Försökte få Jarmo att förstå att det faktiskt var lite synd om mig imorgon.

Alltså, att jag ska behöva gå upp riktigt tidigt för att hinna med att fixa till mig sjölv, kaffe, lite gott att äta och lite annat att dricka, eftersom redan klockan 08.00 sticker vi iväg.

Jag och syrran, bror, släkt och vänner ska in till Lidköping på en heldag. Älvaslaget som det kallas, en folkfest som innefattar brännboll och en hel del annat. Men jag tar det smarta före det osmarta...och väljer att tillhöra hejarklacken istället.

Jag är varken den vigaste eller den smidigaste personen.

Jag hade gärna haft med Jarmo oxå, men eftersom vi inte har någon barnvakt just imorgon, så blir det jag som åker.

Och det är inte fel, att få umgås med mig själv plus en andra massa roligt folk en dag.

Men han tyckte som sagt inte alls det var synd om mig.