Nej nu så..

Jag måste säga att jag är rätt duktig på att säga till Markus och Bella att inte göra si eller så för Emil tar efter precis allt dom gör och det är inte alltid det bästa..

Men den tanken for tydligen ur huvudet häromdan när jag satt med spaghetti dinglandes ut ur munnen för att Emil skrattade så att han kikna.

Eller igår när jag och han gick omkring en halv dag med varsin tom pepparkaksburk på huvudet.

Det roade ju oss båda.

Jättesmart tänkt av mig... han kan ju få för sig att dra allt möjligt över huvudet nu. Och tänk om det fastnar?

Skärpning Malin!!



Fisken vill säkert ha en napp. Det har mamma sagt..

Bla bla bla

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Att jag aldrig kan hålla tyst och sluta prata. Att jag bara fortsätter och fortsätter. Suuuck! Vad tröttsam man kan vara ibland.

Och att inte ni tröttnar, det är ännu mer otroligt. För jag ser ju att ni fortsätter att kika in. Trots mitt dravel om hitan och ditan.

Men det är ju fördelen med en blogg. Man kan fortsätta i oändligheten och mala och mala och mala... och nackdelen.

Hoppsan då

Jag var inne på My Way häromdagen för ett ärende.

Bakom kassan står det två unga killar(ägarna) och den ena ska just få betalt av mig.

Jag drar upp plånboken ur min stora väska som rymmer allt plus lite till, då en tampong som tydligen kilat sig in i plånboken får liv och flyger upp mot honom.

Fint jobbat. Typiskt mig.


Och hem kom jag själv

Jag var och besiktade bilen idag. Det gick bra. Besiktingsgubbarna behövde inte skjutsa hem mig den här gången.

Som dom fick då, för ett par år sedan. Fyra år sedan tror jag det var exakt.

Sånt som händer. Iallafall mig.


Super!

Ibland får man till det och blir så där supereffektiv. Som idag när jag gjorde fiskgratäng och pannkakor samtidigt.

En sådan där supermorsa, typ...
Fast mest berodde det väl på att jag tagit upp fisken på tining igår så den var tvungen att tillredas och att jag inte alls var sugen på fisk idag utan just det, pannkakor...



Så det får väl bli fiskgratängen imorgon då.

Titta lite bara..

Undra om Jossa slår ihjäl mig om jag tar med datorn på campingen?

Ska bara kika lite.. skulle jag skamset säga med flackande blick och röda kinder.

Får nog överleva utan.

Eller?

Telefonen ringde...

Det ringde här förut.

Någon som sökte Jarmo. Jag hörde honom säga, ja alltså hon är inte skitdålig på att köra, utan saken är ju den att det händer så mycket grejer omkring henne när hon kör. - Ja, precis så som jag skrev till er ja.

Jag insåg snabbt att det var från teamet bakom " Sveriges värsta bilförare".

Hon var jätteintresserad av att ha med mig, berättade en skrattande Jarmo när dom avslutat samtalet.

Dom skulle ringa hit imorgon igen, när jag tänkt på saken.

Det finns ju både fördelar och nackdelar med ett sånt program.

Nackdelar

Jag kanske kör ihjäl mig.

Jag kanske kör ihjäl någon annan.

Mina närmsta vet ju att jag bjur på det här, men det lär ju inte resten av Sveriges befolkning fatta...

Jag har jäkligt svårt att bedöma avstånd.

Jag får men för livet.


Fördelar

Jag kan vinna en bil..

Jag kan vinna något annat.

Jag kan göra reklam för bloggen. Skoja bara!

Jag kanske lär mig bedöma avstånd.

Jag får minnen för livet.

Jag skulle förmodligen ha riktigt kul.


Tål väl att tänka på detta. men är det så att Jarmo fatta rätt, att inspelningstiden är sex veckor, så går det bort. Han hörde inte riktigt allt hon sa, han var väl lite chockad.

Slänger väl in mitt passande bilmärke här då!


