Staket i vägen!
Helgen har sprungit iväg, varit på väg att få göra en storstädning, men det har inte hunnits med men nu är barnen och Jarmo ute, så ska jag allt passa på! usch, jag gillar inte när det är oordning här hemma, går bara och tänker på att jag måste röja, tills jag får det gjort.
Vi var hos Robban och Mariette igår och firade Anton. Vi bjöds på en mycket smarrig smörgåstårta, det är lätt en av mina favoriträtter!
När jag skulle köra upp på vår garageuppfart har en snäll människa ställt sin bil på andra sidan och därmed blockerat för mig, så jag kör lite längre fram,Jarmo säger du får köra runt gatan, men jag snor grannens uppfart, tänker att jag kan köra upp och vända där. ( Vi bodde i den trean ett år innan vi flyttade så långt som över gatan till vår villa för fyra) Hur som haver, när jag kör upp på vår gamla uppfart säger Jarmo, hm.. du kommer ihåg va?
Hur skulle jag kunna glömma....
Kväll efter kväll när vi bodde där sa Jarmo till mig lite fint, Gumman, har du tänkt på att varje gång du har kört upp för uppfarten har du kommit närmre och närme staketet?? Nejdå, det är ingen fara med det svarade jag glatt.
Sen en dag kör jag upp som vanligt, men märker att det liksom tar stopp. Jag gasar i mer, men det går jäkligt trögt framåt, men tillslut har jag fått upp bilen på uppfarten. Skumt tänker jag, får upp bildörren med en viss möda och ser vad som har besannats. Jag har konstigt nog fått med staketet längs med listen som går längs med bilen. Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut... När jag traskar in med en billist i handen till Jarmo så skrattar jag så att jag inte får fram ett ord. Men han förstår ju rätt snabbt vad som hänt.
Det är jag och bilar, vi kommer lixom inte överens riktigt...
Vi var hos Robban och Mariette igår och firade Anton. Vi bjöds på en mycket smarrig smörgåstårta, det är lätt en av mina favoriträtter!
När jag skulle köra upp på vår garageuppfart har en snäll människa ställt sin bil på andra sidan och därmed blockerat för mig, så jag kör lite längre fram,Jarmo säger du får köra runt gatan, men jag snor grannens uppfart, tänker att jag kan köra upp och vända där. ( Vi bodde i den trean ett år innan vi flyttade så långt som över gatan till vår villa för fyra) Hur som haver, när jag kör upp på vår gamla uppfart säger Jarmo, hm.. du kommer ihåg va?
Hur skulle jag kunna glömma....
Kväll efter kväll när vi bodde där sa Jarmo till mig lite fint, Gumman, har du tänkt på att varje gång du har kört upp för uppfarten har du kommit närmre och närme staketet?? Nejdå, det är ingen fara med det svarade jag glatt.
Sen en dag kör jag upp som vanligt, men märker att det liksom tar stopp. Jag gasar i mer, men det går jäkligt trögt framåt, men tillslut har jag fått upp bilen på uppfarten. Skumt tänker jag, får upp bildörren med en viss möda och ser vad som har besannats. Jag har konstigt nog fått med staketet längs med listen som går längs med bilen. Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut... När jag traskar in med en billist i handen till Jarmo så skrattar jag så att jag inte får fram ett ord. Men han förstår ju rätt snabbt vad som hänt.
Det är jag och bilar, vi kommer lixom inte överens riktigt...
Kommentarer
Trackback
