En fröjd
Första gången vid havet. För den lille mannen då.
Om han trivdes?
Kan man väl säga kanske...
Om dom stora barnen njöt? Oh, ja...
Om dom här myste vid vattnet? Dum fråga .
Det här var nog det roligaste av allt, enligt småttingarna.
Jo...vi är ju inga erfarna stugcampare direkt.... Vi har ju kört med tält de sista åren och är vana att kunna ta oss in och ut som vi vill... Fast nu var det ju iofs så att några vissa personer glömt en viktig detalj, när man ska ta sig in i en låst stuga...
Om jag njöt då?
Kan man noga säga ja.
Njutning är...
Bästa blandningen är här. Familjen, vänner, havet, sol, god mat och dryck. Vad mer kan man önska sig?
Smyga med datorn?
Jag funderar lite på hur jag ska lyckas med konststycket att få familjen att vädjande be mig om lov att få ta med datorn på semestern.... då jag tillslut kommer att ge vika, och få dom att tro att jag gav med mig... Fast det är egentligen jag som vill ha den med mig, för att kunna surfa lite sen kväll när de andra har somnat.
Men det skulle jag ju aldrig erkänna, att jag vill ha den med mig alltså. Eftersom jag varit stenhård på den fronten, alla somrar. Ingen dator på semestern inte!!!!
Jag får kanske ge nån av dom en liten vink av något slag.. Eller förvånat utbrista, Vem sjutton smög med datorn? när vi kommer fram. Får se.
Hursomhelst, bilen är packad. Allt fick plats. Bara lite mat och annat som ska in det sista imorgon.
Jag fattar egentligen inte hur Jarmo lyckas med det, år efter år, få in allt i bilen och dessutom lämna ett område fritt så att man faktiskt kan se .
Ha det skönt i ljuva sommartiden!
Midsommarotta
Minstingen i familjen, diktatorn, den enväldige härskaren bestämde att 05.00 var det dags att kliva upp idag. Ingen översyn för mig inte. Jarmo hade på sin lott att få sovmorgon, nu vår första semesterdag, så det var bara att snubbla upp.
Så nu sitter vi här, i tvrummet. Jag med en stark kopp kaffe, han dansande till tvprogrammen, samtidigt som han försöker fånga flugan som far runt. Samtidigt som han kör runt med sin lilla bil och tömmer leklådan.
Det är en hård värld.
Så nu sitter vi här, i tvrummet. Jag med en stark kopp kaffe, han dansande till tvprogrammen, samtidigt som han försöker fånga flugan som far runt. Samtidigt som han kör runt med sin lilla bil och tömmer leklådan.
Det är en hård värld.
TJIHOOO!!
Just det... jag glömde ju kanske att nämna att.. JAG ÄR LEDIG I SEX VECKOR!!
Ny skärpa
I år springer jag INTE runt som en tok dagen innan midsommarafton.
Jag storstädar INTE dagen innan, bara ett litet lätt drag.
Jag städar inte dagen efter ( förmodligen..)
Jag håller INTE på med möbler, regnskydd, blomarrangemang ute på altan.
Jag har INTE handlat midsommarmat för fler än oss.
Jag är INTE irriterad.
Jag har endast handlat för oss, skippat alla turer på altan med dukning, bord, mm, mm.
Jag är på bra humör. Jag har mig själv att skylla, det var jag som skapade traditionen. Inte mig emot, för jag älskar att ha nära och kära runtom oss, men efter ett tag började jag känna, varför ska man springa runt och stressa som en tok och på automatik bli på dåligt humör, som givetvis går ut över barnen, och Jarmo? När det är meningen att alla ska kunna ha trevligt. Tanken kom redan förrförra året, men i år bestämde jag mig. Tänker inte låta familjen bli lidande dagarna innan bara för att vi alla ska ha det trevlig på midsommar. Så det är så det ligger till. Saken att vi åker till Falkenberg på söndag gör ju sitt med, med allt som ska packas och så.. ( Tjoa på familjen...)
Morgondagen blir som så att vi äter hemma själva, åker sedan med Robban, Mariette och barnen till Lundsbrunn där vi får dansen och allt som hör till.
Sedan åker vi hem till oss och grillar. Syrran kommer över en sväng oxå. Men det blir som det är.
