Vill inte vara med på kort..



Minstingen gör som alla andra gör.

(tack för det Bella och Jarmo, nu kanske han blir kameraskygg..)



Om han inte har mina gener då vill säga..

(vi som gillar att ta kort på oss själva generna)

Det här är fascinerande... 

Jag är som jag nämnt innan en person som drömmer väldigt mycket och kan komma ihåg mina drömmar flera år efteråt.

Ibland är det vanliga "bearbeta dagen drömmar" ibland är det varseldrömmar och ibland drömmar med olika symbolik som jag får tyda mig fram till.

Ofta befinner jag mig på platser eller i hus där jag aldrig varit i "verkliga" livet. Jag möter människor jag aldrig sett.

Jag har flera gånger drömt att när jag är där i drömmen så kommer jag på, just det ja. Jag drömmer ju bara det här, jag ligger ju egentligen i sängen och sover ja!

Så, inte alla gånger men ibland är jag mycket medveten om att jag drömmer.

Minns en gång då jag drömde att jag gick in till Markus rum som var helt nyrenoverat. I drömmen, inte i verkligheten.
Rummet är jättefint och Markus står därinne och är jättenöjd med resultatet.

Jag som vet om att jag är i drömmen säger till Markus, tyvärr men det här är inte sant. Det är bara i min dröm.

Vad pratar du om, säger Markus till mig. Vad konstigt du är! Klart det är sant.

Nej, jag är ledsen men det är det inte. Vi är bara i min dröm.

Såna drömmar kan jag ha. Men det som hände nu inatt finner jag otroligt fascinerande.

Jag drömmer att jag är i en stor lokal. Där finns ett par toalettrum och några gröna omklädningsrum. (Det kommer förmodligen från igår då vi var på fotbollen)

Jag går där då jag kommer på just det, jag drömmer bara. I verkligheten ligger jag i sängen och sover.

Så.. jag ställer mig framför ett toalettrum (och är ju fortfarande mycket medveten om att jag drömmer) tänker för mig själv, nu ska det finnas något där inne som gör mig skrämd när jag öppnar dörren. Just för att jag visste att jag låg i min säng, men ville väl bli skrämd eller nåt.. Öh...

Öppnar toalettdörren.

Tomt , inget där och i drömmen blir jag besviken för jag ville ju se om jag kunde påverka drömmen på något sätt.

Jag går vidare och Då händer det.

Rätt som det är fylls hallen succesivt av dom gröna omklädningsskåpen jag sett innan. Vart jag än går fylls det bara på med mer och mer. Och jag börjar känna ett visst obehag.

Det som gör hela detta så spännande är ju att jag faktiskt kunde styra drömmen gradvis.

Men det hela med skåpen som dök upp när jag minst anade det betyder ju att min hjärna lurade sig själv på något sätt. Det blev ju ett moment som jag ville ha tidigare, men inte när jag anade att det skulle komma.

Så detta som hände inatt har jag aldrig varit med om innan. Att jag kunde styra drömmen till viss del.

Häftigt tycker jag! Drömmer ni mycket?

Sov gott och dröm vackra drömmar!

Gårdagen bjöd på fotboll i Vedum med tidig start på morgonen..



Dom gick inte till final med dom kämpade tappert.

Markus var på annat håll med sitt fotbollsgäng i Skövde.

Emil och Jarmo höll ställningarna hemma.

Senare på kvällen gick jag, syrran och Jossa hem till mor min där vi bjöds på Afrikansk köttfärsgryta med en massa gottiga tillbehör till.
Melodifestival och härliga samtal blev det också.





Avrundade kvällen med en sväng till Bowlinghallen.
Tror att det är två år sen sist jag var där men det var riktigt trevligt faktiskt!

Du är verkligen skiiiittrökig när det gäller sånt sa Jarmo förut.

Det var hämtmat det gällde. Jag är inget fan av sånt, så det är väldigt sällan det blir pizza eller dylikt härhemma.

Men ibland offrar jag mig och äter något för sakens skull.

Men idag fanns det absolut inget jag kunde tänka mig.

Kebab gillar jag inte, pizza tycker jag är alldeles fär flötigt.. Nej inget för mig.

Så det slutade med att familjen fick äta sin hämtmat.

Nöjda.

Jag är lika nöjd jag.

För att jag slapp.



Det är inte så illa som det ser ut.

Det är värre!

Haha. nä han fick smaka lite av Markus kebabrulle. Dom gillar ju sånt där dom.

Jag behöver ju inte skriva så mycket egentligen. Det sköter ju tidningarna rätt bra..

Han är 62 år och pensionär.

Med rullator..

Dom kallar honom boxaren, fast det var väl mer ett intresse i slutet på sextiotalet.

Men man ska fasiken inte ge sig på farsan. Då får man för det.

Jäkla typer!

Låg jag med värkar vid den här tiden.

Likt sina bröder lät hon vänta på sig. Flera dagar.

Likt sina bröder tog förlossningen alldeles för lång tid. 32  långa timmar.

Olikt sina bröder var det en odramatisk födsel.

