John Blund attackerar!
Tröttheten tar överhand. Skulle lägga in en massa kort från helgen som varit, men jag får nog prioritera sängen just nu.
Natti mina vänner.
Kära unge..
När jag kom hem efter en jobbdag, på min tjugoåttaårsdag hörde jag Markus, då fem år ropa från sitt rum, Kom inte in hit än mamma!
Jarmo mötte upp i hallen med en blick som sa, om du bara visste...
Nu får du komma mamma! ropade Markus från sitt rum.
Jag går dit, och möts av en syn som får känslorna att svälla över. Han har blåst upp exakt tjugoåtta ballonger. Till mig. En för varje födelsedag.
Jarmo hade sagt till honom, men du, det kommer att bli jättejobbigt för dig, mamma blir glad för en.
Men Markus kämpade på. Mamma skulle minsann få en för varje födelsedag.
Vilken unge man har, grattis på din elvaårsdag mitt själsbarn.
Jarmo mötte upp i hallen med en blick som sa, om du bara visste...
Nu får du komma mamma! ropade Markus från sitt rum.
Jag går dit, och möts av en syn som får känslorna att svälla över. Han har blåst upp exakt tjugoåtta ballonger. Till mig. En för varje födelsedag.
Jarmo hade sagt till honom, men du, det kommer att bli jättejobbigt för dig, mamma blir glad för en.
Men Markus kämpade på. Mamma skulle minsann få en för varje födelsedag.
Vilken unge man har, grattis på din elvaårsdag mitt själsbarn.
Känslan av nytt...
Imorgon fyller han elva år. Markus, vår förstfödda.
Jag skulle bli tjugotre år och mamma. Jarmo tjugofyra och pappa.
Han var en sådan bebis man bara kan drömma om. Lugn, nöjd och en betraktare från topp till minsta tå.
När han föddes, kom känslor och tankar jag inte varit i närheten av förrut.
Överväldigad av lycka, värme, oro, ängslan, kärlek, stolthet.
Men den mest överväldigande känslan var känslan av nytt. Att byta blöja var för mig nytt. Att amma en bebis var nytt. Att ta på en bebis kläder var nytt. Att mysa med en bebis var nytt. Att trösta en bebis var nytt. Att njuta så helhjärtat av en liten varelse var nytt. Upptäckten av att jag var som en vakande lejonhona var nytt.
Det var en underbar,och fascinerande nyttkänlsa. Som jag såg till att komma ihåg.
Den onde
Det går fint för Emil på dagis nu. Jag vet, det heter förskola men jag tycker om ordet dagis, låter mjukare på något sätt.
Veckans lämningar däremot är inte populärt, men det är ju som tur är övergående.
Imorse när jag lämnade min plutt började han gråta, sen började han ropa, pappa! Pappa! PAPPA!!!!!
Pappa kommer och hämtar dig sen, hörde jah fröken säga.
Jag är den onde, Jarmo är den gode. Vem den fule är vet jag inte än, struntsamma, jag vill ändå ha huvudrollen.
Veckans lämningar däremot är inte populärt, men det är ju som tur är övergående.
Imorse när jag lämnade min plutt började han gråta, sen började han ropa, pappa! Pappa! PAPPA!!!!!
Pappa kommer och hämtar dig sen, hörde jah fröken säga.
Jag är den onde, Jarmo är den gode. Vem den fule är vet jag inte än, struntsamma, jag vill ändå ha huvudrollen.
Bråda tider
Jag hann. Trodde aldrig detta i början av veckan men nu så, allt är under kontroll. Jag gillar ju som bekant att ha det så.
Allt som hör till morgondagens firande är fixat och klart, möten avklarade, städat och rent. Jag vill ha ordning omkring mig, speciellt när det vankas kalas. Jarmo ( den logiska) säger, men du städar ju efter, det är väl ingen ide att göra det innan då?
Men sådana är vi ju, vi av det kvinnliga könet. Jag fick i allafall ge med mig med en sak, bakningen. Det blev mindre bakat än vad jag ville. Jag fick helt enkelt inse att tiden räcker inte till. Så jag fick ge vika, mot mig själv. Men jag gillar det inte.
Vi har alldeles för höga krav på oss själva sägs det. Men om man kanske trivs med det då, om man tycker om att ha mycket att stå i, att man alltid hittar något som behöver göras, då gör man förmodligen det för att man helt enkelt vill.
Sen kan man klaga lite, över allt man har att göra, men ändå känna en viss tillfredställelse med det. Jag trivs med mycket.
Allt som hör till morgondagens firande är fixat och klart, möten avklarade, städat och rent. Jag vill ha ordning omkring mig, speciellt när det vankas kalas. Jarmo ( den logiska) säger, men du städar ju efter, det är väl ingen ide att göra det innan då?
Men sådana är vi ju, vi av det kvinnliga könet. Jag fick i allafall ge med mig med en sak, bakningen. Det blev mindre bakat än vad jag ville. Jag fick helt enkelt inse att tiden räcker inte till. Så jag fick ge vika, mot mig själv. Men jag gillar det inte.
Vi har alldeles för höga krav på oss själva sägs det. Men om man kanske trivs med det då, om man tycker om att ha mycket att stå i, att man alltid hittar något som behöver göras, då gör man förmodligen det för att man helt enkelt vill.
Sen kan man klaga lite, över allt man har att göra, men ändå känna en viss tillfredställelse med det. Jag trivs med mycket.
Intensivt
Årets intensivaste vecka har inletts.
Dålig kombination
För lite snus, mycket att hinna med på kort tid, cyklister som envisas att cykla framför en på vägen när det finns cykelbana, ( två gånger idag) och en som säger, har du fått släpa upp stackaren så här tidigt på morgonen ( imorse när jag lämnade Emil på dagis) är ingen lyckad kombination idag vill jag lova!!
Han vaknade faktiskt tio minuter innan jag skulle väcka honom!! Och han fick ligga och dricka välling i lugn och ro. Sen hade vi en halvtimme över innan vi skulle bege oss.
