Bilkategori

Det är lite sjukt men det är faktiskt så, det finns ingen ände på alla bilhistorier jag har. Skulle nog kunna lägga dom som en kategori för sig själv. Varför tror du jag fick det här klistermärket av en kär vän för?



Men jag kör faktiskt bra, det är bara det att det lyckats alltid hända en massa omkring mig..

Staket i vägen!

Helgen har sprungit iväg, varit på väg att få göra en storstädning, men det har inte hunnits med men nu är barnen och Jarmo ute, så ska jag allt passa på! usch, jag gillar inte när det är oordning här hemma, går bara och tänker på att jag måste röja, tills jag får det gjort.
Vi var hos Robban och Mariette igår och firade Anton. Vi bjöds på en mycket smarrig smörgåstårta, det är lätt en av mina favoriträtter!

När jag skulle köra upp på vår garageuppfart har en snäll människa ställt sin bil på andra sidan och därmed blockerat för mig, så jag kör lite längre fram,Jarmo säger du får köra runt gatan, men jag snor grannens uppfart, tänker att jag kan köra upp och vända där. ( Vi bodde i den trean ett år innan vi flyttade så långt som över gatan till vår villa för fyra) Hur som haver, när jag kör upp på vår gamla uppfart säger Jarmo, hm.. du kommer ihåg va?
Hur skulle jag kunna glömma....
Kväll efter kväll när vi bodde där sa Jarmo till mig lite fint, Gumman, har du tänkt på att varje gång du har kört upp för uppfarten har du kommit närmre och närme staketet?? Nejdå, det är ingen fara med det svarade jag glatt.
Sen en dag kör jag upp som vanligt, men märker att det liksom tar stopp. Jag gasar i mer, men det går jäkligt trögt framåt, men tillslut har jag fått upp bilen på uppfarten. Skumt tänker jag, får upp bildörren med en viss möda och ser vad som har besannats. Jag har konstigt nog fått med staketet längs med listen som går längs med bilen. Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut... När jag traskar in med en billist i handen till Jarmo så skrattar jag så att jag inte får fram ett ord. Men han förstår ju rätt snabbt vad som hänt.
Det är jag och bilar, vi kommer lixom inte överens riktigt...

Tur eller otur

Jag kan tycka att en mindre trevlig del av mig är att jag är för misstänksam av mig, och ibland kan jag tro att det ligger baktankar bakom en del meningar eller händelser. Eller så ska jag helt enkelt analysera allt för mycket, oftast en extra gång. På gott och ont.
Men det finns dom som är värre, tur är väl det. Eller otur.

Vägändring

I den här barnaskaran av tre lär man sig att dansa innan man tar de första stapplande stegen själv. Så var det med Markus som gick när han var tio månader, Bella gick strax innan året, och nu Emil. Han dansar så det står härligt till. Gungar med kroppen, viftar med armarna i luften följt av glada tjut och klapp i händerna. Är man lärd av mästarna så är man. Synen är oslagbar.
Barnen har varit i Skara med Thomas idag och åkt skridskor i skridskohallen ett par timmar. Att dom orkar, jag är och förblir imponerad. Vilket hålligång, men nu ligger dom sovande sen ett tag tillbaka.
Jag var en sväng i Skara jag med förut. Det började snöa lite lätt på ditvägen och jag tänkte att det är klart som den att jag kommer att hamna i värsta ovädret...Men jag hade tur, det blev inget.
Något som gjorde mig riktigt förvirrad var när jag var på väg tillbaka till Götene, man är ju van att ta avfarten till höger upp på E20, men...Då hamnar jag i en rondell, tänker frenetisktvart ska jag, skylten är ändrad likaså körbanan, får lite lätt panik innan jag fattar vart jag ska ta vägen. Hallå!!! Sånt vill jag gärna veta i GOD tid innan.Jag gillar inte att köra omkring i vintern ju!                                 


Varför ja?

Förvirrat kan jag tycka när servitören frågar mig om maten var god innan jag ens tagit första tuggan.
Oproffesionellt när han dukar av och frågar mig varför jag lämnat kvar en skinkbite.
Bisarrt när han ifrågasätter mitt svar.
Och dom undrar varför det inte går runt??

Skumt....

Gaahhh vad det stör mig när inte saker funkar som det ska!! Härinne funkar ju inget just nu, kan varken se ev kommentarer eller statistik. Nada. Och på facebook spökar det. Någon har iallfall lyckats skrämma mig rejält. Sjukt var det. Eller snarare otäckt, som i en skräckfilm, allvarligt alltså! Skratta du, men det hade du inte gjort om den sidan som bara dök upp på teverutan gjort för dig. Usch, det kryper i mig. Ja, skumt var det.
Det positiva med dagen var att provet jag lämnade i morses var okej, ingan fara på taket.
Emil och jag har varit på lek och sångstund, som är uppskattat av oss båda.
Bella är på övernattning i skolan, dom är ca fyrtio barn som sover där i natt, månskenspromenad, godis och suddigummibytande står på schemat. Härligt för dom.
Själv är jag hemkommen från styrelsemöte med bostadsrättföreningen här på gatan.
Markus ligger sen länge stendäckad i sängen efter en lång friluftsdag i skolan.
Och Jarmo är som vanligt road av min fantasi, ropade ju på han frenetiskt här förut, men han hann ju aldrig se det otäcka!




Roande väntan

Jag hade en lätt road morgon på vårdcentralen. Satt där och kikade lite på de andra, lite i en tidning. Radion är igång, då det ringer in en man från Götene som ska vara med i nån tävling. Jag lyssnar lite, som de andra. Radioprataren säger, Götene, då är du rätt insnöad nu då? Götenebon, Näe, de e la inte så farligt här. Jag börjar fnissa lite för mig själv, för jag har verkligen sladdat hela vägen fram, det är sjukt mycket snö ute. Mittemot mig sitter en tjej som börjar flina hon med. Hon får syn på mig, och då börjar jag skratta högt, som smittar av sig på henne. Sen fortsätter han att prata om att han ska köra till Lundsbrunn idag, radioprataren säger, men kommer du verkligen fram på dom vägarna då? Jajemän, de e ingen fara vettu! Hon mittemot säger, han har nog inte kollat ut idag, nä, eller så är han en väldigt optimist, säger jag, fortfarande skrattande, sånt där skratt man kan få när man är trött och man egentligen inte alls kanske känner för att sitta och gapskratta i ett väntrum. Kul hade jag iallafall.
Brevid mig sitter en yngre tjej i arton årsåldern. Hon ser inte alls piggelin ut. Hon ser riktigt sjuk ut, ända tills...
En manlig läkare kommer ut, han är ny, han måste vara ny, ung ser ut som om att han kommit från en sån där sjukhusserie där alla ser oförskämt bra ut. Han ropar upp hennes namn. Hon ser ut som om att hon ser sin stora idol eller nåt. Hennes sjuka uppsyn är som bortblåst och hela hon strålar när hon går fram och skakar hand med han. Undrar om hon kom ihåg att berätta varför hon var där...