Ingen förberedning krävs. Skönt. Bara vara.
Jag storstädar INTE dagen innan, bara ett litet lätt drag.
Jag städar inte dagen efter ( förmodligen..)
Jag håller INTE på med möbler, regnskydd, blomarrangemang ute på altan.
Jag har INTE handlat midsommarmat för fler än oss.
Jag är INTE irriterad.
Jag har endast handlat för oss, skippat alla turer på altan med dukning, bord, mm, mm.
Jag är på bra humör. Jag har mig själv att skylla, det var jag som skapade traditionen. Inte mig emot, för jag älskar att ha nära och kära runtom oss, men efter ett tag började jag känna, varför ska man springa runt och stressa som en tok och på automatik bli på dåligt humör, som givetvis går ut över barnen, och Jarmo? När det är meningen att alla ska kunna ha trevligt. Tanken kom redan förrförra året, men i år bestämde jag mig. Tänker inte låta familjen bli lidande dagarna innan bara för att vi alla ska ha det trevlig på midsommar. Så det är så det ligger till. Saken att vi åker till Falkenberg på söndag gör ju sitt med, med allt som ska packas och så.. ( Tjoa på familjen...)
Morgondagen blir som så att vi äter hemma själva, åker sedan med Robban, Mariette och barnen till Lundsbrunn där vi får dansen och allt som hör till.
Sedan åker vi hem till oss och grillar. Syrran kommer över en sväng oxå. Men det blir som det är.
Ingen förberedning krävs. Skönt. Bara vara.
Allt tar sin tid..
När andan faller in finns inte tiden. När tiden finns kommer tröttheten smygandes... Tröttheten som antagligen beror på gräshalten ute nu, eller att man börjar trappa ner... eller att man dom sista helgerna sett, tänkt och varit fotboll. Då snackar vi inte VM utan vi pratar barnen. Cuper och matcher högt och lågt, på alla dess möjliga tider. Mycket tidiga tider och långa dagar eftersom dom är grymma ungarna! Men det är rikigt jäkla kul, tur är väl det.
Men nu så, nu är den mest intensiva perioden över. Och man kan kanske få sig en välbehövlig sovmorgon igen, och orka vara uppe lite längre, och orka blogga lite.
Imorgon, den här tiden så njuter jag. Sex veckors ledighet. Inte illa alls. På söndag far vi kosan mot Falkenberg där vi stannar ett par dagar, så det ska bara ordnas och donas en del hemma sen är vi fit for fight!
Jag lär nog även tänka en tanke på mor min och Thomas som imorgon sitter och njuter i fulla drag. Ute på däck, glittrande hav, strålande sol, vacker utsikt med ett glas vin i handen. På väg mot Finland. Inte mycket slår det. Njutning för ögat. Balsam för själen. Som växter är beroende av vatten.
Som vi av luft.
Men nu så, nu är den mest intensiva perioden över. Och man kan kanske få sig en välbehövlig sovmorgon igen, och orka vara uppe lite längre, och orka blogga lite.
Imorgon, den här tiden så njuter jag. Sex veckors ledighet. Inte illa alls. På söndag far vi kosan mot Falkenberg där vi stannar ett par dagar, så det ska bara ordnas och donas en del hemma sen är vi fit for fight!
Jag lär nog även tänka en tanke på mor min och Thomas som imorgon sitter och njuter i fulla drag. Ute på däck, glittrande hav, strålande sol, vacker utsikt med ett glas vin i handen. På väg mot Finland. Inte mycket slår det. Njutning för ögat. Balsam för själen. Som växter är beroende av vatten.
Som vi av luft.
Ovanliga löpsedlar...
Jag är inte den som kastar mig över tidningar och annat för att se och läsa om prinsessan Viktorias bröllop på lördag. Är inte så jätteintresserad direkt.
MEN.. jag har då verkligen henne att tacka för en sak.
I vanliga fall, den här tiden på året, så spottar Aftonbladet ut löpsedlar om de ena och de andra livsfarliga symptomen som kan tyda på att du bär en sjukdom och snart ska dö. Ungefär så.
Varje sommar, varje vecka. Och jag åker på alla symptomen och har givetvis alla sjukdomarna.
