Det spelande växthuset
Många barndomssomrar spenderade vi i Finland, jag och min familj.
Vi åkte över, med den tradionella färjan ( som man älskar än idag, och som man även fått barnen till att älska) till huset i Finland där min morfar bodde. Och en stor släkt som man skulle åka runt och hälsa på.
Besöken hos dom kantades alltid av mycket mat och mycket fika. Flera gånger om dagen. Lika självklart var det ju med bastandet.
Min morfar var konstnär och gjorde även vackra saker av trä, möbler, moraklockor för att nämna några verk.
Ateljen, som var prydd av tavlor fick vi barn sova i när vi var på besök, och bara det var ju en speciell sak.
Det vilade en slags mystik kring huset, "Den magiska stenen" var en sådan. Det sades att rubbade man på stenen, så skulle det betyda otur, så min morfar lät huset byggas i en vinkel runt stenen. Så det var en aning tight, vid en av ingångarna.
En annan sak var " Näcken"
Huset låg uppför en liten backe, man fick köra ut från ett litet samhälle, ut på vischan, bland åkrar och skog så långt ögat kunde se, tillslut kom man fram till vårt hus. Nedanför den här backen låg en bäck. Där, på en promenad kunde vi höra hur Näcken spelade fiol från bäcken en kväll. Vi barn trodde inte riktigt att det var sant, förrän vi såg honom sitta där, på en sten i vattnet, nästan helt skymd av grenar och träd. men vi skymtade honom, och vi hörde fiolen.
Vi trodde faktiskt på det i många år, tills vi en kväll hemma tittade på kortet som tagits den kvällen, när ingen vuxen var med, och kunde hålla för en viss del på kortet. Farsans badbyxor....
Sista gången jag var där, var när jag var i elvaårsåldern. Min morfar gick bort strax efter det, och jag har inte varit just där förrän förra året. Då åkte jag med mor och Thomas, min moster och hennes yngsta, och så var Markus, Bella och Emil med.
Dom hade sina förväntningar, efter alla historier jag berättat, och jag hade mina.
Jag tror allas uppfylldes.
Bella nämnde så sent som igår, " Det spelande växthuset"
Det var från våra promenader där, samma grusgång jag gått som liten, från mina barndomsminnen, som nu blir en del av deras, där det låg ett växthus. Hög klassisk musik hördes från växthuset, som var så översållat av vindruvor att dom hängde utanför, men inte en människa syntes till i närheten. Inte en enda gång. Bara musiken och druvorna, mitt i nästan ingenting. Det är sånt man lägger märke till, och minns. Ångrar att jag inte tog kort på det bara.
Vart vill jag komma med det här då, inget egentligen, ville bara berätta lite sommarminnen. Och hur viktigt det är för mig att mina barn oxå får härliga speciella sommarminnen. Som ett spelande växthus tex..
Omtänksamma ord
När jag kom hem sa barnen Hej Mamma, med väldigt glad betoning på hej.
Sedan frågade dom mig hur min dag hade varit. Dom förstår mer än vad man ibland anar, hur man tycker och känner.
Fina ungar!!
Dagen det startade...
I morse klockan 05.00 för ett år sedan startade det äntligen upp. Den efterlängtade smärtan. Förlossningsvärkar.
Fast han kom ju inte förrän i morgon, 9.35 exakt. Så det tog sin tid, kan man säga..
Trodde jag var i himmelriket när jag för en gång skull tog bedövning, men sen vände allt och blev en mardröm istället.
Tyvärr.
Hoppar över berättelsen här, vill inte skrämma någon från att skaffa barn, men det var sista gången jag födde iallafall.
Men trots allt var det värt det, efteråt.
För ut kom en ljuvlig varelse.
Som firar sin ettårsdag imorgon.
Ska bli så spännande att se hans min imorgon, när vi uppvaktar och sjunger för han. Han är ju van vid min falsksång, men alla fyra på en gång..?