Ska aldrig säga aldrig

Och vart sjutton är det där omtalade snöovädret då, frågade jag Jarmo förut. Tog inte mer än fem minuter så hade jag fått svar på tal. Det började fullkomligen vräka ner. Förstår inte vädermakterna att vi är mer än nöjda nu? Det är bra, tack nu vill vi se en glimt av våren. PLEASE!!
Jag häller i mig tranbärsjuice nu, det ska ju tydligen vara bra sånt där, då undviker man urinvägsinfektioner och blåskatarr. Mor min brukar säga det, jag svarar alltid, jag har aldrig i hela mitt liv haft nåt problem med sånt, och kommer nog inte få det heller. Trodde jag ja. Haft lite diffusa symptom ett par dar nu, trött, lite illamående, och det som gör det hela uppenbarligt, ett fasligt springande till ett ställe. Frågade syrran förrut,som jag alltid gör när jag inbillar mig en tänkbar sjukdom eller så.... Antingen skrattar hon bara åt mig, eller så säger hon bestämt, du får nog säka för det. Nu var det de sistnämnda. Så jag ringde fram för att höra, hon frågade en massa och jag sa tillslut, nä det är nog ingen fara, det går nog över av sig själv. Hon sa, du kommer in i morgon och lämnar ett prov. Okej sa jag. Så nu sitter jag här med den där sura otäcka tranbärsjuicen som jag minnsann aldrig skulle behöva..

Besök

Idag var jag och Emil och tog en kaffe hos Mariette och Viktor. Det var ett tag sen nu, så vi hade en del att prata om. Vi ska dit en sväng på lördag och gratta Anton och bli bjudna på lite mat. Trevligt det!
Lagom  till att jag kom hem fick jag ett härligt spontanbesök av Em. Sånt gillar vi.
Vi skulle egentligen åkt till min bror och grattat Theo som fyller två år idag, sötisen, men vi bestämde att vi väntar några dagar då både Jarmo och Markus varit hemma idag med huvudvärk, trötta i kroppen, det är nån skit som går. Barnen blev givetvis besvikna, men vi vill inte chansa och ge  kusinerna nån smitta av nåt slag, dom har haft tillräckligt.
Idag spelar Depeche i Göteborg, jag var ett stort fan till dom en gång i tiden. Mycket minnen kan man säga, men inget jag väljer att skriva här. Sorry!


Springande tid

Satt häromdan och funderade lite,jag var 17 år när jag blev ihop med Jarmo, nu fjärde februari har vi varit ihop i sexton år. Snacka om att tiden går! När man tänker på det känns det nästan som att det är ett annat liv, för det känns så länge sen. Och det känns så långt borta. Men man är ju inte gammal, men frågan är hur väl man kommer att minnas det då när man är runt åttio? Eftersom det känns så långt borta nu.
Just nu är jag i en period då jag gärna skulle kunna stoppa upp tiden lite, och låta allt vara som det är nu, exakt. Ja..förutom syskongnatet då...
Vi satt med barnen igår och dom började prata om vad dom skulle ha för djur när dom blivit stora och flyttat hemifrån,hur dom skulle bo osv, väldans planer har dom. Sedan frågade dom oss i vilken ålder man kan få jobb och flytta, ja massa såna frågor.
Det beror ju på sa vi, en del flyttar runt tjugo, en del innan och en del väntar.
Då slog det mig. Markus fyller elva i år. Med andra ord, dom här elva åren har gått så fort, tänk om det går lika fort framåt tills han blir tjugo? Då är dom ju vuxna, nästan.Vad jag menar är att man får nästan lite panikkänsla, den tiden som gått, så kort tid är det kvar tills dom är stora.
Det är därför jag vill stoppa tiden nu. Suga på karamellen, trots gnatet...

Tjatdag

Idag har vi varit framme och fyndat riktiga gåskor till Jarmo.De andra han hade dög inte riktigt att gå 7 km i varje dag, så det blev till att inhandla nya. Han traskar ju till jobbet varje dag. Cyklar gör han ibland, men nu ska han knalla bort "julkilona".
Till min stora belåtenhet var det faktiskt ett hyfsat pris på dom, till hans förvåning då.
Jarmo är mer desto dyrare desto bättre kvalite. Jag ser bara de blilliga priserna, oftast. Som slutar med att det inte håller...
Det har varit en lång tjatgnat kamp idag med en viss liten person angående månadspengen. Den uteblev idag, eller snarare skjöts upp ett par dagar för att se om det blir någon bättring. Det är inte mycket vi begär, bädda sängen, sköta läxor, hålla efter sig, Men det som är det väsentliga just nu är deras gnabbande på varandra. Det hör till jo vi vet, men det kan allt ta på humöret när dom sätter igång om struntsaker.
Som sagt den är uppskjuten ett par dagar för att se om budskapet går fram. Man vill ju inte belöna dom när det inte lyssnas, det blir ju helt fel då.
Det andra syskonet accepterade det utan omsvep. Men den ena gjorde inte det. Så det har varit en lång härlig dag!!
Minstingen bara tittar med stora ögon och tar säkerligen till sig några tips....

Sångstund

Hm...hur kan man lägga in ett kort där det blommar och grönskar för fullt och skriva att det är ganska exakt fem år sedan? Jo, jag kan det tydligen. Till sommaren är det ju fem år sen såklart!!
Jag, Bella och Emil låg och myste ♥ och sjöng i sängen förut. Då sa Bella, men mamma sjung med din riktiga röst då! Det gjorde jag, då började hon att skratta. Sen började Emil oxå att skratta lika mycket han...Ja.... vad säger man?



Änglavakt

Ibland får man föraningar, periodvis mer eller mindre. Men en händelse som jag minns väldigt starkt utspela sig för ett par år sedan. Bella var nog runt året, Markus närmare tre. Jag höll på att laga mat åt två trötta barn, så jag hade Bella på höften och Markus satt på köksbänken brevid.
Korven fräste i pannan och pastan koka för fullt när jag får en väldigt stark känsla av att jag måste gå från rummet. Väldigt svårt att förklara, man lämnar ju knappt mat sådär, men jag hjälpte Markus ner från bänken och tog med barnen därifrån. Vi har knappt lämnat köket när det hörs en rejäl smäll från spisen, eller snarare, det lät som att något explodera. Jag rusar tillbaka och ryser när jag ser vad som hänt. Metallringen runt plattan har exploderat, och gått sönder i småbitar, så det låg massa metallrester utspritt. Precis där vi hade varit sekunden innan. Hade jag inte fått den känslan av någon snäll själ så hade både barnen och jag blivit skadade av både hett vatten och kokhett metallsplitter. Ibland har man någon som vakar lite extra över en.
Detta är bara en av de olika oförklarliga händelser jag varit med om. Kanske berättar mer någon annan dag.
Har du varit med om något oförklarligt?


