Januari brukar gå segt i vanliga fall men nu känns det som att den här veckan bara rusat iväg. Dagislämningar, jobb, hem, stora barnen med deras läxor och allt som hör till, en mörkbrun byrå mitt i allt som jag målat flera kvällar för att få vit. Inte kamouflage! Grrr..

Plötsligt tonårshumör i familjen som jag inte är van vid.
Än.

För på något underligt sätt känns det inte som en evighet man själv var där, man kom ur tonårsperioden  och nu ska man plötsligt på något sätt vara färdig, mogen och mentalt förberedd på att hantera det själv. Som föräldrer.
Ta hand om trotsiga treåringar har jag vant mig vid.

Men det här är något helt nytt för mig.
Älskade lilla barn.

Tonårsbarn.