Som synes så är jag ju ingen hejjare på det här...än...när bilderna jag lägger upp blir inlägg,hm..Löser sig tids nog.Nu har jag fått upp den första delen av julen,dvs fönstren med dess pynt är klart! Tomtar får vänta ett tag till.
Vissa dagar är det riktigt skönt när det dräller in barn här,speciellt idag,då Emil fortfarande inte är helt piggelin,förkyld och lite halvfebrig,då lyser han upp som en sol,och blir till sitt vanliga jag när det är massa barn här.Perfekt,då kan mor pynta.
Andra dagar kan man få ett litet lätt spel,typ en sommardag,när alla,alla ska knöka ihop sig i ungarnas pool,ungefär varje dag.Ibland låter man dom hållas,ibland känner man att nu får det vara nog,då tjoar man till dom lite,det är lugnt en stund,sen är det igång igen.Går i Normala gängor..
Vem är det egentligen som bestämt vad som är normalt,och vem som är normal? Vart går riktlinjerna?
Om en människa är väldigt pratglad,högljud,svårt att lyssna på andra,geni inom vissa ämnen,mm,mm,är denne då inte normal?
Tex,ett högljutt barn i en dagisgrupp som stör de andra,är det normalt?
Ett barn som är för tyst,för blyg,inte vill göra nåt,är det normalt?
En vuxen som är tillbakadragen och väldigt blyg,är det normalt?
En vuxen som alltid är högljudd och far fram som en jojjo,är det normalt?
Och för att prata om mig själv då,kontrollmani och blir irriterad när det inte är städat här hemma,är det normalt?
Det kanske är så egentligen att alla dessa människor,som har den ena och andra åkomman,egentligen är "den normala",medans alla andra inte är det...Jag tycker att det ställs olika diagnoser osv,lite för snabbt ibland,när det i själv verket bara handlar om en persons olika egenskaper.Och det är ju underbart att det finns så många olika personligheter.Däremot,de fallen där det verkligen behövs medicin,för att personen ska må bra är jag helt enig om.
Lite funderingar här bara en onsdagskväll hos mig.Och jag vet iallafall att jag Inte är normal,och det är jag glad för,hehe!!