Från det ena till det andra
Från att stå och sälja bingolotter med Markus (för GIF) till att åka hem och sätta sig på golvet och sjunga sjörövarfabbe.
Eller att ge en flaska kvällsvälling för att sedan ge sig av på föräldramöte.
Höra ett gurglande bebisskratt från en liten som drar mig i håret till att sitta och prata allvar om livet med ett av de stora barnen i soffan.
Fundera hur mycket mat som går i en ettåring egentligen till att höra, nä sån mat gillar inte jag.
Från att byta bajsblöjor till att höra ett önskemål om Björn Borg kalsonger...hm?
Ligga och krypa på golvet i tron om att lillen kanske listar ut hur man gör till att ha en helshoppingdag, mor och dotter.
Från att läsa en Nalle Puh saga till att hjälpa till med läxor av alla de slag. ( Tur att vi är två...)
Från bvc- besök till träningar av alla dess slag.
Två nivåer fast i samma värld.
UNDERBART!!


Men alla blir vi trötta någon gång
Kontraster
Idag var det ettårskontroll för Emils del. Det gick bra, förutom att han inte ökat i vikt sen sist. Har aldrig hänt förut, dom trodde att det berodde på dom två maginfluensorna han haft.
Det syns faktiskt lite på låren, dom är inte så där underbart supertjocka längre, sen rör han ju sig hela dagarna oxå, det gör väl sitt det med.
Sedan var det till att skjutsa och hämta lite barn.
Men jag fick allt med Bella ut på en promenad så vi var och hämtade lite påskris som vi dekorerade efteråt.
När vi gick in på vår gata, jag med vagnen, Bella höll en superglad gående Emil, (hans lycka gick inte att ta miste på när han traskade på asfalten) så möttes vi av en likbil.
Förmodligen har en av dom boende på gruppboendet gått bort.
Där gick vi, barnen glada och spralliga av liv, brevid oss stod dom som jobbar där, nedstämda, tyst prat. Om det som skett.
Slogs då av den stora kontrasten som utspelade sig just i det ögonblicket, mellan dom och oss.
Barnen så glada och levande.
Där var det sorg.

Emil får lite underhållning i maten, Bella pyntar

Drömmarnas värld
Jo, så är det väl, men vaddå är det inte verklighet att gå hemma med en liten då?
Nä...det är väl snarare en dröm kanske.
Och om någon undrar var det sista gången vi drömde då.
Fast tanken är lockande men nej nu är verkstan stängd.
För jobb alltså, inte praktik....
Engångstillfälle
Så vi är mer någon slags skjutsa/ hämta / föda personer....
Nej så illa är det väl inte men mycket fläng blir det.
Tur man har en liten hemma som man kan gosa med.
Kom att tänka på en grej som hände för ett par år sedan. Alla har vi väl drömt om att komma fram till en bankomat och se att en hel hög pengar ligger där..
Det hände faktiskt mig en gång. Jag stod bakom en man, han greja länge och väl med kort och plånbok, för att sedan knalla iväg.
När det är min tur tror jag inte mina ögon, framför mig ligger hans pengar kvar, han tog dom aldrig!!
Det är faktiskt en rejäl hög med sedlar, har för mig att det var femhundringar, därav hans fipplande.
Jag tänker vad fasiken ska jag göra? Tittar bakom mig, nej ingen där, jag är helt själv.
Tankarna snurrar fram och tillbaka.
Det är bra lockande vill jag lova.
Men tillslut fattar jag beslutet.
Tyvärr vill jag säga i efterhand.
Jag tar bunten och springer efter han.
Hallå, du glömde dina pengar säger jag och räcker fram han bunten.
Gissa vad den otacksamma människa gör?
Han säger inte ens tack utan blänger på mig och börjar räkna sedlarna.
Hade jag vetat det hade jag utan minsta lilla tvekan behållt bunten.
Sa inte ens tack!!
Det ångrar man efteråt, att man var för ärlig. Tillfället lär ju knappast komma igen.
Alltid lätt att vara efterklok.

Blandad kompott
Det har varit ett enda flängande med barn hit och dit, badhus, övernattningar, innebandy, fotbollsmatch, möte med styrelsen, osv...
Men så är det ibland, inget ont i det, fast ibland har ju saker en vana att klumpa ihop sig.
Nästa helg är en blandad kompott av firandet av mina två kusiner som fyller femtio ihop, middag hos mor, bak och förberedelser inför Emils ett årsdag, och som sagt, på annandag påsk fyller han redan ett år. Dan efter det börjar hårda livet igen. Eller hur man nu väljer att tycka.