Kall morgon



Jag lyckades iallafall få en hyfsad bra bild på vår trädgård när det var som kallast ute

Och här kommer ett kort på vår besökare...


Lugn helg

Lugn och skön helg har det varit, inte många knop. Har ju gått med en undermedveten oro om att vi skulle åka på maginfluensan, men det ser än så länge ut att ha klarat sig. Jarmo och alla barn var iväg en sväng förut, så jag var ensam hemma. Vad jag gjorde? Städa...kanske borde ha lagt mig och läst en bok men jag är som jag är. Passa på, passa på.
Emil som alltid har lätt för att somna för natten vaknade upp rätt fort igen. Det var det jag misstänkte, så fort han lär sig något nytt blir det orolig sömn. Mycket som ska bearbetas. Och idag var det en del. Han stod själv ett par sekunder, tog några steg och vid kvällsmaten började han rätt som det var klappa händerna så det stod härligt till! Så det är mycket för en liten att bearbeta, men just nu sover han gott.
Hittade en gammal bild på en hemsida, den är ganska exakt fem år gammal.
Det var innan jag blev allergisk mot vår hund som vi sedan var tvungna att ge bort. Dock till en vän, så han har det bra, dom kommer och hälsar på mellan varven. Bilden tog vi och gav till vår mor på hennes femtio årsdag. Fast förstorad då, med en fin ram runt.



Släta lakan

Som man bäddar får man ligga. Så sant, så sant.

Personligheter

Jag dras till två sorts olika personligheter hos människor. Antingen de likasinnade, eller de lugna realistiska, de som står med bägge fötterna på marken. Det är med dessa jag trivs bäst.

Tians nyckel

Ibland förstår nog inte en del när man skämtar med dom, eller tvärtom, när man menar allvar.
Kommer att tänka på en händelse för ett par år sedan. Jarmos kusin och en bekant (Per) var här för att hjälpa oss att fixa en grej med bilen. Jarmo var inne med barnen. jag stod där ute och var enbart social. Per grejar lite under motorhuven, kör upp huvudet och säger, Malin har du en tia?
Jag känner efter i fickan, har lite lösa pengar där, får tag i en tia och ropar glatt ja, och ger den till Per.
Han börjar gapskratta och säger till Jari, hon har humor den tjejen.
Nyckel alltså säger han till mig. jag springer in, hämtar en nyckel och ut med den till Per.
Varsågod säger jag, tycker själv att jag är snabb och smidig...Han bara tittar på  mig, du skojar verkligen inte??? Va, nä... säger jag och börjar ana oråd. Jag menar givetvis tians nyckel säger Per.
Bortgjord.....men försöker snabbt urskuldra mig med att han borde ju faktiskt sagt tians nyckel i ett enda ord!!!! Visste väl inte jag heller! Jari älskar att påminna mig om detta än idag, det är ju ett par år sen det hände, men man får väl bjuda på det då.

Glimt

Jag hittade faktiskt en positiv ljusglimt i det hela, om vi nu åker på det. Det är ju rena bantningskuren.
För min egen del menar jag självklart. Visserligen väger jag lika mycket som innan jag fick Emil, men det har ju omfördelat sig till det sämre....så en glimt i mörkret ser jag allt.

Äckligt inlägg

Tänkte skriva att nu går startskottet för alla kalas som är inom de närmsta dagarna. Men det kanske inte blir så.
Bror min och barn var här förut idag,drack lite kaffe, tjöta, dom var här ett tag. Nu på kvällen nådde ryktet mig, Johan och Ceasar ligger i maginfluensa..Jipppppiiiii!!!
Om det är något som är jobbigt nog att ha överhuvudtaget så är det maginfluensa. Med tre barn liggande i det så blir det övermäktigt jobbigt. Stackars Johan, han kunde ju knappt veta att dom skulle få det senare under dan, dom hade ju knappast varit här då.
Så..är vi fortfarande friska imorgon så är det jag som drar fram och köper bananer, blåbärssoppa och isglass, vet ju inte hur lillen reagerar. Man ska inte måla fan på väggen, men i såna här lägen gör jag det. Jag startade en tvätt maskin nu, bara för att det ska finnas plats för eventuella nerspyddaplagg....usch.. skulle storstädat oxå, tänkte att det är väl ingen ide nu då, bättre att ta det efteråt...
Känner redan hur magen börjar kännas mysko...the får jag nog ta och ladda med oxå.
Hm..är det nån ide och köpa hem god fredagsmat och lite gött tro imorgon tro? Om vi ändå ska ha upp allt.. då är det ju rätt onödigt, bortkastade pengar,lika bra och leva på vatten och bröd ett par dar.

Billiga bananer!

Känns ibland som att man far och flänger utan att få något vettigt gjort. Idag har det varit en flängdag. Jag och Emil tog en kaffe framme på "mormors cafe" heter det nu i barnamun här.. Han smaska banan, jag var nyttig och tog endast en smörgås, stod emot frestelsen. Hem en sväng, Emil sov middagsluren. Han är förresten en blandning av Pippi Långstump och en ål när han ska somna. Ligger och gör lite goseljud, snurrar och far tills han somnar på tvären. Dom är uppfinningsrika de små, vi har två buntar  prydnadskvistar med pärlor på som han självklart brukar vilja komma åt. Det vill ju inte jag, men idag stegade han dit (går själv men håller i mina händer) och fokuserade på målet och öppnade munnen. Ja, då hamnade ju pärlan i munnen.Jag fick snabbt ut den men lite rädd hann man ju bli.
Ibland får man sig själv att fram stå som jag vet inte vad men hursomhelst, jag var på ica och skulle köpa bananer, la på ett gäng men såg att dom var billiga så jag la på en hög till. Går till kassan och säger till tjejen:
Åh vad bananerna var billiga, jag tog en bunt till och ser jätteglad ut. Hon svarar inte ens!! Tittar på mig som om att jag kom från Mars. Då kände jag mig verkligen som värsta snåla pensionären.. men det är ju så med grodor hoppande ur munnen. Dom kommer gärna.

