Sur som citron
När man är på dåligt humör ska man väl egentligen inte blogga. Kan bli lite väl negativt.
Varför jag är på dåligt humör?
Jag kom som vanligt hem ifrån jobbet med ett bra humör med sen började det.
När jag öppnade en garderob av alla insåg jag att det råder stor oreda där. Vilket var början på surheten. För jag insåg hur många vi har att gå igenom.
Jag fick ett mindre anfall på ett av barnen ( Inte Emil, han är alldeles för liten än..) för att denne klagade på hunger vilket gjorde att jag snabbade på med maten Och när den var färdig så skulle det inte ätas för att kompisarna var här.
Mindre anfallet gjorde mig ännu surare för nu är jag helt säker på att kompisarna tror att jag är en högljudd superstressad lätt störd mamma.
I köket växte oredan med disk och ett litet barn som inte ville äta alls.
Ett lätt ordväxling med mitt andra stora barn som tyckte att jag skulle agera taxi till fotbollen.
Igen.
Nej du cyklar sa jag. Så långt är det Inte.
Ett av mina barn upptäckte min undansmusslade godispåse jag skulle sätta i mig efter att dom lagt sig...
Tror ni jag fick behålla den själv?
Tvätthögen som idag var mer irriterande än någonsin. Tar aldrig slut.
Låt inte era barn gå i några aktiviteter bara...
Sen kom jag att tänka på "dom".
Inte dom som går hemma för att dom är sjuka.
Fysiskt eller psykiskt.
Inte dom är är ofrivilligt arbetslösa.
Inte dom som är föräldralediga.
Utan dom som fortfarande går hemma och lyckas smita undan allt vad jobb heter.
Soffliggarna som dom aldrig kommer att komma åt.
Dom som bara vill gå hemma och lata sig och få betalt.
Dom som hela tiden lyckas komma undan systemet.
Då blev jag fasiken ännu surare!
Skicka hit dom och röj iordning mitt hem istället.
Nu tack!
Varför jag är på dåligt humör?
Jag kom som vanligt hem ifrån jobbet med ett bra humör med sen började det.
När jag öppnade en garderob av alla insåg jag att det råder stor oreda där. Vilket var början på surheten. För jag insåg hur många vi har att gå igenom.
Jag fick ett mindre anfall på ett av barnen ( Inte Emil, han är alldeles för liten än..) för att denne klagade på hunger vilket gjorde att jag snabbade på med maten Och när den var färdig så skulle det inte ätas för att kompisarna var här.
Mindre anfallet gjorde mig ännu surare för nu är jag helt säker på att kompisarna tror att jag är en högljudd superstressad lätt störd mamma.
I köket växte oredan med disk och ett litet barn som inte ville äta alls.
Ett lätt ordväxling med mitt andra stora barn som tyckte att jag skulle agera taxi till fotbollen.
Igen.
Nej du cyklar sa jag. Så långt är det Inte.
Ett av mina barn upptäckte min undansmusslade godispåse jag skulle sätta i mig efter att dom lagt sig...
Tror ni jag fick behålla den själv?
Tvätthögen som idag var mer irriterande än någonsin. Tar aldrig slut.
Låt inte era barn gå i några aktiviteter bara...
Sen kom jag att tänka på "dom".
Inte dom som går hemma för att dom är sjuka.
Fysiskt eller psykiskt.
Inte dom är är ofrivilligt arbetslösa.
Inte dom som är föräldralediga.
Utan dom som fortfarande går hemma och lyckas smita undan allt vad jobb heter.
Soffliggarna som dom aldrig kommer att komma åt.
Dom som bara vill gå hemma och lata sig och få betalt.
Dom som hela tiden lyckas komma undan systemet.
Då blev jag fasiken ännu surare!
Skicka hit dom och röj iordning mitt hem istället.
Nu tack!
Kommentarer
Postat av: AnnA
Kan inte annat än att hålla med. Människor som lever på oss andra utan att på något sätt bidra till samhället. ALLA måste dra sitt strå till stacken som det så fint heter!!!
Hoppas de inser själva att de bara är ett steg från gatan..den dagen vi arbetande människor inte längre har jobb och kan bidra med skatt är det kört för de flesta..tål att tänka på/Syster AnnA
Postat av: ♥anna♥
Ibland är det bra att få ut sina aggressioner! Skriva av sig är bland det bästa! Kram på rej
Postat av: ♥anna♥
Du är utmanad i min blogg!
Trackback