Allt möjligt
Gött att Jossa kommit hem från Thailand så man kan ventilera sig lite, (vara där och gotta sig när man kan vara hemma i Sverige..
Spännande med den snaskiga rapporten jag fick av syrran
Skitans att det inte var jag som vann 214 miljoner
Härligt med sommartid, bara ordet är ju ljuvligt
Tungt med endast en vecka kvar hemma
Å andra sidan, känner jag mig själv rätt är jag inne i det väldans fort
Mår bra gör jag av min familj
Tokigt uppspelt skulle jag minsann bli om det kom ännu en uppföljare till Pirates of Carribien, suck vad jag gillar Jack Sparrow. Ok lite mer än gillar kanske
Sommartid på ingång
Kunde inte låta bli att köpa en röd solhatt till Emil oxå häromdagen.
Våren är ju på ingång. Den kommer att matchas med ett par röda gummistövlar, kommer att bli så fint!
Jag struntar fullkomligt i färgerna som killar "bör" ha.
Finns inget finare än rött och färglatt på grabbarna!
Så håll utkik efter en färglad kille!
Slå till på stort
Jag är tyvärr lite dumsnål mot mig själv, men idag var jag bara tvungen att införskaffa ett par jeans och en munkjacka. Snålheten fick stå tillbaka, och jag kände mig bara nöjd med mitt köp!
Som tur är så lever jag med en livsnjutare. Då blir det ibland lite spontana inköp.
Som idag, ska vi avnjuta den här.
Jarmo fick ett sug på smörgåstårta igår, ringde fram och beställde denna skapelse....
Töserna framme på centrumcafet kan dom!!
Ha en trevlig fredag!! Ät gott och må super!
Vad är det som driver?
Jag har försökt få mig själv till att inte lägga en massa onödig energi på sådant som skulle kunna störa mig egentligen. Jag har lyckats ganska bra.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra, vad får en person till att vilja tillrättavisa en annan, eller försöka om och om igen få den andra att göra som den personen säger.
Alltså, hela tiden anse att den själv har rätt. Och den andre har fel och gör fel.
Anse att man själv är perfekt. Fast i den andres ögon förblir den förstnämnde "Fröken duktig".
Jag sprang nämligen på den förstnämnde häromdan.
Och den försökte.
Men det bet inte på mig, den här gången heller.
Men ändå funderar jag. Är personen möjligen avundsjuk på något? Vad det nu skulle vara. Känner personen bara ett stort behov av att "sätta mig på plats"?
Eller vad tusan är det frågan om?
Jag funderar som sagt på vad det är som driver.
Men lägger min energi på annat.
Som det här tex...
Kvällsmyset, är det inte jag och Emil, så är det Bella, Jarmo eller Markus. Minstingen får alltid en kvällsdos mys med någon av oss i sängen, beroende på vem som jobbar, kvällsaktiviteter...
Alla tolkar på sitt vis
Eller tolka fritt!
Olika beteenden
För min del har tre saker varit typiska sen barnsben:
Jag har alltid för bråttom, fick jag höra som liten, i skolan och nu av Jarmo när jag tex tror att datorn ska komma igång exakt så fort som jag önskar, vilket resulterar i att jag trycker frenetiskt överallt, och då blir det helt enkelt inte bra...
Jag har alltid haft en liten tendens till att överdriva..eller förstora upp saker. Ja jag är och kommer väl alltid vara en dramaqueen. Det skyller jag över på min far och morfar...
Min fantasi har inga gränser. Även det har följt mig från att jag var liten tills nu.
Men om jag nu tog bort dessa egenskaper från mig själv, då skulle jag bli långsam,tråkig och .....jättetråkigt vanlig..
Och hur i allsin dar skulle då världen se ut??

