Nu vet vi.

Så det kändes väldigt skönt att vi var samlade ikväll, nästan allihopa för att avnjuta en god middag som jag med kort varsel fått göra iordning. Barnen hade bjudit hem mor och Thomas på kvällsmat, men i förbifarten glömt av att meddela mig.. så med beskedet jag fått tidigare under dagen av mor min, så ordnade vi till en mysig kväll med mat en god sallad, tända ljus, ett glas rött vin till mor (hon kommer ju inte få njuta av sådant på ett tag nu) kaffe och lite gott till det. Syrran var hitbjuden oxå.
Bror min har ju de små att tänka på nu på kvällen, så det blev vi.

Vi fick inte svaret vi helst velat. Vi hade velat höra att lymfkörtlarna dom tog ifrån armhålan var cancerfria, men det var dom inte. Dom tog nitton stycken. Nio av dom var det cancer i. Men det betyder ju att tio av dom var fria ifrån det.

Så ser vi på saken nu. Vi måste tänka positivt. För vi ger oss inte. Vi är envisa finnar som ska besegra det där cancermonstret.

Imorgon ska jag meddela min chef att jag tänker vara ledig på fredag. Läkaren ville ha med oss barn på mötet. Dom vill ge oss information om vad som händer nu. Att cellgiftsbehandlingen startar nästa vecka, vad som tillkommer med det.

Ett halvår ska hon få cellgifter. Efter det strålning. Enligt läkaren.

Efter det frisk. Önskar vi.