Så det så! Men det fick jag ju knappt ur mig då. Gav bara något mumlande svar.
Han vaknade faktiskt tio minuter innan jag skulle väcka honom!! Och han fick ligga och dricka välling i lugn och ro. Sen hade vi en halvtimme över innan vi skulle bege oss.
Så det så! Men det fick jag ju knappt ur mig då. Gav bara något mumlande svar.
Lycka är....
Lycka är när Sverige överraskar med sitt absolut vackraste väder en dag som detta.
Lycka är när barnens blickar säger mer än ord.
Lycka är att veta vad som finns hemma när vi kommer hem en fantastisk dag som denna.
Lycka är att se den solbränna lysa upp den vinterbleka huden.
Lycka är att kunna hetsriva fram sommarkläderna.
Lycka är jaget nu.
Lycka är precis här.
Lycka är ikväll.
Lycka är när barnens blickar säger mer än ord.
Lycka är att veta vad som finns hemma när vi kommer hem en fantastisk dag som denna.
Lycka är att se den solbränna lysa upp den vinterbleka huden.
Lycka är att kunna hetsriva fram sommarkläderna.
Lycka är jaget nu.
Lycka är precis här.
Lycka är ikväll.
Överraskning för barnen.
Imorgon drar jag med barnen på en överraskning, Skara Sommarland. Jag tror inte dom har öppnat för allmänheten än, men tillhör man en "viss" kategori så har man förmånen att åka dit imorgon för en mycket billig slant. Mat ingår oxå. Perfekt!
Jag ska inte berätta för barnen vart vi ska, bara att vi ska åka iväg över dan, men jag lovar att dom kommer bli tokglada när dom inser vart vi är på väg!
Söndag består av fotboll hela dagen lång, först Bella sedan Markus. Så vi vet vad vi ska göra iallafall.
Emil har späckat schema han med. Att bli en stadig grabb med bägge fötterna på marken. Som sin far.
Modern hans har ju en förmåga att flyga i det blå mellan varven. Men det gör allt en gnutta roligare kan jag tala om
Jag ska inte berätta för barnen vart vi ska, bara att vi ska åka iväg över dan, men jag lovar att dom kommer bli tokglada när dom inser vart vi är på väg!
Söndag består av fotboll hela dagen lång, först Bella sedan Markus. Så vi vet vad vi ska göra iallafall.
Emil har späckat schema han med. Att bli en stadig grabb med bägge fötterna på marken. Som sin far.
Modern hans har ju en förmåga att flyga i det blå mellan varven. Men det gör allt en gnutta roligare kan jag tala om
Nu är det sommar
NU är sommaren här.
Ungar som vägrar komma in på kvällarna.
Sand och gräs som pyntar golvet.
Våta fotspår som kan avslutas med en handduk liggande på golvet.
Helst grilla och gärna äta glass, samtidigt.
Varmt såpass att behån krullar sig.
Bastu i sovrummet, jomän visst!
Gräsklippartävlingen är igång. Vem har snyggast gräsmatta?
Kryper och kliar på kroppen.
Glass igen.
Dörrar som glöms att stängas...ofarligt så länge inte Emil är snabbare än oss.
Diverse kroppsskador vid "sport", frisbee och badminton.
Men..... underbara ljumma kvällar
Grillning i goda vänners sällskap.
Mys ute med familjen.
Långa härliga utedagar.
Ett glas vitt på altan.
Svalt gräs mot den nakna foten en tidig morgon.
Njutning.
Av Malin Claeson
Ungar som vägrar komma in på kvällarna.
Sand och gräs som pyntar golvet.
Våta fotspår som kan avslutas med en handduk liggande på golvet.
Helst grilla och gärna äta glass, samtidigt.
Varmt såpass att behån krullar sig.
Bastu i sovrummet, jomän visst!
Gräsklippartävlingen är igång. Vem har snyggast gräsmatta?
Kryper och kliar på kroppen.
Glass igen.
Dörrar som glöms att stängas...ofarligt så länge inte Emil är snabbare än oss.
Diverse kroppsskador vid "sport", frisbee och badminton.
Men..... underbara ljumma kvällar
Grillning i goda vänners sällskap.
Mys ute med familjen.
Långa härliga utedagar.
Ett glas vitt på altan.
Svalt gräs mot den nakna foten en tidig morgon.
Njutning.
Av Malin Claeson
Emil
Det blev som Jarmo sa, innan jag går tillbaka till jobbet så ska han gå. Och gissa vem som knalla omkring idag? Inte ett stapplande steg, utan långa sträckor hit och dit, samtidigt som han skrattade och klappade i händerna. Vår stora kille...
Måndag är en vardag.
Trots de ledsamma lämningsmomenten så har dagarna ändå gått jättebra för Emil på dagis. Det är vad fröknarna sagt, och jag tror dom, bara det att man vill ju inte att dom ska bli så ledsna när man går... plutten...
Imorgon, sista inskolningsdagen är det jag som lämnar och hämtar. Intalar mig själv att det kommer gå galant eftersom han vinkar så glatt åt mig varje morgon när jag går till jobbet..
Vi får se. På måndag börjar iallafall den "riktiga" dagistiden för Emil. Jarmo går tillbaka till jobbet han med.
Bella börjar fritids. Markus däremot kommer att skippa fritids nu, han blir ju inte hemma så länge själv på dagarna. Tror att Bella kommer att vilja gå hem hon med snart.
Men snart så, semestern närmar ju sig med stormsteg. Har bara en del saker som ska göras först.
Fotboll och dess cuper och matcher, styrelsemöte, lite extra på jobbet, baka och städa inför Markus elvaårsdag nästa fredag, klassfotboll hela nästa helg. Skolkvällar. Kalas. Mors dag. Men så är det ju den tiden på året nu. Maj månad, min favoritmånad.
Tiden då alla har som mest att göra. Känns nästan som om att man är med i en tävling, vem är egentligen mest upptagen?
Desto mer man har att göra, desto bättre. Skämt o sido...