Fikatime!!
Förmiddagen spenderades med fika, sångstund, lek och glada barn.
Mycket roligt kan man få höra här. Jag gillar speciellt Camillas mattantsupplevelse.
-Minnen från mattanter när man var liten är att dom hade väldigt breda rumpor och så stora bröst att man funderade på om det skulle serveras bröst eller potatis. Sen kom DU, Malin och förstörde den bilden.. hehehe...
Jag tar det som en komplimang.
En annan gång berättade en pappa om när han och frugan var i Norge med sin NYA bil. Dom hade parkerat brevid ett stup ner mot en flod, när frugan går in i den NYA bilen för att sätta på stereon.
Då ser han till sin fasa att bilen börjar rulla lite lätt, mot stupet. Min NYA bil utbrister han!!!
Men frugan då, som var i bilen? undrar vi.
Öhhhh...ja jo just det, svarade han.
Hursomhelst, både frugan och den nya bilen klarade livhanken, han hann att dra handbromsen.
Vilken tur, på den nya bilen...
Sluten cirkel
Påsk infaller ju som bekant på olika datum. Men en häftig sak slog mig nu. När vi kom hem från bb jag och Emil inföll sig det så bra att Markus och Bella hade påsklov hela veckan, vilket var perfekt.
Då fick vi alla tillfälle att mysa i lugn och ro med nytillskottet, utan läxor, väskor som skulle packas osv.
Nästa vecka är min sista tid hemma som mammaledig. Och barnen har..PÅSKLOV!!!
Kan ju inte bli bättre!!
Snacka om sluten cirkel.
Tankeshopping
Så då blev det ett par snygga jeans från Sportinn , där har dom allt. En vit tunika. Bör även inhandla någon snygg munkjacka (jag växer aldrig ifrån dom). Spanade även in lite annat smått och gott.
Traskade vidare till Jaskor, där det hade inkommit vårskor, och sommar.. Fanns allt en del guldkorn.
Hon gav mig tips om kommande vintertrend oxå...mycket spännen, nitar och detaljer kommer det att bli. Till vintern då.
Men som sagt, det var i tanken, är ju inte högavlönad nu direkt när jag är mammaledig och spar på dagarna inte.
Men jag måste köpa nytt för jeansen och byxorna håller inte formen längre, de glider ner.
Måste ha omvandlat mig på något konstigt sätt..
Ha det gott!
Så var det då dags för nötprovokationen
Idag var den stora dagen kommen som Bella väntat så på.
Ta ett rejält test på sjukhuset för att se om hon tål nötter. Pricktest och blodprov som vi tagit förut har varit svårtydda, så detta var den enda möjligheten att verkligen se om hon tål dem eller inte.
Riskabelt kanske någon kan tycka, men inte när vi gör det på sjukhus. Där har dom alla resurser om något skulle hända, vilket man inte har hemma. Och det viktigaste, att vi verkligen får reda på hur hon reagerar när hon får i sig dom.
Morgonen började med Emla. Frukost klarade hon inte av att få i sig, hon var så nervös, hon trodde att det värsta skulle kunna hända, samtidigt som hon så gärna ville det här.
För att snabbt kunna häva en eventuell chock sattes den här
Sedan var det dags för en hasselnöt. Fast bara gnugga lite lätt på läppen och tungan.
Dags för lite pyssel i lektaerapin
Efter en halvtimma var det dags för att blåsa (kolla lungkapaciteten). Sedan var det dags för att tugga i sig en halv nöt för att åter sitta en halvtimma.
Ewa som vi pysslat med i tre års tid snart. ( Det är hit vi åker och tar hyposensen.)
Ja, så höll vi på ett par timmar idag, avslutades med sex nötter på en gång och det bästa av allt är att hon tål det!!
Till hösten kör vi jordnötter. Det däremot visades det lite mer reaktion på pricktestet, men vi håller tummarna för det med.
Dagens skörd
Blickar säger det mesta
Blicken säger så otroligt mycket om en person. Färgen tycker jag om att titta på oxå, fråga mig om vem som helst så har jag koll på färgen.
Men som sagt, ögonen är allt själen på en person. Med ögonen kan man inte ljuga, där avslöjas allt.
Empati, förakt, stolthet, glädje,hämndlystenhet,kärlek ja listan kan göras lång.
Så nu behöver ni inte fundera om ni möter mig och tycker att jag granskar er ingående....jag försöker bara läsa av er..
Bilder från helgen
Lite bilder från helgen
Markus vilar inför nästa match
Nöjda men trötta killar
Emil skulle promt äta själv. Resultatet blev ju lysande...
Väldigt kladdigt, men väldans roligt!
Måndagsmorgon, Bella stylar sig inför skolan. Just nu är hon inspirerad av femtiotalsfesten vi ska på om två veckor, så hon börjar redan nu
Pärlhalsband och prickigt diadem med matchande örhängen. Det är inte mitt fel...
Nu ska jag ta tag i dagens bestyr. Ikväll är det föräldramöte i Markus klass. Det kan bli livat med tanke på att det inte var så populärt hos oss föräldrar att slå ihop två klasser till en. Tror knappast att någon skulle tycka det. Jarmo jobbar eftermiddag så mormor och Thomas kommer hit en sväng och är barnvakt till barnen. Det däremot är alltid populärt.
Man blir bara tröttare ju mer man sover
Men man kan ju inte va på topp jämt. Därav det dåliga bloggandet.
Gårdagen gav guld till grabbarna i GIF. Så det var en bra cupdag det.
När jag kom hem på kvällen frågade jag Jarmo lite på skämt om Emil frågat efter mig. Det var ju trots allt första gången jag var borta från honom en hel dag, dock i goda händer.
Nej han har inte frågat efter dig, det har gått bra här hemma, svarade Jarmo, vilket jag räknat med. Funderar lite, var det verkligen första gången jag var borta en heldag, men jo det stämde.
Jag har ju varit iväg på det ena och andra, men inget från morgon till kväll.
Kan det verkligen stämma frågar jag Jarmo, att jag inte gjort något på egen hand på ett år?
Ja, jag har ju sagt till dig flera gånger att du borde göra något, bara du och någon kompis, hitta på något någon helg säger han.
Visst jag har ju varit iväg på kvällar nån gång hos tjejkompisar och så, lite shopping nån halvdag, men mer har det inte blivit. Jag har inte kännt för det än, har lite svårt att åka iväg när man har en så liten hemma. Fastän jag vet att dom är i trygga händer.
Man är som man är, på gott och ont fast nu kanske jag får ta och hitta på nåt snart, det är ju inte fel det heller, att bara unna sig själv nåt skoj.
Vi får väl se vad det blir av.
Man ska bara ta tag i det oxå.
Men shit, jag är fortfarande förvånad över det ovan nämnda faktum. Ett år alltså, jag är rätt bra på sånt annars, se till att man kommer iväg och gör något kul med kompisar.
Tiden går fort.
Hemskt humör
Fotboll hela dagen lång
Kul (kanske nån tänker ironiskt) men det är det faktiskt.
Goa mackor, mycket kaffe och gott fikabröd.
Ett härligt gäng föräldrar. Inga stelheter här inte.
Laddade ungar.
Efter högst två minuter säger nån, kaffedags?
Jajjemän, svarar vi andra sen är vi igång. Fikar, hejjar och tjatar.
Idag är jag fotbollsmamman Malin som hejjar på GIF!!
Smygtävlar..
Ändå kunde jag ju inte låta bli. Chansen att man vinner är ju minimal, men OM man vinner.....yeah, yeahhh då skulle man få åka till Mallorca i två veckor, njuta av sol och bad i 9 dagar, sedan kommer det Jarmo skulle vägra.
Vara med på en massa kort iklädda "deras" kläder. Massa roliga plåtningar högt och lågt. Herregud, man får ju anstränga sig lite för resans skull...
Så jag gjorde som man skulle, skickade in lite kort på oss alla...
När Jarmo kom hem från jobbet "erkände" jag vad jag gjort.
OM vi nu skulle vinna, vilket vi inte gör men ändå...
Tänkte att man kan ju nämna OM:et .
ALDRIG NÅGONSIN sa Jarmo
JOOOOdåååå, sa jag och log mitt vackraste leende, tränar nu.
Hm, skickade du in bilder på mig oxå? undrade Jarmo
Öhhh...jaa det gjorde jag visst ja..mumlade jag.
Men jag nämnde allt i formuleringen att vår familj bestod av: fyra linslusar och min sambo.
Visst är jag fin??
Man kan ju alltid drömma

