Den här hösten har varit sig totalt olik på ett sätt.
Saknaden av späckade helger av fotboll för Markus del (påhejjande föräldrar för vår) Han skadade sig i somras och fick vila ett par veckor för att sedan börja igen men då gick skadan upp. Stressfraktur i underbenet var det som han råkade ut för och det hänger inte ihop med stress som kan tolkas utan det är en liten svårläkt fraktur i skelettet. Så med kryckor, gipsliknande förband, och order från läkaren fick han snällt hålla sig borta från både träning och matcher.

Han fick order om att inte springa på tre månader och har fått gå hos sjukgymnast fram tills nyligen och nu har det gyllende datumet passerat. 1 december är det fritt fram igen. Dock är det juluppehåll på fotbollen nu men det längtas innerligt kan jag säga. Och med tanke på att det har varit en del av hans liv sen han var fem år så har vi ju alla vant oss vid fotbollslivet och allt som det innebär.

Hällregn och starka vindar. Stekande sol och skuggfria platser.

Underbara sommardagar.

Vackra sommarkvällar.

Tidiga helgmornar och sena kvällar. Fikakorgar och filtar.

Glada föräldrar och syskon.

Överlyckliga killar som går till slutspel.

Besvikna killar som snubblat på mållinjen.

Japp nu börjar vi längta framåt allihopa .