Doktor Malin.. nä
Vi kom in på en diskussion om ellergier och eksem på jobbet idag. Jag skulle förmodligen kunna bli en hudläkare eller rådgivare.. nästan iallafall.
Jag berättade och dom satt fundersamma. Om böjveckseksem som liten. Nickelallergin som tillslut blev ett stort blödande sår på en större del av magen. (under ett par års tid) Om utslagen på hela kroppen som aldrig gav med sig. Om det som blev kallat "för snabbt immunförsvar" vilket innebar om man la en hand någonstans på min kropp växte märket av dennes hand upp ett par millimeter. Illrött och varmt blev det.
Den dagen när jag som sjuttonåring satt i telefon och gjorde en svepande rörelse med handen i luggen och halva luggen lossnade. Vilket resulterade i ett lamslaget jag som fortsatte att dra och det bara föll.
Jag hade då långt tjockt hår och det slutade med kala fläckar på 4-5 cm i hela huvudet. Som tur var kunde jag dölja det rätt hyfsat eftersom håret jag hade haft var så tjockt.
Aloepcia, fläckvis håravfall heter diagnosen. Kronisk håravfallsjukdom. Håret växte ut efter ett halvår igen, fick ett återfall men har hittils klarat mig från något mer.
Kortisonsprutor, krämer, salvor, tabletter, laserbehandling, UVB-strålning, oljebad, alger ...
Många många år bestod av behandling efter behandling.
När jag som tjugotvååring blev gravid med Markus försvann allt som ett trollslag.
Vips.. borta..
För att sedan ett par år senare dyka upp i annan gestalt.
Dammallergi, kvalster, hund, häst, katt, gräs, gråbo, björk,...mm mm
Bella och Emil har tyvärr båda ärvt dessa tråkiga anlag i form av atopiskt eksem, förkylningsastma, pollenallergi mm
Skulle kunna rabbla vidare men vi struntar i det nu.
Vad jag skulle komma till? Jo jag satt bara och skrattade åt situationen idag. När dom frågade vidare och jag berättade.
Men hur orkar ni??!!
Och hur kan du sitta och skratta åt det?
Ja, men vad tusan ska man göra då?
Men när någon kommer och säger till mig att det kliar lite i ögonen, och att det kittlas lite i näsan så kan jag inte låta bli att tänka
Så skönt för dig!
Och jag vill inte se en Så synd om dig kommentar för det är inte det jag är ute efter.
Jag ville bara säga att ibland kan man inte göra annat än skratta åt eländet.
Jag berättade och dom satt fundersamma. Om böjveckseksem som liten. Nickelallergin som tillslut blev ett stort blödande sår på en större del av magen. (under ett par års tid) Om utslagen på hela kroppen som aldrig gav med sig. Om det som blev kallat "för snabbt immunförsvar" vilket innebar om man la en hand någonstans på min kropp växte märket av dennes hand upp ett par millimeter. Illrött och varmt blev det.
Den dagen när jag som sjuttonåring satt i telefon och gjorde en svepande rörelse med handen i luggen och halva luggen lossnade. Vilket resulterade i ett lamslaget jag som fortsatte att dra och det bara föll.
Jag hade då långt tjockt hår och det slutade med kala fläckar på 4-5 cm i hela huvudet. Som tur var kunde jag dölja det rätt hyfsat eftersom håret jag hade haft var så tjockt.
Aloepcia, fläckvis håravfall heter diagnosen. Kronisk håravfallsjukdom. Håret växte ut efter ett halvår igen, fick ett återfall men har hittils klarat mig från något mer.
Kortisonsprutor, krämer, salvor, tabletter, laserbehandling, UVB-strålning, oljebad, alger ...
Många många år bestod av behandling efter behandling.
När jag som tjugotvååring blev gravid med Markus försvann allt som ett trollslag.
Vips.. borta..
För att sedan ett par år senare dyka upp i annan gestalt.
Dammallergi, kvalster, hund, häst, katt, gräs, gråbo, björk,...mm mm
Bella och Emil har tyvärr båda ärvt dessa tråkiga anlag i form av atopiskt eksem, förkylningsastma, pollenallergi mm
Skulle kunna rabbla vidare men vi struntar i det nu.
Vad jag skulle komma till? Jo jag satt bara och skrattade åt situationen idag. När dom frågade vidare och jag berättade.
Men hur orkar ni??!!
Och hur kan du sitta och skratta åt det?
Ja, men vad tusan ska man göra då?
Men när någon kommer och säger till mig att det kliar lite i ögonen, och att det kittlas lite i näsan så kan jag inte låta bli att tänka
Så skönt för dig!
Och jag vill inte se en Så synd om dig kommentar för det är inte det jag är ute efter.
Jag ville bara säga att ibland kan man inte göra annat än skratta åt eländet.
Kommentarer
Postat av: ♥anna♥
Ja ibland är det skönt att bara skratta åt det! Kram på dej
Trackback