Tänkvärd visa
Jag älskar både böckerna, filmerna och låtarna. Det som är lustigt är, när man nu som vuxen kollat på dom igen så upptäcker man hela tiden roliga fraser och meningar som man inte uppfattat förr.
Luffarvisan bara...tänk vad många sökande rastlösa själar den verkligen stämmer in på
Se på luffarn som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr.
Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i´n,
det är det som ger honom hans mod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.
Se på luffarna som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han;
"Varför söker jag äventyr?"
"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr."
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; – Kom!,
i hans galna luffareblod.
Astrid Lindgren
Känslor
Känslor kan man inte ta på men jag vet vart dom sitter...
Känner jag kärlek, ömhet, glädje så känns det i hjärtat.
Blir jag orolig för något som hänt, då känner jag det i magen.
Blir jag arg eller upprörd, då känns det i huvudet (hur knäppt det än må låta)
Hur har du det med dina känslor?

Saknar godispåsen!!!!!
Det är ju min lilla heliga stund ju.
Tror inte jag hinner fixa nåt heller, är nyss hemkommen från en mixad kväll. Jarmo var hemma med Emil och jag lämnade Markus på fotbollen, var där en stund för att sedan åka till kören och titta på när Bella uppträdde, sen tillbaka till Markus, se det sista, hem och nu kvällsmat och läxor.
Onsdagar är och kommer alltid förbli fullt upp med allt, hur vi än vänder och vrider på det.
Men förmiddagen var lugn, vi var uppe hos Christina och mina goa brorsbarn och fikade och tjötade. Så kvällssflängandet får man ta!
Det slog mig häromdan, jag var på väg fram, mötte en cyklist som såg så himlans sur ut att jag högt sa för mig själv, Men herregud vad sur man kan vara då!
Sen slog det mig, jag ser precis likadan ut så fort jag inte ler. Mindre kul.
En komplimang från en "ung"
Ja, det är bara att tacka och vara glad för den, mor

Då och nu
Hur det känns? En aningen vemodigt, men samtidigt är jag glad att jag tagit tillvara på tiden. Den har ju en vana att springa iväg alldeles för fort.
Den här gången har varit annorlunda mot när jag var hemma med Markus och Isabella, som jag var nästan sammanhängade eftersom det inte skiljer så mycket på dom.
Då for jag runt med barnen hit och dit. Nör Markus var liten så var det väl för att skapa ett bredare kontaktnät, bestående av mammor och barn. När Bella var liten så var det för att Markus skulle få komma ut och träffa andra barn, och för att jag själv ville. Jag trivdes med det.
Den här gången har vi tagit det betydligt lugnare, umgåtts med andra lite då och då, gått på lite sångstunder när vi kännt för det. Myst med varandra, han och jag.
Annat har ju flytit på som vanligt.
Så jag är så nöjd med tiden som varit som jag kan vara.