Eftersom jag är lite halvhypokondrisk av mig. Så det är ju tuffa perioder som ni förstår.
Men nu slog det mig, det har inte stått något om nåt symptom eller sjukdom. Bara om bröllopet.
Och det lär väl stå om det ett par veckor efteråt också.
Så tack! Jag är jättenöjd. Tack!
MEN.. jag har då verkligen henne att tacka för en sak.
I vanliga fall, den här tiden på året, så spottar Aftonbladet ut löpsedlar om de ena och de andra livsfarliga symptomen som kan tyda på att du bär en sjukdom och snart ska dö. Ungefär så.
Varje sommar, varje vecka. Och jag åker på alla symptomen och har givetvis alla sjukdomarna.
Eftersom jag är lite halvhypokondrisk av mig. Så det är ju tuffa perioder som ni förstår.
Men nu slog det mig, det har inte stått något om nåt symptom eller sjukdom. Bara om bröllopet.
Och det lär väl stå om det ett par veckor efteråt också.
Så tack! Jag är jättenöjd. Tack!
Skillnader
När går det egentligen ifrån att vara bedårande gulligt till ett tjatmoment? Eller från charmigt till en smutta, Nää.. nu får dom allt plocka upp efter sig!
Det var ju det, man lever i en kontrasternas värld.
Sittande på toa kan man råka ut för att en liten försöker att banka på och en ettåringsröst glatt ropar, mamma! mamma! bank, bank, mamma! mamma! bank, bank!!!!!! ( Ja... någon mer är hemma, vågar knappt stänga in mig på toa annars...)
Så gulligt det låter, tänker man leende när man sitter där, om en aning stressad.
Men det kan även hända att någon av de stora barnen ropar, Mamma! - Jag är på toa, svarar jag. Men dom fortsätter givetvis att prata på som om att jag kan vara med och diskutera. Tillslut tjoar jag, JAG ÄR PÅ TOA!!!!
Inte lika charmigt längre.
En ettåring som river och plockar i allt han kan få tag i. Men visst är det gulligt när dom utforskar världen de små? Städa undan det kan man göra när han somnat, hinns knappt med under tiden.
Våta badkläder, handdukar på altan, väskor som ihop med mor i huset skriiiiker efter att bli uppackade.
Inte lika gulligt.
En liten som gör tjoaljud åt något ätbart som plockas fram. Som inte kan hålla sig en minut.
Till två större som man kan få ropa två, tre gånger till att det är dags för mat.
Men det är nog detta som gör den totala charmen med helheten. Kontrasterna.
Det var ju det, man lever i en kontrasternas värld.
Sittande på toa kan man råka ut för att en liten försöker att banka på och en ettåringsröst glatt ropar, mamma! mamma! bank, bank, mamma! mamma! bank, bank!!!!!! ( Ja... någon mer är hemma, vågar knappt stänga in mig på toa annars...)
Så gulligt det låter, tänker man leende när man sitter där, om en aning stressad.
Men det kan även hända att någon av de stora barnen ropar, Mamma! - Jag är på toa, svarar jag. Men dom fortsätter givetvis att prata på som om att jag kan vara med och diskutera. Tillslut tjoar jag, JAG ÄR PÅ TOA!!!!
Inte lika charmigt längre.
En ettåring som river och plockar i allt han kan få tag i. Men visst är det gulligt när dom utforskar världen de små? Städa undan det kan man göra när han somnat, hinns knappt med under tiden.
Våta badkläder, handdukar på altan, väskor som ihop med mor i huset skriiiiker efter att bli uppackade.
Inte lika gulligt.
En liten som gör tjoaljud åt något ätbart som plockas fram. Som inte kan hålla sig en minut.
Till två större som man kan få ropa två, tre gånger till att det är dags för mat.
Men det är nog detta som gör den totala charmen med helheten. Kontrasterna.
Väntans tider..
Just nu tycker jag allt lite synd om Marie, blivande trebarnsmor, som går och väntar med rediala förvärkar. Dag som natt.
Jag vet precis hur jäkligt det är. För att göra det lite uppmuntrande för dig så kan jag säga att chansen är minimal att du slipper det här iallafall:
Rediala förvärkar i tre veckor.
Höra till dom få procenten som fick gå på överburenhetskontroll. ( Jag = elefantmamma)
Gå sjutton dagar över tiden.
