Jag stod och tittade ut genom köksfönstret för en stund sedan och iakttog mängden snö som kommit. Jag stod där i min egen lilla värld och märkte inte Bella som smög upp bakom mig med en kram.

-Det är fint mamma. Det är ju jättefint sa hon med en munter röst.
-Ja det är fint Bella svarade jag.

Men hon vet vad jag tycker om vinter och snö fastän jag försöker vara noga med att inte påverka barnen med mina egna åsikter utan låter dom få en egen uppfattning om saker och ting här i livet.


Jag tycker det kan vara slående vackert. Men det stannar där.


Jag är och kommer aldrig någonsin bli en vintermänniska.