För en gångs skull är inte helgen överbokad. Lite lagom med kalasfirande för Thomas imorrn och en, observera en match för Markus del på söndag. Känns skönt, riktigt avslappnande.

Vi hade lite spontanbesök förut. Jag älskar det. När gamla vänner bara dyker in, och bara är. Som dom varit så länge vi känt varann. En hinkar kaffe, en vankar lite rastlöst fram och tillbaka, en sitter i godan ro. Och bara är, som endast vi kan vara. Vi har haft ett antal år ihop. Vi vet hur vi funkar. I alla lägen, på gott och ont.

När vintern kommer glider vi flesta in i våra små iden. Men sen, så fort vårsolen dyker upp träffas man alltmer. Sådana är vi. Och det vet vi. Och det fungerar alldeles utmärkt. Gammal hederlig vänskap är den bästa. Och den ärligaste. Vad vore världen utan den? Vad vore vi utan oss?