utan mig och oväntat dyker upp när jag laddar upp dom i datorn. Oftast är det minstingen i familjen som är fotografen.

 

 

 

 

Fast den här tog jag. Adventljusstaken som jag och Emil mekade ihop.

 

Bella som varit hemma ifrån skolan ett par dagar med förkylning och huvudvärk var glad i hågen idag när hon kom hem.

Dom hade saknat mig vid bordet när vi äter berättade hon. Dom tycker att jag berättar så roliga historier när jag är där.

-Jaha vad berättar du för roligt då? frågade jag. -Om dig, när du kör bil. Alla dina roliga bilhistorier som hänt.

Jaha ja.. kul.

 

Apropå inget så har jag fått adventsstämning här hemma. Det hinns inte med att pynta i helgen så det fick bli igårkväll istället. Men jag har inte tänt dom än. Det är bara för er skull jag lät dom lysa upp några sekunder.

Nej här tänder vi först när helgen kommer.

 

Bella och Markus hade bestämt en myskväll med mormor och Thomas ikväll men när Thomas kom för att hämta dom så var det ytterligare en bestämd herre som gick och tog på sig skorna och promt skulle med till "Mimills mommo, Mimmills Tooas". Så det var bara att packa ihop en övernattningsväska till honom med och så försvann dom.

Han har lite svårt för att uttala sitt namn så Emil blir "Mimill", gulligt..

I morgon åker dom iväg på julmarknad på Falkängen på Kinnekulle och jag och Jarmo lär nog sova länge och gott för att sedan vara utvilade och pigga till kvällen då hela familjen traskar bort till ett par vänner och firar deras minsting som fyller tre år med mat och umgänge.

Bella och Emil tidigare ikväll

 

Jarmo och Markus spanar in ett nysläppt dataspel..

 

Bella kikar på sitt..

 

Och här sitter jag och spanar in nya matsalsgruppen, läser bloggar, kollar lite tv.. äter lite med min käraste.. ja allt av en salig god blandning.

Kan man fråga barn för mycket om hur dagen varit? Vad dom har gjort och vad dom har ätit... för att ta några exempel.
Nu vet jag ju precis vad dom äter för mat på dagis och i skolan eftersom jag själv lagar likadan mat på jobbet samma dag, men det är lite roligt att höra Emil berätta så gott han kan.

- Vad åt du för frukt idag Emil? frågade jag honom förut.
-Ingen, svarade han.
-Öh..nähä svarade jag. Inget?
-Sluta mamma svarade han då. Kort och bestämt.

Det var tydligen färdigfrågat för den här gången.

Trött om kvällarna och bloggen blir lidande märker jag. Vilket inte är likt mig (att vara trött om kvällarna)
Är väl luften kanske. Eller lite förkylning. Eller att : kallese till tandläkaren för Bella, kallelse för Markus till tandläkaren, kallelse för Emil till astmakontroll, kallelse för min del på den vanliga treårskontrollen (cellprov), föräldramöten för stora barnen, möten på jobbet, nya läxor och allt som hör barnens skolvärld till, en heldag för mig och Markus på akuten idag kan göra sitt?

Att man känner sig en smula sömnig om kvällen?

För jag är fortfarande nere på ganska skönt tempo efter semestern.

Eller rättare sagt, jag var nere på skönt tempo efter semestern.

Innan jag själv fick barn tyckte jag att all slags barnskrik var otroligt jobbigt och störande.
Samma år som jag skulle fylla tjugotre fick jag mitt första barn.

Och med ett barn får man ett helt nytt sätt att se på saker.
Man får känslor som aldrig funnits där förr.
Och man mjuknar i hjärtat.

Vårt första barn Markus var en bebis som bara låg och kikade helt tyst och jag var helt betagen av honom. Jag var helt fascinerad av hur man kunde få en bebis som knappt sa ett pip. Ett tag trodde vi nästan att han inte kunde skrika (allvarligt) men sen runt tremånadersdagen då skrek han rejält.