Imorgon, sista inskolningsdagen är det jag som lämnar och hämtar. Intalar mig själv att det kommer gå galant eftersom han vinkar så glatt åt mig varje morgon när jag går till jobbet..
Vi får se. På måndag börjar iallafall den "riktiga" dagistiden för Emil. Jarmo går tillbaka till jobbet han med.
Bella börjar fritids. Markus däremot kommer att skippa fritids nu, han blir ju inte hemma så länge själv på dagarna. Tror att Bella kommer att vilja gå hem hon med snart.
Men snart så, semestern närmar ju sig med stormsteg. Har bara en del saker som ska göras först.
Fotboll och dess cuper och matcher, styrelsemöte, lite extra på jobbet, baka och städa inför Markus elvaårsdag nästa fredag, klassfotboll hela nästa helg. Skolkvällar. Kalas. Mors dag. Men så är det ju den tiden på året nu. Maj månad, min favoritmånad.
Tiden då alla har som mest att göra. Känns nästan som om att man är med i en tävling, vem är egentligen mest upptagen?
Desto mer man har att göra, desto bättre. Skämt o sido...
Första hejdå momentet
Just idag är jag glad att jag inte skolar in Emil.
Idag var det dags för första, hejdå nu går jag stunden.
Jag förstod direkt att döma på Jarmos min att det inte hade varit en rollg upplevelse direkt.
Emil hade blivit jätteledsen, inte så konstigt kanske. Hans trygghet i världen går och lämnar honom kvar på ett ställe han inte riktigt hunnit bli sådär jättebekant med än. Dock med snälla fröknar och en massa roliga barn, men när tryggheten försvinner... klart man blir ledsen.
Vi var inte riktigt beredda på det här, eftersom när Markus och Bella var små så var det ett glatt hejdå från allra första stund. Det var aldrig en ledsen min. Dom var glada, och vi kunde ibland känna med dom som lämnade sina ledsna, skrikande barn och tänka att det måste kännas hemskt.
Nu vet vi oxå hur det känns. Iallafall för en dag. Och jag hppas innerligt att det bara blir till det bättre.
Snart är det dags för hämtningen.
Idag var det dags för första, hejdå nu går jag stunden.
Jag förstod direkt att döma på Jarmos min att det inte hade varit en rollg upplevelse direkt.
Emil hade blivit jätteledsen, inte så konstigt kanske. Hans trygghet i världen går och lämnar honom kvar på ett ställe han inte riktigt hunnit bli sådär jättebekant med än. Dock med snälla fröknar och en massa roliga barn, men när tryggheten försvinner... klart man blir ledsen.
Vi var inte riktigt beredda på det här, eftersom när Markus och Bella var små så var det ett glatt hejdå från allra första stund. Det var aldrig en ledsen min. Dom var glada, och vi kunde ibland känna med dom som lämnade sina ledsna, skrikande barn och tänka att det måste kännas hemskt.
Nu vet vi oxå hur det känns. Iallafall för en dag. Och jag hppas innerligt att det bara blir till det bättre.
Snart är det dags för hämtningen.
Ingen pratar om den allra första tiden efter förlossningen...
Vi lever på 2010-talet och vi bor i Sverige.
Varför i all världen är det då så hysch hysch och nästan tabubelagt att prata om hur det var efter förlossningen?
Det pratas och står så mycket om graviditeten, amningen om hur det nyföddda barnet ska skötas.
MEN... man får absolut Inte berätta för förstagångsföderskan om en hemsk förlossning man haft, eller som någon annan haft.
Nej, det får man inte för då kan man Skrämma henne... Och det får man ju inte göra.
Nej, det ska man helst inte tala om alls. Inte skrämma någon i onödan. Men hallå.... hon lär väl snart föda i vilket fall som helst, kan väl kanske vara bra att få höra något hemskt så hon inte tror hon är ensam i världen om det inte skulle gå exakt som planerat, om hennes upplevelse inte skulle bli så som hon själv velat?
Det är som om att ingen vill säga något om hur det i själva verket är just efter en förlossning.
En vän till mig hade varit öppen i mammagruppen och försökt pratat om det men det var ingen som ville säga något. Allt var bra, bara rosa moln.
Innan jag fick mitt första barn fick jag, tack och lov, höra av en person som sa till mig, Precis när du ska krysta ut barnet känns det som att försöka skita ut en vattenmelon...
En annan person förvarnade om avslaget. Så jag var förvarnad, som tur var. Men dom två som berättade det är två väldigt öppna personer.
Men varför är det så här? Varför har tjejer så svårt att prata om hur dom verkligen känner sig ett tag efter?
Att man har så ont mellan benen att man knappt kan sitta.
Att man känner sig så fruktansvärt oattraktiv av sin egen kropp.
Att man skulle kunna göra allt för att få igång sin stackars mage.
Att man inte har det minsta, minsta sug på sex.
Att man känner sig som ett överkört tåg.
Att man känner sig som en läckande ko.
Att man absolut inte vill åka fram till Ica och handla i sina mammabyxor, man är ju liksom färdig med dom byxorna, trodde man.
Eller så är det bara jag och någon enstaka person till som kände så här efteråt.
Men det tror jag knappast, jag tror att det är så här för de flesta, men det ska helt enkelt inte pratas om det.
För vi ska inte skrämma förstagångsföderskorna.
För att det vi inte pratar om det finns inte.
Förresten, det stod i en tidning, efter ca två veckor kan du försöka dig på att ha samlag igen.
Vi var rörande överens, jag och Marie att det måste varit en man som skrivit det. Som inte hade en jäkla susning.
Men om ingen pratar om det, hur ska då resten veta?
Varför i all världen är det då så hysch hysch och nästan tabubelagt att prata om hur det var efter förlossningen?
Det pratas och står så mycket om graviditeten, amningen om hur det nyföddda barnet ska skötas.
MEN... man får absolut Inte berätta för förstagångsföderskan om en hemsk förlossning man haft, eller som någon annan haft.
