Jag, min bror och alla barnen gick ut en sväng igår för att se på racingbilarna i närheten där vi bor. Vi fortsatte sedan promenaden en sväng bort och hamnade ute i Bölaholmsskogen. Där gick vi i godan ro dock en aning besvärade av den klibbiga värmen. Rätt som det är blir himlen oroväckande mörk och det börjar att mullra och blixtra längre bort.

Vi fortsatte med så högt tempo vi kunde med tre småbarn och en vagn. Det började att blixtra mer och mer och jag har aldrig sett så mycket blixtnedslag under dagtid förut. Känslan av att vara på fel plats vid fel tidpunkt kunde inte bli tydligare.
Promenera bland både öppen mark och höga träd och våra små i detta oväder som närmade sig otäckt fort kändes fruktansvärt obehagligt.

Så vi ringde efter vår mor som fick komma och hämta oss med bilen.

När vi kom hem satte vi oss alla på altanen under taket för att beskåda detta fenomen då det smäller till samtidigt som det blir vitt. Den smällen var nog det otäckaste jag hört på lång tid och hade någon sett oss då hade man sett ett par människor ducka samtidigt för att sedan rusa in.

Blixten slog ner i vårt hus och det var två stycken i närheten som hade sett det.
Tack och lov var det bara tv:n som gick sönder. Och det i sig är ju inte kul men jag är bara tacksam att det var det och ingen av oss.

Och att vi hann ifrån promenaden i tid.. uuschh..