14 oktober
Höstens stora händelse i Götene har gått av stapeln idag.
Höstmarknaden. År ut och år in. Där har man gått sen barnsben med ett fast grepp i sina föräldrars hand. Med kompisar från skolan när man blev lite större, för att sedan tröttna i en viss ålder.
För att sedan återgå, stolt spatserande med barnvagn.
Våra små blev stora och har börjat cykla dit själva med sina kompisar. Vi lite tafatta irrandes omkring i hopp för att se dom.
Och nu idag åter med en liten i vagn och mormor brevid oss.
Fast idag var det lite annorlunda. Man känner ju många av besökarna. Mor min känner ännu fler.
Som vanligt när man träffar någon bekant börjar man ju med frasen, Hur är det?
Dom fick svar som dom nog inte var beredda på. Vem är egentligen beredd på att höra, jag har bröstcancer?
Men jag tycker det är bra att hon berättar. Det är en viktig del i hela processen. Att man inte svarar jo det är bara fint med mig, när det egentligen inte är det.
Jag kände mig som en betraktare när jag stod där iakttagandes deras miner. Lyssnade på deras svar.
Dom tog bort tumören från bröstet, men tog även bort ett par lymfkörtlar från armhålan eftersom den sk. portvaktskörteln, den närmast tumören visade aktivitet.
Så det är det svaret vi ska vänta på nu i två veckor till.
Och hoppas och tro att dom inte visar något.
Inga cancerceller i dom.
Det är svaret vi vill ha.
Höstmarknaden. År ut och år in. Där har man gått sen barnsben med ett fast grepp i sina föräldrars hand. Med kompisar från skolan när man blev lite större, för att sedan tröttna i en viss ålder.
För att sedan återgå, stolt spatserande med barnvagn.
Våra små blev stora och har börjat cykla dit själva med sina kompisar. Vi lite tafatta irrandes omkring i hopp för att se dom.
Och nu idag åter med en liten i vagn och mormor brevid oss.
Fast idag var det lite annorlunda. Man känner ju många av besökarna. Mor min känner ännu fler.
Som vanligt när man träffar någon bekant börjar man ju med frasen, Hur är det?
Dom fick svar som dom nog inte var beredda på. Vem är egentligen beredd på att höra, jag har bröstcancer?
Men jag tycker det är bra att hon berättar. Det är en viktig del i hela processen. Att man inte svarar jo det är bara fint med mig, när det egentligen inte är det.
Jag kände mig som en betraktare när jag stod där iakttagandes deras miner. Lyssnade på deras svar.
Dom tog bort tumören från bröstet, men tog även bort ett par lymfkörtlar från armhålan eftersom den sk. portvaktskörteln, den närmast tumören visade aktivitet.
Så det är det svaret vi ska vänta på nu i två veckor till.
Och hoppas och tro att dom inte visar något.
Inga cancerceller i dom.
Det är svaret vi vill ha.
Kommentarer
Postat av: angel
Vet hur den väntan kan vara. Sänder över en STOR kram.
KRAM
Postat av: Anna Auf Rubenstein
japp..frågar man måste man vara beredd på ett ärligt svar tycker jag..och jaa viktigt man är ärlig om en sån här allvarlig sak..kram på er!
Postat av: Nettan
ja prata och älta är en bearbetning och det bästa...man ska inte bära en sådan tung börda själv...KRAM KRAM KRAM <3
Postat av: Eda (Ida)
Hoppas verkligen att allt går bra... Håller tummarna för ett bra svar!
Trackback