Senaste
Jo, Jag har ju missat att berätta att jag och Bella kom iväg tillslut på vår mor och dotter shoppingdag. Hon blev ju sjuk i samband med födelsedagen, men strax därefter var vi iväg.
Att hon fynda snyggt!! Hon fick ju en hel del pengar när hon fyllde år, så det blev nya kläder för hela slanten. Jeanstights, smala taighta jeans, (ska det bestämt vara nu oxå, enligt damen. ) Tunikor, skjortor, ja en massa snyggt som jag lätt kunde lagt beslag på om jag hade fått plats...
Emil mår bättre nu så medicinen gör nog sitt. Vi hoppas att det växer bort, förkylningsastman.
Själv börjar jag känna mig dassig nu med halsont och en "nu är feber på väg" känsla så jag tror jag går och gör min son sällskap i sängen.
Man blir inte yngre iallafall
Far min var här ett par timmar, vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord.
Han äter medicin som nu förmodligen gjort att han har dragit på sig vätska, så jag bestämde mig för att googla lite på det medans han var här.
Jag sa - Då söker jag på " hur blir man av med vätskeansamling hos....ÄLDRE MAN...tittade på honom med glimten i ögat för att kolla hans reaktion. -Mmm gör du det , sa han med en lagom road blick.
Men det är ju faktiskt så, vi blir ju alla bara äldre, och som han sa, jag har aldrig varit gammal förut, det är nytt för mig.
Jag berättade om min dröm jag hade inatt, han är van att höra dessa ibland mycket underliga drömmar.
Kanske ska roa er med det med någon dag.
Trevlig måndagskväll på er!

Morfar och Emil i somras
Min vårkänslodikt
Glatt många stora som små du har, men kanske inte alla goda minnen av dig har.
Den här gången kommer sitta fast i många minnen. Tänk att så stora mängder kan störa folks sinnen.
Men nu är det allt dax för dig att gå, det är många som väntar på det vi kommer att få.
Och nästa gång du kommer, snälla du ta det lite lugnt.
När du kommer i sådana stora mängder det för oss blir så tungt.
Så smyg dig försiktigt tillbaka, och hälsa våren i hand på vägen.
Medans du går, lovar vi att ta hand om våran vår!!
Malin vårkänslor Claeson

Gårdagens favorit
Fördelen med att gå upp väldigt tidigt är att man får väldigt mycket gjort. Jag gillar det sistnämnda.
Markus och Bella fixade till en kladdkaka till sina sugna föräldrar idag, vi höll oss lite i bakgrunden.
Mumsigt värre var det!
Jag måste ju berätta vem min favorit var igår, det var Salem Al Fakir. Han är i mitt tycke ett musikaliskt geni. Överklassificerad.
På något sätt lyckas han nästla sig in, fastän det egentligen inte är min musiksmak. Jag tycker att man kan läsa av honom så mycket bara på blicken han har. Han påminner om Norges vinnarkille förra året. Unga, skriver sin egen musik, och så har dom samma blick. Samma känsliga, djupa en aning sorgsen blick bakom leendet. Stora funderare tror jag att dom är bägge två. Intelligenta på gränsen till att det slår över om dom inte lyckas. Jag kan tänka mig hur dom bara stänger av hela omvärlden och jobbar och jobbar maniskt tills dom nått sitt mål. Tills dom själva är nöjda. Vilket dom säkert inte blir i första taget, dom måste ju se till att deras känslor och stämning når ut på helt rätt sätt. Till oss, som ska tolka det på vårt eget lilla vis.
Dax att gå till sängs då
Jarmo var och påminnde mig lite fint om att det var min tur att gå upp först i morgon, jag sov ju så det räckte till idag. Så det gör mig inget.
Markus var i farten och tog lite kort på Emil förut. Bedårande om jag får säga mitt.
Vem har skrämt Emil?

Spjuver



Städa, städa...
Sannolikheten är stor att jag besöker min älskade altan idag.
Jarmo var och hälsade på Markus i skolan igår (vilket fortfarande är uppskattat) när dom kom hem satte dom igång med att skotta altanen. Tog ett bra tag, och dom är inte klara än, men bägge påpekade,- Snart kan du gå ut och sätta dig och njuta i solen igen! Omtänksamma.
Nu traskade Jarmo iväg med barnen ut en sväng, så jag tar tag i det tråkiga en stund då.
Förresten, ett dockskåp (sånt som jag hade när jag var liten) aningen slitet men går att måla till, en docksulky och en dockvagn står här till övers. Ca 300 så är det ditt (Emelie, tror du inte din minsta är sugen? )
För bort ska det.
Bilder
När man sitter här och har all tid i världen att vara ego, så lägger jag genast märke till det tråkiga som händer när jag går ner i vikt. Magen förblir där, desto mer försvinner det tyvärr från kinderna. Skulle gärna ta tillbaka lite "hull" från graviditetstiden.

Jarmo bäddar ner sig i tron om att värkarna avtagit...

Emils sista timmar i magen

Blev dock en traumaförlossning för oss alla men tillslut kom han till världen

Blickar säger mer än ord

Ytterligare en solstråle som förgyller våra dagar. Den här varma sommarkvällen skulle Markus och Bella sova ute på altanen.