Så idag har jag bakat och gjort tårtor. Bullmamma, nja...jag bakar alltid när någon av oss fyller, vet att det är uppskattat av gästerna, men bullmamma är jag inte.
För det är väl en sådan som har barnen hängande i trasorna samtidigt, men det behöver jag inte tänka på.
Jag har nämligen en väldigt hjälpsam man som gärna sköter den biten.
Och det är skönt vill jag lova.
Emil har dom sista tre dagarna inte varit riktigt på topp. Han är inte sjuk, så vi funderade på om det kan vara en tanden som är på väg fram, eller pga sprutan han tog häromdan, eller....helt enkelt, han är på grina på eftermiddagen humör. Bara för att han känner för det.
Så kan det ju faktiskt vara...ofta hör man ju att nämen då, det måste bero på det, eller det, men det kan ju faktiskt vara så att dom helt enkelt är på grinigt humör utan någon speciell orsak.
Hm...eller så kan det bero på att han vet att jag börjar jobba i övermorgon...
Hembakt är gott!
Kärleksmums, men Bella gillar inte kokos, så då kör vi hälften strössel
Baka kan jag, men tårtor är jag inte bra på, snyft födelsedagsbarnet får ingen supervacker tårta i morgon. Så jag visar bara resterna av garnityren... Bella meckade ihop en sådan här tallrik till sig själv och Markus.
Sluten cirkel
Påsk infaller ju som bekant på olika datum. Men en häftig sak slog mig nu. När vi kom hem från bb jag och Emil inföll sig det så bra att Markus och Bella hade påsklov hela veckan, vilket var perfekt.
Då fick vi alla tillfälle att mysa i lugn och ro med nytillskottet, utan läxor, väskor som skulle packas osv.
Nästa vecka är min sista tid hemma som mammaledig. Och barnen har..PÅSKLOV!!!
Kan ju inte bli bättre!!
Snacka om sluten cirkel.
En komplimang från en "ung"
Ja, det är bara att tacka och vara glad för den, mor
Då och nu
Hur det känns? En aningen vemodigt, men samtidigt är jag glad att jag tagit tillvara på tiden. Den har ju en vana att springa iväg alldeles för fort.
Den här gången har varit annorlunda mot när jag var hemma med Markus och Isabella, som jag var nästan sammanhängade eftersom det inte skiljer så mycket på dom.
Då for jag runt med barnen hit och dit. Nör Markus var liten så var det väl för att skapa ett bredare kontaktnät, bestående av mammor och barn. När Bella var liten så var det för att Markus skulle få komma ut och träffa andra barn, och för att jag själv ville. Jag trivdes med det.
Den här gången har vi tagit det betydligt lugnare, umgåtts med andra lite då och då, gått på lite sångstunder när vi kännt för det. Myst med varandra, han och jag.
Annat har ju flytit på som vanligt.
Så jag är så nöjd med tiden som varit som jag kan vara.
Bilder
När man sitter här och har all tid i världen att vara ego, så lägger jag genast märke till det tråkiga som händer när jag går ner i vikt. Magen förblir där, desto mer försvinner det tyvärr från kinderna. Skulle gärna ta tillbaka lite "hull" från graviditetstiden.
Jarmo bäddar ner sig i tron om att värkarna avtagit...
Emils sista timmar i magen
Blev dock en traumaförlossning för oss alla men tillslut kom han till världen
Blickar säger mer än ord
Ytterligare en solstråle som förgyller våra dagar. Den här varma sommarkvällen skulle Markus och Bella sova ute på altanen.
Åååååååh vad jag längtar till sommaren nu!!
Svåra frågor
-Varför föds man att leva ett liv för att sedan dö?
-Vilket är roligast, att vara barn eller vuxen?
Sen kom det, Engla fick aldrig bli vuxen.
Ett av mina kära barns kvällsfunderingar var detta.
Markus sinne för kameran
Men hur kommer det sig? Är det för att han är kortare än vi?
