Jag råkade visst få i mig två semlor idag. En på jobbet där rektorn bjöd och en på fikastoppet hos min mor.

Kanske läge att börja tänka på beach 2012?
Eller inte. Jag är för söttokig av mig.


Tatueringstiden är inbokad och klar och om två veckor är det dags att sätta sig under nålen. Det blir den andra, den första gjorde jag för många herrans år sen och är en liten en men den här kommer att bli som en handflata i storlek ungefär.

Motivet får ni se sen men Linda som ska tatuera mig har påbörjat skissen.
Lite jobbigt att behöva vänta bara.

Jag hoppas att alla som ville ha en extra fin dag idag fick det.
Själv är jag inte så mycket för alla hjärtans dag, jag skickade ett litet gullsms till barnen härhemma när jag var på jobbet för jag vet att dom uppskattar det men för min egen del så tycker jag snarare att man ska förgylla vardagen på mer oväntade dagar än bestämda som denna.

Semledagen däremot...  Den betyder mycket den för då har jag all världens ursäkter för att pressa i mig semlor hela dagen om jag skulle vilja det.

Ha en fin kväll iallafall.

Jag funderar på om jag ska byta sockar innan jag går bort till vännen ikväll och mumsar i mig lite gott.

Å andra sidan har hon själv dykt upp här iförd tjock vinteroverall och pyjamas under när hon varit ute på pisserundan med sin hund.

Så det är ju samma sak ungefär.

Och det är väl så det ska vara med vänner.

Kom som du är.

Allt rullar på som vanligt men på ett sätt går det en aning trögare nu.
Så är det alltid för mig den här tiden på året. Januari, Februari och om jag har otur en bit in på Mars.

En inre rastlös känsla som bara går och väntar på våren. Väntar och härdar ut  vintern.
Dag för dag.

Höst vår och sommar, jag älskar alltet.

Men vintern för mig blir bara en väntan. År efter år.
Jag kommer aldrig till ro med den.

Och varje sensommar njuter jag extra av de sista dagarna. Insuper allt en extra gång.


Ljudet om kvällarna
Ljuset på dagarna
Sommarbrisen


Och det är alltid med en liten sorg jag ser de fallna löven täckas med snö.
Iskall vit snö.

när fåfängan går före vettet. Och jo jag har en gång i tiden lovat er med att inte skämma bort er med för många "outfitbilder". 
Så bara för att det är fredag.
Bara för er.

En vacker bild för några somrar sen. Jag skulle kunna redigera bort lite valkar och sånt men jag struntar i det. Ni får mig a`la natural.

Det finns en grej jag funderar på. Ibland händer det att jag pratar med någon som har hund och då kan meningen dyka upp "Hon löper nu" mitt i samtalet. Och jo jag vet vad det innebär vi hade en tik när jag var liten men vad jag funderar på är: Vad förväntas det för svar av mig?

Det är som om att det vore lite mystik, lite underton i det hela. Hon löper nu!

Och jag kan aldrig komma på något annat svar än öh jaa..??

Blir dom besvikna hundägaren när jag inte klämmer ur mig mer än så?

Det hände nämligen idag igen. Så därför går jag och funderar på det nu igen.

Annars så bakas det härhemma. Jag är utkörd ifrån köket där Jarmo, Emil och Bella huserar så jag har tid att fundera på sådana här saker.

Jarmo har försökt och barnen har försökt men dom kommer aldrig någonsin få med mig på någon skidsemester.
Inte ens om jag skulle bli bjuden och inte om jag så fick betalt för det.

Jag är nämligen svårt traumatiserad av de gånger jag har försökt ge mig på slalomåkning. Det var under skolgången som jag hängde på till Branäs och (konstigt nog) en gång till till Sunne. Jag gav väl vika för grupptrycket eller nåt.

Första hemska minnet var på ett av de ställena. Allt ser rätt bra ut och jag är i full fart i början av någon backe då jag tappar kontrollen helt och kör störtlopp. Rakt ner, full fart.
-Wow vilket hopp hör jag några säga bakom mig då jag av misstag kört över ett gupp i full fart. Jag fortsätter ner och ser ett par stå och kyssas mitt i backen (säkert trygga med att skidåkarna här hanterar sitt åk). Jag tjoar åt dom för jag kan inte svänga utan lyckas köra rakt emellan paret.

Hamnar på något sätt oskadd i slutet då man kan gena tvärsöver en backe vilket jag gör, ramlar och blir liggande under liftanläggningen. Ovan mig åker folk och under mig är det snorhalt. Jag kommer ingen vart hur jag än försöker att ta mig upp och jag hör hur folk börjar skratta åt mina försök att komma upp.

