Jag tror vi kan kalla oss för stammisar inne på barnavdelningen i Lidköping nu. Tyvärr.
Vi fick åka in idag (igen) för nu hade Emil rivit upp sig i knävecken under natten och det bildades snabbt stora vätskande sår/utslag i knävecken. Det vandrar omkring den där skiten. När det lugnar sig en aning på ett ställe så flyttas det till ett annat.
Och idag hade han så ont så han kunde inte gå själv. Så vi åkte in igen.. Träffade en äldre läkare som snabbt konstaterade att Emil är ett idag sällsynt fall eftersom man sällan ser barn med så mycket eksem. Detta var vanligare förr då medicinerna och salvorna inte var lika bra som idag.

Dessvärre hjälper det ju inte Emil. Och med de dåliga allergi/eksem generna han ärvt ifrån oss så gör det genast saken värre.

Han fick bada i ett speciellt bad idag tittandes på Byggare Bob  med ett glas saft i handen och det blir en likadan process imorgon. Det är också något som inte brukar behövas nuförtiden, dom där baden som även jag fick åka in och ta när jag var yngre fast då i Skövde. Jag fick efter badet avsluta varje behandling med att kliva in i en gigantisk träbur och få UVB-strålning för att lindra eksemen.

Så in imorgon igen och sedan fortsatta pricktester nästa vecka.
Och dagis som han längtat så till får vänta för det skulle aldrig funka att lämna honom där med de onda benen. Han vill hålla benen sträckta hela tiden så det är en process när han ska sitta, ta på sig kläder, leka, gå på toa.