30 September Vi har fått ett dåligt besked.

Därav dålig uppdatering här.

Vi håller på att smälta det nu.

Men det kommer att bli bra. Det ska bli bra.


Födelsedagsfika

Måste åka och handla. Köpefika (finns det nåt trökigare?) men jag har inte orkat baka inför morgondagen.

För jag kan inte nöja mig med att baka en eller två sorter utan ska det va så ska det vara många, vilket jag nu inte orkar så det får bli köpefika.

Vad händer i morgon då?

Jo för exakt trettiofyra år sedan föddes en mycket bastant bebis. Med tro det eller ej, TVÅ kinder på varje sida!

Så tjock var jag. Jag har tänkt många gånger hur jag själv skulle reagerat på när min förstfödda tittar ut med dubbelkinder på varje sida. Jag har allt frågat mor min, men nä då.. hon tänkte väl inget speciellt.

Säkert...

Muterad jättebebis, det var jag det!

Skumma saker i vardagsrummet!

Hm.. kollade på nya kort, på Vilda V och Buse E när jag ser vita skumma bollar eller prickar. Jag tog flera kort den här kvällen, på samma plats ungefär men dessa vita saker syns inte till där.

Energier?

Besökare..?


Olika sätt från samma personer

Det är väldans lätt att vara efterklok. Men den här gången så vet vi ju hur vi ska, eller inte ska göra angående Emil och leksaker..

Markus och Bella hade tonvis med prylar, leksaker högt och lågt när dom var små. Om dom lekte mycket med sakerna? Nope.

Istället pysslade dom, dom älskade att pyssla. Måla, dega, göra halsband.. allt sånt som har med småplock att göra.

Leksakerna rördes knappt, bara byggdes på hög av oss, hur dumt det än låter. Vi byggde ju på varje jul och födelsedag.

I takt med att åldern ökade så åkte leksakerna ut, slängdes eller gavs bort. En del knappt använda.

Mycket pengaslöseri.

Men allt som har med pyssel att göra har vi verkligen fått ut max ifrån, både nu och då, bägge är kreativa.

Nu till Emil, ett och ett halvt år bus. Vi har bestämt att vi gör Inte om samma misstag igen, inte köpa en massa onödiga leksaker som han inte leker med osv.. Men grejen är att den här ungen leker med sina prylar. Han älskar bilar. Dom är med honom överallt, helst i sängen oxå.

Det är ju inte de nyaste bilarna direkt, de är ärvda från Markus. (Vi hade tydligen kvar ett par)

Och han leker.. med sina leksaker. Men han har ju inte så mycket, eftersom att vi tänker ju minnsan inte göra samma sak igen.

Men han älskar att leka med dom, det var ju något som Bella och Markus sällan gjorde.

Är det för att han är "ensambarn" på ett sätt?

Eller är det för att han gillar det?

Eller bara därför att?

Kommer han att bli en tvärtomare mot dom då tro? Om man tänker pyssel, kreativitet, lära sig att läsa snabbt osv..  Som dom var väldigt snabba med eftersom dom föredrog sådant framför leksaker?

Skumt, tål att tänka på. Och jag tänker.

Så det knakar.


Förjävligt..

Det låter i vårt hus nu, dygnet runt. Är det inte Markus så är det Emil. Är det inte Bella så är det Jarmo.

Jag har oxå åkt på skiten.

Hostan from hell.

Ännu en rolig tävling!

”Jag tävlar om en valfri canvas med eget motiv till ett värde av 600 :- med fri frakt från Canvastavlan.se hos Carolina – var med och tävla du också!”



Vi kör på svart och cerise!

Jag funderar på om Markus och Bella synkade klädvalet idag?



Men jag är tveksam om Emil hörde vad dom sa..

En lugn stund

Ikväll sitter jag helt själv. Emil har somnat för natten sen länge, Markus och Bella sover hos mormor och Thomas.  Jarmo jobbar natt. (Extra helgkörning igen)

Men det är rätt lugnt. Och rätt skönt. En stund iallafall.



