Emil hade målat ett färgsprakande konstverk med hjälp av målarfärg och vatten häromdan och jag hade lagt det på köksbordet för torkning. Jag gick och ordnade lite hemma samtidigt som jag planerade vart jag skulle hänga upp denna vackra målning.
Som vanligt hade barnen kompisar hemma.

Jag har ett ärende ut i köket och slänger en blick på det lilla konstverket och ser..
Men va ... säger jag högt för mig själv.
Jodå. Färgen och penseln stod kvar brevid teckningen och tydligen såg det väldigt lockande ut för där, rakt ovanpå hela Emils verk så hade en av barnens kompisar målat sitt eget namn med stora vackra bokstäver.

Jag sa inget till henne.
Och jag slängde det lilla verket.

Fanns liksom inget kvar att spara.