Skillnader

När går det egentligen ifrån att vara bedårande gulligt till ett tjatmoment? Eller från charmigt till en smutta, Nää.. nu får dom allt plocka upp efter sig!

Det var ju det, man lever i en kontrasternas värld.

Sittande på toa kan man råka ut för att en liten försöker att banka på och en  ettåringsröst glatt ropar, mamma! mamma! bank, bank, mamma! mamma! bank, bank!!!!!!  ( Ja... någon mer är hemma, vågar knappt stänga in mig på toa annars...)

Så gulligt det låter, tänker man leende när man sitter där, om en aning stressad.

Men det kan även hända att någon av de stora barnen ropar, Mamma! - Jag är på toa, svarar jag. Men dom fortsätter givetvis att prata på som om att jag kan vara med och diskutera. Tillslut tjoar jag, JAG ÄR PÅ TOA!!!! 

Inte lika charmigt längre.

En ettåring som river och plockar i allt han kan få tag i. Men visst är det gulligt när dom utforskar världen de små? Städa undan det kan man göra när han somnat, hinns knappt med under tiden.

Våta badkläder, handdukar på altan, väskor som ihop med mor i huset skriiiiker efter att bli uppackade.

Inte lika gulligt.

En liten som gör tjoaljud åt något ätbart som plockas fram. Som inte kan hålla sig en minut.
Till två större som man kan få  ropa två, tre gånger till att det är dags för mat.

Men det är nog detta som gör den totala charmen med helheten. Kontrasterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0