Nej, det får man inte för då kan man Skrämma henne... Och det får man ju inte göra.
Nej, det ska man helst inte tala om alls. Inte skrämma någon i onödan. Men hallå.... hon lär väl snart föda i vilket fall som helst, kan väl kanske vara bra att få höra något hemskt så hon inte tror hon är ensam i världen om det inte skulle gå exakt som planerat, om hennes upplevelse inte skulle bli så som hon själv velat?
Det är som om att ingen vill säga något om hur det i själva verket är just efter en förlossning.
En vän till mig hade varit öppen i mammagruppen och försökt pratat om det men det var ingen som ville säga något. Allt var bra, bara rosa moln.
Innan jag fick mitt första barn fick jag, tack och lov, höra av en person som sa till mig, Precis när du ska krysta ut barnet känns det som att försöka skita ut en vattenmelon...
En annan person förvarnade om avslaget. Så jag var förvarnad, som tur var. Men dom två som berättade det är två väldigt öppna personer.
Men varför är det så här? Varför har tjejer så svårt att prata om hur dom verkligen känner sig ett tag efter?
Att man har så ont mellan benen att man knappt kan sitta.
Att man känner sig så fruktansvärt oattraktiv av sin egen kropp.
Att man skulle kunna göra allt för att få igång sin stackars mage.
Att man inte har det minsta, minsta sug på sex.
Att man känner sig som ett överkört tåg.
Att man känner sig som en läckande ko.
Att man absolut inte vill åka fram till Ica och handla i sina mammabyxor, man är ju liksom färdig med dom byxorna, trodde man.
Eller så är det bara jag och någon enstaka person till som kände så här efteråt.
Men det tror jag knappast, jag tror att det är så här för de flesta, men det ska helt enkelt inte pratas om det.
För vi ska inte skrämma förstagångsföderskorna.
För att det vi inte pratar om det finns inte.
Förresten, det stod i en tidning, efter ca två veckor kan du försöka dig på att ha samlag igen.
Vi var rörande överens, jag och Marie att det måste varit en man som skrivit det. Som inte hade en jäkla susning.
Men om ingen pratar om det, hur ska då resten veta?
Många lediga sköna dagar!
Tiden går fort speciellt när man har kul. Därav den dåliga bloggningen de senaste dagarna, men inget ont som inte har något gott med sig.
Lördagsäventyr
Försökte få Jarmo att förstå att det faktiskt var lite synd om mig imorgon.
Alltså, att jag ska behöva gå upp riktigt tidigt för att hinna med att fixa till mig sjölv, kaffe, lite gott att äta och lite annat att dricka, eftersom redan klockan 08.00 sticker vi iväg.
Jag och syrran, bror, släkt och vänner ska in till Lidköping på en heldag. Älvaslaget som det kallas, en folkfest som innefattar brännboll och en hel del annat. Men jag tar det smarta före det osmarta...och väljer att tillhöra hejarklacken istället.
Jag är varken den vigaste eller den smidigaste personen.
Jag hade gärna haft med Jarmo oxå, men eftersom vi inte har någon barnvakt just imorgon, så blir det jag som åker.
Och det är inte fel, att få umgås med mig själv plus en andra massa roligt folk en dag.
Men han tyckte som sagt inte alls det var synd om mig.
Borta bra men hemma bäst
Hemma från Borås.
I ett nystädat hem, voila!
Jag har en (o)vana att alltid se till att innan vi åker iväg, om det är för ett par dagar, så ser jag till att det är nystädat. För jag verkligen avskyr att komma hem om det inte är iordning.
Jag vet hur jag far runt som en tok innan vi åker, med en lätt manisk blick. Jarmo har vant sig, jag ser på hans blick att han tänker, ja nu är det dags för röj igen innan vi åker...hon är normal hon min gumma...
Men tänk vilken nöjd en han har när vi kommer hem då.
Vi har haft ett par bra dagar. Det är det alltid när vi träffar dom. Det blir mycket mat, prat, barn och tjo och lek.
Kaoset som utspelar sig innan de minsta ska i säng hör liksom till.
Grabbarna är nog mer än nöjda. ( Piff och Puff....och Puffs bror var även där på onsdagen.
Dom bänkade sig på nedre plan, i den ombyggda bodegan som den numera kallas, och tittade på ishockey vm, drack öl och hade det gött. Det är inte så ofta dom tre sitter själva och har det trevligt, och det unnade vi dom såklart.
Matlagningen stod männen för.
Marie med lur i blick..
När man är här på besök får man kladda!
Två finska starka viljor
Bella myser med Ville.
Anton och Markus som avnjutit glass.
I ett nystädat hem, voila!
Jag har en (o)vana att alltid se till att innan vi åker iväg, om det är för ett par dagar, så ser jag till att det är nystädat. För jag verkligen avskyr att komma hem om det inte är iordning.
Jag vet hur jag far runt som en tok innan vi åker, med en lätt manisk blick. Jarmo har vant sig, jag ser på hans blick att han tänker, ja nu är det dags för röj igen innan vi åker...hon är normal hon min gumma...
Men tänk vilken nöjd en han har när vi kommer hem då.
Vi har haft ett par bra dagar. Det är det alltid när vi träffar dom. Det blir mycket mat, prat, barn och tjo och lek.
Kaoset som utspelar sig innan de minsta ska i säng hör liksom till.
Grabbarna är nog mer än nöjda. ( Piff och Puff....och Puffs bror var även där på onsdagen.
Dom bänkade sig på nedre plan, i den ombyggda bodegan som den numera kallas, och tittade på ishockey vm, drack öl och hade det gött. Det är inte så ofta dom tre sitter själva och har det trevligt, och det unnade vi dom såklart.
Matlagningen stod männen för.
Marie med lur i blick..
När man är här på besök får man kladda!
Två finska starka viljor
Bella myser med Ville.
Anton och Markus som avnjutit glass.
Tankeställare
Häromdagen sa jag till Bella, nu får det vara bra, om ni inte kan leka ihop utan att hitta på massa bus så får det vara färdiglekt med henne.
