Ger inte upp hoppet

Jag ser allt. Hur grannarna går förbi, kikar över varandras hus sådär som man gör i villakvarter. Hur ser det ut i fönstren? Aha...ny bil där minsann, Där var det minsann inte ordning, Jaha, så kan man göra osv... Den vanliga lunken som råder här i vårt kvarter.

Men här hajjar dom till, saktar ner, bara en aning och tittar igen. På min vackra blomkruka. Där det ser ut som tio svåra sorgsna år. Och dom tittar igen, fundersamt innan dom traskar vidare.

Jag funderar allvarligt på att sätta en skylt brevid där det står, Jag väntar på att det ska ta sig här.
Om ni undrar.


För det är fasiken inte gratis med uteväxter. Men nu ser det ännu värre ut. Men det tar sig nog.




















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0