Eller kan det bero på att det är ett barn som står bakom kameran så att vi i motivet automatiskt får en mjukare blick?
Eller har han ett helt annat sinne för det än vi?
Återstår att se, men det kan nog vara ett intresse som kan uppmuntras rejält.
Några små steg
En halv minut. Jag såg ju tyvärr inte hans ansiktsuttryck, men det gjorde Jarmo, och av hans min att döma såg det underbart ut.
Emil hade en skräckblandad förtjusnings uttryck i ansiktet. Sen tog han ett par steg själv, för att sedan sätta sig på rumpan.
Inte undra på skräckuttrycket, han lämnade ju hela sin trygghet, mina händer, för att helt själv ge sig av frammåt.
I livet.
Underbara unge!
Senaste nytt
Pasi och Marie fick en liten Ville i natt, snabbt kom han till världen, det är annat mot en annan som ligger i närmare två dygn..
Söta Anton som blivit storebror!
Släkten är värst...iallafall vår. En av singeltjejerna i " Dating in the dark" är min kusin Jenny .
Jag tvivlade aldrig på att hon skulle bli uttagen. Grattis till dig. ( Nu får man ju tillslut blogga om det..)
05.15. tidigt morgonfirande. En mycket pigg dam, och en trött herre. Minstingen sov
Senaste klädinköpet. Vem blir inte glad av dessa härliga vårfärger?
Skratt mitt i allt
En nyfíken lillebror vaknade självklart till av alla (o)ljud oxå. Så varje gång dom gjorde det otrevliga högljutt så kontrade han med att glatt ropa ho! ho!ho! eller he! he! .
Så låter han när han svarar dom. Gick ju inte att låta bli att skratta mitt i eländet.
Isabella
Bella, vill alltid hjälpa till, har ett hjärta av guld men oxå en vilja av stål och envis som synden själv.
Det är inte alltid lätt att vara föräldrer. Speciellt inte till Bella, när våra två starka viljor möts. Men jag hoppas innerligt att hon behåller den viljan och envisheten för då kommer hon att komma mycket långt här i livet,
eftersom hon har de andra egenskaperna oxå, som empati och värmen.
Hon om någon far fram som en liten vind och lämnar få oberörda.
Men som sagt, det är inte alltid det är lätt med föräldraskap, den som påstår det ljuger. Det är en enda utmaning.
Men ack så härligt!
Vinterbilder
Eftersom studsmattan inte togs ner så...
En kall vinterpromenad
En tidig morgon
Testade för skojs skull med en annan inställning
Avsluningsvis, en av vinterns tre solstrålar.....
Sanningen
Gaahhh!!! Hm...vad säger man...Nejdå Bella , det gör dom INTE ALLS DET!! Fast det var ju roligt samtidigt.
I natt drömde jag att vi var och bada på vårt vanliga badställe. Men det vi alla i vattnet reagera på var att det var så varmt, trots så tidig sommar som det var. Och alla personer i vattnet var ovanligt brunbrända trots den tidiga sommaren.
Hoppas det var en sanndröm. Hursomhelst, jag hade en mycket trevlig natt!!
4 Februari
18 års vänskap och 16 års förhållande, det är det idag. Fjärde februari -94 tog en av oss mod till sig, vi var vänner inget mer de första åren, men som sagt, sen blev det ändring med det. Kortet är taget på vår förlovningsdag, midsommarafton - 94. Det var på den tiden man var väldigt stor i orden, men liten på jorden.
Om han är jorden är jag luften, han står stadigt med fötterna på marken medans jag kan sväva upp i det blå mellan varven. Med andra ord, vi kompletterar varandra.
Springande tid
Just nu är jag i en period då jag gärna skulle kunna stoppa upp tiden lite, och låta allt vara som det är nu, exakt. Ja..förutom syskongnatet då...