Trött

Jag är skittrött. Det beror inte på Emil, han sov som en stock han. Jag har mig själv att skylla på.
När vi var på sjukhuset igår satte jag mig och bläddrade i en tidning och fastnade i en artikel om en familj vars 10-månaders pojk kämpade för livet. Mot en dödlig sjukdom. Där fanns också deras bloggsida, så sent igårkväll satte jag mig att läsa. Trots att jag tänkte läs inte, läs inte, så fortsatte jag. Den berörde mig djupt, och en mening etsade sig fast. Under de sista två vakande dygnen där pojken för dödskampen är han så trött, så trött, "det enda som rör sig från hans lilla kropp är den lilla handen som hela tiden vill hålla i vår. Trygghetssökande."
Mamman skrev så otroligt målande att man kunde inte låta bli att leva sig in i det. Därav min dåliga natts sömn.
Så medans våra vardags liv pågår runt om så finns det alltid någon som har det så här. Vakar, kämpar.
Medans i en annan familj har inte föräldrarna vett nog att ta vara på sina barn, uppskatta det dom har.
Sånt blir jag riktigt jäkla arg på, dom som skaffar barn, men inte ger dom någon kärlek. Fy fan för dom.

Fråga?

Varför säger man:
Hon /Han är söt
Hon ser sur ut
Hon ser bitter ut
Men inte Han/ Hon ser salt ut?
En helt vanlig fundering i mitt godisätande...

Svag stund..

Nu ska jag låtsas att det är onsdagskväll och att det är Greys på teven. Det är lika med 21.oo, barnen i säng (helst på väg att somna) för då...tänder jag ljus och laddar upp med min påse med lösgodis.
Men det är ju tisdag, och uppehåll på serien som det bestämt varit ett tag, så jag ska som sagt låtsas, men godiset blir på riktigt.
Alla har vi våra böjelser och begär, vilken är din?

Sprutdags

Idag är det åter igen dax för Bellas sprutor. Helt sjukt vad tiden går, nu i september är hon klar, då har vi hållt på i tre år! Det känns som vi började nyss, och jag vet att jag tänkte då, tre år...då är ju hon nio när vi slutar. Och nu är vi snart där. ja, hon fyller ju nio nu i februari. Men då i september är hon färdigvaccinerad och redo för allt gräs, björk och jäkelskap som för henne ställt till ett rent helvete, om man får säga så. Personalen på sjukhuset hade knappt sett någon vara så svårt allergisk mot det förut. Men nu så, det håller i sig nio år vaccinationen, i en del fall kommer det inte tillbaka allergin och det är det vi hoppas på. Men det tråkiga är att det har börjat dyka upp ny allergi istället, mot hassel och al, som hon aldrig känt av förrut. Men vi hoppas på det bästa.
Men vad kunde man vänta sig om man korsar en hyperallergisk mot björk,gräs,mm.mm (Jarmo) med mig som också har en hel del allergier och skit. Ta i trä. Markus har klarat sig än så länge. Det har tyvärr inte Emil. Han var endast en månad gammal när vi blev inlagda på sjukhus pga variga utslag och eksem. Men det har vi fått hyfsad kontroll över nu.
Jag ser att besökarna bara ökar..Jättekul, Men jag blir ju såååå nyfiken på vilka ni är!!
Idag står finsk korvsoppa på schemat, ett önskemål från Bella.
Bjuder på en fin bild där bella ihärdigt ville ha sin korvsoppa en sen kväll, vi sa en annan dag, då gjorde hon så här, soppa ska det stå...

Pannkakor och påslakan

När Bella kom hem förut sa hon, åh jag är så sugen på semlor, kan vi inte köpa det idag! Hm..njaäe (med tanke på vad jag syrran och Jarmo ätit förut så var det ju inte så lockande) Vi tar det snart en dag. Suck från Bella, som startar datorn och ser en bild på en stor fet semla jag ladda hem men inte hann få med på förra inlägget.
Men mamma!!!, nu blev jag ju ännu mer sugen, varför har du den där? Ja...den var fin svarade jag en aning skamsen.
Pannkakor hade dom önskar idag, och om det är nåt jag avskyr att göra så är det att steka pannkakor och byta påslakan. Jag blir lika frustrerad och förbannad varje gång. Så det brukar falla på Jarmos lott. Men inte idag, han var tvungen att ta en lur innan nattarbetet, så det fick bli jag.
Tur att barnen var ute, annars hade dom förmodligen blivit traumatiserade för livet. Det var ingen leende mamma som stod där inte. Snarare näst en nära nervsammanbrott med psykotisk mördande blick mot pannkakssmeten som vägrade göra som jag ville!
Det var banne mig sista gången jag stekte några pannkakor! Det blev en liten ynklig hög, knappt så det mättar två.

Drömyrken

Om jag fick välja ut tre drömyrken skulle det vara
En akutmottagning, har alltid velat jobba på sjukhus, men risken skulle vara stor att jag fick (inbillade mig) alla åkommor och sjukdomar...
Skådespelerska, älskar att dramatisera
Något inom psykologi, skulle vara så intressant att få veta hur och varför människor gör och tänker i olika situationer.
Nu kom syrran, dax för semlor!!!

Lidandet

Jag tvingar mig själv att se dom fruktansvärda bilderna som kablas ut från Haiti. Fast egentligen vill jag ju inte.
För när man ser dom så mår man så dåligt, man får ont i magen av att se dessa fruktansvärda syner.
Barnen som förlorat sin mamma, eller pappa. I värsta fall båda. Eller en mor eller far som förlorat sitt barn. Eller någon som förlorat alla. Då i det läget är nog döden att föredra. Nyhetsteamen säger att det är som ett slagfält, ingen hjälp finns där för dom. Dom kommer inte fram. Men hur sjutton kommer alla nyhetsteam fram då?
Man vill inte se det, men det går inte att blunda för verkligheten.

Läxor och värme

Ibland kan jag känna att vi kör lite för hårt med Markus när det gäller läxor, att vi tjatar och gnatar om hur viktigt det är för att inte missa något, men så är det ju. Jarmo (som har långt tålamod) satt med han idag och tränade och tränade på engelska provet dom har i morgon. Han är duktig på språk Markus, men han tröttnar lätt om något går emot han. Då gäller det att någon av oss har tålamod och inte ger sig. Jag hjälper till i svenskan och liknande. Jarmo kör matten med han.
Dom har sjukt mycket läxor, går inte att jämföra med en annan ens. Bella har inte alls mycket än, och det kan jag iofs reagera lite på för hon går ju trots allt i tvåan. Då hade Markus klass redan en hel del. Det blir ju så att man jämför mellan klasserna.

Rätt som det är kan Markus komma och ge mig världens bamsekram. Det värmer. Hoppas han fortsätter med det.
Fast vi tjatar och gnatar.

Dåliga skor!!

