka en del av dom rätt bra.
Nu är jag svarthårig, jo,det var jag ju nästan förut med, men nu är det iallafall svart som natten. Och jag trivs bra i det,passade på medans jag bakade igår, fin kombination.
I kväll är det dags för Bellas julavslutning på skolan,det är alltid mysigt, lite underhållning,träffa folk, och fika givetvis.Får se om Markus klass ska ha nåt,verkar inte så för vi har inte fått hem någon info om det än, tycker jag är lite konstigt, det brukar ju alltid vara något, men dom kanske har tröttnat på sånt, fröknarna, vad vet jag?
Ska ligga i nu ett par dagar och baka här hemma, så vi har både till Jarmos födelsedag och till jul, skönt att ha det gjort i god tid.
Om det nu får vara ifred då, det är ju det...


Sött sa igelkotten om jordgubben
Malin...