Några små steg

Igår satt jag på golvet och höll Emil lite lätt, (han går gärna hela dagarna med hjälp av en av mina fingrar på var hand). Jag släppte tydligen, för rätt som det var stod han där, själv.
En halv minut. Jag såg ju tyvärr inte hans ansiktsuttryck, men det gjorde Jarmo, och av hans min att döma såg det underbart ut.
Emil hade en skräckblandad förtjusnings uttryck i ansiktet. Sen tog han ett par steg själv, för att sedan sätta sig på rumpan.
Inte undra på skräckuttrycket, han lämnade ju hela sin trygghet, mina händer, för att helt själv ge sig av frammåt.
I livet.
Underbara unge!

Hallegosingen då :) Gratulerar till de små stora framstegen :D

Ceasar ställde sig upp mitt på golvet alldeles själv och gick tre meter för första gången igår! han har släppt, tagit ett par steg tidigare, men detta kändes ändå som det stora genombrottet. Kul det hände på samma dag dag som Emil och hans egen ettårsdag! Blev så glad så jag ringde Johan med gråten i halsen, haha.

Åh, vad kul att det var på ettårsdan! jag tror nog iofs att för Emil dröjer det ett tag till innan han går, hihi han såg ju vettskrämd ut..