Livsuppgift...

Nu har jag äntligen fått min semla. jag och Emil åkte fram förut, själva. Skönt att göra något, bara vi två ibland. Ja, helt själva var vi ju inte då både min mamma och moster jobbar där, men nästan...
Hade Emil varit stor hade man ifrågasatt hans beteende. Nyfiken så det står härligt till. Kikade på allt och alla, (stirrade ut..), hängde över stolen för att se bättre då det kom någon och skymde hans sikt.
Men nu är han ju liten. Då är det bara charmigt. Och gulligt.
När vi satt där, gick det förbi en person i 40-årsåldern kanske. Han tittade så snällt, och jag frågade , vem var det? Det är en hemlös som tydligen går fram och tillbaka mellan Götene, Lidköping och Hällekis. Han hade tydligen förlorat sin familj på något tragiskt sätt, och nu hamnat här.
Stackaren.
Innan jag stack gav dom mig en "viktig uppgift", att kolla när utförsäljningen på Gimas började.....
Jag ska ge dom en viktig uppgift tillbaka, göra nåt gott för den där mannen. Dom lär ju träffa han fler gånger.
Nä, nu kommer snart far min på besök, så det är dags att slänga på lite kaffe!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0