Pyjamas och nallen är en skön stund i kvällsrutinen.

Jag tävlar om

Didriksons  vantar hos Milk & Milla hos fru Evelina !! 

Vantar får man aldrig för mycket av..


Om den som skuggan följer

Det är en stor tragedi när människor inte inser att dom skadar sig med sitt beteende.

När dom inte själva kan eller vill inse att det förstör dom.

När dom inte själva kan se det klart.

När omgivningen måste försöka förklara, berätta, våndas, skälla, hota men inget hjälper.

Det kan handla om en vän, en dotter, en partner, en syster, en förälder , en son, en kollega, en i närheten.

Men vem det än handlar om så är dom experter. På att inte se vad vi ser.

Men skuggan bakom dom brukar man kunna ana. För det är den som förföljer dom. Och i värsta fall förgör dom.


Din dag

Har jag nämnt att jag brukar trassla till det för mig ibland? Eller att jag lyckas få mig själv att framstå som jag vet inte vad eftersom jag säger helt andra saker än vad jag tänker.

Jag har fått en praktikant på jobbet, en pratglad, positiv thailändska. Sextiotre bast är hon och jobbar som tusan.

Idag, under rasten satt vi ett gäng, som vanligt när hon utbrister, Malin du ska va ledig på tisdag!

Öh, ska jag? frågade jag, varför då?

Jo, det är din dag så då ska du vara ledig!

Min dag? Ok, jomen det vore väl trevligt att få en egen dag plus att vara ledig, skrattade jag till svar.

Ja, men det är ju din dag då svarade hon.

Men va, varför är det min dag just då fortsatte jag, allmänt stort frågetecken.

Men Malin, du fyller ju år då!! utbrast hon.

Ja, jäklar ja, det gör jag visst. Herregud, snacka om att hon hade koll på grejen. Mot en annan...






Och hem kom jag själv

Jag var och besiktade bilen idag. Det gick bra. Besiktingsgubbarna behövde inte skjutsa hem mig den här gången.

Som dom fick då, för ett par år sedan. Fyra år sedan tror jag det var exakt.

Sånt som händer. Iallafall mig.


Ur ett annat perspektiv

Markus och Bella bloggade lite sporadiskt i våras, men tyckte att det var alldeles för dåligt med besökare. Och jag ville inte riktigt lägga ut deras adresser och visste knappt för övrigt svaret på deras fråga, hur hittar folk våra bloggar då?

Men jag har koll på läget.. och vet att dom skulle bli jätteglada om dom ser att någon varit inne på deras sida, kanske tom lämnat en kommentar. Så var inte blyga, stig in i barnens värld.

Länkarna finns till vänster på sidan. Bella och Markus.

Segast..

Trött, orkar inte skriva så mycket just nu. Återkommer i morgon med nya krafter.

Natti gott folk!

Tusen sinnesstämningar

Jösses, ibland känns det nästan som om att man är med i ett slags spel, eller teater, där man snabbt kastas från de olika rollerna och sinnesstämmningarna.

På jobbet idag var samtalsämnet inte oväntat nog valet. Så det orkar jag inte gå igenom en gång till.

Jag har röstat och det gick väl inte som jag tänkt mig direkt.

Hemma tidigare idag så blev jag den där underbara tjatmamman, gör läxor, plocka upp era jackor.. nu, nu NU!!
Tjatmamman från det varma stället, typ..

Iväg en sväng med barnen och min mor för att ta en fika på nya cafet i Götene, nja fast det var ju nätt och jämt att barnen gjort sig förtjänta av det förklarade tjatmamman...

Väl där blev deras fina glasmonter fylld med bakverk attackerad av en mycket sugen, dreglande Emil. Mycket populärt hos personalen. Inte.

