En unge i minuten

Jag tittar på den nya dokumentären "En unge i minuten" som visas i kanal 4 och minns.

Jag känner igen mig. Våndas, njuter och lider med dom om vartannat.

Varenda liten cell i hela kroppen minns.

För jag ryser i hela kroppen.

Och får inte helt oväntat minnena från Emils förlossning tillbaka.

Rummet blir plötsligt fullt med folk och två manliga läkare kämpar för att få ut honom samtidigt som en barnmorska ligger och pressar på min mage.

Han har fastnat. På sämsta sätt.

Hjärtljuden har varit knappt synliga för att försvinna helt.

När dom väl får ut honom har saknar han livstecken.

Ett akutteam på åtta läkare kallas till akutrummet dit även Jarmo får springa med.

Där står tiden stilla för Jarmo.

Och för mig.

Dom undersöker honom snabbt och han har varken hjärtslag eller andning.

Han är livlös.

Dom ger honom elchocker och tillslut lyckas dom få igång hans lilla hjärta.

Dom tio minuterna var dom värsta vi gått igenom ihop.

Vi blev erbjudna psykologhjälp efteråt men vi pratade med varandra istället.

Och med andra.

Hur det kunde gå så fel, hur de manliga läkarna vägrade snitt fastän barnmorskorna bad dom. Flera gånger.

Men det slutade lyckligt.

Tillslut.

För dom fick tillbaka honom igen.



Och efter en tuff start kunde även han vägas och mätas ett par timmar senare.
















Glädjespridare

är han sannerligen.

Vår lilla plutt.

Minstingen.

Som vet precis vad han vill och hur han ska lyckas.

Det är inte sällan som vi får hejda de stora barnen. Dom vill ju så gärna att han ska vara nöjd och glad jämt.

Men det funkar ju inte riktigt så.

Man kan ju inte alltid få som man vill.

Även om man är gulligast på jorden.



Och om en månad fyller han två år.

Den här gången har jag absolut ingen brådska med att han ska lära sig nya saker snabbt.

Det får ta den tiden det tar.

Det får gå hur långsamt som helst.

Den här underbara småbarnstiden.



Länge länge vill jag njuta av den.

För den kommer aldrig igen.

Här kommer den då..

Men jag har fortfarande inte vant mig riktigt. Tar sin tid eftersom jag haft samma frisyr i ungefär tjaa hela mitt liv ungefär..



Här är min söta kusin som läser till frisör





Kalas på kalas!

Igår firade vi mitt yngsta syskonbarn som fyllde två år. God tårta som bror min slängt ihop med barnen avnjöts.

Nu väntar jag på att min moster och några av mina kusiner ska dyka in här för att fira Bella i efterskott.

Vad Bella inte vet är att Therese (min kusin) som går frisörutbildning i Stockholm ska klippa till henne! Bella har pratat om att klippa lugg länge nu, och nu är det dags!

Trökmåns

Du är verkligen skiiiittrökig när det gäller sånt sa Jarmo förut.

Det var hämtmat det gällde. Jag är inget fan av sånt, så det är väldigt sällan det blir pizza eller dylikt härhemma.

Men ibland offrar jag mig och äter något för sakens skull.

Men idag fanns det absolut inget jag kunde tänka mig.

Kebab gillar jag inte, pizza tycker jag är alldeles fär flötigt.. Nej inget för mig.

Så det slutade med att familjen fick äta sin hämtmat.

Nöjda.

Jag är lika nöjd jag.

För att jag slapp.



Det är inte så illa som det ser ut.

Det är värre!

Haha. nä han fick smaka lite av Markus kebabrulle. Dom gillar ju sånt där dom.

Nu tar vi dom!

Fika, kylväska, kaffetermos och lite annat gott står på beredskap inför morgondagen.

Klockan sex är vi illa tvungna att kliva upp.

07.15 åker vi till Vedum ihop med resten av Silgänget. Japp, Bella är silare. Markus spelar för GIF.


Det suger. Behöva gå upp så jäkla tidigt en lördag när man  är ledig.. Suck..


Fotbollscuperna är igång igen. Och det är alltid kul. Umgänget, hejandet, kaffesörplandet och allt som hör till.

Det enda som inte är lika roligt är just tiden.




Där gick dom bet

Jag behöver ju inte skriva så mycket egentligen. Det sköter ju tidningarna rätt bra..

Han är 62 år och pensionär.

Med rullator..

Dom kallar honom boxaren, fast det var väl mer ett intresse i slutet på sextiotalet.