Vad förbannad jag blir när jag för en gångs skull köpt ett par dyrare stövlar/skor och sulan börjar lossna!! Den affären köper jag inte i så ofta, just för det är rätt dyrt, men då bör ju kvaliten vara likadan. Jag behöver inte säga vilken, finns ingen anledning, men jag blir jäkligt uppretad. Det är nämligen inte första gången. Jag har köpt till barnen någon enstaka gång där med, men nä, då kan man ju lika gärna köpa dom billigare då.
Jag ångrar att jag inte började blogga tidigare, tack vare att man gjort det så har man ju börjat läsa andras sidor också, och det är otroligt vad intressanta bloggar det finns. Sen finns det ju dom som inte intresserar en med, men man blir förvånad över hur många spännande människor det finns.
Jag har börjat få mina favoriter som jag bara måste besöka!!

Tröga problem

Jarmo kom och sa häromdan, det fanns en artikel i Aftonbladet där jag kom att tänka på dig gumman.
Den om hon som körde med en älg under bilen, hon tyckte att det kändes lite trögt men gasade på ändå, det var den du mena, fråga jag. Japp sa Jarmo..
Nu var det ju inte en älg i mitt fall, men känns det som att det går trögt när du kör, gasa inte ännu mer som jag gjorde. Ett tips bara...
Snubbarna på shell hade aldrig i sin tjugoåriga verksamhet sett sådana däck, eller det som fanns kvar av det.
Jag hade åkt fram en dag med punka, tyckte att det tog emot på nåt konstigt sätt, så jag gjorde väl som man bör, gasa mer..Jag släpa fram däcket kan man säga. Slutade med att tre familjer var engagerade i däckbyte på torget på min bil den dan. Jag visste ju inte hur man gjorde.

Livsnjutaren

Nu har vi varit och badat, och jag överlevde!! En som levde som en tok i vattnet, det var Emil.
Han älskade det, var så himla kul att se han. Han verkligen njöt. Och dom stora barnen hade roligt dom med. Speciellt när lillebror var med.
Nu ligger han stendäckad, lär nog bli en lång middagsstund idag.....
Livsnjutare kallade mormor honom i vattnet, ja det blir han förmodligen.

Det är ödet som styr, inte slumpen

Ibland är man på rätt ställe på rätt tid. Utan att egentligen insett det innan, att det skulle ha betydelse alltså.
Jag åkte fram för att handla lite mat och gott till kvällen, Jarmo bad mig specifikt, köp med en påse fredagsmix (en ny blandning av chios, ostbågar,mm). Glömde ju detta sist.
När jag står där i kön på ica hörs ett brak, det är en gammal man som fallit baklänges och slagit i huvudet i fallet. Han får snabbt hjälp av flera, men säger att det är ingen fara med han. Han ställer sig bakom mig,(tycker så synd om han) så jag säger till han att gå före mig i kön. Han traskar iväg ut, jag med efter en stund. När jag kommer ut ser jag några jag känner lite lätt stå vid en ny fin volvo och pratar högt. Jag saktar till och dom frågar om det är min bil. Nej svarar jag, hurså?
Dom berättar att den blivit påbackad, två gånger!! av samma bil och det bröta och knaka rejält, men föraren sket i det och drog...
Får bara en känsla och frågar, var det en gammal man, förklarar hur han som ramlade i affären ser ut. Ja, precis, säger dom. Står lite frågande där,hur gick det med han och huvudet egentligen, om det nu var han då. Ägaren vet vi ju inte vem det är till den påbackade. Hursomhelst, dom säger att dom skrivit upp reg,nr på smitarens bil på baksidan (i smutsen) på den påbackades. Jag traskar vidare då jdet slår mig, det står Thelins data på.
Jaris bil ju!! (Jarmos kusin), ränner tillbaka och säger det är ju Jarmos kusins bil ju!, Jag ringer han när jag kommer hem.
Och det gjorde jag, samtidigt som han stannar till kommer dom som sett allting och jag hör dom säga är det kusinen som ringer?
Så det löste ju sig rätt smidigt ändå.
Slumpen? Knappast.
När jag kom hem berätta jag ju allt för Jarmo, och vi packade upp. Han var ivrig efter sin mixpåse.
Allt fanns i påsarna, utom mixpåsen. Kollade kvittot, betalt för den, jajemän, men borta...

Morgontjat!

Ibland blir jag mer eller mindre tokig på barnen när det kommer till : nu är det dags för er att göra sig iordning och gå till skolan. Sockorna matchar inte kläderna, munktröjan ör fel tvättad...? (inte skön), byxorna är inte sköna, mm,mm.... Jag sa till dom idag att vi får väl börja igen som vi gjorde när dom var små, välja kläder och lägga fram dagen innan. Det gjorde vi för att undvika sånt här när dom var mindre, och det funkade väldigt bra.Men nu är dom ju stora så det går ju INTE, enligt dom själva.
Suck säger jag bara. ger väl sig, om tio år eller nåt.
I morgon ska vi åka till badhuset en sväng, barnen brukar åka själva annars, men nu ska vi ta med Emil tänkte vi. Vilket innebär att JAG måste pressa i mig en bikini....huuuaaaaa.
Kalla mig ytlig, kroppsfixerad,mm men det är inget jag är megasugen på direkt. Att pressa i mig bikini alltså. Bada med barnen ser jag fram emot. Det ska bli roligt att se hur lillen reagerar. Om han blir en delfin i vattnet som sina syskon. Dom är ju som tokiga där, men det har sina fördelar att dom älskar vatten, dom lärde sig simma tidigt bägge två, utan hjälp av simskola.
Ikväll blir det lugnt här, något gott att äta, slöa lite ihop, peppa upp sig mentalt för morgondan...
Nästa vecka kör allt igång, fotbollsdags för Markus, veckan därpå börjar Bella sin, och det är kul, men det innefattar väääääldigt många helger nu på våren med matcher, men man har vant sig nu, det hör liksom våren till, fotbollsmatcher, kaffe, tjöta med de andra. Alla kalas börjar nu oxå, Johans bägge barn, Bella, Maarit fyller 40 = party i Göteborg, tre kalas hos Lotta och Jari, Emil blir ett år i april, Markus fyller i maj, ihop med klassfotbollen, mors dag...Hm nu stack jag iväg lite, men som sagt, många kalas blir det.

Så är det

Hade jag all tid i världen skulle jag kunna skriva inlägg här dagarna i ända. Om nu, imorgon, det som varit, det som kommer,mina tankar, funderingar, barnens framfart. Men det går ju inte. Ni skulle nog tröttna. Och jag skriver bara när Emil sover.
Så nu vet ni, om ni undrar...
Natti!

