Imorgon fyller han elva år. Markus, vår förstfödda.

Jag skulle bli tjugotre år och mamma. Jarmo tjugofyra och pappa.

Han var en sådan bebis man bara kan drömma om. Lugn, nöjd och en betraktare från topp till minsta tå.

När han föddes, kom känslor och tankar jag inte varit i närheten av förrut.

Överväldigad av lycka, värme, oro, ängslan, kärlek, stolthet.

Men den mest överväldigande känslan var känslan av nytt. Att byta blöja var för mig nytt. Att amma en bebis var nytt. Att ta på en bebis kläder var nytt. Att mysa med en bebis var nytt. Att trösta en bebis var nytt. Att njuta så helhjärtat av en liten varelse var nytt. Upptäckten av att jag var som en vakande lejonhona var nytt.

Det var en underbar,och  fascinerande nyttkänlsa. Som jag såg till att komma ihåg.