Räddningen blir en äldre dam som får mig på fötter.

Ett annat minne, kommer inte ihåg från vilket ställe men det slutar med att jag kommer inte på liften. En såndäringa som man sitter på. Tom stol efter tom stol åker iväg. Kön blir längre.

Dom stannar hela jäkla anläggningen så att lilla Malin ska klara av att komma på och sätta sig.
Nejdå inte retligt alls.

Jag har åkt baklänges ner för en halv backe.. Jag har varit millimeter ifrån att köra rakt in i en grov liftstolpe, jag har (sista gången jag åkte) blivit stående längst upp i en backe och vägrat åka ner. Det var när Jarmo och några kompisar till oss lyckades få med mig.( Innan barnen föddes då.)

Och där stod jag. Jag vägrade åka ner för jag visste att det kommer aldrig att sluta bra. Mitt hår blev sådär vitt och frostigt och jag höll på att frysa ihjäl men jag tänkte hellre det än att jag åker ner.

Tillslut fick dom ner mig, Jarmo och vännerna men det var sista gången någonsin.

Aldrig mer.
Jag tänker inte avsluta mitt liv i en slalombacke till allmän beskådan.

Jo det är ju tulpanens dag på Söndag. Jag är hemma då, (host host ) säkert hela dagen.
Vackra härliga vårblommor! Åh så fint det skulle vara med en bukett på köksbordet.
Behöver jag vara mer tydlig?

Jag stod och tittade ut genom köksfönstret för en stund sedan och iakttog mängden snö som kommit. Jag stod där i min egen lilla värld och märkte inte Bella som smög upp bakom mig med en kram.

-Det är fint mamma. Det är ju jättefint sa hon med en munter röst.
-Ja det är fint Bella svarade jag.

Men hon vet vad jag tycker om vinter och snö fastän jag försöker vara noga med att inte påverka barnen med mina egna åsikter utan låter dom få en egen uppfattning om saker och ting här i livet.


Jag tycker det kan vara slående vackert. Men det stannar där.


Jag är och kommer aldrig någonsin bli en vintermänniska.

Jag lär vara sjukt trött imorgon när jag ska pallra mig upp 06.30.
Ja eftersom jag inte har lagt mig än. För jag är hur pigg som helst nu. Det är baksidan av ledigheten det. Härliga sovmornar och sena kvällar. Och emellan det en massa gott som man stoppar i sig.

Alltså det är rätt tufft att vara ledig.

Men imorgon kallar verkligheten.
Och för barnen börjar Vårterminen på tisdag.

Vårtermin! Tjoho!

Nu efteråt kan jag kanske medge att det var väl inte det smartaste jag gjort att låta de stora barnen sitta och kolla på en rysare med mig i gårkväll. Men dom är ju faktiskt elva och tretton år i år.

Jag älskade skräckfilmer när jag var i den åldern.

Men sen att taklampan pajade precis efter att filmen var slut (som den gjorde i filmen) kunde jag ju faktiskt inte göra så mycket åt.

Däremot borde jag kanske inte skrämt dom i köket en stund efter när dom kom ut för att hämta vatten.

Av någon anledning kom jag ikväll att tänka på en händelse i sommar som visar på hur fantasin kan skena iväg hiskeligt om man som jag är lite halvhypokondrisk sådär.

Dock den typen som aldrig söker läkare om inte någon tvingat iväg mig och de gånger det hänt så har det bla varit borelia, elakartad halsfluss (finns det ens sånt?) och lite annat..

Men iallafall så är jag bra på att inbilla mig det ena och det andra och på sommaren då dagstidningarna har stora löpsedlar med alla möjliga symptom och sjukdomar så blir jag lite lätt hypokondrisk.

Så till händelsen nu då. Jag och min familj hade precis lämnat en veckas stugsemester med goda vänner bakom oss och istället för att fara hem blev det bestämt med ett annat par att vi skulle åka och besöka deras camping ett par dagar.
Det kändes skönt att inte behöva åka hem än utan att vi skulle kunna tillbringa ytterligare ett par dagar på kusten och vi var glada i hågen när vi dök in på den andra campingen och checkade in oss i stugan. Jarmo tog med sig barnen ner till våra vänners villavagn och jag passade på att packa ur bilen.

Jag har varit på den här campingen förut så jag kände till "Greta", 80 år och ägare till campingen och hoppade till när jag plötsligt hörde hennes gamla spruckna röst ljuda ut över högtalare över området.