Åååååååh vad jag längtar till sommaren nu!!
Sugen
Drömde förmodligen om tatueringar för att bror min och Christina är på Tatueringskryss...göttisar!!
Jag skriver i min blogg för min egen skull. Vad jag känner och tycker. Ibland kan det bli jobbigt långt att läsa kanske, tex om alla allergier och skit i min familj, men så är det. Känns bra för min del.
Ha en underbar fredagskväll!!
Naturen ger skönt sinne

Går jag i en skog finner jag harmoni

En tur till
Känns ändå bra att dom har lyssnat på honom.
Glad och go är han som vanligt nu, och i morgon ringer dom över svaren angående allergiproverna dom tog.
Nu sussar han gott efter att ha haft en lång gosestund med sin storebror.
Jag skrev för ett tag sen att rätt som det är kan allt kastas omkull, nu var det ju inte dödligt allvarligt, men det vänder allt upp och ner skrämmande fort.
Igen då
Jag ska ringa in till avdelningen i Skövde och kolla med dom om vi ska åka in igen, nu låter det sämre.
Inte roligt alls!
Nu blir det långt....
Gårdagen då, med risk att det här blir ett alldeles för långt inlägg.
Vi åkte in till Lidköping för att ta Bellas sprutor (hyposens), Emil och Markus var ocå med för att Jarmo jobbade eftermiddag.
Emil är förkyld och var en aning tungandad, men inte så mycket ändå. Men på ditvägen började han skrika hysteriskt, det är absolut inte likt honom. Barnen brukar få han på glatt humör om han knorrar lite men inte nu. När vi väl kom in kom Bellas sköterska för att ge henne sprutorna, men reagerade på att Emil andades så häftigt.
Det gjorde ju jag med, men det var först då han började att bli väldigt ansträngd. Sköterskan lyssnade på han och skickade oss direkt vidare in i ett annat rum. Bella som är van vid sprutorna klarade sig utan oss.
Läkaren konstaterade snabbt att han behövde inhaleras och att det med 99 % säkerhet skulle bli att vi blev inlagda i Skövde.
Emil var inte alls piggelin vid det här laget och två omgångar inhalering, kortisontabletter, mm hjälpte inte.
Så när klockan närmade sig fem, två hungriga barn ( Emil fick äta där) och en förvarnad pappa så begav vi oss hem för att packa lite och lämna av de stora barnen.
Jo..läkaren undrade om allergi i familjen, här är vår trevliga lista:
Jarmo, tappar 70% lungkapacitet varje år när björken slår ut, har även gräsallergi, tål inga frukter mm
Jag, tål inte: hund,häst, katt, gräs, björk, gråbo,pollen, hassel, al, damm, kvalster + antal föredetta hudproblem som eksem, böjvecksallergi, kontakteksem, nickelallergi, mm
Isabella: gräs, björk, hund, verkar som att hon utvecklat allergi mot hassel och al nu när hon äntligen fått kontroll över gräs och björk
Markus är laktosintolerant
Emil var en månad när han första gången blev inlagd för stora vätskande utslag på hela kroppen. Atopiskt eksem. Nu väntar svar på allergiproven dom tog idag. Konstaterad förkylningsastma

Emil i somras när han för fjärde gången fick behandlas med antibiotika.
När vi kom till Skövde hade dom redan ordnat allt där till oss med rum och bahandlingen var bara att fortsättas. Dom inhalerade honom vart tredje timme (det gör dom för att utvidga lungorna och för att han ska kunna andas lättare) ,sedan mätte dom noga hur han syresatte sig.
Vilket han gjorde dåligt, så han fick syrgas under natten.
Måste säga att personalen där på avd.47 är helt fantastiska, vilka gulliga människor!
På morgonen mådde han bättre och dom kopplade bort syrgasen.
Mycket sömn blev det ju förstås inte, och när klockan var fem på morgonen bestämde sig Emil att det var dags att vakna och börja charma in sig hos omgivningen.
Det hade han ju inte gjort kvällen innan, han mådde ju inte bra älsklingen.
Men det flörtades och babblades med alla som ville komma in och hälsa på han.
Jag tror vi gjorde en stig där inne i rummet han och jag, vi fick inte gå fritt på avdelningen, utan hålla oss inne. Ond rygg idag..
Ronden kom, tre läkare som vi träffat förrut, dom kom ihåg oss med från alla turer innan med hudproblemen, och nu är dom ju väl insatta i vår allergisituation här hemma, så dom tog en massa allergiprover. Det gör dom helst inte så här tidigt på små barn, men i vårt fall är det ju lite annorlunda. Dom berättade att det är förkylningsastma han har nu, spontant känner jag, jäkla skit elände. Att det aldrig tar slut, men det är väl vår förbannelse det här.
Nu blir det tre månaders medicinering, då vi här hemma ska inhalera han med luftvidgande medicin. Sedan blir det tillbaka till barn för att kolla upp hur det har funkat.
Happ, vad säger man?
Ska jag vara tacksam över att det inte är nåt värre, eller ska man säga, när ska det vara nån ände på det?
Inte sjutton är jag nöjd med situationen iallafall.
Men det var en lycklig familj som fick hem sina två saknde ikväll, det är iallafall säkert!
Sjukhusvistelse
Verkligheten kallar
Hursomhelst, det har skett förändringar när jag varit borta, så alternativen att välja på var, obs välja..
Antingen jobba fem dar i veckan med den tiden jag har nu och inte hinna med. Så är det faktiskt, eftersom vi nu ska jobba själva, vi har varit två personer förrut.
Eller jobba fyra dagar i veckan, och då fördela tiden på dom dagarna, vilket blir bra.
Men detta är ju egentligen inget val, eftersom man kan inte vara själv där på den tiden man skulle få om man gjorde fem dagar.
Så det blir att jag jobbar fyra dagar och behåller min tid som jag har idag. Det är inte fy skam det, bara det att jag var tvungen att få slåss för den dagen jag ville vara ledig på. Valet föll ju på fredagar, blir bästa för hela familjen. Men det fick jag som sagt argumentera onödigt mycket för, vilket jag tyckte var irriterande då jag egentligen inte hade nåt val från början.
På hemvägen lyckades jag med konststycket att dra läppen i ratten.. jag börjar vänja mig vid min egen klumpighet, det är inte första gången jag skadar mig själv då bilar är inblandade.
Helgen som var
Men det är sånt som ingår i paketet, man får räkna med det, skulle aldrig falla oss in att inte vara sociala och umgås med andra hemma och borta bara för att man har en liten igen. Likadant var det när de stora var små, vi fortsatte att åka iväg till andra och ta hem folk, visst sömnen kan bli lite lidande just då, men så länge det inte händer jämt är det ingen skada skedd. Tror att det bara är bra för barn att få hänga med på det ena och det andra och lära sig att somna borta.
Jag tror oxå att dom blir mindre blyga och mer öppna som individer. Så tänker vi iallafall.

