Intryck
En del människor märker man inte av fast dom ändå finns där. En del märks desto mer.
Jag minns en mycket tydlig händelse från när jag var liten. Jag ville inte leka med en tjej, hennes mamma var i närheten (mamman var i vanliga fall väldigt tystlåten), då väser hennes mamma "jävla ungjävel" till mig.
Det var den enda gången någon vuxen sagt så till mig, jag blev väl mest häpen.
Men det är det jag tänker på när jag ser henne idag. Synd för henne.
Många har nog gjort avtryck på andras liv utan att vara så medvetna om det. Nu var ju det jag skrev inget som betytt något, men själva grejen.
Har du tänkt på vad du gjort för avtryck när du svept igenom folks liv, för korta eller långa stunder?
Så sant det du skriver. Jag tänker mest på de stackars satar som råkat stå i min väg när jag inte mått så bra. Brist på kommunikation och oförmåga att vilja förstå varandra. Och dålig tajming.
Jag blir inte lätt att handskas med när jag är körd i bott. Och tenderar jag d allra minsta till att falla är det mina närmaste som förstår mig bäst. För dem behöver jag aldrig förklara. Tystnaden är inget hot.
Inte alla fungerar ihop i alla lägen. Jag förstår det.Sedan är det såklart tråkigt att andra ska få stå mitt i stormen när jag drar fram - tillfälligt. Men jag står för det och tänker aldrig be om ursäkt för att jag är människa och gör fel som alla andra.
Hmm, nu känns det som kom ifrån ämmnet. Iallafall, mina avtryck hos vissa är nog onödigt djupa. Speciellt om det har kommit dit på helt fel sätt.
Kram!