*knaster* Har ni besökt campingens toaletter.. Bege er genast till ! *knaster* smittad man ! Gå till zon 8! Gå till zon 8! *knaster* smittad man! Har ni sett den sjuka mannen? *

Herrejävlar säger jag bara. Jag blev helt iskall när jag hörde hennes entoniga röst. Jag tänkte nu är det kört. Nu är det fanimej kört med oss allihop. Vi kommer att dö någon fruktansvärd död allihopa eftersom vi givetvis hade varit på toaletterna det första vi gjort när vi kom till campingen.

Jag hann snabbt se en syn framför mig, och en zon 8 dit vi skulle bege oss då eftersom ja.. vi skulle väl saneras eller något eftersom den här smittade mannen varit på alla toaletter och smittat oss med något okänt virus.
En strålande vacker semesterdag skulle allt bara förstöras sådär!

Jag satte på mig ett lugnt ansikte och gick ner till Jarmo som stod och pratade med våra vänner. Dom skrattade och jag började fundera på om dom verkligen hade hört vad som sagts i högtalarna.

-Hörde ni vad hon sa sa jag och började babbla om zon8 dit vi skulle gå och om smittspridaren.

Dom fick sig ett gapskratt kan jag säga.

Dom sa att man skulle bege sig till reception om man var i sällskap med den sjuka mannen, alltså det här handlade om en man som var förståndshandikappad och var där med vårdare men hade lyckats på varje toalett han varit smetat ner med sin avföring. Inte så kul för städpersonalen att ta hand om. Därför efterlyste dom hans vårdare/skötare.

Men jag med min fantasi fick det hela till något annat.

Ja jag roar ju mig själv om inte annat.

Apropå det här ..  Han kom fram till mig idag och berättade att han hade berättat historien för sin pappa och även frågat vad det innebär när man kommer.. Och givetvis sagt att det var jag som berättat den för honom.


Hans farmor och farfar hade också funnits med i rummet vid tillfället. DOM TRODDE INTE SINA ÖRON!! och pappan hade tyckt att mattanten kanske borde bytas ut..


Ojojojoj... Och när jag försökte slingra mig ur hela situationen och förklara att historien faktiskt inte var för honom utan för de vuxna vid bordet så sa jag tillslut, -Jag borde berättat den med att knäcka nötter istället.

Han bara tittade på mig.


HERREGUD, säger jag bara. Mitt nyårslöfte får nog bli att vara tyst. Ständigt eller nåt.

Jag skulle skoja till det lite häromdagen och drog den här vitsen med en elev på skolan..  Fast det blev lite fel så jag sa bara:

-Varför har tomten inga barn?

Eleven (en fjortonårig kille) Hm, jag vet inte?

Jag - Han kommer bara en gång om året hahaha ( tills jag inser vad jag har sagt.)

Eleven- Vad? Jag fattar inte?

Mina kollegor runt bordet - Men Maaaaalin!!!

Eleven igen- Men säg då, vadå kommer bara en gång om året?

Glöm av vad jag sagt sa jag.

Nej jag ska fråga pappa om det när jag kommer hem säger han då...

 

Jag kan höra samtalet framför mig...  Pappa, mattanten berättade en historia för mig men vad betyder det att komma?

Fasiken dessa hoppande grodor från min mun...

Oj vad febrig jag känner mig nu. Får nog stanna hemma ett par dagar.

Eller veckor.

Jag var framme och handlade hem lite mat förut då jag såg att Järnia var öppet. Dom håller ju söndagsöppet ett par veckor innan jul så jag sprang in och på tre minuter lyckades jag att hitta, prova och köpa "julaftonsoutfiten"

 

Så för er, en enda gång.. Bara för att det nalkas mot jul så bjuder jag på..

 

Julaftons outfit!

 

 

 

Klänningen fanns i kornblå och grå också men jag föll som vanligt för det svarta.

Jag lär ju inte klampa omkring i stövlarna som jag bär på kortet inomhus på julafton men jag var ju tvungen att piffa till mig lite för er..

 

 

 

Jag hade ett allvarligt snack med Jarmo igårkväll.

 

-Vi måste se till att vi ligger steget före med tvätten sa jag. Köpa hem blåbärssoppa på pulver så att vi har. Och isglass. Te har vi alltid hemma så det är lugnt med den biten.

 

För det kommer bara närmare och närmare nu. Inte många slipper undan och rätt som det är har någon i familjen åkt på skiten och då är det jäkligt kört. Riktigt kört.

 

Jag pratar maginfluensa. Hemska fruktade skit som alltid börjar att snurra runt den här årstiden.

Men jag ska ligga två steg före.

I år igen.

 

Jag följer inte så många serier men Greys på onsdagar är ett måste. Och gärna något gott till det också.

Sen är kvällen komplett.