Ohoj


  Ingen kan väl undgått att en av mina favoriter i "fantasivärlden" är Jack Sparrow!

Nä, inte Johnny Deep, utan kapten Jack!!
Jag är inte ensam om att älska den figuren, Johnny Deep är oxå galet besatt av honom. Bra smak den där killen har.
Och "Pirates of caribian 4 är på gång, tjihooo!
Tänk er....en ung kvinna klädd i sjörövarkläder och utsläppt hår står på plankan, redo att få lämna den ( Jag, fast dom borde ju ha hört av sig nu men...)

Sen kommer kapten Jack fram, lutar sig mot henne (jag) och hon tror att hon ska räddas i en piratisk gest.

Men icke, han viskar bara, har du ingen whiskey med dig kan du lika gärna lämna skutan.

Fasiken, han är hård den där mannen.

Min skräck

Dom ger sig aldrig. År efter år ska dom ge sig på mig.

Jag tror alltid att nu jäklar klarar jag mig, men sen är det kört i allafall.
Envisa, fula, avskyvärda varelser är bara förnamnet.

Dom ger sig aldrig på Jarmo , nädå det är mig dom är ute efter.

Min skräck som närmar sig nu, fästingjäklarna!!

En gång varje sommar hör grannarna mig skrika rakt ut i blindo,
JARMO!!!! Hugg av mig benet! kan jag i min lilla förvirrning skrika, då den kanske satt sig i knävecket.

Eller, Ahhh ta bort foten, ta bort foten (min egen då). Jag vill liksom inte kännas vid dom.

Så jag blundar och Jarmo tar bort.
 
Annars är jag rätt tuffer av mig....men när det kommer till fästingar så är jag en aning känslig.

Alla tolkar på sitt vis

En del av mina inlägg bör läsas med en nypa humor. Gärna med min sorts humor..
Eller tolka fritt!

Olika beteenden

Jag läste på en annan blogg om beteenden som man har med sig hela livet, från att man är liten tills man växer upp. En del bra, en del mindre bra.
För min del har tre saker varit typiska sen barnsben:
Jag har alltid för bråttom, fick jag höra som liten, i skolan och nu av Jarmo när jag tex tror att datorn ska komma igång exakt så fort som jag önskar, vilket resulterar i att jag trycker frenetiskt överallt, och då blir det helt enkelt inte bra...
Jag har alltid haft en liten tendens till att överdriva..eller förstora upp saker. Ja jag är och kommer väl alltid vara en dramaqueen. Det skyller jag över på min far och morfar...
Min fantasi har inga gränser. Även det har följt mig från att jag var liten tills nu.
Men om jag nu tog bort dessa egenskaper från mig själv, då skulle jag bli långsam,tråkig och .....jättetråkigt vanlig..
Och hur i allsin dar skulle då världen se ut??


Hemskt humör

Varit utan snus alldeles för länge, så nu är jag på hemskt humör. Så vet ni det.

Naturen ger skönt sinne

Sitter jag framför ett hav eller en sjö får jag ro



Går jag i en skog finner jag harmoni


Surt!

Kan man bli så arg så hjärnan kokar? Idag har varit en irritationsdag, började redan i morse, då jag var på ett ställe. När jag kom dit så var det en viss person där. Jag känner henne inte, pratar inte med henne, ändå blänger hon alltid lika jäkla surt på mig. Sånt blir jag irriterad på. Sedan vet jag inte hur många svordomar jag dragit varje gång jag suttit i bilen idag, som varit ett antal. Man kommer inte fram nånstans, varje gång jag backar ut från uppfarten bonkar jag i en snödriva, när jag kom hem nu sista svängen på kvällen fick jag backa tillbaka hela gatan, för att backa in i ännu en hård snödriva. (Fick möte)
Jag missade första kvarten på Greys pga olika anledningar, jag har skrivit ett mail till min chef, som säkert inte uppfattades som jättetrevligt osv. osv...
Stort sett hela dan har varit lika underbar. Kul.