Men man ska fasiken inte ge sig på farsan. Då får man för det.

Jäkla typer!


Kalasdag var det här

En nöjd tioåring gick till sängs förut.

Tidigare än vanligt vilket säkert beror på att vi sjöng för henne klockan fem imorse.

Jarmo sticker ju iväg strax efter fem så det var bara att kliva upp tidigt och fylla huset med skönsång.

Det är tradition här, vi går alltid upp och sjunger för födelsedagsbarnet.

Vilket kan upplevas på olika sätt kanske.

Förra året när Emil fyllde ett smög vi andra upp och gick  in och väckte honom med sång.

Vilket ledde till väldigt frågande blickar.

När Bella öppnade presenterna efter att vi sjungit för henne frågade hon om vi hade sjungit?

Vilket nog hade sin naturliga anledning i att klockan var natt. Nästan iallafall.

Dagen avslutades med ett släktkalas med nära och kära.

Och nu är det snart sängen för en trött mor.



Efter jobbet, senare under kalaset hade ju Markus fotbollsmatch också. Den hann jag med att se en liten sväng av.
Avslutningsvis hade födelsedagsbarnet önskemål om tacos så det lyckades vi pressa in med.
Sent.
Ibland hinner man med en hel del.

Men är det födeslsedag så är det.

Snacka om snurrigt inlägg här... jaja...

För tio år sen

Låg jag med värkar vid den här tiden.

Likt sina bröder lät hon vänta på sig. Flera dagar.

Likt sina bröder tog förlossningen alldeles för lång tid. 32  långa timmar.

Olikt sina bröder var det en odramatisk födsel.

Olikt sina bröder kom hon ut med världens illvrål. Trots navelsträngen två varv runt halsen.

Likt sina bröder är hon det bästa som hänt mig.



Och imorgon förgylls världen av ännu en strålande tioåring.

Grattis gumman.

En paus inför baket.

Stora barnen är iväg och badar i Skövde Arena med Thomas.

Jag har lyckats med konststycket att släpa omkring både på Jarmo och Emil framme på byn i flera timmar. Fast nu ljuger jag, dom var lika sugna på att knalla omkring som jag var.

En fika blev det också. (Givetvis)

Bellas födelsedagspresent är nu fixad, mat för ett par dar inhandlad och ett besök i den nya affären som skulle ha allt till såå billiga priser..

Bra saker? Öh Näää

Billigt? Nääää.

Besviken? Jaa.

Men då har jag iallafall varit där.

Nu väntas storbak inför födelsedagsfirandet nästa vecka.



Men det blir inga semlor. Det får bli en annan dag.

Längtan...

Jag var framme hos mor nu på kvällen.

Jag och syrran hjälpte till med packa upp lite kartonger och prylar.

Det stora flyttlasset går på lördag och då blir vi ett gäng som hjälps åt.

Jag for fram en sväng till Ica mellan varven och stannade till vid en bukett tulpaner.

Köpte den och for tillbaka till min mor.

En liten inflyttningsblomma till er sa jag till henne.

Men jag skickade även med två tankar med den.

Snabbt tillfrisknande från cancern och en vädjan om tidig vår.


Fånga tiden en stund

Idag har jag varit ledig så jag passade på att fara runt lite.

Medans Bella fortfarande sov gott hos en kompis var det desto vaknare här.



Vi for iväg på en behövlig förmiddagskaffe hos far min



Tillbaka till byn för att kolla in hur det går med mor, Thomas och flytten som närmar sig. Dom flyttar ihop och nu till helgen drar det stora flyttlasset. Markus blev kvar där som sällskap när Thomas tapetserade.
Mor min kämpar med bieffekterna av cellgifterna, så för hennes del blir det vila ett tag.



Ut ur det gamla och in i det nya.

Ett par svängar åt alla håll blev det ytterligare sedan blev det tacos till kvällsmat.



Imorgon är det dags för Bellas sista Hyposens.
Jag pratade med Bella om det förut och jag kunde ana en en liten sorg i blicken.
Sprutorna lär hon väl inte sakna.
Men dom varma människorna därinne.
Och den fantasifyllda pysselstunden som alltid ingår då man inväntar reaktionen.
Det lilla bandet som infinner sig emellan människor som träffas så år efter år.
Jag kommer att sakna det.

