Jag satt förut i godan ro och åt frukost med barnen och blickade ut mot skogen som ligger precis brevid vårt villaområde.

Bella och hennes övernattningsgäst pratade, Emil babblade, Markus och Jarmo sov fortfarande.

Jag tittar på träden och utbrister högt, Men va f..n, Björken har ju slått ut!!!

Katastrof!
Jag brukar ha stenkoll på detta faktum varje år. Jag vet exakt när det kommer att ske och vilka datum det varit de senaste åren.

Runt 26 april förra året, nån dag senare året innan. Där innan första veckan i maj och dessförinnan 6, 7 Maj.

Sjukt betende? Nja mer en mental förberedning i familjen om vad som kommer att komma skall.

Vi är familjen pollenallergi i högsta grad. Inte så att det kliar lite grann eller så att vi nyser lite utan här tappar Jarmo 70% lungkapacitet när det är som värst. Ögon som svullnar igen mm..

Bella ska vi inta tala om. Hon har precis gjort färdigt en hyposens mot björk och gräs.

Hon var ett extremfall i läkarnas ögon. Skyhöga värden och mådde skit halva året.

Sen har vi mig och Emil. Men jag känner inte för att tråka ut er med allt vi har. (Just nu)

Markus har klarat sig ta i trä.

Det är därför jag vet exakt när björken slår ut.

Men nu i år.. hände det inatt eller igår?

Fasen jag har inte varit tillräckligt uppmärksam.

Men idag går Bella med röda ögon och Jarmo mår allt annat än bra.

Igår slog den ut sa Jarmo nu.

Bra då vet jag.