Hemma igen, kvällsmat och lite underbart syskonbråk. Som balsam för själen hos tjatmamman som för övrigt sovit exakt två timmar inatt, då Emil åkt på en besvärlig hosta.

En eftermiddagsjobbande pappa som ringer hem en sväng för att prata lite, men som nog inser rätt snabbt att det är en liten suris i andra änden.

Men, som tur är rinner surheten hos mig av lagom till kvällen och jag säger godnatt till barnen med de tre viktigaste orden.

Som jag alltid gör, varje kväll.

Oavsett vad som hänt tidigare under dagen.



Hemma från Ullared

och jag är supernöjd över dagen. Trevligt resesällskap, mycket folk, och då menar jag sjukt mycket. Jag var en aning förvirrad där ett tag, men lyckades samla mig.

Det blev bra inköp, Markus och Bella är supernöjda, hittade en hel del till dom. Blev inga bilder tagna där då inköpen snabbt provades och försvann in på deras rum.

Min snälla mor gav mig födelsedagspresenten i förskott. Pengar så att jag skulle köpa lite till mig själv oxå. Så det blev lite inköp jag är mycket nöjd med. Tex väskan, men den kommer inte riktig till sin rätt på bilden.

Till Emil fanns det oxå en hel del, så det var bara att ladda upp.



Men jag tog bara lite kort, för att visa lite av inköpen.



Aldrig fel med lite krims.



Min nya väska och jeans hittade jag där... Trodde jag aldrig.



Dagens matintag: tre koppar kaffe, två frallor, en korv med bröd, två bullar. (okej, en hallongrotta blev det me)

Dagens telefonterrorist: Kära Bella, som ringde tre- fyra ggr för att förhöra sig hur det gick.

Dagens tattare: Tyckte nog alla som såg mig komma där i mina sandaler/tofflor.. Jag ville ju liksom inte bli onödigt varm inne i affären. Räknade dock inte med iskallt spöregn i kö.

Dagens summa: Trodde ni va? Den var helt okej.




Ett litet moln

Lyckan över morgondagens tripp till Ullared är lite dämpad nu. Emil fick hämtas hem från dagis idag då han hastigt fått feber.

39 grader hade han han tidigare ikväll. Visst, det ingår i dagis och skolstart men det är banne mig inte kul när dom blir sjuka.

Och helst vill man ju vara så nära och så hemma som möjligt då.

Men som tur är har man en man man kan lita på i ur och skur. Så morgondagens tripp blir allt av. Och tur är väl det, för Bellas önskelista på vad hon skulle kunna tänka sig är inte den minsta direkt. Markus lista är väl en mer "lagomlista".
På Jarmos står det sockar.


Förstår du?

Jag har en viss förmåga att bli missuppfattad. Händer jämt och ständigt, i olika sammanhang.

Jag lider väl inte så direkt av det, men jag är mycket medveten om det. Oftast är det av människor som inte känner mig jätteväl. Och jag kan  förstå det. Jag pratar men får inte riktigt ur mig det på rätt sätt. Som jag tänkt.

Mina närmsta vet hur jag tänker och menar, men det gör ju inte de andra. Därav missuppfattningarna.

Strunt samma.



Tjohooo

Det är inte fel med små höjdpunkter att se fram emot. Min blir på lördag.

Men så liten är den inte. Med en butiksyta på 21.000 kvadratmeter så kan man finna stort nöje!!

Ullared gör plats, Här kommer jag!!

Mycket att göra månaderna

Det är september, mötenas tid. Föräldramöten löser av varann, styrelsemöte (brf) här hemma, APT- möten, medarbetarsamtal..

Kvällarna fylls med detta och en massa läxor. Och allt annat som hör till i vardagslivet. Men så är det ju, för de flesta.

Men ibland kan jag bli lite fnissig, när det "tävlas" om vem som EGENTLIGEN har mest att göra nu. Som är mest upptagen och som det faktiskt kan vara lite synd om.