Jag vet exakt vad jag tänkte då för tre och etthalvt år sen när vi satt där och skulle påbörja det hela.
Jag tittade på Bella då drygt sex år och tänkte, När hon är tio år så är vi färdiga med sprutorna.
10 år..  nej så långt fram kan jag inte tänka mig henne som. Det är ju en hel evighet. Då är ju hon....  stor ju..

Nu är vi här.
Imorgon åker jag in med den blivande tioåringen.





Sportlovstider

Den här helgen har i stort sett bara bestått av att packa övernattningsväskor och köra och hämta barnen.
Dom har sovit hos kompisar, kompisar har sovit här och nu sover dom där.. Ungefär så.
Det är oftast så skolloven inleds.
Massövernattningar..

Ett redigt röj och en sväng till återvinningen hanns med också.

Och lite fika med kompisar som var här tidigare idag.

Just det, jag och Jarmo har pressat ett antal Sons of Anarchy avsnitt i helgen också.

Vårt nya måste.


Fina tider

Visst känns det som ett steg närmare sommaren när jag idag på jobbet fick sätta mig och fylla i semesterönskemålet!

Det brukar bli som jag önskar så det är bara att hoppas på att det blir lika bra i år igen.

Men först har vi ett par barn att fira innan det är dags.

Bella  fyller 10 nu i Februari, Emil 2 år  i April och Markus 12 år i Maj.

Fina tider att se fram emot.

Lyllosar...

Åhhh jag vet en sak som inte barnen vet.

Än..

Men snart får dom veta. Hänger lite på en annan grej som sker i veckan.

Attans att jag inte kan säga vad det är men jag vet inte.. Dom kanske kan få för sig att läsa här.

Hursomhelst så är jag riktigt avis på dom!


Tvärtomeffekt

Det händer ganska ofta att vi funderar på hur sjutton vi lyckats få så aktiva sportiga barn.

Varken jag eller Jarmo har någonsin varit den sportiga typen

Det är mycket fotboll och mycket aktiviteter överhuvudtaget.

Båda älskar idrott.

Skumt men nyttigt. Och riktigt bra.

En annan grej som slog oss är deras musiksmak.

Dom är i stort sett uppvuxna med hårdrocksmusik i bakgrunden.

Vi stod där med stolta små leenden när dom som mycket små diggade loss till våra väl valda låtar.

Sen kom kallduschen.

När vi insåg vad det var för musik dom började lyssna på.

Inte var det hårdrock iallafall.

Nej det är hiphopjoe för halva slanten och vanlig popmusik.

Vi hade misslyckats.

Totalt.

Så vad ni än vill att era barn ska göra. Eller inte göra.

Gör tvärtom.


17 år ihop idag

Jag och Jarmo.

Och jag funderar på hur det kan låta så länge när vi fortfarande är så unga?


Den lille friaren.

Emil har friat hela dagen lång på dagis idag ,fick Jarmo veta när han hämtade honom på dagis tidigare idag.

Emil hade blivit väldigt förtjust i en tjej.

Och visat det genom att följa efter henne.

Väldigt mycket.

Han hade försökt att prata med henne också men det hade ju gått sisådär eftersom han saknar en hel del ord.

Inte undra på att han var lite trött och grinig hemma sen.

Det tar ju på krafterna att visa någon sitt intresse.



Våran Guldlock

Vår fina Guldlock. Med lockar som kan få vem som helst grön av avund. ( Syster som har spikrakt hår)



Frågan är bara om han själv kommer att vara lika nöjd med dom om dom håller i sig.

Har fått för mig att stora killar inte gärna vill ha korkskruvar.


Humörsvängningar?

Det är sällan jag bloggar om de stora barnen här hemma. Just därför, att dom är stora. Men vissa saker kan jag ändå inte låta bli att skriva om. Den här händelsen kommer jag att påminna Bella om när hon kommer upp i tonåren.

Sen finns det andra små saker som förgyller dagen.. Som idag tex när det kom ett par svarta mjukisbyxor utfarande ur hennes rum. Jag hade lagt in dom där igår, imorse låg dom på golvet i hallen så jag la in dom igen i hennes rum.

Dom här byxorna är ju INTE MIIIIINA vrålades det därinne. Samtidigt som hon bytte linne efter linne inför fotbollsträningen.

Tillslut kom hon ut i ett snyggt leopardlinne. Då kunde vi inte hålla oss för skratt längre och försökte på ett fint sätt lägga fram att det var ju fotbollsträning hon skulle på.

Inte fest.

Härlig kontrastvärld vi lever i.

En liten och två större barn.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0