Sa JAG, av alla människor. Vem är jag att säga en sådan sak.
Jag skämdes efteråt.
Sa JAG, av alla människor. Vem är jag att säga en sådan sak.
Jag skämdes efteråt.
Mot Borås!
I morgon drar vi iväg hela familjen till Borås, eller snarare Sparsör. Hem till Pasi och Marie och deras två kottar.
Ska bli skönt, och välbehövligt att komma bort lite, för oss alla.
Men vi stannar inte lika länge som vi av en viss händelse gjorde sist, när bilen bestämde sig för att plötsligt stendö, mitt på stora otäckt trafikerade vägen.
Vi skulle dra in till Borås för att köpa glass, när alla lampor tänds och bilen bara stendör.
Jag känner en aning panik stiga, med olika anledningar, tex att jag har Jarmo brevid som är duktig på mycket men inte bilar..
Barnen frågar i baksätet, får vi ingen glass nu?
Nej, svarar jag med ett behärskat lugn.
Va!, får vi ingen glaaaaass?
NEEEEEJ, vrålar jag i framsätet med en förmodligen mycket upprört och snedvridet ansikte. Om man tydde barnens min.
Det blev tyst, och tillslut kom vi tillbaka hem till Sparsör.
Efter en hel del om och men.
Sedan skulle Piff och Puff meka bil. (Jarmo och Pasi)
Dom stod där vid huven med varsin öl. Tittade på varandra och tittade på huven.
Vi blev kvar ett par dagar om man säger så.
Men nu så räknar vi med två nätter.
Vi ska göra det finnar är bra på.
Grilla korv och tälja pinnar.
Nej då, men det blir nog både bastu och det ena med det andra. Fast med måtta.
Men fixa midsommartårta det kan dom. Och laga till god mat, så det gör inte så mycket att bilfixandet gick sådär...
Ska bli skönt, och välbehövligt att komma bort lite, för oss alla.
Men vi stannar inte lika länge som vi av en viss händelse gjorde sist, när bilen bestämde sig för att plötsligt stendö, mitt på stora otäckt trafikerade vägen.
Vi skulle dra in till Borås för att köpa glass, när alla lampor tänds och bilen bara stendör.
Jag känner en aning panik stiga, med olika anledningar, tex att jag har Jarmo brevid som är duktig på mycket men inte bilar..
Barnen frågar i baksätet, får vi ingen glass nu?
Nej, svarar jag med ett behärskat lugn.
Va!, får vi ingen glaaaaass?
NEEEEEJ, vrålar jag i framsätet med en förmodligen mycket upprört och snedvridet ansikte. Om man tydde barnens min.
Det blev tyst, och tillslut kom vi tillbaka hem till Sparsör.
Efter en hel del om och men.
Sedan skulle Piff och Puff meka bil. (Jarmo och Pasi)
Dom stod där vid huven med varsin öl. Tittade på varandra och tittade på huven.
Vi blev kvar ett par dagar om man säger så.
Men nu så räknar vi med två nätter.
Vi ska göra det finnar är bra på.
Grilla korv och tälja pinnar.
Nej då, men det blir nog både bastu och det ena med det andra. Fast med måtta.
Men fixa midsommartårta det kan dom. Och laga till god mat, så det gör inte så mycket att bilfixandet gick sådär...
Från en blommvän...
Vilken överraskning jag hade i brevlådan, med ett fint kort.
Bättre lycka denna gång stod det. Var det var för något? En vacker rosa pelargon. Tack sötis!!
Lovar att vänta med att plantera den tills frosten dragit förbi!
Bättre lycka denna gång stod det. Var det var för något? En vacker rosa pelargon. Tack sötis!!
Lovar att vänta med att plantera den tills frosten dragit förbi!
Nöjda över dagen
Jag ringde hem ifrån jobbet, för att kolla hur den första timmen på dagis gått.
Emils första inskolningstimme, som nog gjorde att han somnade extra gott idag.
En timme för honom, tusen tankar och funderingar i flera dagar från oss.
Hur det skulle gå, hur han kommer att reagera första gången vi verkligen lämnar honom där.
Jag hoppas det blir en lika lätt match som det var för Markus och Bella. Dom vinkade bara glatt hejdå, skrek aldrig.
Nästan så att man funderade på om dom verkligen inte saknade en lite grann iallafall.
Men tänk om Emil inte alls vinkar glatt som dom gjorde, och blir hysteriskt ledsen?
Då vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Den tanken gillar jag inte alls.
Kunde jag få välja ett scenario vore det, blicken som säger, okej det går väl bra det här, bara jag vet att du kommer sen. Nu ska jag leva rövare och ha det kul så länge.
Förresten, Jarmo har glidit in riktigt bra i hemmarollen. När jag ringde hem förut, imorse ( ja det var en viktig sak jag skulle säga) så sa han till mig, vänta lite.
Jag hör honom säga till Bella, ta dom lila örhängena du, dom matchar kläderna bäst.
Som sagt, han tog även matcha kläder med smyckesrollen...
Emils första inskolningstimme, som nog gjorde att han somnade extra gott idag.
En timme för honom, tusen tankar och funderingar i flera dagar från oss.
Hur det skulle gå, hur han kommer att reagera första gången vi verkligen lämnar honom där.
Jag hoppas det blir en lika lätt match som det var för Markus och Bella. Dom vinkade bara glatt hejdå, skrek aldrig.
Nästan så att man funderade på om dom verkligen inte saknade en lite grann iallafall.
Men tänk om Emil inte alls vinkar glatt som dom gjorde, och blir hysteriskt ledsen?
Då vet jag inte riktigt vad jag ska göra.
Den tanken gillar jag inte alls.
Kunde jag få välja ett scenario vore det, blicken som säger, okej det går väl bra det här, bara jag vet att du kommer sen. Nu ska jag leva rövare och ha det kul så länge.
Förresten, Jarmo har glidit in riktigt bra i hemmarollen. När jag ringde hem förut, imorse ( ja det var en viktig sak jag skulle säga) så sa han till mig, vänta lite.
