Är man en aning sinnesförvirrad eller bara trött när man åker till dagis för att lämna av sitt barn och upptäcker att det finns inget barn i baksätet att lämna?

Som tur var så var Emil hemma i godan ro med Jarmo eftersom han jobbar eftermiddag denna veckan. Och det vet jag ju. Givetvis.

Jag vinkade ju hejdå och allt som vanligt imorse när jag stack iväg.

Men ändå skulle jag svänga av mot dagis för att lämna av barnet som inte fanns i baksätet.