Precis som om att jag inte har mycket att göra då eller..  kan jag ju inte låta bli att tänka när ännu en person står framför mig och  beklagar sig om hur mycket denne har att göra.

Men så är det med oss människor. Får man bara klaga av sig lite så brukar det lätta om hjärtat.

Och mycket är det.

 Speciellt i september. Och december. För att inte tala om maj månad. Och alla andra månader. Året om.



Och har vi riktigt jäkla otur blir det mer av denna varan till vintern...

Som en lockande viskning..

Börjar jag tänka på något som jag saknar så sätter det sig i kroppen som en inre längtan som inte kommer till ro förrän jag nått dit.

Finland saknar jag just nu. Mina barndomssomrar, som vi lät barnen få uppleva den här tiden förra året.

Samma grusväg, samma bäck, samma hus. Samma vy och samma resa.

De ståtliga björkarna och den magiska stenen. Saknar, längtar, vill ha nu!






När hjärnkontoret har stängt.

Man upphör aldrig att förvånas i ämnet barn och föräldrar. Jag får inte riktigt in i mitt huvud hur man så blint kan tro att ens egna barn aldrig gör något dumt. Aldrig svär, och gud förbjude, säger något ännu värre.. eller att den lilla ängeln skulle göra en enda dum handling.

Nu pratar vi givetvis inte småbarn här, utan barn som är på god väg att kliva in i puberteten.

Och dess föräldrer. Som förmodligen tror att deras barn fortfarande är en oskyldig tvååring, treåring? Hur tänks det där?

Super!

Ibland får man till det och blir så där supereffektiv. Som idag när jag gjorde fiskgratäng och pannkakor samtidigt.

En sådan där supermorsa, typ...
Fast mest berodde det väl på att jag tagit upp fisken på tining igår så den var tvungen att tillredas och att jag inte alls var sugen på fisk idag utan just det, pannkakor...



Så det får väl bli fiskgratängen imorgon då.

Det ringer!!

Det är klart det är bra att barnen har kompisar, men ibland kan man bli en aning jäkla frustrerad när dörrklockan ringer för femtioelfte gången, eller telefonen. Igen och igen, hela dagarna, året om.
Julafton kan nog vara den enda dan då det inte hörs något. Men det är sånt som följer med när man har barn.
Ständigt ringande telefoner och dörrklockor. Suck, suck, SUCK..

Och det slår ALDRIG fel. Är de stora barnen iväg, och jag kanske får för mig att ta en lur med Emil, DÅ ringer det givetvis BÅDE på telefonen och dörrklockan.

Men koppla ur den då tänker du. Jo, men då ska man ju komma ihåg det oxå.
Hårt liv.

Skor i sikte.

Idag var en dag helt utan en enda planerad aktivitet. Vilken känsla att vakna upp, efter en behövlig sovmorgon och veta att man kunde göra vad man ville.

Så det blev en sen frukost, efter det  tog jag med Emil, Bella och två kompisar till henne ut på en långpromenad fram till byn.

Där framme var det valkampanj på högsta nivå med utdelning av diverse ätbara saker och ballonger. Vilka barnen satte på vagnen så vi såg ut som en liten vandrande kampanj när vi traskade omkring.

Ett besök på JA skor hann vi med, där hittade jag ett par riktigt snygga stövletter med mycket detaljer på som jag ska gå och prova lite bättre en dag jag är mindre omgiven av barn.
Lite lugnare så kanske.
Resten av dan var slapp och allmänt skön. Sådana här dagar får man inte för mycket av.

Imorgon står kalas för bror min på agendan, Jarmo jobbar extra och barnen ska försöka hinna med en sista sväng ut till Äventyrslandet. Gratis är ju gott som dom säger.

Natti!

Frosskväll

I gårkväll hade vi frossa jag och Jossa.

