Stora känslor i en liten kropp
Älskade lilla plutt.. Emil har varit på förskolan hela dagarna den här veckan. Inte jättelånga dagar, men ganska. Från sju på morgonen till två på eftermiddagen.
Det har gått över all förväntan, trodde ändå att han skulle vara lite ledsen när jag lämnade honom på mornarna, men icke. Han har glatt vinkat hejdå, ätit med god aptit och varit helnöjd.
Men idag berättade fröknarna att dom gjort färdig hans "familjetavla", som består av mig, Jarmo, Markus, Bella och honom själv.
Alla barn har en sådan uppsatt, så när dom vill kan dom gå och kika, eller trösta sig lite mot den.
Men när Emil fick syn på sin, så kom det stora tårar i ögonen på honom. Han hade stått där och tittat, och riktigt sörjt, som fröken sa. Och hans tårar hade runnit. Inte så han skrek, utan tysta tårar.
Motsatt effekt alltså, konstaterade vi.
Så små men så mycket känslor.
Det har gått över all förväntan, trodde ändå att han skulle vara lite ledsen när jag lämnade honom på mornarna, men icke. Han har glatt vinkat hejdå, ätit med god aptit och varit helnöjd.
Men idag berättade fröknarna att dom gjort färdig hans "familjetavla", som består av mig, Jarmo, Markus, Bella och honom själv.
Alla barn har en sådan uppsatt, så när dom vill kan dom gå och kika, eller trösta sig lite mot den.
Men när Emil fick syn på sin, så kom det stora tårar i ögonen på honom. Han hade stått där och tittat, och riktigt sörjt, som fröken sa. Och hans tårar hade runnit. Inte så han skrek, utan tysta tårar.
Motsatt effekt alltså, konstaterade vi.
Så små men så mycket känslor.
Kommentarer
Postat av: storskrutten
Åh vad sorgligt, sitter här på datalektionen och blir tårögd jag med. Men bra ide med familjetavla ska föreslå det på mina barns dagis. Ha det bra!
Trackback