Och vi blev en smula chockade.

Ett år och nio månader senare föddes hans lillasyster. Med ett illvrål kom hon ut i världen.

Som fortsatte. Magont, kaskadspyor och minimalt med sömn för hennes del (och vår) gjorde att vi snabbt rycktes ner från de superrosa molnen vi fluffat omkring i med Markus.

Det var det här som kallades småbarnstid förstod vi då. Med Markus som alltid var nöjd och sov hur länge som helst hade vi inte haft en susning om hur det faktiskt kunde vara.

Så det kom faktiskt lite som en chock.
Men allt är övergående.
Jag kommer ihåg hur vi peppade varandra i omgångar när vi gick omkring och bar på henne och försökte på alla sätt att få henne lugn.

Det går över tillslut.

Och när jag hör bebisar som skriker tycker jag fortfarande att det är jobbigt. Fast på ett annat sätt.

Jag får lite ont i hjärtat.

När jag började i årskurs fyra så fick jag en fröken vid namn Birgitta och hade henne upp till sexan.
Idag började Bella fyran och har fått ...  Just det, samma fröken som även hon ska ha upp till sexan.

Visst är det häftigt! Och lite märkligt hur det kan bli.

Gårdagens "30-årsfirande" var ett hejdundrande bröllop där min kusin stod som vacker brud med hennes fina David.
Ikväll ska jag lägga in ett bildfrosseri på alla dessa fantastiska sommarbröllop vi har haft glädjen att ta del av.

I vanliga fall vaknar minstingen i familjen strax efter sex, även om det är helg. Jag som är extremt morgontrött är mindre pigg dessa mornar.
Men nu på semestern har han faktiskt sovit längre, klockan har varit runt åtta-nio när han vaknat och det har varit lyx.

Men idag bestämde han sig tydligen för att återgå till det normala.
Strax innan sex var det bara att kliva upp.
Och inte nog med det, han tvingade mig att gå kutlutad runt bordet och köra små bilar där fram och tillbaka.
Inte fick jag smita undan inte.
Jag blev tvingad.



Emil och hans kompis

Den här sommaren har gått i bröllopen tecken. I Juni var vi på dubbelbröllop och nu på lördag är det dags för ännu ett!

Varvat med kusten,sköna dagar och umgänge med nära och kära så har det varit en helt perfekt sommar.
Har jag sagt att jag älskar sommaren?



Och en viktig sak till.
Min mor har opererat bort porten nu, (den som hon fick cellgifter igenom) och börjat arbeta på halvtid.
I september är det dags för henne att göra mammografi.  Hon kommer att få äta hormontabletter i fem år och röntgas mellan varven. Det tar fem år innan man friskförklaras.

Så är det nu.

Och vi har fått en helt ny syn på saker och ting.

Skapande



Lycka..



Njutning



Vackert på vårt bord




Dagens födelsedagsfirande är över och det blev lycka.

Nu skrudar vi om och jag har laddat med varma kläder, fika och annat gott inför morgondagen då en annan av vårens stora händelser går av stapeln.
Klassfotboll för hela slanten.
Hela dagen lång.

Thaimat och ett glas vin med goa vänner fick avsluta denna minst sagt fartfyllda vecka. Det är bakat, städat och laddat inför morgondagen.

Morgondagen kommer förmodligen att bli en av Markus bästa födelsedagar.
Han har önskat sig en cross ett antal år.

Nu är det dags för hans önskan att gå i uppfyllelse.
Han kommer att vakna traditionsenligt till sång.

Och till ett crossläte utifrån

Och nu inleds årets mest hektiska/mest att göra vecka. En salig blandnng av födelsedagsfirande, bakning, städning, klassfotboll, morsdag firande, picknikande,osv..

Ja, jobba på det oxå..

