Olika fack

Hoppet är det sista som överger en, men jag hoppades förgäves att lillen skulle somna om imorses, icke då, bara att gå upp och se glad ut.
Och det är inte speciellt svårt att vara när man ser han, alltid lika glad och piggelin på morgonen.
Det slog mig en dag, när man var liten hade man ju kompisar lite här och där, högt och lågt, och då fanns även alla dess föräldrar.
Det fanns dom dom var övertrevliga jämt.
Det fanns dom dom tjoa högljutt på barnen inne som ute, men som även alltid bjöd på nybakt bröd och te.
Det fanns dom dom knappt sa något, som höll sig undan.
Det fanns dom som tyckte att härinne ska inga barn vara och leka, vi fick alltid vara ute.
Det fanns dom som alltid tog med en på resor lite här och var.
Dom som hade små fina godisgömmor(som vi alltid hittade)
Och det fanns dom som ansåg att deras barn var änglar, dom gjorde aldrig något man inte borde.
Vem är du/var du/kommer du att bli?????????
Själv kan jag ta bort tystlåten,den som inte tror att mina barn skulle göra något dumt, och den som anser att härinne ska inga barn vara. Övertrevlig är jag inte heller.
Jag är mig själv bland barnens kompisar, på gott och ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0