En gång...
Herregud, dom är nio och elva år, Markus och Bella. Våra små pluttisar.
Det var inte länge sen man hade en nyfödd Markus i sin famn.
Det var inte länge sen vi planerade hans dop med prästen, som sa, - Jag har sett mycket, men jag har aldrig sett en mor titta med sådan otrolig kärlek i sin blick mot sitt barn som du, till mig.
Det var inte länge sen Jarmo och Markus, finklädd för dagen, med beiga byxor och en ljus tröja komm in och hälsade på sin nyfödda lillasyster.
Det var inte länge sen vi fick känna på det intensiva men dock härliga, underbara småbarnslivet.
Det var inte länge sen dom var två och fyra år och jag ville frysa tiden.
Det var inte länge sen Markus hade sin allra första skoldag.
Det var inte länge sen Bella hade sin.
Men det var länge sen jag kom på hur jag skulle ta vara på tiden.
Och det är jag innerligt tacksam för
.
Det var inte länge sen man hade en nyfödd Markus i sin famn.
Det var inte länge sen vi planerade hans dop med prästen, som sa, - Jag har sett mycket, men jag har aldrig sett en mor titta med sådan otrolig kärlek i sin blick mot sitt barn som du, till mig.
Det var inte länge sen Jarmo och Markus, finklädd för dagen, med beiga byxor och en ljus tröja komm in och hälsade på sin nyfödda lillasyster.
Det var inte länge sen vi fick känna på det intensiva men dock härliga, underbara småbarnslivet.
Det var inte länge sen dom var två och fyra år och jag ville frysa tiden.
Det var inte länge sen Markus hade sin allra första skoldag.
Det var inte länge sen Bella hade sin.
Men det var länge sen jag kom på hur jag skulle ta vara på tiden.
Och det är jag innerligt tacksam för
.
Kommentarer
Postat av: Sara
Åh så fint skrivet av dig Malin!
Går tiden så fort? Hur hinner man med? Jag har bara varit med om 8,5 månad ännu men ändå känns det som han funnits hela mitt liv.
Hur såg livet ut innan? Vad gjorde D o jag innan? Vi minns inte. Och det är inte viktigt längre. HAN är viktigast nu.
Kram!!!
Trackback