Jag hör honom säga till Bella, ta dom lila örhängena du, dom matchar kläderna bäst.
Som sagt, han tog även matcha kläder med smyckesrollen...
Tack
Jag tackar ödmjukt för länkningen, Katerina Janouch, som har en blogg jag följer!
Och vars böcker jag läst. Som för övrigt verkar vara en stark kvinna.
Tack!!
Och vars böcker jag läst. Som för övrigt verkar vara en stark kvinna.
Tack!!
Dagis dag imorgon
Då är det den stora dagen i morgon då. Jarmo och Emil ska skolas in på dagis. Inte Jarmo då, men det blir han som står för den delen. Med fröknarna.
10.20 ska dom vara där. Jag gissar att dom får gå hem innan maten serveras där, 11.30. Med andra ord är dom hemma där omkring.
Men nej då, jag kommer inte ringa hem direkt för att höra hur det gått. Jag väntar tills jag kommer hem.
Tror ni på det? Inte jag heller.
10.20 ska dom vara där. Jag gissar att dom får gå hem innan maten serveras där, 11.30. Med andra ord är dom hemma där omkring.
Men nej då, jag kommer inte ringa hem direkt för att höra hur det gått. Jag väntar tills jag kommer hem.
Tror ni på det? Inte jag heller.
Alla åldrar har sin charm
Jag beklagade mig lite lätt om en viss sak häromdan. Hon sa med himlande blick, jotack jag har varit där jag med. Jag är såååå glad att det är över nu.
Utåt sett ser det ju nästan glamouröst ut. Glada hejande fotbollsmammor, som med ett leende står och antingen serverar eller dricker kaffe.
Inåt ser det ut så här :
Tvätta, tvätta maniskt. Måste alltid finnas rent till alla matchet och träningar.
Grillning, bingolottoförsäljning, ta hand om kiosk, köra till matchet och träningar.
Skynda dig, packa grejerna vi måste iväg nu!
Allt annat får stå undan.
För det är viktigt det här.
Det hör till föräldraskapet om man har barn som spelar fotboll.
Glöm inte det.
Men det är allt roligt oxå, och det har sin charm. men periodvis kan det bli lite väl mycket av det goda. Iallafall om man har två av tre barn som spelar fotboll.
Utåt sett ser det ju nästan glamouröst ut. Glada hejande fotbollsmammor, som med ett leende står och antingen serverar eller dricker kaffe.
Inåt ser det ut så här :
Tvätta, tvätta maniskt. Måste alltid finnas rent till alla matchet och träningar.
Grillning, bingolottoförsäljning, ta hand om kiosk, köra till matchet och träningar.
Skynda dig, packa grejerna vi måste iväg nu!
Allt annat får stå undan.
För det är viktigt det här.
Det hör till föräldraskapet om man har barn som spelar fotboll.
Glöm inte det.
Men det är allt roligt oxå, och det har sin charm. men periodvis kan det bli lite väl mycket av det goda. Iallafall om man har två av tre barn som spelar fotboll.
Ger inte upp hoppet
Jag ser allt. Hur grannarna går förbi, kikar över varandras hus sådär som man gör i villakvarter. Hur ser det ut i fönstren? Aha...ny bil där minsann, Där var det minsann inte ordning, Jaha, så kan man göra osv... Den vanliga lunken som råder här i vårt kvarter.
Men här hajjar dom till, saktar ner, bara en aning och tittar igen. På min vackra blomkruka. Där det ser ut som tio svåra sorgsna år. Och dom tittar igen, fundersamt innan dom traskar vidare.
Jag funderar allvarligt på att sätta en skylt brevid där det står, Jag väntar på att det ska ta sig här.
Om ni undrar.
För det är fasiken inte gratis med uteväxter. Men nu ser det ännu värre ut. Men det tar sig nog.
Men här hajjar dom till, saktar ner, bara en aning och tittar igen. På min vackra blomkruka. Där det ser ut som tio svåra sorgsna år. Och dom tittar igen, fundersamt innan dom traskar vidare.
Jag funderar allvarligt på att sätta en skylt brevid där det står, Jag väntar på att det ska ta sig här.
Om ni undrar.
För det är fasiken inte gratis med uteväxter. Men nu ser det ännu värre ut. Men det tar sig nog.
Äpplet ramlar inte så långt från päronet
Far min var här en snabbsväng i förmiddags. När han klev in slogs jag av hur solbränd han var och sa, Vad brun du har blivit ! samtidigt som jag själv kråmade mig lite för att höra detsamma tillbaks. Men det kom inget.
Tillslut var jag tvungen att säga, Men hallå, ser du inte att jag oxå fått färg?
Jodå, det ser jag allt svarade han. Du har ju bra råvara i dig.
Vi småpratade lite om än det ena och det andra, sen berättade han att han kommit in i sin matchvikt igen. ( Han drog på sig vätska i samband med medicinering ett tag)
Det har jag med gjort säger jag glatt. Är tillbaka på min vikt som jag hade innan graviditeten.
Jag ser det säger han, du ser snyggare ut nu än du gjort på länge. Men det kanske är för att det var ett tag sen jag såg dig nu.
Vi pratas vid nästan varje dag, men ses inte lika ofta.
Kom då gärna ofta sällan svarar jag nöjt.
Vi är rätt lika han och jag.
Tillslut var jag tvungen att säga, Men hallå, ser du inte att jag oxå fått färg?
Jodå, det ser jag allt svarade han. Du har ju bra råvara i dig.
Vi småpratade lite om än det ena och det andra, sen berättade han att han kommit in i sin matchvikt igen. ( Han drog på sig vätska i samband med medicinering ett tag)
Det har jag med gjort säger jag glatt. Är tillbaka på min vikt som jag hade innan graviditeten.
Jag ser det säger han, du ser snyggare ut nu än du gjort på länge. Men det kanske är för att det var ett tag sen jag såg dig nu.
