Glädjespridare

är han sannerligen.

Vår lilla plutt.

Minstingen.

Som vet precis vad han vill och hur han ska lyckas.

Det är inte sällan som vi får hejda de stora barnen. Dom vill ju så gärna att han ska vara nöjd och glad jämt.

Men det funkar ju inte riktigt så.

Man kan ju inte alltid få som man vill.

Även om man är gulligast på jorden.



Och om en månad fyller han två år.

Den här gången har jag absolut ingen brådska med att han ska lära sig nya saker snabbt.

Det får ta den tiden det tar.

Det får gå hur långsamt som helst.

Den här underbara småbarnstiden.



Länge länge vill jag njuta av den.

För den kommer aldrig igen.

Shiiit!!! Redan två år???? Helt galet hur fort det går... o den där småbarnstiden ja, när jag ser kort likt det du lagt ut på dig o Emil när han är "liten" så minns jag o fattar inte vad d var som hände riktigt o jag försöker greppa känslan igen. Men d blir inte detsamma som d var då. Tyvärr.



Emil är iallafall en/ett av de finaste bebisarna/barnet jag sett! Cred till er föräldrar ;)