En förlossning på trettiotvå timmar.
Jag kan nog svära på att du slipper det. Så tänk positivt nu!
Jag vet precis hur jäkligt det är. För att göra det lite uppmuntrande för dig så kan jag säga att chansen är minimal att du slipper det här iallafall:
Rediala förvärkar i tre veckor.
Höra till dom få procenten som fick gå på överburenhetskontroll. ( Jag = elefantmamma)
Gå sjutton dagar över tiden.
En förlossning på trettiotvå timmar.
Jag kan nog svära på att du slipper det. Så tänk positivt nu!
Gammal
För en gångs skull är inte helgen överbokad. Lite lagom med kalasfirande för Thomas imorrn och en, observera en match för Markus del på söndag. Känns skönt, riktigt avslappnande.
Vi hade lite spontanbesök förut. Jag älskar det. När gamla vänner bara dyker in, och bara är. Som dom varit så länge vi känt varann. En hinkar kaffe, en vankar lite rastlöst fram och tillbaka, en sitter i godan ro. Och bara är, som endast vi kan vara. Vi har haft ett antal år ihop. Vi vet hur vi funkar. I alla lägen, på gott och ont.
När vintern kommer glider vi flesta in i våra små iden. Men sen, så fort vårsolen dyker upp träffas man alltmer. Sådana är vi. Och det vet vi. Och det fungerar alldeles utmärkt. Gammal hederlig vänskap är den bästa. Och den ärligaste. Vad vore världen utan den? Vad vore vi utan oss?
Nu börjar den ljuva sommartiden!
Skolavslutning...
Känns nästan som det vore igår, som man stod där själv och sjöng med klassen för att sedan krama fröken.
Nu stod vi här igen, för att se våra barn sjunga och säga hejdå till fröknar och klasskompisar. En del ser dom inte på hela sommaren, en del träffar dom desto oftare. Precis som det var för oss.
Efter sommaren börjar dom trean och femman. HERREGUD!! Då är man ju stor ju! Tyckte man ju själv, då.
Och sedan inser man att vi blir allt äldre vi med. Fast det tror man ju inte. Det är först när man tittar på barnen som man inser det. Som en vän sa idag när dom var på ett spontantbesök.
Känns nästan som det vore igår, som man stod där själv och sjöng med klassen för att sedan krama fröken.
Nu stod vi här igen, för att se våra barn sjunga och säga hejdå till fröknar och klasskompisar. En del ser dom inte på hela sommaren, en del träffar dom desto oftare. Precis som det var för oss.
Efter sommaren börjar dom trean och femman. HERREGUD!! Då är man ju stor ju! Tyckte man ju själv, då.
Och sedan inser man att vi blir allt äldre vi med. Fast det tror man ju inte. Det är först när man tittar på barnen som man inser det. Som en vän sa idag när dom var på ett spontantbesök.
Den som väntar på något gott väntar alltid för länge
Just nu lyssnar jag på barnen som tjoar i poolen och väntar frenetiskt på mitt snus. Okej, jag väntar allt på Emil och Jarmo oxå, som förresten borde varit hemma för länge sen från sin promenix.
Hela denna vecka har Emil kastat sig i fröknarnas famn med ett leende, och glatt vinkat hejdå till mig.
Så skönt det känns, men vad snabbt det gick, hela processen med att från varit ledsen när vi gått till att glatt vinka.
Hallå... saknar du inte mamma lite ens då, Emil ? tänker jag istället nu när jag vinkande går iväg från dagis.
Ser knappast ut som så nä. Han vinkar knappt klart förrän han vänder bort ansiktet och spanar in mot lokalen för att se vad som kan tänkas hända där istället.
Imorgon är det skolavslutning för barnen. Underbart för dom med ett långt lov att se fram emot.
Själv har jag två veckor kvar, sedan är det dags för semester.
Nogrann planering kallas det, med mjukstarten jag haft med jobb och allt. Fint som snus.
Hela denna vecka har Emil kastat sig i fröknarnas famn med ett leende, och glatt vinkat hejdå till mig.
Så skönt det känns, men vad snabbt det gick, hela processen med att från varit ledsen när vi gått till att glatt vinka.