Familjen vann idag. Jag förlorade.
Det blev hämtmat vilket jag inte är sådär jättemycket för. Tror att magen reagerar på flötet.. Hm bara ordet flöt..??
Jarmo och Emil ligger och sussar gott.
Emil för natten och Jarmo för att han ska jobba natt. Han är ju van sen förr och jag med för den delen.

Det var när Markus och Bella var små minisar. Sex år jobbade han natt och det funkade faktiskt. Men det hör väl till småbarnstiden, man får någon superenergi från vart vet jag?

Tur är väl det iallafall.

Emil hade målat ett färgsprakande konstverk med hjälp av målarfärg och vatten häromdan och jag hade lagt det på köksbordet för torkning. Jag gick och ordnade lite hemma samtidigt som jag planerade vart jag skulle hänga upp denna vackra målning.
Som vanligt hade barnen kompisar hemma.

Jag har ett ärende ut i köket och slänger en blick på det lilla konstverket och ser..
Men va ... säger jag högt för mig själv.
Jodå. Färgen och penseln stod kvar brevid teckningen och tydligen såg det väldigt lockande ut för där, rakt ovanpå hela Emils verk så hade en av barnens kompisar målat sitt eget namn med stora vackra bokstäver.

Jag sa inget till henne.
Och jag slängde det lilla verket.

Fanns liksom inget kvar att spara.

Jag är en ständig sömntuta. På morgonen alltså. Logiskt nog eftersom jag har väldigt svårt att komma till sängs på kvällen.
Så det är ju självförvållat att man är dundertrött när Emil vaknar mellan sex, sju. Som han alltid gjort i hela sin lilla livslängd. Även om han varit sjuk.

Så det känns lite som ett straff när han idag sov till nio!

Eftersom jag var tvungen att gå upp i alla fall och få iväg de stora barnen till skolan. Visst klarar dom sig själva men jag var ju ändå hemma med Emil som varit lite krasslig.

Ibland är livet hårt.

Och jag kommer alltid vara morgontrött.

Jag och Emil traskade ut i skogen en sväng förut. Vi gick där och kikade och hittade lite vitsippor som vi plockade.
På hemvägen förklarade jag att vi skulle sätta dom i vatten och ställa dom på bordet när vi kom hem.
Markus mötte upp hemma, satte dom i ett glas vatten och ställde dom på köksbordet.
Varpå Emil snabbt tog glaset i handen och luktade på vitsipporna.

Ställ dom nu på bordet sa jag.
Nääää blev svaret och iväg försvann dom i Emils hand mot vardagsrummet.
Ställ dom på bordet härinne då föreslog jag.
Nähä svarades det igen.

Med möda satte han sig i soffan med vitsipporna i knät och tittade på Bolibompa.
Så där satt han orubblig.
Luktandes på vitsipporna och tittandes på Bolibompa.

Hade han fått bestämma hela vägen så hade han haft med sig glaset med vatten och vitsippor i sängen också.

Nu blev det bara en bil, ett litet gosedjur och "Mimmi" (en större variant gosedjur)

Jag måste lägga in den här fina dikten Bella gjorde om sin lillebror i höstas.

Min lillebror.

Min lillebror kan vara busig.
Min lillebror kan prata.
Min lillebror kan äta mat och godis själv.
Min lillebror kan vara bråkig ibland.
Min lillebror kan sova.
Min lillebror kan leka.
Min lillebror kan ta mina saker.
Min lillebror kan ta mitt godis.

Min lillebror kan älska mig men det gör han redan.

Idag är det första dagen i min absoluta favoritmånad. Jag älskar Maj, gröna blommande vackra Maj.

Toppen på året med alla möten på jobb, skola, fritid, cuper, matcher, klassfotbollshelgen, mors dag,grillkvällar, träffar....

Ja ni vet.

Ändå kan jag inte låta bli att älska hela virrvarvet.

Och min förstfödda är född i Maj.