Vinter för mig är kall, tyst men vacker, sommar är

Kliande myggbett
En fästingjäkel som satt sig i knävecket
Gödslade åkrar som sprider sin doft(stank)
En parad myror med bestämt mål, köket, där förmodligen barnen har slängt glasspinnen brevid soptunnan (igen)
Extra frukkött i vinglaset (fluga)
Vem klipper gräset nu? (vi båda är grymt gräsallergiska)
En halv sandstrand med hem i väskan från stranden
Barn som man får leda i säng
Fågelskit på altan

MEN.....
Underbara ljumma sommarkvällar
Vår altan med trevligt sällskap
Långa stranddagar
Färskpotatis
Jordgubbar
Strömstad
Campinglivet
Fikastunden med barnen efter skolavslutningen
Röster och skratt som hörs på området
Frukost på altan
Grillen som fylls av läckerheter
En tultande ettåring
Semester
Av Malin Claeson



Aning snusberoende...

Hur är man funtad egentligen när man springer ut och startar upp bilen i 15 minusgrader, kämpar frenetiskt med att få bort isen på rutorna, bara för en sak. Snuset.



Nöden har ingen lag.

Okej...

Han hade tydligen valt det själv, hemlösheten alltså. Som sagt ja, alla gör ju sina val.

Livsuppgift...

Nu har jag äntligen fått min semla. jag och Emil åkte fram förut, själva. Skönt att göra något, bara vi två ibland. Ja, helt själva var vi ju inte då både min mamma och moster jobbar där, men nästan...
Hade Emil varit stor hade man ifrågasatt hans beteende. Nyfiken så det står härligt till. Kikade på allt och alla, (stirrade ut..), hängde över stolen för att se bättre då det kom någon och skymde hans sikt.
Men nu är han ju liten. Då är det bara charmigt. Och gulligt.
När vi satt där, gick det förbi en person i 40-årsåldern kanske. Han tittade så snällt, och jag frågade , vem var det? Det är en hemlös som tydligen går fram och tillbaka mellan Götene, Lidköping och Hällekis. Han hade tydligen förlorat sin familj på något tragiskt sätt, och nu hamnat här.
Stackaren.
Innan jag stack gav dom mig en "viktig uppgift", att kolla när utförsäljningen på Gimas började.....
Jag ska ge dom en viktig uppgift tillbaka, göra nåt gott för den där mannen. Dom lär ju träffa han fler gånger.
Nä, nu kommer snart far min på besök, så det är dags att slänga på lite kaffe!!

Mamma är en snopphånglare!

Jag måste bara berätta om en mindre rolig händelse som utspela sig för ca två år sedan
Som alla vet kan barn säga alla möjliga tokigheter, och det var just vad som hände....
jag och Bella var inne på Lidköpings sjukhus för att ta hennes sprutor, efter man tagit dom får man alltid sitta kvar en halvtimme på lekterapin (För att ha uppsikt över andningsvägar).
Det var jag, Bella, vaktmästaren på mitt jobb med son, ett äldre par med sitt barnbarn, och ett mamma (mycket pryd) med sin son. Vi sitter där, tidig morgon, trötta, när Bella börjar bläddra i en tidning. Titta mamma, vad många snoppar!! Ja, svarar jag lugnt, det är en bild på massa småbarn. Titta vad många snoppar, säger hon igen. Mmm, svarar jag, dom äldre börjar fnissa lite, jag med. Den pryda ser lite sammanbiten ut. Sen var det som att nån tryckte på en startknapp, och Bella säger: Mamma tycker om snoppar,hihihihihii. Hm, Bella, sluta nu säger jag och försöker få ögonkontakt med henne. Förgäves.
Fniss hörs i rummet igen.
Pappa har en stor snopp, mamma gillar den, säger min kära dotter, som jag försöker stirra till tystnad.
Jag säger igen, Bella lägga av nu. Hon bara skrattar och fortsätter,
Mamma är en SNOPPHÅNGLARE!!!
Jag tror banne mig jag ska sjunka genom jorden och dö, vill bara försvinna. vart har hon fått det ordet ifrån? tänker jag samtidigt.
Den pryda vågar jag knappt titta på längre. De gamla har slutat skratta. Vaktmästaren på mitt jobb skakar av tyst skratt, högröd i ansiktet. Och hon slutar inte, fortsätter tills vaktmästaren räddar mig och säger, nej nu ska vi spela Yatzy Bella. Okej säger hon.
Man kan ju bara ana vad dom tänkte där inne människorna, Bella har aldrig någonsin sett oss göra nåt mer än pussas och kramas, men hon märkte de första fnissen och körde på.
OM hon fick sig en redial utskällning i bilen sen?? Kan ni lita på!! Men när man tänker efter så här så var det ju en lite rolig situation....Men inte då kan jag säga!!
Dagen efter möts jag av en skrattande vaktmästare som säger: Här kommer snopphånglaren. Först då kom jag på vad ordet oxå innebar...

Isande

Suck...Visst är det vackert ute, men dock för kallt för en liten Emil att hänga med ut. Så när det är som kallast får vi snällt hålla oss inne. Men det är nog jag som lider mest av det. Kan ju bli en smula rastlös...
Markus däremot, honom fick vi tillslut gå och hämta hem igår.Han och några kompisar stack iväg för att spela hockey på isen, och kvar blev han länge, ett antal timmar, så tillslut for jag iväg och hämta hem han, med förmaningar att man kan minsann inte vara ute så länge när det är så kallt som det är.
Kallt?? Äsch, tyckte han. Jag hade mest skuldkänslor för att jag inte varit klok nog att hämta hem han tidigare.
Hämta ja, annars kunde han varit där än och spelat.

Du väljer

Alla har vi en skugga efter oss. På ett eller annat sätt. Olika skuggor för oss alla. Kan vara nåt lätt bekymmersamt man gjort nu eller som barn, eller något man varit med om. Vad vet jag. Men vad jag vet är att många människor lider av den, och försöker hålla den borta.
En del märker den inte, en del tar den mer allvarligt. Dom försöker göra sig av med den, på alla möjliga sätt. Men istället förstör dom sig själva. Skuggan förtär dom.
Men det är upp till var och en att ta tag i den, om det nu finns något att ta tag i. Valet är enbart ditt. Ingen annans.


Pigga barn!?