Snart hoppas vi på att åka ner till Borås och träffa nytillskottet hos Pasi och Marie.
Alltid lika skönt att vara där en helg, som det är för dom att komma hit en helg.
Svåra frågor
-Varför föds man att leva ett liv för att sedan dö?
-Vilket är roligast, att vara barn eller vuxen?
Sen kom det, Engla fick aldrig bli vuxen.
Ett av mina kära barns kvällsfunderingar var detta.

Lördagsmorgon
Sen långfrukost, efter det slappade Bella i sitt rum, Jarmo klev med snabba steg mellan datorerna och installerade och brände vad vet jag. Men det var tydligen viktiga saker, märktes på hans raska steg.
Bröderna var i tvrummet där dom diggade till högljudd musik och åt micken (Emil då..)
Själv stod jag i badrummet och lyssnade till nuet.
När fotbollen kommer igång på allvar då är det matcher som gäller, varje helg, tidiga mornar.
Så det gäller att passa på.
Att njuta av lugnet i farten.
Nöjd är jag
Jarmo har ett härligt pass på 12.5 timmar varannan fredag att jobba, så när klockan var halv sju på kvällen här hemma hjälptes barnen åt med att duka fint och tända ljus, maten var i ugnen och en god sallad stod färdig att avnjutas, precis lagom tills han kom hem. Det var då jag kände mig lite nöjd med mig själv, jag hade även hunnit med att ta ett storröj här hemma, och ett antal ärenden på byn hade klarats av ( i två omgångar).
Nöjd mamma= nöjd familj.
Om det uppskattades av Jarmo? Oh ja!
I morrnkväll kommer Robban och Mariette med barn hit. Det blir lite mat och gott i avslappnade former. Sånt kan man inte få för mycket av.
Ha en skön helg!!
Markus sinne för kameran
Men hur kommer det sig? Är det för att han är kortare än vi?
Eller kan det bero på att det är ett barn som står bakom kameran så att vi i motivet automatiskt får en mjukare blick?
Eller har han ett helt annat sinne för det än vi?
Återstår att se, men det kan nog vara ett intresse som kan uppmuntras rejält.

Pricken
Barn är ärliga, det vet vi ju sen innan. Igår tittade Bella på mig, sen sa hon - Du har börjat få tillbaka lite röda prickar i ansiktet igen, mamma..
Jag vet, svarade jag. - Är det för att du inte är gravid längre? frågade hon. -Ja, delvis och att jag äter minipiller nu, jag tror det beror på det svarade jag.
-Varför äter du dom då, undrade Bella. - För att jag inte ska bli gravid igen svarade jag.
-Aha, svarade hon och fortsatte, men sluta med dom och var gravid jämt då!
Så enkelt är det ju inte riktigt då...men tänk om man hade lika fin hud som man hade när man var gravid, utan att vara det. Vore fint det. Men nu har ju alla dessa hormoner lämnat mig, så jag får väl helt enkelt stå ut med "prickarna" som hon nu kallar det.
Rör i grytan
Men idag har det inte varit några bilincidenter, eller surtant...solen lyser och det kvittras ute. Ljuvligt!
Tydligen har jag rört om i grytan angående en sak. Men jag är sån, jag säger vad jag tycker och tänker, speciellt i sådana här fall. Det uppskattas inte alltid. Återstår att se vad som händer.
Men jag kan vara en jobbig jäkel när jag anser mig ha rätt.

