Det kröp en inkräktare på mig nyss.

Fästingen from hell.

Jag försökte att behålla lugnet. En del av det iallafall.

Så att Emil inte ska bli en sån där hysteriskt skrikande människa så fort något kryper på honom.

Så jag ropade bara -Bella, Fäääääääästing på miiiiiiiig.

Vad nu min tioåriga dotter skulle göra åt saken...

Den satte sig aldrig som tur var.

Och den lever icke längre detta liv längre.