Vi var ju och hälsa på hos Anna och Blom igår, vilket läckert hus säger jag bara. Det riktigt lukta nytt av allt där ute. Såpass att Jarmo fick allergi av bygget  som är kvar på övervåningen,hehe.
Precis i min smak med kök och badrum. Nice!
Vi har haft en minsting som varit på strålande humör hela helgen. Emil är oftast glad, men nu i helgen var han extremt charmig och gosig, så det är väl så att han njöt lite extra av att få vara hemma själv med mig och Jarmo. Bara få rå om oss helt själv...
Det gick över förväntan att få barnen till skolan idag, jag var smart och gick in till dom med en babblande lillebror, då piggna dom till snabbt. Och med varm choklad till frukost var det inte svårt att stiga upp.
Så nu går allt i sina vanliga gång här, nästan, jag går ju fortfarande hemma och har det mysigt!

Bellas funderingar

Bella frågade mig förut idag - Mamma, har du någon vän som är dum?
Nej, svarade jag, det har jag inte. Man väljer ju sina vänner, så jag har ingen som är dum.
- Vem är din bästa vän då, mamma?
-Ja, du sa jag, man har ju flera nära vänner
-Du är iallafall min bästa vän mamma, sa Bella då.
Känns ju inte fel alls att höra, då jag och hon kan bröta ihop ibland om småsaker.Kändes mycket bra.

Söndagsgöra

Vi ska äntligen iväg och spana in Blom och Annas nya hus, jag ska be Anna lägga lite kort oxå..
Barnen kommer hem från en helhelg i Skövde, vi har allt fått rapport om hur superduperkul äventyrsbadet var!
Vi ska ladda upp barnen inför skolstart
Städa ut julen
Jarmo börjar jobba redan kl.18 och jobbar till sex morgonen därefter
Kvällen avslutas med ögongodis...FRANK WAGNER........

Vad tycker du?

I gårkväll hade jag en sån kväll alla behöver ha mellan varven. Jag och syrran var hemma hos Jossa och drack vin,tjatade, skrattade och mumsade på olika slags ostar och kex, chips med hemmagjorda dippar, och mtt favoritgodis stod framme på bordet, wienernougat.
Jag förvarnade henne om det innan jag högg in.
Vi disskuterade det ena och det andra, sen gled ämnet in på, ironiskt nog medans vi åt, träning.
Vi kom fram till att den bästa kombinationen måste vara raska promenader ihop med styrketräning om man endast vill "fasta till kroppen", utan att bygga upp den.
Sen gled vi in på det här med magsäcksförminskning, och nu vill jag absolut inte att ni ska tro att jag har något emot stora människor, för det har jag absolut inte (har ju för sjutton en stooor finska släkt)
MEN, jag tycker att är man rejält överviktig, man gör allt för att gå ner, äter rätt,eller har en sjukdom som ställer till det, då ska man få göra operationen, gratis. Absolut.
Däremot, är man rejält stor, fortsätter att äta och inte göra något åt det, och bestämmer sig för att göra den här operationen, då ska det inte bekostas av oss andra, som det nu gör. Varför är det gratis då med?
Det finns lite såna saker man kan reta upp sig på, men nu var det just det. Vad tycker ni??

Dömmande...

Man bör ta reda på fakta inan man dömer någon. Det var jag dålig på förr. Nu har jag lärt mig det.
Men tyvärr är inte alla lika bra på det, dom dömer hellre först. Utan att ta reda på riktiga fakta innan.
Synd för dom.

Våra busar

Markus är betraktaren, omtänksam och missar aldrig en detalj.




Isabella är målmedveten, empatisk och envis som få


Emil är nyfiken, iakttagaren och utforskar just nu stora världen

Snart dags för gamla gängor

Usch...det slog mig att jag faktiskt ska börja jobba om tre månader....är inte alls sugen på det. jag skulle gärna kunnat gå hemma ett bra tag till, men det är klart att Jarmo ska få sin del oxå. Han och Emil blir hemma ett tag innan det är dags för dagis. Jösses, nyss var jag gravid, nu pratar man om dagis..går för fort är det enda man kan säga.
Men jag är inte alls sugen på jobba nu, men det löser sig säkert bara man kommer igång.
Jaja, man ska vara glad att man har jobb, hör man så många säga, jo jag vet inget annat än att ha det.
Men en gång blev jag riktigt jäkla sur på en "mellanchef". Jag hade sökt en ny tjänst inom det jag jobbar med, och frågade henne när får vi veta hur det blir? Det var nämligen flera olika förändringar på gång.
Det är bara att jobba på, ni får veta tids nog (jag och en kompis som var hyfsat nya på jobbet då hade sökt oss nya tjänster) sen säger hon : Ni ska vara glada att ni har jobb.
MEN Hallå?? Nu var det ju faktiskt jag som sa upp mig från mitt gamla jobb, då jag fick en tjänst på mitt nuvarande, som jag sökte och fick...jag hade ju ett jobb innan oxå, sånt där gillar jag inte. Jag menar det var ju knappt hennes förtjänst att jag fick för mig att söka nytt och få det.
Så är det med en del, dom tror dom är dom allsmäktiga själva.
Tills dom själva ramlar ner, då är det inte så kul längre.

Frosserier

Syskonbråk...mindre kul det. Kan inte minnas att jag höll på så riktigt när jag var liten? Eller så kanske det var, minns faktiskt inte. Vissa dagar kan man få ett mindre bryt på dom, tjafsar om precis allt, eller snarare inget. Men dom håller ju inte på hela tiden som tur är, dom kan allt vara gulliga mot varann oxå, även om det inte händer lika ofta som att dom tjafsar.
Jarmo har varit sugen på varm pastasallad ett tag här nu, så det fick bli det ikväll, jag var ju mer sugen på kladdkaka men jag fick ge mig mot den nyttigare maten... Nyttigt och nyttigt, den innehåller alla möjliga gottegrejer som stekt bacon, salladskyckling, ostbitar (grönsaker o pasta givetvis) och som grädden på moset smälter man smör, lägger i krossad vitlök, och häller allt över ihop med den varma pastan och voila så har man fått världens grymmaste pastasallad.
Den här rätten blev jag bjuden på i somras hos en vän, och memorerade receptet! Många sorters lök är gott att ha i oxå. Så kladdkaka får väl bli en annan dag.
Jossa dök upp  precis när vi hade maten klar, hon var här en sväng igår och funderade på att kanske baka bröd idag. Klart du ska, sa jag, och ta vägen med hunden förbi oss efteråt, vilket hon som sagt gjorde. Så vi fick nybakt bröd, och hon lite kvällsmat.
Jag fick en inbjudan angående imorgon, hemma hos henne, vin, och lite gott till.
Det tackade jag inte nej till.
Barnen ska åka med mormor och Thomas till skövde i morgon och prova på det nya badet, gå ut och äta, och även hälsa på Thomas mamma, så dom får en fin helg med dom.
Jag går hem till Jossa och snackar lite skit, Emil och Jarmo blir hemma och får det lugnt och skönt.

Kan man nysa ihjäl sig?