Vi pratas vid nästan varje dag, men ses inte lika ofta.
Kom då gärna ofta sällan svarar jag nöjt.
Vi är rätt lika han och jag.
När man får lite mer frihet så...
När man är hemma med sin pappa på dagarna och inte har sin mamma i närheten så lär man sig väldigt mycket nytt på kort tid.
Kanske för att jag kan vara en smula överbeskyddande, och att Jarmo inte är det. Ni skulle bara veta alla syner "kantänkashända" jag kan se. Stackars små barn....
Kanske för att Jarmo ger honom ett finger som gå hjälp, medans jag ger hela handen.
Kanske för att jag ger honom små bitar av tex smörgås, medans Jarmo ger honom en hel.
Kanske för att jag tar upp honom vid andra tjutet, medans Jarmo väntar tills fjärde.
Kanske för att jag hela tiden är ett steg bakom medans Jarmo lugnt avvaktar.
Kanske för att jag är kvinna och Jarmo man.
Kanske för att jag inte är av samma natur som Jarmo. Inte lika lugn.
Just det, extra lyxigt fika blir det tydligen oxå när dom är ute på sina promenader.
Och en ny blå solhatt med ett visst känt spöke på. Den var ju säkert billig. Den röda fina jag köpte på Netto saknade knytband så den kastades av stup i kvarten. Men nu är det ordnat. jag börjar förstå varför Emil så glatt tjoar, "Pappa, pappa hela dagarna.
Kanske för att jag kan vara en smula överbeskyddande, och att Jarmo inte är det. Ni skulle bara veta alla syner "kantänkashända" jag kan se. Stackars små barn....
Kanske för att Jarmo ger honom ett finger som gå hjälp, medans jag ger hela handen.
Kanske för att jag ger honom små bitar av tex smörgås, medans Jarmo ger honom en hel.
Kanske för att jag tar upp honom vid andra tjutet, medans Jarmo väntar tills fjärde.
Kanske för att jag hela tiden är ett steg bakom medans Jarmo lugnt avvaktar.
Kanske för att jag är kvinna och Jarmo man.
Kanske för att jag inte är av samma natur som Jarmo. Inte lika lugn.
Just det, extra lyxigt fika blir det tydligen oxå när dom är ute på sina promenader.
Och en ny blå solhatt med ett visst känt spöke på. Den var ju säkert billig. Den röda fina jag köpte på Netto saknade knytband så den kastades av stup i kvarten. Men nu är det ordnat. jag börjar förstå varför Emil så glatt tjoar, "Pappa, pappa hela dagarna.
Nyplanterat!!
Många lägger ut så vackra bilder på nyplanterade bilder och dyl. Jag tänkte att jag ska lägga ut en annan bild.
Så här går det när man glatt köper blommor, har dom inne ett tag för att dom ska överleva nätterna, planterar dom glatt ute, för att sen ... DÖ! Men jag ger banne mig inte upp hoppet. Grannarna får glo bäst dom vill, men dom ska ta sig. Vare sig dom vill eller inte.
Så här går det när man glatt köper blommor, har dom inne ett tag för att dom ska överleva nätterna, planterar dom glatt ute, för att sen ... DÖ! Men jag ger banne mig inte upp hoppet. Grannarna får glo bäst dom vill, men dom ska ta sig. Vare sig dom vill eller inte.
Underligt
Ödet har bestämt sig för att jävlas med mig lite.
Varje morgon när jag kommer till jobbet så är det detsamma. Ska låsa upp dörren till omklädningsrummet, jag har en speciell nyckelknippe till det. Två likadana nycklar, fast till två olika lås.
24 av 25 gånger sätter jag i fel nyckel till låset.
Inte sjutton kan det vara slumpen. Det måste vara ödet som bestämt sig för att jävlas lite. Bara lite.
Varje morgon när jag kommer till jobbet så är det detsamma. Ska låsa upp dörren till omklädningsrummet, jag har en speciell nyckelknippe till det. Två likadana nycklar, fast till två olika lås.
24 av 25 gånger sätter jag i fel nyckel till låset.
Inte sjutton kan det vara slumpen. Det måste vara ödet som bestämt sig för att jävlas lite. Bara lite.
Jag och jag
Häromdagens jag, - Nu tog du på intelligensen, säger jag nöjt till Jarmo när han knackar mig i pannan efter att jag sagt, Ta i trä..
Dagens Malin: När jag kom hem förut, så kommer Jarmo gående i hallen. Han börjar att skratta, och går fram till mig och säger, frågan är ju hur länge du gått med den här post it högen i baken.
Kul, jättekul verkligen. Då hade jag både varit framme, på vårdcentralen och sen återvinningen.
Och det var som sagt inte en gul lapp, det var en bunte.
Dagens virrande: När jag kliver in på ica ser jag att personal efter personal går in på resturangen brevid för att äta. Vilket får min tankeverksamhet att starta. Jaha ja..vilka får stå över då? Är det bara vikarier som jobbar nu då? Den såg stressad ut, mm tills jag upptäcker att jag går med en mamma och hennes två söner. Inte brevid eller så utan verkligen med. Det märker jag först när hon börjar att titta väldigt fundersamt på mig.
Jag gick inte ens åt rätt håll, men vad sjutton vi människor är ju flockdjur, så det är väl inte så konstigt att man gör sällskap med en helt främmande familj på ica och handlar med dom?
Dagens fråga, vem fasiken dödade mina pelargoner!!!
Dagens Malin: När jag kom hem förut, så kommer Jarmo gående i hallen. Han börjar att skratta, och går fram till mig och säger, frågan är ju hur länge du gått med den här post it högen i baken.
Kul, jättekul verkligen. Då hade jag både varit framme, på vårdcentralen och sen återvinningen.
Och det var som sagt inte en gul lapp, det var en bunte.
