Snart elva år sen

Jag har gått ut för att ta in posten, sinnesstämningen är blandad då vi precis blivit föräldrar samtidigt som något så tragiskt hänt.
Då kommer hon. Med raska steg skyndar hon mot mig. Jag tror att det är för att gratulera oss till bebisen, men ser snart på blicken att hon är ute efter nåt annat.
VAD är ni för kompisar? Hur kunde ni låta han göra något sånt här!! Borde inte ni ha hindrat det??!!
Jag kommer ärligt talat inte ihåg vad jag svarade, bara att hon backade.
Hur skulle vi någonsin kunna hindra något där beslutet redan är fattat? Fanns inte en chans till det.
Hur kan en människa vara så fruktansvärt taktlös och idiotiskt rent ut sagt, jag menar självklart HON, som yttrade dessa ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0