Springande tid

Satt häromdan och funderade lite,jag var 17 år när jag blev ihop med Jarmo, nu fjärde februari har vi varit ihop i sexton år. Snacka om att tiden går! När man tänker på det känns det nästan som att det är ett annat liv, för det känns så länge sen. Och det känns så långt borta. Men man är ju inte gammal, men frågan är hur väl man kommer att minnas det då när man är runt åttio? Eftersom det känns så långt borta nu.
Just nu är jag i en period då jag gärna skulle kunna stoppa upp tiden lite, och låta allt vara som det är nu, exakt. Ja..förutom syskongnatet då...
Vi satt med barnen igår och dom började prata om vad dom skulle ha för djur när dom blivit stora och flyttat hemifrån,hur dom skulle bo osv, väldans planer har dom. Sedan frågade dom oss i vilken ålder man kan få jobb och flytta, ja massa såna frågor.
Det beror ju på sa vi, en del flyttar runt tjugo, en del innan och en del väntar.
Då slog det mig. Markus fyller elva i år. Med andra ord, dom här elva åren har gått så fort, tänk om det går lika fort framåt tills han blir tjugo? Då är dom ju vuxna, nästan.Vad jag menar är att man får nästan lite panikkänsla, den tiden som gått, så kort tid är det kvar tills dom är stora.
Det är därför jag vill stoppa tiden nu. Suga på karamellen, trots gnatet...

Kommentarer
Postat av: Eda

usch! Tiden går som sagt skrämmande fort...

2010-01-31 @ 12:46:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0