Sicken motivering

Vilken gullig nominering jag fick idag!! Eller... hm motivering. Min älskade sambo bestämde sig för att göra slag i saken, fast han var ute en dag för sent med anmälningen.

Till vad? Sveriges värsta bilförare såklart! 

Men det gör inget, jag vet att jag är grym... Så här fint skrev han:

Med tanke på alla år hon har suttit och skrattat åt andras missar mm när det egentligen är hon som ska vara med i programet,  bland hennes meriter finns: köra mot färdriktingen på motor väg,backa ner en skylt ,få motor stop i brant backe på enkelriktad väg i fel färdriktning, köra 3 km med punkterat däck och tycka att bil...en går trögt men gasar på,köra utan motorolja 2km tills bilen stannar, listan kan göras lång

Branta tvärgator!!!

Jag råkade ut för "det där". Igen. Den här gången i Gränna när vi var där.

Förra gången för ca tio år sen när vi för första gången var i Falkenberg.

När vi gled in med bilen i lilla trånga Gränna, såg jag skylten där det stod "Branta tvärgator".

Då blev jag totalt iskall, och tänkte det lär jag INTE utsätta mig för igen, NÅGONSIN!
På hemväg, inser jag när jag kör upp, UPP, verkligen rakt upp för en tvärgata, att jag är ta mig tusan fast. Hjärtat rusar och jag närmar mig vägen jag måste svänga ut på, givetvis blir jag tvungen att stanna. För det är ganska mycket trafik. Om man säger så. Och jag står där med med en extremt lutande bil.

Syrran sitter brevid mig, och känner nog stundens hetta/ eventuellt fel som enligt mig och min fantasi kan få bilen att rulla bakåt, i full fart, utan någon kontroll.

Nu kan du köra ut, säger syrran lugnt.

Och jag gasar, jag fullkomligen flyger ut med bilen på vägen. Och jag inser att jag klarade det. Igen.

Jag överlevde.

Roar mig..

Jo, jag vet. Att jag snurrar till ordspråken. Men det är ju lite det som är grejen.

Roar ju alltid någon.

Mig tex.

Världens bästa bilförare!

- Du börjar bli riktigt jäkla grym på det här nu gumman, sa Jarmo till mig häromdan, när jag för femtioelfte gången i mitt liv lyckats att trassla in mig på en parkering där det var överfullt, och då återstår ju att backa, och trixa och backa och trixa.

Japp, svarade jag. Mycket nöjd över mig själv. - Förresten, vad sa du? sa jag i hopp om att få höra det en gång till.

- Du hörde vad jag sa första gången flinade Jarmo.

Ja, det är annat nu, mot en gång för länge sedan ( för att välja ännu en av mina bilhistorier).
Då satt Jarmo och syrran därbak i bilen. Markus var nyfödd och satt i fram.

Jag skulle backa ut på en väg, och bad syrran och Jarmo att titta åt varsitt håll därbak. För det var dålig sikt.

Det gjorde dom, och jag backade.

Och körde rakt in i nåt/ upp på något.

Men va fa... ni skulle ju kolla, ropade jag till de snopna passagerarna där bak. Men det gjorde vi ju, svarade dom. Men du då Malin, du kollade väl bakåt, eftersom vi skulle ha koll åt sidan?

Just det.... Men nu så, har jag blivit en jäkel på att backa bilar. Riktigt grym!



Och det är då man får såna här fina skyltar av sina vänner!

När suget sätter in

Vi har haft besök här i helgen av Pasi, Marie och kids. Det är som sig bör, full fart, mat och prat.

I gårkväll blev vi sugna på att avsluta med en film och lite gött tiil det.
Jag for fram och inhandlade diverse sötsaker, och girig som jag är hade jag självklart svårt att hålla tillbaka lusten att slänga i mig lite på hemvägen. Så där satt jag i bilen, koncentrerad på att få fram det goda ur påsen samtidigt som jag skulle ha koll på trafiken.

Jag får i mig kanske för mycket i munnen samtidigt, så att jag bara måste ha ut tungan och slicka mig runt munnen, samtidigt som jag möter en bil, där mannen stirrar på mig.

