Känslor

Läste ett inlägg hos en bloggvän ikväll som handlade om känslor.
Känslor kan man inte ta på men jag vet vart dom sitter...
Känner jag kärlek, ömhet, glädje så känns det i hjärtat.
Blir jag orolig för något som hänt, då känner jag det i magen.
Blir jag arg eller upprörd, då känns det i huvudet (hur knäppt det än må låta)
Hur har du det med dina känslor?

Känslor är det jobbigaste i livet. Känslor man inte kan påverka. Hur mycket man än vill.



Jag är nog mer överbeskyddande än jag först trodde, innan jag fick barn. Jag förstår att barn råkar ut för både det ena o det andra efter att läst om dina barns "äventyr".

Och jag har ju innan alltid kunna rycka på axlarna åt sådant (då det slutat bra såklart) med ett leende o sett enbart charmen i det. Och tänkt "sånt hör livet till, so what... jag har minsann råkat ut för saker under min uppväxt med..."



Nu är det annorlunda. Jag kommer bli en sådant morsa som sover mellan barnen när dom är på pyjamaspartyn :S



Kram!!!!

Jag tror jag känner de flesta känslor i magen faktiskt, när jag tänker efter. Utom känslan av trötthet som sitter i ögonen och huvudet.