Mys på stranden i somras. Den här sommaren går det nog vildare till...
Surt!
Jag missade första kvarten på Greys pga olika anledningar, jag har skrivit ett mail till min chef, som säkert inte uppfattades som jättetrevligt osv. osv...
Stort sett hela dan har varit lika underbar. Kul.
Tiden springer ifrån oss
Dietisten ska vi till idag oxå, prata om laktosfri mat. Vi vet ju hur det funkar, men det kan vara bra för Markus själv att prata med henne. Han har ju till råge på det kommit in i nån slags matperiod då inte all mat duger längre. Han som alltid varit matglad, kanske är nåt med den åldern?
En återkommande fråga jag får nu är: Huuuuur känns det att börja jobba snart då? ( med glatt tonfall...)
Mitt svar är, inte kul.
Frågeställaren misstolkar nog det med att tro att jag inte vill jobba, men det är inte det jag syftar på. Det jag menar är att den här mysiga tiden hemma med Emil snart är över. För gott. Kommer aldrig mer tillbaka. Det känns tungt. Man är ju så van att träffa han hela dagarna, sen blir det bara ett par ynka timmar man träffas på dygnet. Nästan så att det är lite lätt ångestframkallande, men bara nästan.
Jag får väl tänka positivt, Emil får det mysigt hemma med Jarmo istället.
Även om jag hade velat vara med i ett hörne.

Ullared och Sweden Rock
Det andra är att dra ihop ett gäng härligt folk och åka till Sweden Rock. Jarmo tyckte absolut jag ska åka och leva festivallivet, stanna du över helgen (lugnt och skönt härhemma) medans jag blir lite sån att njaa åka ner en snabb sväng och sen tillbaka, men det går ju knappast. Man får ju vara nere där fredag morgon och åka hem tidigast lördag eftermiddag då isåfall. Det vore riktigt kul. Bara en massa härligt folk och bra musik.
Japp, det tål att tänkas på.

jag tävlar om...
Inte klaga i sommar inte!!!!
Inte klaga när det blir outhärdigt varmt, utan säga med käck stämma - Ooooj så varmt det är idag!
Torkar gräset ut och blir brunt, kommer jag att tycka, - Brunt är ju rätt fint faktiskt.
Blir det vattningsförbud, vad bra, då blir ju gräset brunt!
Råder det brandrisk, mer spänning i vardagen!
Varmt, svettigt, klibbigt sovrum, Jajemän det tar vi!
Blir det så varmt att man inte kan vara ute, äsch då tar vi picknick i garaget
Smälter barnens nyköpta glassar och ramlar i backen, äschdå, vi köper en ny en annan dag!
Går AC:n i bilen sönder, ja då är det bara att tänka på hur vi frös i vinter!
En fästing som biter sig fast i mig, MEN där går gränsen iallafall, inga fler fästingjäklar tack!
Hur länge står sig oboy i en termos tro...
Men i allt födeledagsfirande och maginfluensa som kom var det ingen som kom ihåg att packa ur Bellas väska, som iofs låg dold.
Imorse när hon skulle iväg och ta sin väska så låg då termosen där i. Med över hälften av innehållet kvar.
Jammie!!! Jag tog termosen, (knappt) och ställde den på diskbänken och tittade på den.
Och funderade hur fruktansvärt avskyvärt det skulle lukta om den fick komma ut.
Jag tog aldrig den risken. Det blir till att köpa en ny. Självfallet.
Vi har badat!
Men det får vara, jag har en del som ska göras nu så jag får passa på medans han sover.
Jag måste skicka ett mail till min chef, kolla läget lite innan jobbstart, fortsätta med tvätten som aldrig tar slut, och jag ska ringa till Marie. Desto roligare. Ska bli kul att få höra om nytillskottet. Marie är den där lugna coola morsan som inte oroar sig i onödan, eller ser massa konstiga faror runt hörnet, som jag.
Igår fick var vi ute och gick hela familjen, fick med barnen efter lite tjat. Gick och gick, vi badade kan man väl säga, i slasket. Jag var noga med att inte klaga utan bara påpekade lite fint att jag var våt om fötterna. (Sanningen var väl den att det var översvämning i skorna), men då var barnen och Jarmo väldigt snabba med att kontra, du ville ju så gärna gå ut och gå.
Tror Jarmo nämnde det tre gånger under promenaden (badet).
Dom roade sig hela vägen med att knuffa varandra i snödrivor. Barnen lyckades väl inte med Jarmo, men han lyckades ju, till deras glädje.
Medans jag gick där och förmanade, Akta så att det inte är hundskit i kanten, eller akta så att du (markus) inte slår i huvudet i någin hård ishög.
När vi passerade en stor snövall sprang Markus upp. Jarmo sa, gör en kullerbytta ner, jag sa akta så att du inte bryter nacken!!!!!
Vad olika man är som människor.

Barnen spelade upp "drömmarnas trädgård" för Emil på datorn. Dessa datorer...