Lättnaden är total
Dunderkuren med pencillin och kortison? Nya mjukgörare? Mer kortison? Baden? Mjölkfria kosten? Vi vet inte eftersom allt gjordes samtidigt.
Jag stötte på en person inne på sjukhuset när det var som värst för Emil. Personen gjorde en jämförelse mellan sitt sjuka barn och vårt sjuka barn.
Personen tyckte att vi hade det lättast.
Kan man verkligen jämföra barns olika besvär och problem?
Vart är det lätt att ha ett barn som redan vid en månads ålder blir inlagd för svåra hudproblem?
Vart är det lätt att ha ett a4papper fyllt med ett dagligt smörjschema med olika salvor,kortisoner och pencilliner?
Är det lätt att se sitt barn ha stora vätskande sår runt halsen och nacken så att det inte kan vrida på huvudet?
År det lätt att se sin treåring inte kunna gå för smärtan i knävecken?
Är det lätt att veta att varje dag kommer minstingen vakna upp med nya onda sår?
Ens barn smärta sitter i sitt eget hjärta.
Så när mitt barn har ont så har jag ont.
Och det är banne mig inte lätt.
Någonstans.
Så ni kan inte ana hur glada och lättade vi är här nu. Hoppas innerligt att det håller i sig.
vad skönt att Emil blir bättre
Vad skönt att det blir bättre! Förstår att ni är lättade!
Men vilket trams att jämföra sjuka barn sådär, det kan man naturligtvis inte göra. När min son var nyfödd hamnade vi på neo eftersom han föddes för tidigt, var liten och lite gul. När vi var där fick jag nästan dåligt samvete eftersom han typ var minst sjuk av alla barn där. Men då hade jag ett jättebra samtal med en annan mamma som varit där i 8 veckor redan med sin son som föddes i v 24 med massor av besvär. Hon sade massor av smarta saker om att man inte kan jämföra sjuka barn och att det alltid kommer vara det svåraste för en förälder att se sitt barn sjukt och inte kunna göra något. Alla har rätt till sina känslor liksom. Jag vet inte om det låter rörigt men självklart kan man inte säga till någon att de har det lättare än man själv. För det vet man inget om.
Jag håller med dig. Minsta lilla besvär gör ont i mammahjärtat! Kram till dig (och Emil!)
Gott att höra att han mår bättre (och följdaktligen även ditt mammahjärta!).
Hoppas det fortsätter så här!