Dagens virrande: När jag kliver in på ica ser jag att personal efter personal går in på resturangen brevid för att äta. Vilket får min tankeverksamhet att starta. Jaha ja..vilka får stå över då? Är det bara vikarier som jobbar nu då? Den såg stressad ut, mm tills jag upptäcker att jag går med en mamma och hennes två söner. Inte brevid eller så utan verkligen med. Det märker jag först när hon börjar att titta väldigt fundersamt på mig.
Jag gick inte ens åt rätt håll, men vad sjutton vi människor är ju flockdjur, så det är väl inte så konstigt att man gör sällskap med en helt främmande familj på ica och handlar med dom?
Dagens fråga, vem fasiken dödade mina pelargoner!!!
Straff ett och två
Och straffet jag kommer att få för att jag skrattade åt spindeln är väl att jag kommer att attackeras av de blodtörstande bestarna, fästingarna.
Och straffet för att jag lägger ut en mysig bild,( tycker ju jag) på Emil och Thomas som i själva verket ser ut att vara någon ketchup reklam är just det här straffet.
Jag suger verkligen på att ta kort.
Och straffet för att jag lägger ut en mysig bild,( tycker ju jag) på Emil och Thomas som i själva verket ser ut att vara någon ketchup reklam är just det här straffet.
Jag suger verkligen på att ta kort.
små stora kliv
Har jag sagt vilken hemsk mamma jag är? Markus tog sig en dusch nu på kvällen och snodde på sig min goa röda morgonrock. Vi satt i soffan, han skruvar sig lite då och då, rätt som det är ser jag hur en gigant till spindel kommer utkrypande underifrån morgonrocken Markus har.
Titta vilken spindel säger jag lugnt. Bella skriker ta bort den, döda den, annars flyttar jag, Markus säger, åh var den som gjorde att det kittlades omkring så under morgonrocken? Jag kunde inte sluta skratta.
Hemska jag
Annars har dagen varit perfekt. Varit ute och grejat hela dagen, fixat till altan så att den ser ut som att den vore nylagd. Ett super knep vi fick från en som kan sin grej. Tar sin tid, men är mödan värd. Lite grillning blev det oxå och kaffe givetvis.
Fick en härlig solbränna på köpet oxå, lovely!!
Så nu slipper man vara så här bleker..
Men oj vad liten blir stor när han plötsligt bestämmer sig för att gå!
Titta vilken spindel säger jag lugnt. Bella skriker ta bort den, döda den, annars flyttar jag, Markus säger, åh var den som gjorde att det kittlades omkring så under morgonrocken? Jag kunde inte sluta skratta.
Hemska jag
Annars har dagen varit perfekt. Varit ute och grejat hela dagen, fixat till altan så att den ser ut som att den vore nylagd. Ett super knep vi fick från en som kan sin grej. Tar sin tid, men är mödan värd. Lite grillning blev det oxå och kaffe givetvis.
Fick en härlig solbränna på köpet oxå, lovely!!
Så nu slipper man vara så här bleker..
Men oj vad liten blir stor när han plötsligt bestämmer sig för att gå!
Helgsbestyr
Igår invigde vi den nya grillen, den gamla hade gjort sitt, så den blev slängd. Vi mumsade på vitlöksmarinerad ytterfile, vitlöksbröd, en blandsallad, potatisklyftor och bearnaisesås. Dom smakerna gifter sig i munnen, såååå gott!!
Passade på att bjuda hem mor och Thomas oxå. Visste ni om att det krävs tre män att skruva ihop en grill förresten? Nä, så illa var det inte. Det var bara Jarmo som fick sällskap av sina två söner.
Idag passade jag och Bella på att anamma vår kulturella sida med att åka en sväng på vårrundan. För den som inte vet är det ett hundratal olika utställare av olika slag, i Kinnekulleområdet. Finns hur mycket fint som helst att titta på, och köpa om man vill det.
Vi gick in stenhårt för att fundera ut det bästa fikastället, tillslut föll valet på smedjan i Husaby. Där gottade vi oss i äppelpaj och vaniljsås.
Deras katt gav sig tusan på att gotta sig i mitt knä, men eftersom jag är hyperallergisk mot katter så var det inte lika populärt hos mig, men det sket väl den i. Söt var den iallafall.
Sen blev det en sväng bort till GIF som hade match, och det föll på vår ( Jarmos) lott att sköta grillen. Jag var där en stund men fick bege mig hem rätt snabbt eftersom vår lilla älskade plutt inte blivit helt okej än.
Stackarn, först förkylning, sen maginfluensa, sen förkylning igen med hög feber flera dagar...
Inte kul alls!
Men nu ska det nog vända.
Årets tema på vårrundan var bröllp! Men tro inte att jag går och gifter mig för det inte..
Då skulle jag hinna planera mig själv till döds innan.
Passade på att bjuda hem mor och Thomas oxå. Visste ni om att det krävs tre män att skruva ihop en grill förresten? Nä, så illa var det inte. Det var bara Jarmo som fick sällskap av sina två söner.
Idag passade jag och Bella på att anamma vår kulturella sida med att åka en sväng på vårrundan. För den som inte vet är det ett hundratal olika utställare av olika slag, i Kinnekulleområdet. Finns hur mycket fint som helst att titta på, och köpa om man vill det.
Vi gick in stenhårt för att fundera ut det bästa fikastället, tillslut föll valet på smedjan i Husaby. Där gottade vi oss i äppelpaj och vaniljsås.
Deras katt gav sig tusan på att gotta sig i mitt knä, men eftersom jag är hyperallergisk mot katter så var det inte lika populärt hos mig, men det sket väl den i. Söt var den iallafall.
Sen blev det en sväng bort till GIF som hade match, och det föll på vår ( Jarmos) lott att sköta grillen. Jag var där en stund men fick bege mig hem rätt snabbt eftersom vår lilla älskade plutt inte blivit helt okej än.
Stackarn, först förkylning, sen maginfluensa, sen förkylning igen med hög feber flera dagar...
Inte kul alls!
Men nu ska det nog vända.
Årets tema på vårrundan var bröllp! Men tro inte att jag går och gifter mig för det inte..
Då skulle jag hinna planera mig själv till döds innan.