Alltså, kan man nysa sönder magmuskler? I mitt fall, kanske. Det är ju inte så direkt att jag gör små diskreta tjejnysningar utan när jag nyser vibrerar huset, jag lovar!
Det är väl ungefär som med mina snarkningar, låter som värsta karln som drar rediala stockar.
Jarmo som jobbar natt, brukar säga att när han sätter nyckeln i låset på morgonen så hör han mig...
Det är såpass illa att han har spelat in mig, flera gånger för att jag inte riktigt tror på han, och tyvärr har han rätt. Så det är väl ingen dröm att sova med mig direkt.
Men ingen mardröm heller, som tur är!

Kaffetime!

Nu väntar jag på att Emelie och hennes tjejer ska dyka upp. Det var ett tag sen vi sågs, men när vi gör det brukar vi ha kul. Tex Annikas möhippa, eller Ullaredsracet, då vi blint trodde att jag skulle kunna bana vägen med min höggravida mage. Trodde vi ja, det var banne mig ingen som hade respekt för den inte. Men riktigt kul hade vi. Jag, Emelie, Anna K och Annika.
Undrar vad nästa grej blir som vi gör, gillar spontana infall. Det är oftast då det blir som bäst. Är man bara med några människor man tycker om så kvittar det nästan vad man gör, man har roligt, och det är huvudsaken.
Nu får hon dyka upp, jag är kaffesugen!!


Anna

Tack gulliga du Anna som tog dig tid till det här!! Många kramar till dig! Kanske jag kan hjälpa dig någon dag, ja inte vad gäller datorer då, men kanske med nåt annat!!

9 månader

Siffran 9 verkar ha en viss förmåga att dyka upp när det gäller Emil....
Idag blir han 9 månader.
Han föddes 5/4 -09       5+4+9 = 18 = 1+8 = 9
Tiden han föddes på är  09.36 = 9+3+6 = 18 =1+8 = 9
Idag är han 9 månader, och då dyker detta upp, dagens datum räknade jag på för skojs skull   2010+01+05 = 9

Jarmo säger att det är en ren slump, jag tror inte det. Men jag vet inte heller vad det har för betydelse.


Längtar till.....

Syrran fyller ju år idag, så vi har varit där och fikat. Vi ska slå våra kloka skallar ihop på en promenix imorrn.
Nu längtar jag till det här!!!

Men...

Men den värsta sorten är nog de fisförnäma, de som anser att dom själva och deras barn är mycket finare och bättre än de andra.De som så naivt tror att deras barn aldrig skulle kunna säga något hemskt till någon annan, aldrig vara elaka mot någon annan, aldrig göra något fel.
Det har jag väldigt svårt att få in i huvudet, hur man kan tro något sådant? Men tro mig, dom finns, inte så många kanske, men såpass att dom märks.

Olika fack

Hoppet är det sista som överger en, men jag hoppades förgäves att lillen skulle somna om imorses, icke då, bara att gå upp och se glad ut.
Och det är inte speciellt svårt att vara när man ser han, alltid lika glad och piggelin på morgonen.
Det slog mig en dag, när man var liten hade man ju kompisar lite här och där, högt och lågt, och då fanns även alla dess föräldrar.
Det fanns dom dom var övertrevliga jämt.
Det fanns dom dom tjoa högljutt på barnen inne som ute, men som även alltid bjöd på nybakt bröd och te.
Det fanns dom dom knappt sa något, som höll sig undan.
Det fanns dom som tyckte att härinne ska inga barn vara och leka, vi fick alltid vara ute.
Det fanns dom som alltid tog med en på resor lite här och var.
Dom som hade små fina godisgömmor(som vi alltid hittade)
Och det fanns dom som ansåg att deras barn var änglar, dom gjorde aldrig något man inte borde.
Vem är du/var du/kommer du att bli?????????
Själv kan jag ta bort tystlåten,den som inte tror att mina barn skulle göra något dumt, och den som anser att härinne ska inga barn vara. Övertrevlig är jag inte heller.
Jag är mig själv bland barnens kompisar, på gott och ont.

Jag är en velig själ

Hur svårt ska det vara? Att bestämma sig hur den här sidan ska se ut, jag har kommit så långt att jag nu förstått hur jag byter stilmmall, resten återstår att lära sig, men det kommer väl.

Idag har vi varit och hälst på en liten nyfödd, mysigt värre. Men för vår del är det bra, nu har vi ju vår lilla sladdis. Och det njuter vi av, allihopa!


Tanke

Om fyra dagar är Emil nio månader. I morgon ska vi gå och snusa på en bebis som är blott fyra dagar gammal. Tiden går alldeles för fort.

Vackert men kallt


Linslusar är vi allihop, nästan...


Glada skålande barn


strax innan 24.00


Så gott, men Mummelmannen var det knappt ingen som orka ta


Slappar efter maten


Emil fick låna en säng han somna gott i


Vi


Megamätta var vi allihop


Markus


Den äter vi upp istället!


Hm....varför ska den här fina duken ligga här?


Vilda V


Lekstund


Grrrrabbarna


Sötisar!


Hungriga...


Me


Bus


Draft: Jan. 1, 2010


Draft: Jan. 1, 2010


Nyårsafton

Även om vi tog det väldigt lugnt igår så är man lite slö idag, det blev ju att man traskade hem framåt småtimmarna. Vi firade hemma hos Robban och Mariette med familj, vi var där runt fyra, fick en god välkomstdrink, satte oss och pratade och slappade i soffan medans minstingarna lekte och de större föredrog datorerna och Guitar Hero (som jag själv provade på senare).
Därefter intog vi dom goda räkbakelserna och bestämde utan kocken(mor) att nu hade det faktiskt blivit tradition att hon fixade såna till oss.
Dom mättade fint, så vi drog ut lite på maten och de två minsta personerna på plats somnade för natten.
Sedan åt vi, och åt, och åt.....kändes som att magen skulle sprängas, men trots det meckade vi iordning efterrätten, päronhalvor med aftereight och vispad grädde, och en kopp kaffe till det, farligt gott.
Kvällen löpte vidare i en lugn skön stämning, avslappnad, inga stelheter där inte.
Jag älskar deras gillestuga som dom har lyckats att få en sån där lugn skön stämning i, där satt vi och tjöta och hade det gott.
Sedan var det dags för den tradionella skålen, som i år fick vara inomhus, då vi inte kände för att gå ut om de minsta skulle vakna.
Men efter det var det ju Jarmo och Robbans stund, raketerna såklart, ut med alla barnen, jag och Mariette satte oss inne och beskådade istället. Varmt hade vi iallafall.
Strax efter det traskade vi hem, trötta, mätta och nöjda.

RSS 2.0