Fel håll

Om du möter en bilist som kör mot dig på fel körbana så behöver det faktiskt inte vara någon drog/alkoholpåverkad idiot. Det kan faktiskt vara en sån som jag oxå, som missuppfattat saken lite...
Men nu var det allt ett tag sen sist.

finsk vs svensk

Idag blir det en fika hos Pernilla, bara plutten behagar att vakna snart så. Sedan väntar städning, mindre kul, men i morgon blir det kalas för släkten, Bella fyller nio år. Hon var ju liten nyss...
Hon är laddad för morgondan, kan man minst säga. Hon är som jag, går upp i högvarv när det är något roligt på gång.
Till något annat, mycket spänt, mycket känsligt blir det ju som alltid i nästan alla svenska/ finska hem när det är ishockeymatch. Det är ett väldigt hett ämne, speciellt när man som vår släkt består av hela, halva och som barnen 75 % finnar.... och vår kära omgivning, kompisar, mm oxå består av en salig blandning.
Jag hejjar alltid på Finland, och jag brukar få förklara varför, här kommer anledningarna!
Större delen av släkten består av finnar.
Jag har så många barndomsminnen från Finland.
Jag är hjärntvättad sen liten, hehehe
Finska folket är absolut inte rädd för att ta i när det gäller.
Det är ett mycket varmt folk.
Det råder inget, skit du i mitt, så skiter jag i ditt där.
Dom är inte trångsynta.
Härligare och öppnare folk får man leta efter.
Och du vet väl vad man säger om den finska kninnan...
Mina barn är mer finnar än jag.
Min sambo är finsk.
Så tycker jag, trallallalla!!!

Bilkategori

Det är lite sjukt men det är faktiskt så, det finns ingen ände på alla bilhistorier jag har. Skulle nog kunna lägga dom som en kategori för sig själv. Varför tror du jag fick det här klistermärket av en kär vän för?



Men jag kör faktiskt bra, det är bara det att det lyckats alltid hända en massa omkring mig..

Staket i vägen!

Helgen har sprungit iväg, varit på väg att få göra en storstädning, men det har inte hunnits med men nu är barnen och Jarmo ute, så ska jag allt passa på! usch, jag gillar inte när det är oordning här hemma, går bara och tänker på att jag måste röja, tills jag får det gjort.
Vi var hos Robban och Mariette igår och firade Anton. Vi bjöds på en mycket smarrig smörgåstårta, det är lätt en av mina favoriträtter!

När jag skulle köra upp på vår garageuppfart har en snäll människa ställt sin bil på andra sidan och därmed blockerat för mig, så jag kör lite längre fram,Jarmo säger du får köra runt gatan, men jag snor grannens uppfart, tänker att jag kan köra upp och vända där. ( Vi bodde i den trean ett år innan vi flyttade så långt som över gatan till vår villa för fyra) Hur som haver, när jag kör upp på vår gamla uppfart säger Jarmo, hm.. du kommer ihåg va?
Hur skulle jag kunna glömma....
Kväll efter kväll när vi bodde där sa Jarmo till mig lite fint, Gumman, har du tänkt på att varje gång du har kört upp för uppfarten har du kommit närmre och närme staketet?? Nejdå, det är ingen fara med det svarade jag glatt.
Sen en dag kör jag upp som vanligt, men märker att det liksom tar stopp. Jag gasar i mer, men det går jäkligt trögt framåt, men tillslut har jag fått upp bilen på uppfarten. Skumt tänker jag, får upp bildörren med en viss möda och ser vad som har besannats. Jag har konstigt nog fått med staketet längs med listen som går längs med bilen. Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut... När jag traskar in med en billist i handen till Jarmo så skrattar jag så att jag inte får fram ett ord. Men han förstår ju rätt snabbt vad som hänt.
Det är jag och bilar, vi kommer lixom inte överens riktigt...

Fråga?

Varför säger man:
Hon /Han är söt
Hon ser sur ut
Hon ser bitter ut
Men inte Han/ Hon ser salt ut?
En helt vanlig fundering i mitt godisätande...

Nyare inlägg
RSS 2.0