Hallå... saknar du inte mamma lite ens då, Emil ? tänker jag istället nu när jag vinkande går iväg från dagis.
Ser knappast ut som så nä. Han vinkar knappt klart förrän han vänder bort ansiktet och spanar in mot lokalen för att se vad som kan tänkas hända där istället.
Imorgon är det skolavslutning för barnen. Underbart för dom med ett långt lov att se fram emot.
Själv har jag två veckor kvar, sedan är det dags för semester.
Nogrann planering kallas det, med mjukstarten jag haft med jobb och allt. Fint som snus.
Stundens hetta
Jag är sån att råkar jag ut för något som jag älskar att göra, så gör jag det passionerat för stunden.
Och då vill jag göra det mycket, inte då och då. Då tröttnar jag fort. Som tex att blogga. Jag har inte tröttnat men jag har haft mindre tid över helt enkelt. Helst vill jag skriva ett inlägg varje dag, det blir bäst då. Inte ett varje söndag som lyder, Helgen som var.. hur kul är det..
Nej, halvdant är inget för mig, det ska vara antingen eller. Och nu på sistone har det varit dåligt med det, och då känner jag mig inte nöjd. Då drar jag ut på det, blogga eller inte blogga är den stora frågan.
Så jag gör ett nytt försök, eftersom jag gillar det här. Men då måste jag få till det med tiden. Så att jag inte tröttnar på mig själv. På mina en gång i veckan inlägg...
Och då vill jag göra det mycket, inte då och då. Då tröttnar jag fort. Som tex att blogga. Jag har inte tröttnat men jag har haft mindre tid över helt enkelt. Helst vill jag skriva ett inlägg varje dag, det blir bäst då. Inte ett varje söndag som lyder, Helgen som var.. hur kul är det..
Nej, halvdant är inget för mig, det ska vara antingen eller. Och nu på sistone har det varit dåligt med det, och då känner jag mig inte nöjd. Då drar jag ut på det, blogga eller inte blogga är den stora frågan.
Så jag gör ett nytt försök, eftersom jag gillar det här. Men då måste jag få till det med tiden. Så att jag inte tröttnar på mig själv. På mina en gång i veckan inlägg...
Jag som sa att vatten har en lugnande inverkan på mig..
Ännu en helg fylld med fotboll, grillning, bad, besök har hunnits med.
Tjoat på barnen tusentals gånger att dämpa sig ute i poolen har jag gjort. Funderar över vilka som hörts mest hos grannarna, jag eller barnen?
Hade en tanke på att sätta upp en skylt, varning: njut av sista kvällslugnet, poolen håller på att fyllas upp, men kom på att dom på gatan lär nog inse det rätt snabbt.
Insåg vilka blandade känslor jag har över den där, skönt för barnen att kunna svalka sig tänker jag, sen möts jag hårt och brutalt över den hårda faktiska sanningen. Den blir invaderad. I år igen. Av samma barn som sist. Inte mig emot att barnen har kul med sina kompisar, men nån gång vill man kanske vara bara just vi hemma. BARA VI!!!!!!!! Inte alla på en gång.. HELA TIDEN!!!
Jo, men annars är det lugnt...
Hälsningar drottningen av värsta bonnabrännan och - mamman som upprepat hotar med det ena och det andra som kan hända med poolen om det inte sköts..
I den här lilla hörnan gick det lite lugnare till..
Nu kör vi på!
Helgen som kommer är en salig men härlig blandning av fixa upp poolen, Thomas och Jarmo ska gräva ur marken lite, fredagskväll med Robban och familj, lördagsförmiddag med fotbollsmatcher för Bella, eftermiddagen dyker Jarmos ena kusin med liten upp, ser ut att bli ett gäng till på kvällen, söndagen tillbringar vi i Ardala på Junicupen.
Just det, lördagskväll var jag bortbjuden till en härlig tös här på gatan oxå... får se hur det blir.
Även Markus har match på söndag, men den får vi päron stå över då jag är på Junicupen och Jarmo och Emil stannar hemma med övernattningsgästerna. Ibland krockar ju det dessvärre.
Som sagt, en helg att se fram emot!
Just det, lördagskväll var jag bortbjuden till en härlig tös här på gatan oxå... får se hur det blir.
