Lidandet
Jag tvingar mig själv att se dom fruktansvärda bilderna som kablas ut från Haiti. Fast egentligen vill jag ju inte.
För när man ser dom så mår man så dåligt, man får ont i magen av att se dessa fruktansvärda syner.
Barnen som förlorat sin mamma, eller pappa. I värsta fall båda. Eller en mor eller far som förlorat sitt barn. Eller någon som förlorat alla. Då i det läget är nog döden att föredra. Nyhetsteamen säger att det är som ett slagfält, ingen hjälp finns där för dom. Dom kommer inte fram. Men hur sjutton kommer alla nyhetsteam fram då?
Man vill inte se det, men det går inte att blunda för verkligheten.
För när man ser dom så mår man så dåligt, man får ont i magen av att se dessa fruktansvärda syner.
Barnen som förlorat sin mamma, eller pappa. I värsta fall båda. Eller en mor eller far som förlorat sitt barn. Eller någon som förlorat alla. Då i det läget är nog döden att föredra. Nyhetsteamen säger att det är som ett slagfält, ingen hjälp finns där för dom. Dom kommer inte fram. Men hur sjutton kommer alla nyhetsteam fram då?
Man vill inte se det, men det går inte att blunda för verkligheten.
Kommentarer
Trackback
