Av någon anledning kom jag ikväll att tänka på en händelse i sommar som visar på hur fantasin kan skena iväg hiskeligt om man som jag är lite halvhypokondrisk sådär.

Dock den typen som aldrig söker läkare om inte någon tvingat iväg mig och de gånger det hänt så har det bla varit borelia, elakartad halsfluss (finns det ens sånt?) och lite annat..

Men iallafall så är jag bra på att inbilla mig det ena och det andra och på sommaren då dagstidningarna har stora löpsedlar med alla möjliga symptom och sjukdomar så blir jag lite lätt hypokondrisk.

Så till händelsen nu då. Jag och min familj hade precis lämnat en veckas stugsemester med goda vänner bakom oss och istället för att fara hem blev det bestämt med ett annat par att vi skulle åka och besöka deras camping ett par dagar.
Det kändes skönt att inte behöva åka hem än utan att vi skulle kunna tillbringa ytterligare ett par dagar på kusten och vi var glada i hågen när vi dök in på den andra campingen och checkade in oss i stugan. Jarmo tog med sig barnen ner till våra vänners villavagn och jag passade på att packa ur bilen.

Jag har varit på den här campingen förut så jag kände till "Greta", 80 år och ägare till campingen och hoppade till när jag plötsligt hörde hennes gamla spruckna röst ljuda ut över högtalare över området.

*knaster* Har ni besökt campingens toaletter.. Bege er genast till ! *knaster* smittad man ! Gå till zon 8! Gå till zon 8! *knaster* smittad man! Har ni sett den sjuka mannen? *

Herrejävlar säger jag bara. Jag blev helt iskall när jag hörde hennes entoniga röst. Jag tänkte nu är det kört. Nu är det fanimej kört med oss allihop. Vi kommer att dö någon fruktansvärd död allihopa eftersom vi givetvis hade varit på toaletterna det första vi gjort när vi kom till campingen.

Jag hann snabbt se en syn framför mig, och en zon 8 dit vi skulle bege oss då eftersom ja.. vi skulle väl saneras eller något eftersom den här smittade mannen varit på alla toaletter och smittat oss med något okänt virus.
En strålande vacker semesterdag skulle allt bara förstöras sådär!

Jag satte på mig ett lugnt ansikte och gick ner till Jarmo som stod och pratade med våra vänner. Dom skrattade och jag började fundera på om dom verkligen hade hört vad som sagts i högtalarna.

-Hörde ni vad hon sa sa jag och började babbla om zon8 dit vi skulle gå och om smittspridaren.

Dom fick sig ett gapskratt kan jag säga.

Dom sa att man skulle bege sig till reception om man var i sällskap med den sjuka mannen, alltså det här handlade om en man som var förståndshandikappad och var där med vårdare men hade lyckats på varje toalett han varit smetat ner med sin avföring. Inte så kul för städpersonalen att ta hand om. Därför efterlyste dom hans vårdare/skötare.

Men jag med min fantasi fick det hela till något annat.

Ja jag roar ju mig själv om inte annat.