Som en lockande viskning..

Börjar jag tänka på något som jag saknar så sätter det sig i kroppen som en inre längtan som inte kommer till ro förrän jag nått dit.

Finland saknar jag just nu. Mina barndomssomrar, som vi lät barnen få uppleva den här tiden förra året.

Samma grusväg, samma bäck, samma hus. Samma vy och samma resa.

De ståtliga björkarna och den magiska stenen. Saknar, längtar, vill ha nu!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0