Kapten Jack Sparrow visades på film. Ja, Pirates of the caribbean då..
Till det chips och en hemmagjord vitlöksdipp som slår allt i vitlöksväg. Har du inte testat den än, jag har för mig jag skrev ner den en annan gång, så gör det nu. För guds skull!!

En naturell philadelphiaost. (200g)
Blandas ihop med en naturell cremefraiche.

Hacka en halv gul lök. Blanda i.

Tre hackade vitlöksklyftor. Salt och peppar.

Låt den stå och gotta till sig lite.

Njut av den godaste dipp du någonsin du någonsin ätit!!




Goa ungar

Trots en seg förkylning är Emil inne i en period då man undrar, kan det någonsin bli mysigare, gosigare, och charmigare än så här?

Det är så att man inte får nog av honom, gosigare unge får man leta efter!

Jag vet att jag och Jarmo har sagt det förut, men det måste ändå vara nu, när han är ett och ett halvt år som är den absolut mysigaste.

Fast så säger man ju i många av deras åldrar, barnens. Varje ålder har sin charm.

Men nuet är oslagbart.


Föräldramöte ggr tre!

Föräldramötesdags ikväll då. Alltid trevligt. Och nu förtiden blir det ju tre man ska knalla på.
Glömmer aldrig den första gången, jag kände mig lite som ett olydigt barn som var på en plats jag inte skulle vara på.

Men man vänjer sig. Nästa vecka då det är Emils föräldramöte, lär jag väl vara en av de "äldre" där. Och se på de yngre och tänka, vad gör den unga människa här?
Eller inte.

Kexchoklad, Ahlgrens Bilar och Våfflor!

Hur kan man varken gilla Kexchoklad, Ahlgrens Bilar eller våfflor med sylt och grädde???
Jag blir inte riktigt klok på det. Dock blir jag en smula fascinerad.



Markus och jag frossade i våfflor med grädde och sylt förut.
Bella... hon åt nudlar hon.

Alla goda ting är tre

Jarmo bara skakade på huvudet när han kom hem igår och såg mig och Emil sitta på trappan.

Vi satt och tjöt i kapp i vår förtjusning åt fyndet som Bella gjort tidigare under dagen.

Tre vackra ödlor. Två stora och en liiiiten bebisödla.

En gammal glassbunke fylld med gräs och fuktiga blad fick stå som tillfällig bostad.



Men dom fick tillbaka friheten sen.

Hoppas jag, herregud...

Kan inte släppa det

Det är bara att krypa till korset och erkänna. Jag mår som bäst när jag har mycket att göra, och då innefattar det givetvis, just det, att skriva. Kvittar om inlägget blir kort eller långt, bara jag får ur mig det jag tänker på i just den sekunden så känner jag mig nöjd.

Varför ska jag ta ifrån mig själv något som jag egentligen älskar? Det är ju det bästa jag vet, att pränta ner mina tankar.

Jag skulle kunna skriva i timmar, mer och mer och ändå inte känna mig färdig.

Hur kunde jag inbilla mig att jag skulle kunna hålla mig ifrån min kära blogg utan att sända den en tanke emellan varven? Här är ju ändå en liten själ av mina allt.

 Minnen från vardagen.
Underliga funderingar.
Skumma tankar.
Tokiga dikter.
Otrevliga bilhistorier.
Barns ärliga sätt.

Så för min egen frids skull, sätter jag fart igen.



Längtan..

Frånvaron är ständigt närvarande.

Som du kanske ana...

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något mer, men eftersom jag ser att besöksiffrorna är desamma, trots att jag inte bloggat på ett tag, så vore det ju faktiskt oförskämt av mig att inte berätta att jag lägger ner bloggeriet för ett tag.

Anledningen är att tiden går åt till så mycket annat just nu. Och när tid finns är det rätt skönt att göra nada.

Men jag kommer inte sluta läsa bloggar för det, så vet ni.

På återseende!


RSS 2.0