Olikt sina bröder kom hon ut med världens illvrål. Trots navelsträngen två varv runt halsen.

Likt sina bröder är hon det bästa som hänt mig.



Och imorgon förgylls världen av ännu en strålande tioåring.

Grattis gumman.

"Ett hem utan böcker är som en människa utan själ"

Jag kan bara hålla med.

drömde jag.

Som vanligt.

En del var att jag hade stora röda kliande utslag.

Vilket betyder att jag kommer att få en rejäl förkylning eller lunginflammation.

En annan del av drömmen var mer behaglig på något sätt. Om än väldigt konstig.

För jag har aldrig någonsin sett en måne ge ner över en sjö.

Förrän nu då.

Som en solnedgång.

Fast i form av  en skärmåne.

Idag har jag varit ledig så jag passade på att fara runt lite.

Medans Bella fortfarande sov gott hos en kompis var det desto vaknare här.



Vi for iväg på en behövlig förmiddagskaffe hos far min



Tillbaka till byn för att kolla in hur det går med mor, Thomas och flytten som närmar sig. Dom flyttar ihop och nu till helgen drar det stora flyttlasset. Markus blev kvar där som sällskap när Thomas tapetserade.
Mor min kämpar med bieffekterna av cellgifterna, så för hennes del blir det vila ett tag.



Ut ur det gamla och in i det nya.

Ett par svängar åt alla håll blev det ytterligare sedan blev det tacos till kvällsmat.



Imorgon är det dags för Bellas sista Hyposens.
Jag pratade med Bella om det förut och jag kunde ana en en liten sorg i blicken.
Sprutorna lär hon väl inte sakna.
Men dom varma människorna därinne.
Och den fantasifyllda pysselstunden som alltid ingår då man inväntar reaktionen.
Det lilla bandet som infinner sig emellan människor som träffas så år efter år.
Jag kommer att sakna det.

Jag vet exakt vad jag tänkte då för tre och etthalvt år sen när vi satt där och skulle påbörja det hela.
Jag tittade på Bella då drygt sex år och tänkte, När hon är tio år så är vi färdiga med sprutorna.
10 år..  nej så långt fram kan jag inte tänka mig henne som. Det är ju en hel evighet. Då är ju hon....  stor ju..

Nu är vi här.
Imorgon åker jag in med den blivande tioåringen.

Jag är ingen Alla Hjärtans Dagfirare. Visst alla gör som dom vill och köper vad man vill men själv tycker jag att man ska försöka tänka på varandra så ofta man kan. Och visa att man bryr sig om varandra.

Ofta.

Och inte bara inrikta sig på en speciell dag.

Nästan så det går till överdrift när man läser folks facebooksinlägg, eller vad som skrivs till varandra just idag. Men inte annars.

Enbart för galleriets skull kan jag tycka.

Den här helgen har i stort sett bara bestått av att packa övernattningsväskor och köra och hämta barnen.
Dom har sovit hos kompisar, kompisar har sovit här och nu sover dom där.. Ungefär så.
Det är oftast så skolloven inleds.
Massövernattningar..

Ett redigt röj och en sväng till återvinningen hanns med också.

Och lite fika med kompisar som var här tidigare idag.

Just det, jag och Jarmo har pressat ett antal Sons of Anarchy avsnitt i helgen också.

Vårt nya måste.

Hela den här veckan så har jag hört vårsång från fåglarna när jag stegat in mot jobbet.

Idag med. Har jag iallafall för mig..

Det man inte vill se ser man inte.

Men dom pratar om att det är ett jäkla snöoväder ute.

Men jag vet inte.

Jag har inte sett någon snö iallafall.

Jag har blivit utmanad av Anna och det är klart jag antar utmaningen!

Hur länge har du bloggat?

Jag har bloggat i snart ett och etthalvt år. Så jag är hyfsat ny på detta område.

Hur många bloggar återvänder du till dagligen?

Kan vara mellan femton- tjugo stycken. En del har jag länkat till, en del inte.


Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

Dom flesta jag läser är dagboksbloggar. Fast olika typer av såna. Jag gillar att ha blandningen av familj  och personliga funderingar. Men en del är ämnesbloggar också.


Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Jag skulle aldrig få för mig något annat. Då försvinner ju vitsen, om man inte kan vara sig själv.


Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har min gräns. Sen beror det på från dag till dag hur personlig jag är. Ibland blir det bara sakliga inlägg. Ibland mer privata funderingar och tankar.
Men det är ju fortfarande jag som bestämmer hur privat jag vill vara.
Ibland kan det vara skönt att skriva ut!


I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?

Jag började inte blogga för att få bekräftelse, jag började för att jag ville skriva helt enkelt.
Jag funderade i ett halvår innan jag bestämde mig.
Men självklart är det roligt när man får kommentarer.


Har du träffat människor IRL, efter att ha träffat dem via bloggen?

Nej det har jag inte gjort. Men jag har fått många vänner i denna för mig nya värld.


Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?

Ja det kan det säkert vara. Fast i olika sammanhang då som tex ålder, kändisskap mm...


Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Om det skulle ta alldeles för mycket tid eller om jag skulle börja tänka inlägg som skulle jag skulle skriva flera timmar senare.


Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?

Hm.. ja. Det tror jag eftersom det är något jag verkligen gillar. Trots att man kan få lite spel på texten som just nu vägrar göra som jag vill. Skulle haft finstilt under alla frågorna men det ville sig inte..


Jag utmanar:

Sara

Marie

Bea

Carre

Det var många glädjestunder här ikväll.

Mor fick sin femte cellgiftsbehandling och vi har alla varit glada över att inte en enda blivit uppskjuten.

Det är viktigare än allt annat.

Eftersom det gället livet.

Det brukar vara ganska vanligt att man får flytta fram behandlingarna eftersom kroppens alla värden sjunker så drastiskt under den här perioden. En cellgiftsbehandling på det skulle kunna vara ödesdigert.

Men hon har klarat det, även om hon varit på gränsen ibland. Förmodligen tack vare att hon i vanliga fall är den typen som sällan blir sjuk i förkylningar och dyl.

Om tre veckor gör hon sin sista cellgiftsbehandling.

För all framtid hoppas vi innerligt.


Så.. eftersom denna dag gick som planerat kunde dom komma hit ikväll, mor min och Thomas och berätta för barnen att om ca fem veckor åker dom iväg ihop på en Finlandskryssning!


Att glädjen var total för barnen behöver jag knappt nämna.

Dom är som vi andra i familjen.

Förkärlek för Finland.

Och havet.


Senare bänkade vi ihop oss vid datorn jag syrran och mor för att spana in lite vackra klänningar inför sommarens bröllop vi ska gå på. Kikade och funderade.

Barnen pysslade med sitt.

Jarmo jobbar sin eftermiddagsvecka.

Thomas ställde sig och tog hand om disk och sånt i köket.

En alldeles förträfflig kväll.

När man är på dåligt humör ska man väl egentligen inte blogga. Kan bli lite väl negativt.

Varför jag är på dåligt humör?

Jag kom som vanligt hem ifrån jobbet med ett bra humör med sen började det.

När jag öppnade en garderob av alla insåg jag att det råder stor oreda där. Vilket var början på surheten. För jag insåg hur många vi har att gå igenom.

Jag fick ett mindre anfall på ett av barnen ( Inte Emil, han är alldeles för liten än..) för att denne klagade på hunger vilket gjorde att jag snabbade på med maten Och när den var färdig så skulle det inte ätas för att kompisarna var här.

Mindre anfallet gjorde mig ännu surare för nu är jag helt säker på att kompisarna tror att jag är en högljudd superstressad lätt störd mamma.

I köket växte oredan med disk och ett litet barn som inte ville äta alls.

Ett lätt ordväxling med mitt andra stora barn som tyckte att jag skulle agera taxi till fotbollen.

Igen.

Nej du cyklar sa jag. Så långt är det Inte.

Ett av mina barn upptäckte min undansmusslade godispåse jag skulle sätta i mig efter att dom lagt sig...

Tror ni jag fick behålla den själv?

Tvätthögen som idag var mer irriterande än någonsin. Tar aldrig slut.

Låt inte era barn gå i några aktiviteter bara...

Sen kom jag att tänka på "dom".
Inte dom som går hemma för att dom är sjuka.
Fysiskt eller psykiskt.
Inte dom är är ofrivilligt arbetslösa.
Inte dom som är föräldralediga.

Utan dom som fortfarande går hemma och lyckas smita undan allt vad jobb heter.

Soffliggarna som dom aldrig kommer att komma åt.

Dom som bara vill gå hemma och lata sig och få betalt.

Dom som hela tiden lyckas komma undan systemet.

Då blev jag fasiken ännu surare!

Skicka hit dom och röj iordning mitt hem istället.

Nu tack!

Visst känns det som ett steg närmare sommaren när jag idag på jobbet fick sätta mig och fylla i semesterönskemålet!

Det brukar bli som jag önskar så det är bara att hoppas på att det blir lika bra i år igen.

Men först har vi ett par barn att fira innan det är dags.

Bella  fyller 10 nu i Februari, Emil 2 år  i April och Markus 12 år i Maj.

Fina tider att se fram emot.

Helgen har varit en salig blandning av umgänge och mat med mor, Thomas, syrran och bror med barn.

Mycket umgänge och på det har Jarmo jobbat två helgpass.

Så för hans del har det blivit tidiga kvällar.

För min del bjöd gårdagen på en hederlig tjejfest med ett gäng töser.

Mycket trevligt!

Jag lånar ditt kort på mig här Anna. ( Tog ett av de rumsrena..)



Denna soliga söndag tillbingade vi lite här och lite där.

Kaffe hos ett par goa vänner och en uppfriskande promenad.

Strålande solsken ute!

En promenad bort till kompisar på kaffe blir det nu.

Jag och Jarmo.

Och jag funderar på hur det kan låta så länge när vi fortfarande är så unga?