Även Markus har match på söndag, men den får vi päron stå över då jag är på Junicupen och Jarmo och Emil stannar hemma med övernattningsgästerna. Ibland krockar ju det dessvärre.
Som sagt, en helg att se fram emot!
Surt sa jag
Surt säger jag bara. Straffet för att jag gått ner i vikt är två boobisar som verkar ha försvunnit!
Lite snuvigt
Jag är hemma för vab med plutten. Men jag är inte ledsen för det. Han har bara lite feber och snuva, men tillräckligt för att hålla sig hemma. Men humöret hans är ändå på topp, så vi passar på att njuta av det underbara vädret!!
Det var nästan kört..
Jag trodde det var kört. Blev totalt iskall av skräck. Kunde knappt andas. Tänkte nu, nu är sista stunden kommen.
Jag samlade kraft och tog mig till toaletten för att hämta ett redskap.
Vilken lättnad det var när jag upptäckte att det var ingen fästing!!
Jag samlade kraft och tog mig till toaletten för att hämta ett redskap.
Vilken lättnad det var när jag upptäckte att det var ingen fästing!!
Drömmar
Dom som känner mig väl vet att jag drömmer mycket. Ofta så har det en viss betydelse, ofta är det sanndrömmar. Så har det varit så länge jag kan minnas. Periodvis kan det minska lite, som när det är mycket i görning i det "verkliga livet".
Men nu är det igång igen, med råge kan man säga. Mycket att ta till sig.
Tyder du dina drömmar?
Men nu är det igång igen, med råge kan man säga. Mycket att ta till sig.
Tyder du dina drömmar?
Förra helgen så...
Lagom till helgen kommer det lite bilder från den intensiva helgen som var.
Markus fyllde elva, fredagen fylldes med firande med familj och släktingar. Kvällen avslutade jag, syrran och Jarmo med lite Bandrock. ( Jag var grymmast, givetvis....)
Klassfotbollshelgen tillbringades ute på Kinnevallen, hela helgen lång. För er som har småttingar... bara att börja förbereda sig. Markus och hans lag vann, blev bästa fyran i kommunen, härligt det!
Slitna blev vi alla som synes efter en hel helg ute, fylld med spänning, kaffe, fika, mat, godis, tjöt, mm,mm
Emil roade sig han med.
Bella kämpade hon med. Hon hade sina matcher på söndagen.
Kvällen avslutade vi med morsdagfirande. Grillning i gott sällskap.
Supergod paj som mor min bakat.
Men det bästa var ju det här. Markus och Bella kom in med den här buketten på kvällen, värmande!!
Gamle Bettan is alive!
Usch..vad dålig jag varit på att blogga här ett par dagar, men det har varit full fart hela tiden. Från morgon till kväll. Så är det väl för de mesta nu kan jag tänka mig.
Klippte gräsmattan med ett leende ikväll.. Den dog ju den jäkeln förra sensommaren, lagom till sista klippningen, dagen innan Emils dop vi skulle ha hemma i trädgården. Eller dog, den brann nästan upp, typ.. Men envis som jag är, fick jag allt Jarmo till att försöka igen och igen.
Tillslut så, efter ett antal svordomar från Jarmo, och ett par trevliga stöttande ord till Jarmo från mig så gick åbäket igång.
Idag valde vi mig som skulle bli den sjuka. Vi är grymt allergiska mot gräs, både jag och Jarmo, så vi får istället för att säga, vem klipper? så lyder det här, vem ska bli dålig? Jag tar den smällen, Jarmo fick ju iordnig på det.
Klippte gräsmattan med ett leende ikväll.. Den dog ju den jäkeln förra sensommaren, lagom till sista klippningen, dagen innan Emils dop vi skulle ha hemma i trädgården. Eller dog, den brann nästan upp, typ.. Men envis som jag är, fick jag allt Jarmo till att försöka igen och igen.
Tillslut så, efter ett antal svordomar från Jarmo, och ett par trevliga stöttande ord till Jarmo från mig så gick åbäket igång.
Idag valde vi mig som skulle bli den sjuka. Vi är grymt allergiska mot gräs, både jag och Jarmo, så vi får istället för att säga, vem klipper? så lyder det här, vem ska bli dålig? Jag tar den smällen, Jarmo fick ju iordnig på det.