Hans tanke var väl, hallå... pervomänniska...sitter och slickar sig runt mun när hon ser mig.

Min tanke var väl den med. Att det var det han trodde. Men jag får väl lov att bjuda på det. Jag fick ju vad jag vad jag var sugen på.



Godiset.

Att få traska på kullersten

Jag och syrran funderar på att nån gång i sommar åka iväg själva, ett dygn någonstans. Kanske några kompisar oxå.

Mitt önskemål är då:

Gå på kullersten

Hav

Mysigt cafe, där man kan blicka ut över folkmyllret

Små mysiga butiker

Bryggor

Tillsammans blir det en oslagbar kombination. Vi tror vi har hittat stället.

Nåde den som...

Man skulle kunna säga att igår, på årets varmaste dag så hade jag en dag som liknade en i vintras, fast tvärtom då. Det var ett tag i vintras då jag nästan på allvar funderade på om vi var på väg mot en ny istid, eller att vi skulle få så mycket snö, att vi bokstavligt talat skulle bli insnöade. Och då menar jag insnöad i den grad att snön bara skulle växa och växa på höjden, så att man tillslut inte skulle kunna titta ut, eller ta sig ut, för snön skulle ligga lika högt som lyktstolparna, nästan...

Värsta skräckscenariot!!

Igår funderade jag på hur jag skulle överleva dagen... Alltså, 23-24 grader är okej. Kanske tom 25. Men mer klarar jag inte. Kroppen funkar inte i värmen, jag fullkomligt kokade! Humöret var ju även lite svårt att hålla på topp. Jag fixar helt enkelt inte när det är för varmt.

MEN.... man får inte klaga på värmen här i Sverige när den väl kommer, ja nåde den som gör det! Nu ska vi vara tacksamma att vi kokar ihjäl levande, en liten kräftahaupplevelse.

Här får man klaga på allt, men inte värmen, nåde den... Så nåde ta mig!






Ovanliga löpsedlar...

Jag är inte den som kastar mig över tidningar och annat för att se och läsa om prinsessan Viktorias bröllop på lördag. Är inte så jätteintresserad direkt.

MEN..  jag har då verkligen henne att tacka för en sak.

I vanliga fall, den här tiden på året, så spottar Aftonbladet ut löpsedlar om de ena och de andra livsfarliga symptomen som kan tyda på att du bär en sjukdom och snart ska dö. Ungefär så.

Varje sommar, varje vecka. Och jag åker på alla symptomen och har givetvis alla sjukdomarna.

Eftersom jag är lite halvhypokondrisk av mig. Så det är ju tuffa perioder som ni förstår.

Men nu slog det mig, det har inte stått något om nåt symptom eller sjukdom. Bara om bröllopet.

Och det lär väl stå om det ett par veckor efteråt också.

Så tack! Jag är jättenöjd. Tack!

Stundens hetta

Jag är sån att råkar jag ut för något som jag älskar att göra, så gör jag det passionerat för stunden.

Och då vill jag göra det mycket, inte då och då. Då tröttnar jag fort. Som tex att blogga. Jag har inte tröttnat men jag har haft mindre tid över helt enkelt. Helst vill jag skriva ett inlägg varje dag, det blir bäst då. Inte ett varje söndag som lyder, Helgen som var.. hur kul är det..

Nej, halvdant är inget för mig, det ska vara antingen eller. Och nu på sistone har det varit dåligt med det, och då känner jag mig inte nöjd. Då drar jag ut på det, blogga eller inte blogga är den stora frågan.

Så jag gör ett nytt försök, eftersom jag gillar det här. Men då måste jag få till det med tiden. Så att jag inte tröttnar på mig själv. På mina en gång i veckan inlägg...

Jag och jag

Häromdagens jag, - Nu tog du på intelligensen, säger jag nöjt till Jarmo när han knackar mig i pannan efter att jag sagt, Ta i trä..