Vi satt med barnen igår och dom började prata om vad dom skulle ha för djur när dom blivit stora och flyttat hemifrån,hur dom skulle bo osv, väldans planer har dom. Sedan frågade dom oss i vilken ålder man kan få jobb och flytta, ja massa såna frågor.
Det beror ju på sa vi, en del flyttar runt tjugo, en del innan och en del väntar.
Då slog det mig. Markus fyller elva i år. Med andra ord, dom här elva åren har gått så fort, tänk om det går lika fort framåt tills han blir tjugo? Då är dom ju vuxna, nästan.Vad jag menar är att man får nästan lite panikkänsla, den tiden som gått, så kort tid är det kvar tills dom är stora.
Det är därför jag vill stoppa tiden nu. Suga på karamellen, trots gnatet...
Läxor och värme
Dom har sjukt mycket läxor, går inte att jämföra med en annan ens. Bella har inte alls mycket än, och det kan jag iofs reagera lite på för hon går ju trots allt i tvåan. Då hade Markus klass redan en hel del. Det blir ju så att man jämför mellan klasserna.
Rätt som det är kan Markus komma och ge mig världens bamsekram. Det värmer. Hoppas han fortsätter med det.
Fast vi tjatar och gnatar.
Mamma är en snopphånglare!
Som alla vet kan barn säga alla möjliga tokigheter, och det var just vad som hände....
jag och Bella var inne på Lidköpings sjukhus för att ta hennes sprutor, efter man tagit dom får man alltid sitta kvar en halvtimme på lekterapin (För att ha uppsikt över andningsvägar).
Det var jag, Bella, vaktmästaren på mitt jobb med son, ett äldre par med sitt barnbarn, och ett mamma (mycket pryd) med sin son. Vi sitter där, tidig morgon, trötta, när Bella börjar bläddra i en tidning. Titta mamma, vad många snoppar!! Ja, svarar jag lugnt, det är en bild på massa småbarn. Titta vad många snoppar, säger hon igen. Mmm, svarar jag, dom äldre börjar fnissa lite, jag med. Den pryda ser lite sammanbiten ut. Sen var det som att nån tryckte på en startknapp, och Bella säger: Mamma tycker om snoppar,hihihihihii. Hm, Bella, sluta nu säger jag och försöker få ögonkontakt med henne. Förgäves.
Fniss hörs i rummet igen.
Pappa har en stor snopp, mamma gillar den, säger min kära dotter, som jag försöker stirra till tystnad.
Jag säger igen, Bella lägga av nu. Hon bara skrattar och fortsätter,
Mamma är en SNOPPHÅNGLARE!!!
Jag tror banne mig jag ska sjunka genom jorden och dö, vill bara försvinna. vart har hon fått det ordet ifrån? tänker jag samtidigt.
Den pryda vågar jag knappt titta på längre. De gamla har slutat skratta. Vaktmästaren på mitt jobb skakar av tyst skratt, högröd i ansiktet. Och hon slutar inte, fortsätter tills vaktmästaren räddar mig och säger, nej nu ska vi spela Yatzy Bella. Okej säger hon.
Man kan ju bara ana vad dom tänkte där inne människorna, Bella har aldrig någonsin sett oss göra nåt mer än pussas och kramas, men hon märkte de första fnissen och körde på.
OM hon fick sig en redial utskällning i bilen sen?? Kan ni lita på!! Men när man tänker efter så här så var det ju en lite rolig situation....Men inte då kan jag säga!!
Dagen efter möts jag av en skrattande vaktmästare som säger: Här kommer snopphånglaren. Först då kom jag på vad ordet oxå innebar...
Bellas funderingar
Nej, svarade jag, det har jag inte. Man väljer ju sina vänner, så jag har ingen som är dum.
- Vem är din bästa vän då, mamma?
-Ja, du sa jag, man har ju flera nära vänner
-Du är iallafall min bästa vän mamma, sa Bella då.
Känns ju inte fel alls att höra, då jag och hon kan bröta ihop ibland om småsaker.Kändes mycket bra.