Dagens Malin: När jag kom hem förut, så kommer Jarmo gående i hallen. Han börjar att skratta, och går fram till mig och säger, frågan är ju hur länge du gått med den här post it högen i baken.
Kul, jättekul verkligen. Då hade jag både varit framme, på vårdcentralen och sen återvinningen.
Och det var som sagt inte en gul lapp, det var en bunte.

Dagens virrande: När jag kliver in på ica ser jag att personal efter personal går in på resturangen brevid för att äta. Vilket får min tankeverksamhet att starta. Jaha ja..vilka får stå över då? Är det bara vikarier som jobbar nu då? Den såg stressad ut, mm tills jag upptäcker att jag går med en mamma och hennes två söner. Inte brevid eller så utan verkligen med. Det märker jag först när hon börjar att titta väldigt fundersamt på mig.
Jag gick inte ens åt rätt håll, men vad sjutton vi människor är ju flockdjur, så det är väl inte så konstigt att man gör sällskap med en helt främmande familj på ica och handlar med dom?

Dagens fråga, vem fasiken dödade mina pelargoner!!!

små stora kliv

Har jag sagt vilken hemsk mamma jag är? Markus tog sig en dusch nu på kvällen och snodde på sig min goa röda morgonrock. Vi satt i soffan, han skruvar sig lite då och då, rätt som det är ser jag hur en gigant till spindel kommer utkrypande underifrån morgonrocken Markus har.

Titta vilken spindel säger jag lugnt. Bella skriker ta bort den, döda den, annars flyttar jag, Markus säger, åh var den som gjorde att det kittlades omkring så under morgonrocken? Jag kunde inte sluta skratta.

Hemska jag






Annars har dagen varit perfekt. Varit ute och grejat hela dagen, fixat till altan så att den ser ut som att den vore nylagd. Ett super knep vi fick från en som kan sin grej. Tar sin tid, men är mödan värd. Lite grillning blev det oxå och kaffe givetvis.



Fick en härlig solbränna på köpet oxå, lovely!!
Så nu slipper man vara så här bleker..



Men oj vad liten blir stor när han plötsligt bestämmer sig för att gå!







Och det tar aldrig slut

Idag gjorde jag det igen, gjorde bort mig lite för ovanlighetens skull.

Jag, Bella och Emil var framme en sväng, sen stannar jag och tankar bilen. På macken brevid Arla, som i sin tur har gångvägen och vanliga vägen brevid.

Jag står där och tankar och barnen sitter därinne. Då far lille fan i mig, och jag börjar låtsas att jag är ett stort hemskt monster ( eller nåt). Jag står därute och brölar och låter högt, Emil gapskrattar i bilen, så jag fortsätter. Och gör en massa stora ormliknande rörelser, och låter ännu mer. Bella ser lite road ut i början, sen ser hon mer ut att tänka,snälla...sluta.

Men jag fortsätter och har för länge sen glömt världen omkring. Tills jag upptäcker de gående på gångvägen brevid. Och alla bilister.

Ja, vad ska man säga?



En härlig promenad i solen blev det oxå



Och lite njutning på altanen.

Tunga stockar ger dålig sömn.

I morse vaknade jag av halsont. Men det berodde inte på vare sig förkylning, eller maginfluensa ( borde man ju kunna få lite ont i halsen med av med tanke på vad man får genomlida) utan på att jag hade dragit tunga stockar inatt.
Och nu snackar vi inte små tanigt björkris, utan nu pratar vi stora tunga stockar. Som en man i viktklass två hundra skulle fixa.

Jarmo hade väckt mig fyra gånger, tillslut gav han upp. Men inatt hade det tom varit lite spännade sa han. Så hade jag aldrig låtit förut.

Och jag vet hur jag låter, han har allt spelat in mig.
Stackars familj.

Från stockar till blommor. Jag var framme och handlade lite fint till krukorna ute förut. En blandning av pelargoner lobelia och något mer, nått vitt inslag.
Jag har inte gröna händer för fem öre, men det är fint så länge det står sig. Och dom sköter sig rätt bra själv, om jag inte minns fel.



Bilden är från Fotoakuten

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0